• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

Arvet efter Palme

parv

En kort uppföljning av förra bloggtexten om Palmemordet:

Vad tycka om Olof Palme?

Klart är ju att han var kontroversiell och för egen del känner jag mig kluven:

•  I huvudsak är jag positiv till hans insatser, genom hans ställningstagande mot USA:s Vietnamkrig och arbete för kärnvapennedrustning.

•  I andra vågskålen hamnar ett antal affärer, där det åtminstone beträffande IB står klart att Palme for med osanning.

Den socialdemokratiska underrättelsetjänsten IB bedrev sin verksamhet i hemlighet. I dag finns istället  Expo, som inte begränsar sig till registrering, utan även bedriver förtal av regimkritiker och försöker hindra demokratiskt oppositionsarbete. I ledningen för Expo finns Mona Sahlin, fd partiledare (S).

ibexpo
Många svenskar, inte minst bland oss invandringskritiker, har en negativ bild av Olof Palme. Detta späs nu på i efterhand.

Jag tänker på aktuellt filmmaterial på SVT, nu i samband med att det är 30 år sedan mordet på statsministern och s-ledaren. Tydligare än någonsin framgår där hur Mona Sahlin försöker att framställa sig själv som en politisk arvtagare till Palme. Hon uttrycker saken som att hon inte gick med i det socialdemokratiska partiet, utan i ”Olof Palme”.

De flesta invandringskritiker är ju starkt negativa till Mona Sahlin. För egen del ser jag henne som Sveriges i modern tid kanske mest ondskefulla politiker.

Genom sina arvtagaranspråk och genom att tillskriva Palme åsikter av extrem feminism och annan kulturmarxism besudlar Sahlin nu minnet av Olof Palme.

msuf


Vilket leder över till gamla uttalanden av Olof Palme kring främlingsfientlighet, nu vevade i media med särskild frenesi.

Jag gjorde  för fem år sedan en film kring detta, för att bemöta Palmes argumentering – som ju var så svag.

Därvid fanns ett tekniskt problem såtillvida att i originalet var inlagt en slags musik som bakgrundsljud, omöjlig  att få bort – vilket resulterade i anmärkningar kring ”upphovsrätt” och Youtube tog bort den film jag lagt ut. Då lade jag istället ut filmen på först Daily Motion och sedan  Vimeo.

Nu har jag hittat ett bättre original, utan störande bakgrundsljud. Så jag har gjort en ny version av min kortfilm:

Till detta kommer ett annat moment – dateringen av talet. Naturligtvis måste det ha hållits före februari 1986, men jag hade kunnat gissa på sent 70-tal eller tidigt 80-tal. Nu visar det sig handla om jultal i radion redan år 1965!

Det var inte bara samma år som jag själv fick en intervju med Olof Palme, för SSU-tidningen ”Motiv”, det var också  samma år som dåvarande statsminister Tage Erlander – mot bakgrund av raskravaller i USA – fällde sitt uttalande om värdet av etnisk homogenitet:

”Vi svenskar lever ju i en så oändligt mycket lyckligare lottad situation. Vårt lands befolkning är homogen, inte bara i fråga om rasen, utan också i många andra avseenden.”

Det var ett par år innan riksdagen tog sitt beslut om reglering av invandringen till Sverige.

Talet hölls mer än två decennier före Palmes död. Under den tiden hann mycket förändras! På 60-talet var det fråga om invandring av främst finländare och sydeuropéer, från andra världsdelar förekom nästan ingen invandring alls.

afr
Antalet afrikaner i Sverige kan vid tidpunkten för Palmes tal har varit ett 1000-tal. Idag är det 100 gånger så många, eller mer.

När regeringen Carlsson 1989 drev igenom Luciabeslutet så skedde detta alltså bara tre år efter Palmes död. Rimligen var den s-regeringen präglad av Palmes verklighetssyn och värderingar, förmodligen skulle Palme själv ha arbetat för ett motsvarande beslut i samma situation, om han levt då.

sap

På Olof Palmes tid fanns en täckning för partiets namn: SAP.  Arbetare-Partiet.

Olof Palme hyste också en aktning för svenska arbetare, som Kjell-Olof Feldt vittnar om 1.28.00 in i SVT-dokumentären ”Palme”.

Därefter har ju skett en total förändring. Nu är s-partiet till mest för att värna utlänningars och minoriteters intressen i Sverige. Överhuvudtaget  finns inte längre något vänsterparti i Sverige.


Som jag hävdar i min egen Palmefilm hade Palme en begåvning som gör det otänkbart att han inte skulle kunna inse i vilken riktning som ”den generösa flyktingpolitiken” ledde.

Palme skulle självfallet förmå begripa att

•  en välfärdsstat inte låter sig kombinera med en omfattande bidragsinvandring

•  en extrem generositet med förmåner får en inverkan på bidragsmigranters val av destination.

Han skulle nog också hålla sig underrättad om fakta kring invandring och kostnader – jag tänker t ex på en RUT-rapport om att bara 25% av asylanterna har heltidsarbete efter åtta år i Sverige.

Olof Palme skulle inte, som löfvenministrarna, tala om bidragsinvandring som en investering

te


Mer

https://janmilld.wordpress.com/2016/02/28/kring-fredagsbio-49/

https://janmilld.wordpress.com/2016/02/19/var-palme-en-forradare/

https://janmilld.wordpress.com/2016/02/19/1980-talets-forradare/

https://janmilld.wordpress.com/2016/02/14/offret-ar-inte-sahlin/

 

Kring fredagsbio 49

fb49
Veckans fredagsbio blev försenad, men kan ändå passa att läggas ut denna söndag, på årsdagen för mordet på Sveriges statsminister 1986. Det är ju ämnet för filmen.

Dock inte om hur mordet kan ha gått till eller vem som kan ha hållit i mordvapnet.  Inte heller om den tröttande farsen av ändlösa polisutredningar.

Utgångspunkten är istället tre frågeställningar:

1.  Var fanns motiv att mörda Olof Palme?

2.  Vilka vann sedan på vad som hände, vad blev effekterna? Cui bono?

3. Hur skulle Palme ha reagerat idag, på det som händer i Sverige?

Någon fördjupning blir det inte på 15 minuter, där dessutom så mycket annat tangeras. Kanske kan filmen ses som en liten snabbrepetition i svensk politisk nutidshistoria.


I denna bloggtext vill jag bara peka på några aspekter, som jag finner intressanta:

msvision

  Det första märkliga är att Löfven efter valet 2014 överhuvudtaget bildade koalition med ett annat parti – när detta ändå inte räckte för att ge en majoritetsregering.

  Det andra är att socialdemokraterna därvid valde riksdagens mest extrema parti.

DET VISAR SIG  att grunden till detta samarbete lades av Mona Sahlin, redan 2008 –  genom att inför det då förestående riksdagsvalet sikta på en s-mp-koalition.

Därmed tog sahlinskan ett ”historiskt steg”, som saken presenterades i ett nyhetsinslag.

Sahlins ord:

”Vi drar upp, verkligen, en framtidsinriktad och långsiktig samarbete mellan våra två partier. Ett samarbete som handlar om det kommande decenniet, fram till 2020.”

Sedan gick socialdemokraterna bakåt i riksdagsvalet 2010, varpå Mona Sahlin avgick som partiordförande.

Hon ersattes av Håkan Juholt, som mycket snart också tvingades avgå.

Varpå Stefan Löfven kom 2012.

Löfven var tydligen i förväg uppbunden av att regeringsbilda med Miljöpartiet, oavsett klokskapet i detta.


almord
Till saken hör att socialdemokratins ledarkris förvärrades av ett nytt politikermord 17 år efter statsministermordet – det på utrikesminister Anna Lindh.

Vad jag kunnat förstå hade dåvarande statsminister Göran Persson för avsikt att avgå före valet 2006. Den naturliga efterträdaren hade då varit just Anna Lindh.

Om hon hade varit s-ledare i valrörelsen 2006 skulle vi kanske sluppit Fredrik Reinfeldt som statsminister.

Socialdemokraterna skulle dessutom ha förskonats från Mona Sahlin som partiledare.

Den officiella versionen av Lindh-mordet som verk av bara en ”ensam galning” framstår för mig som mindre trovärdig. Det är f.ö. ett  budskap i boken ”Dampistol och morakniv”.


statssekr
Sedan har vi duon Bodström-Eliasson.  Under tiden 2000-06 arbetade de  ihop på justitiedepartementet – Thomas Bodström som minister, Dan Eliasson som statssekreterare.

Eliasson har sedan, efter en mellanlandning på SÄPO, kunnat surfa mellan välbetalda chefsposter på ett sätt som signalerar att något måste vara ruttet inom svensk statsförvaltning.

• Mona Sahlin sattes att leda arbetet mot ”våldsbejakande extremism”.

• Dan Eliasson sätts nu att leda polisarbetet – han som inte ens förstod nödvändigheten av gränskontroller!

• Jag tänker här även på den svenska rättsapparatens skandalartade hantering i Assange-fallet. Där finns en klargörande film – kolla t ex 3.30 in.


sproppen

Till sist kan noteras av såväl luciabeslutet 1989 som s-propositionen om migrationen ett år senare signalerar en helt annan politik än den som senare företrätts av socialdemokraterna.

Detta var bara några år efter Palmes död, så det är sannolikt en politik i linje med vad Palme själv skulle ha drivit om han fått leva några år till.

Olof Palme skulle, om han levt idag, ha förstått vart den förda migrationspolitiken måste föra. Han skulle inte ha blivit tagen på sängen som lövenministrarna.

sangen


Här kommer veckans fredagsbio:


Mer

https://www.youtube.com/watch?v=YTjUxx7AAjE


http://blueshift.nu/svenska-darfor-mordades-olof-palme/

https://janmilld.wordpress.com/2016/02/19/var-palme-en-forradare/

https://janmilld.wordpress.com/2016/02/19/1980-talets-forradare/

https://janmilld.wordpress.com/2015/12/01/russofobisk-sd-film/

https://janmilld.wordpress.com/2015/05/26/tre-politiska-mord/

https://janmilld.wordpress.com/2015/05/10/inte-bara-minkar/

https://janmilld.wordpress.com/2015/03/03/moskva-och-stockholm/

https://janmilld.wordpress.com/2015/03/01/bondoffer-i-moskva/

https://janmilld.wordpress.com/2015/02/13/gladio/

https://janmilld.wordpress.com/2014/01/26/hur-mycket-kostar-carl-bildt/

https://janmilld.wordpress.com/2014/09/23/karnvapenfritt-sverige/

https://janmilld.wordpress.com/2011/12/08/efter-palme/

https://janmilld.wordpress.com/2011/12/05/bildt-och-sanningen/

https://janmilld.wordpress.com/2011/12/04/3-x-ouppklarat/

https://janmilld.wordpress.com/2011/10/09/svenskt-forsvar/

https://janmilld.wordpress.com/2011/04/28/palmemordet/

Var Palme en förrädare?

pmotiv2
Olof Palme och jag var faktiskt medlemmar i samma SSU-klubb i början av 1960-talet: SSU Vällingby. Ibland har jag skojat om att han var ”min chaufför”, då han efter ett klubbmöte körde mig hem till Grimsta (idag nästan en no-go-zone). 1965 var Palme dessutom vänlig nog att ställa upp för en intervju i vår tidning ”Motiv”.

Detta tillsammans med gårdagens bloggtext om förräderi på 1980-talet kan ge anledning att reflektera kring Olof Palmes roll i svensk politik. Han var ju starkt kontroversiell. Många, inte minst bland oss invandringskritiker, är nog benägna att fortfarande betrakta honom som en förrädare.

Detta vill jag problematisera!

phatet


Olof Palme hade blivit socialdemokrat på 1950-talet och var snart nära medarbetare till Tage Erlander. Han invaldes i riksdagen 1958 och kom med i regeringen 1963.

Det var en tid, präglad av:
• avkolonisering och befrielsekrig i Afrika och Asien
• ockupation av Palestina och apartheid i Sydafrika
• kallt krig, kapprustning och risk för kärnvapenförintelse.

Sveriges ekonomi var samtidigt stark. Vårt lands välstånd och vår egen trygghet togs för given. Det fanns utrymme för att blicka högt och vilja vara generös.

Olof Palme tog till sig denna situation, påverkades av den tidens politiska strömningar. Han blev en talesperson för internationell solidaritet, nedrustning och fred.

Redan att med kraft driva en politisk agenda kan göra att man möter motstånd och skaffar sig fiender.  Till detta bidrog i Palmes fall en konfrontativ debattstil, med en ofta personlig och moraliserande udd.  Var detta en föregångare till vår tids politiska korrekthet, med många nedsättande epitet och hög känsloutlevelse? Har vi här ett negativt debattarv efter Palme?


Konkret kom det att gälla ställningstaganden

– för frihet åt olika kolonier
– mot apartheid i Sydafrika
– för rättigheter åt det palestinska folket
– mot USA:s krig i  Vietnam

vietnam

Beträffande Vietnamkriget hade Sverige nog den starkaste FNL-rörelsen i hela världen, med krav på att USA skulle lämna Vietnam. ”Med FNL för Vietnams folk” och ”Vietnams sak är vår” löd centrala paroller.

(Varför är det inte lika självklart för alla dessa demonstranter att idag vilja försvara svenska intressen?!)


pvietnam2
Olof Palme tog också tydlig ställning i frågan. Han fördömde USA:s julbombningar av Hanoi, han demonstrerade tillsammans med Nordvietnams ambassadör i Stockholm och han klev fram på den internationella arenan som företrädare för ett motstånd mot USA:s krigande.  Vår svenske statsminister väckte påtaglig irritation i USA!

(Just den där demonstrationen kan dock ha varit oplanerat, såtillvida att nordvietnameserna bara dök upp där efter att Palme redan var på plats och inte kunde backa ur).

evil
Detsamma gällde frågan om kärnvapen och internationell nedrustning, dvs attPalmes agerande störde Washington.

Var det så att Olof Palme där ”gick ryssarnas ärenden”? Det kanske man kan säga – men jag vill hävda att Palme samtidigt ”gick svenskarnas ärenden”.  Mänsklig överlevnad på Jorden är ett för svenskar och ryssar sammanfallande intresse…

Här fanns två alternativa grundsyner:

1. Krossa motståndaren
President i USA var sedan 1981 Ronald Reagan. Den hök-strategi som han arbetade för gick ut på att krossa Sovjetunionen.

Genom kapprustning skulle landet knäckas ekonomiskt. Samtidigt genomfördes olika hemliga sabotageaktioner. (se den tyska filmen ”Täuschung – Die Methode Reagan”)

2. Samexistera
Ledare i Sovjetunionen var sedan 1990 Michail Gorbatjov. Han satsade på fredlig samexistens, dvs nedrustning och avspänning. Det sovjetiska samhället skulle reformeras genom ”glasnost” (öppenhet) och ”perestrojka” (ombyggnad).

Priset för Reagans strategi blev att världen balanserade på randen av ett krigsutbrott, med risk för en total kärnvapenförintelse. Det betydde också att än mer resurser gick till rustningar, att Gorbatjovs reformeringsförsök saboterades och att människorna i Sovjetunionen åsamkades lidande.

En viktig funktion fylldes här av kriget i Afghanistan, där Moskva 1979 lurades in i en fälla. CIA-drillade talibankrigare utrustade med Stingermissiler blev en övermäktig motståndare.

Palme argumenterade kring kärnvapen ungefär som Gorbatjov och dennes medarbetare:  ökad otrygghet för ena sidan ger inte ökad trygghet för den andra. Säkerhet är något att försöka uppnå tillsammans.

nordenzon
Bakom Palmes ställningstagande kan också ligga en insikt om att Sveriges nära koppling till USA skulle göra vårt land till en självklar sovjetisk måltavla i händelse av en storkonflikt.

Författaren Anders Jallai:

”Genom sina informella kanaler till ryssarna fick han information om att Sverige skulle anfallas med taktiska kärnvapen redan i ett inledningsskede av ett krig. Mycket på grund av Sveriges hemliga Natosamarbete. Sovjet litade helt enkelt inte på svensk neutralitet. Svenska hamnar, militärbaser och andra strategiskt viktiga mål skulle slås ut i ett första kärnvapenanfall.

Det bekymrade givetvis Olof Palme. Hans hårt drivna linje om att göra Östersjön till en kärnvapenfri zon och att få bort Natos kärnvapenubåtar därifrån var ett hedervärt försök att dra Sverige ut ur det kalla kriget.

Han tillät heller inte att NATO skulle få placera fast avlyssningsutrustning i svenska vatten, så kallade SOSUS anläggningar eller utgruppering av Natoubåtar i den svenska skärgården i ett gryningsskede av ett möjligt tredje världskrig.

Det var givetvis ett stort avbräck i Natos försvar av Europas norra flank och som av analytiker bedömdes förskjuta den europeiska maktbalansen i tydlig sovjetiskt favör. Olof Palme blev en säkerhetsrisk.”

Det hela slutade iofs med att den aggressiva USA-strategin segrade 1989-91, men gav detta världen trygghet?

Det har visat sig att USA, med sitt militärindustriella komplex, behöver fiender. Finns ingen fiende, då måste en sådan uppfinnas.


chile
Sedan har vi flyktingpolitik, migrationsfrågor och folkutbyten.

Efter militärkuppen Chile 1973 tog Sverige emot flyktingar från både Chile och andra länder i Latinamerika.  Det var Palmes linje att där visa solidaritet. Det var verkligen människor som flydde för sina liv, pga egen politisk verksamhet. Efter att Chile på 90-talet åter blivit en demokrati återvände många.

Problemet är vad som inträffat dessförinnan, på 80-talet. Då följdes dessa riktiga flyktingar av ett stort antal ekonomiska migranter från Chile. Dessa ville ju inte återvända.

Ett annat problem är allt kampanjande mot ”främlingsfientlighet och rasism”  i  Sverige – detta projekt för mångkultur och försöken till omstöpning av oss svenskar.

När Olof Palme mördades 1986 hade tendenserna till missbruk av asylinstitutionen ännu knappt hunnit märkas – jämfört med senare excesser var det bara en antydan.

(Bortsett från den nu aktuella tsunamin är det faktiskt under borgerliga regeringar – 1991-94 och 2006-14 – som invandringsrekorden slagits.)

Palme hann också göra dumma pk-uttalanden mot svenskars förment dåliga attityder gentemot invandrare. I denna film replikerade jag.


Hur skulle Olof Palme ha ställt sig till dagens situation, om han hade levt idag?

Det kan vi aldrig få veta, men jag har svårt att föreställa mig att han skulle ha kunnat så totalt vända svenska folket ryggen som s-företrädarna  Mona Sahlin och Stefan Löfven har gjort!

totalt


Mer

Svar på Palmetal 

 https://janmilld.wordpress.com/2016/02/19/1980-talets-forradare/

https://janmilld.wordpress.com/2011/04/28/palmemordet/

https://janmilld.wordpress.com/2011/12/08/efter-palme/

https://janmilld.wordpress.com/2014/09/23/karnvapenfritt-sverige/

https://janmilld.wordpress.com/2015/02/13/gladio/

https://janmilld.wordpress.com/2011/12/04/3-x-ouppklarat/

https://janmilld.wordpress.com/2015/05/26/tre-politiska-mord/

http://www.janmilld.se/ms01/v10.html

Tribunal

frihet

Den här texten blir en fortsättning på två tidigare bloggtexter, ”Kursomläggning?” och ”Sanning och konsekvens”.

Det aktuella problemet, till följd av migrantinvasionen och offensiven för denna, är ju dubbelt:

dels vår värnlöshet och invasionens socialt-ekonomiska konsekvenser

dels splittringen och motsättningarna, mellan offren för mediapropagandan och de som använder sina hjärnceller. Kanske inte främst mellan invandrare och etniska svenskar, utan inom gruppen etniska svenskar.

Här hade det kunna vara värdefullt om ansvariga politiker trädde fram och erkände sin skuld och bad svenska folket om förlåtelse. Samt förklarade hur man tänkt gå vidare.

• Det skulle kunna inbjuda till en ärlig diskussion kring invandringen till Europa och hjälpa oss att framöver hamna rätt om nödvändiga politiska åtgärder.

• Det skulle hjälpa oss att bearbeta det nationella trauma, som gör att så många svenskar nu mår dåligt.

Realistiskt sett kommer detta tyvärr inte att ske. De som varit kapabla till dessa övergrepp mot svenska folket kommer inte plötsligt att kunna visa helt andra attityder och beteenden.  Väntar vi på någon form av ursäkt, då kommer vi nog att få vänta förgäves.

forlat3


1.

PK-etablissemanget vill gärna stämpla oss regimkritiker och dissidenter som allmänt fientliga mot främlingar, men en kritisk hållning är befogad.

De utlänningar som kommer hit för att snylta på svensk ekonomi har ett eget ansvar för vad de gör. Rimligen inser de flesta av dem att det är några som tvingas betala, närmare bestämt arbetande människor i Sverige.

(Många migranter tror dock att Sverige får pengar från FN för detta – svårt för dem att ta in att  skattebetalande svenskar finner sig i att stå för kostnaderna…)


2.

Ändå vill jag lägga det främsta ansvaret för utvecklingen på svenska makthavare:

• de som desinformerar och kampanjar, drevar och åsiktskorridorar i media

• de som likriktar inom partier och driver igenom alla de politiska vansinnesbesluten.

”Ansvar” må vara ett av deras mest hyllade honnörsord, men ansvar lär inte vara vad många av dem kommer att ta. Inte desto mindre vore det önskvärt – ur både politisk och mentalhygienisk synpunkt – att de nu åtminstone symboliskt ställs till svars för vad de gjort mot sitt folk.

I princip talar jag alltså om inrättandet av en form av sanningskommission och tribunal, för att  ge oss svenskar ett tillfälle att gemensamt bearbeta vad som inträffat och vad vi gått igenom. Samt vad som väntar framöver, som en följd av invasionen. Upplåningen är nu enorm och vi går kanske mot en grekisk situation, där IMF sätter villkoren.

(Grekerna levde ändå en tid gott på lånen, fick t ex låg pensionsålder – vi lånar istället och ger bort pengarna, och framstår som ett folk med låg förståndsfaktor…)

Även om det verkliga antalet ansvariga är mycket stort skulle det här kunna räcka med att välja ut några förgrundsfigurer, som spelat nyckelroller och varit särskilt pådrivande.

Symbolvärdet skulle ändå kunna finnas där, fastän vi begränsar oss till ett fåtal företrädare för den till godhet förklädda ondskepolitiken.

trialsth


De områden som det handlar om blir massmedia, politik och förvaltning.

Inom politiken ser jag främst fyra personer: Bengt Westerberg, Mona Sahlin, Fredrik Reinfeldt och Stefan Löfven.

Bengt Westerberg (fp)

Bengt Westerberg var partiledare för Folkpartiet 1983-95 och drev igenom att Fp blev det på den tiden kanske mest invandringsextrema partiet. I regeringsställning 1991-94 bidrog detta till en rekordinvandring och till att PUT blev regel, inte TUT.  BW bidrog till att Luciabeslutet upphävdes och en bra s-proposition stoppades.

Alltsedan den tiden har Westerberg fortsatt att arbeta för mer invandring.

Mona Sahlin (s)

Mona Sahlin var 1992-94 partisekreterare och 2007-11 partiordförande för Socialdemokraterna. MS har haft olika ministerposter, är aktiv inom Expo och har ansvar för bekämpande av ”våldsbejakande extremism”.

Framförallt är Sahlin i TV en återkommande propagandist för kulturmarxism i alla dess former, inklusive massinvandring.

Fredrik Reinfeldt (m)

Fredrik Reinfeldt var partiledare för Moderaterna 2003-15 och statsminister 2006-14. Hans regeringsperiod dominerades av ett blint SD-hat och att han formade migrationspolitiken i samverkan med Miljöpartiet. FR arbetade för att Sverige skulle vara en ”humanitär stormakt” och att svenska folket skulle ”öppna sina hjärtan”.

Reinfeldt har därigenom öppnat för ett förverkligande av sin vision i ”Det sovande folket”, om omöjliggörande av välfärdsstaten.

Stefan Löfven (s)

Stefan Löfven blev partiledare för Socialdemokraterna 2012 och statsminister 2014. SL har fortsatt i Reinfeldt fotspår, både vad gäller SD-hat, Mp-samverkan och en allt större invandring.

Finns ett enda exempel på att Löfven lyckats öppna munnen, utan att det kommit något dumt ur den?


Detta ”de fyras gäng” borde s.a.s. ställas inför skranket och dömas till åtminstone symboliska frihetsberövanden. En sådan process skulle ge tillfälle till en offentlig och samlad genomgång av hur det svenska samhällshaveriet gick till.

På de anklagades bänk sitter inte drabbade svenskar, folk som reagerar mot galenskaperna, utan de som skapat detta kaos!


3.

Samtidigt. Redan tanken på en sådan process inbjuder till eftertanke: var dra gränsen?

Hur många svenskar har varit medansvariga till att vi hamnat i detta kaos?

Skulle vi använda icke-SD-röstande som kriterium så rörde det sig år 2002 om cirka 99% av de röstberättigade. Ännu år 2014 rörde det sig om 87%.

Hur många kan ännu se sig själva i spegeln?

svic

Det går att mäta också på annat sätt.

Björn Hammarbäck, jag och andra gjorde faktiskt ett allvarligt försök 2005-06 med SVIC, gratistidningar vid kollektivtrafiken i Stockholmsregionen. Tidiga morgnar var vi på plats för att dela ut, men de flesta trafikanter gick då bara förbi, utan att ta emot.

Några år senare satsade vi på nya tabloider, för hushållsutdelning över hela Sverige. Tanken var att varje nummer skulle generera ekonomiskt stöd för att klara nästa tryckning och att nya utdelare skulle anmäla sig. Så blev det ju inte. Alltför få nappade, intresset räckte inte.

Detsamma gäller olika böcker om invandringen. De fanns där att köpa, men få gjorde det.

Symbol of law and justice in the empty courtroom, law and justice concept.


Avslutningsvis ett citat ur slutordet i ”Vitbok.se”, utgiven 2010:

”Kan då sägas att man ’säljer ut’ Sverige?

Nej, snarare handlar det om att skänka bort Sverige.

Eller rentav: man ger betalt åt utlänningar för att de ska ta vårt land ifrån oss. Vi får finansiera vår egen kolonisering.

För det är vad som pågår: en kolonisering och ockupation av vårt land. Från fjärran länder och andra kulturer invandrar nu människor i en omfattning som aldrig tidigare, och de kommer inte för att anpassa sig efter svenska förhållanden. De kommer med anspråk på att få omforma Sverige, det är vi svenskar som ska anpassa oss.

Sverige har aldrig haft kolonier i nämnvärd omfattning, men de europeiska länder som hade kolonier byggde där upp infrastrukturer och skapade ett välstånd genom sina insatser.

De utlänningar som nu kommer till Sverige gör det i stor utsträckning för att bli försörjda och många av dem – eller deras barn eller barnbarn – ägnar sig bokstavligen åt att rasera vårt land. Skolbränderna har kostat 100-tals miljoner kronor, antalet uppeldade bilar blir allt fler, skadegörelse och vandalism ökar i omfattning.

Det stannar inte vid materiell förstörelse. Antalet offer för misshandel och våldtäkter har ökat varje år och nått nivåer som hör krigstider till. Det blir tyvärr ingen överdrift att säga, att det nu pågår ett lågintensivt krig i Sverige – riktat mot vårt samhälle och vårt folk.

Om detta mörkar svenska massmedia. Precis som politiska makthavare inbjudit dessa utlänningar och förtrycker opposition, spelar media en viktig roll för att möjliggöra den destruktiva politiken.

Centralt i propagandan är förnekandet av det svenska. Vi svenskar tillerkänns ingen kultur eller identitet att vara stolta över, vi ska skämmas över vår historia, vi ska helst förneka att vi överhuvudtaget existerar som folk.

Länge har de politiskt korrekta tagit parti för brottslingar, mot brottsoffer. På motsvarande sätt skuldbeläggs vi svenskar för att ’integrationen’ av utlänningar misslyckas.

På så vis slipper man dra de egentligen självklara slutsatserna utifrån hittillsvarande erfarenheter av massinvandring: att fortsatt inflöde måste stoppas.

Felet ligger hos oss svenskar, som inte är tillräckligt öppna, varma och välkomnande. Vi håller inte måttet. Om DDR-diktaturen i det forna Östtyskland raljerades om att ledarna måste ’välja sig ett nytt folk’. I dagens Sverige stannar det inte vid ord och tankar:

Just detta är vad som pågår – vi svenskar håller verkligen på att bytas ut, genom det enorma inflödet och genom den höga nativiteten bland muslimer.

Det rör sig alltså om två parallellt pågående processer:

1. Nedmonteringen av välfärdssamhället, med dess demokrati, fysiska trygghet och ekonomiska standard.

2. Utbytet av det svenska folket.”

Detta blev för mycket för AdLibris och andra – ingen ville ha denna bok till försäljning.

Inte heller var det möjligt att någonstans få in en betald annons för boken.

godasillar


Mer

http://snaphanen.dk/2016/02/20/sondagskronika-hur-eliten-forstorde-sverige/

http://www.friatider.se/tullberg-asylkaoset-2015-kostar-sverige-600-miljarder-skattekronor

https://meritwager.wordpress.com/2015/04/01/pa-en-del-svenskar-stalls-fa-krav-sarbehandling-och-kravloshet-ar-modellen-i-den-humanitara-stormakten/

http://www.exponerat.net/olle-ljungbeck-sjukloverns-brott-mot-svenska-folket-det-mest-fasansfulla-i-historien/

https://morklaggning.wordpress.com/2015/03/17/valfardens-patologi/

http://avpixlat.info/2015/11/23/avga/

https://corneliadahlberg.wordpress.com/2016/04/19/tribunal/

Assange och Sverige

fritz

”Julian Assange är sedan 2010 på sannolika skäl häktad och misstänkt för våldtäkt, en prövning av häktningsskälen som domstolar har gjort. Assange borde packa ihop sin väska, kliva ut genom ambassadens dörr och börja samarbeta med polis och åklagare. Det borde ligga i hans intresse om det nu är som han själv hävdar – att han är oskyldig”.

Så skriver advokaten Elisabeth Massi Fritz på SVT Opinion.

Vad handlar det här om?

Den brottslighet som Fritz vill uppmärksamma gäller att kondomen gled av för Julian Assange under ett av samlagen med en kvinna.

För mig ger Assange dock associationer till en annan typ av brottslighet, av betydligt grövre dimensioner. USA:s kriganden i andra länder.

Assange-affären aktualiserar också Sveriges roll i världen idag.

Låt mig börja utifrån det sistnämnda:


globalsl

1. Sveriges roll i världen

Globalt utmärker sig Sverige numera genom två extremismer.

a) Politisk korrekthet

Över hela världen har Sverige gjort sig känt för att driva politisk korrekthet längre – mer nitiskt och mer konsekvent – än andra länder.

– Ett område är feminism, där vår statsminister Löfven stolt proklamerar att Sverige blivit först i  världen med en ”feministisk regering”.

Svenska genustokerier har också gjort att vi uppmärksammats i australisk TV, och där framkallat skrattsalvor.

– Som ”humanitär stormakt” har vi låtit bidragen regna med stor generositet över främlingar som tagit sig till vårt land – med känt resultat i form av främlingsinvasion.

– Korrektheten har vidare givit oss enkelriktade massmedia, med en åsiktskorridor som är snäv. Också det så extremt att det nu väcker uppmärksamhet i andra länder.

b) USA-lydnad

Den andra extremismen gäller undergivenheten och lydnaden inför signaler från USA, tydligt efter mordet på Olof Palme 1986:

• NATO-bombningarna av Serbien 1999 applåderas av svenska politiker

• efter USA-invasionen av Afghanistan 2001 har det blivit svensk medverkan där

• i kriget mot Libyen 2011 deltog svenska JAS-plan

• rebeller i Syrien har fått svenskt ekonomiskt stöd

• samverkan med NATO blir allt tätare

• svenska massmedia är värstingar i ett hetsa mot Ryssland.


dodade
2. USAs kriganden

USA har krigat i andra länder under hela ”efterkrigstiden”, men efter WTC-dådet 2001 tog det särskild fart.

Särskilt kriget i Irak, efter invasionen 2003, krävde ett högt mänskligt pris. Cirka en miljon döda, ytterligare många skadade och sjuka, föräldralösa och hemlösa. Misshandel och den grymmaste tortyr i en gigantisk skala.

De många krigen låg inte i det amerikanska folkets intresse. De kostade:
ekonomiskt, genom högre militärutgifter
amerikanska liv, genom skadade och stupade
moraliskt och mänskligt, genom alla övergreppen.

Hur kunde krigandet ändå fortgå så länge?

En viktig förklaring var massmedias agerande, dvs propaganda och desinformation.  Pentagon hemligstämplade flitigt dokumentation som kunde avslöja verkligheten.  Det mörkades om den irakiska befolkningens lidande. Sanningen nådde bara delvis det amerikanska folket.

freedom


leaks1

3. Wikileaks

I det läget blev Wikileaks verksamhet viktig.

Genom whistleblowers inom den amerikanska militären – människor med samvete – läcktes hemligstämplat material till Wikileaks, som började publicera det.

Detta betraktades av politiker, massmedia och militärledning i USA som förräderi. Det äventyrade ”landets säkerhet”. Upprördheten var stor och man ville straffa de skyldiga. En soldat, Bradley Manning, blev gripen och dömd, sitter nu i fängelse på ett mångårigt straff.

Även grundaren av Wikileaks, Julian Assange, ville många få tag i och bestraffa.  Tysta!  I USA-media har förmedlats en önskan att se honom avrättad.

assange1


 

london

4. Sverige och Assange

Sedan fem år sitter nu Julian Assange fast på Ecuadors ambassad i London, som politisk flykting. Ecuador gav honom asyl.

Hur hamnade Assange där?

Bakgrunden är ett agerande från svenska myndigheter.

I korthet handlar det om att två s-kvinnor i Stockholm anmält honom för någon form av sexövergrepp. En svensk åklagare kräver att Assange kommer till Sverige för förhör och har utfärdat en europeisk arresteringsorder på honom.

Assange svarar att de kan komma till London för att förhöra honom där han befinner sig, på Ecuadors ambassad.  Eller ta det hela över en videolänk.

Julian Assange säger sig inte våga komma till Sverige, eftersom han befarar att då bli utlämnad till USA.

Fria Tider:

”Julian Assange anhölls av en jouråklagare misstänkt för våldtäkt och sexuellt ofredande under ett Sverigebesök i augusti 2010 efter att ha anklagats av två feminister som båda haft oskyddat sex med honom. Ordinarie åklagare Eva Finné hävde dock anhållandet inom ett dygn, den 21 augusti, och lade fyra dagar senare ned våldtäktsutredningen.

– Jag anser inte att det finns anledning att misstänka att han har begått våldtäkt, sade hon i ett pressmeddelande på Åklagarmyndighetens hemsida som numera tagits bort.

Våldtäktsutredningen mot Assange återupptogs av överåklagare Marianne Ny den 1 september och han begärdes häktad i sin frånvaro den 18 november. I februari 2011 beslutade en brittisk domstol att Assange skulle utlämnas till Sverige,..”

S-företrädaren Thomas Bodström (11 minuter in i denna film) försäkrar att Assanges farhåga om risk för utlämning till USA är ogrundad. Ändå var det under hans egen ministertid  (justitieminister) som Sverige (regeringen Persson) efter USA-begäran beslöt att skicka iväg två egyptier.

Skulle regeringen Löfven vara mindre benägen att böja sig för USA?

whistletruth


 

Mer

http://www.friatider.se/en-h-lsning-till-julian-assange

https://genusnytt.wordpress.com/2011/02/13/ar-assange-forhorsledaren-radikalfeminist/

 https://genusnytt.wordpress.com/2011/02/14/las-hennes-egen-story-ar-detta-valdtakt/

https://carlnorberg.wordpress.com/2016/02/05/rattsligt-myglande-ygeman/

http://www.informationclearinghouse.info/article44137.htm

http://blueshift.nu/dubbelagenten-och-globalisten-assange-sprakror-fn-varldsregering/

http://www.friatider.se/fn-organ-assange-har-ratt-till-skadestand-och-vart-beslut-ar-bindande