• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

SD och skolan

sdtapet

Det är nog viktigt att Sverigedemokraterna finns, inte så mycket för vad de representerar som för vad många tror att de representerar. Det ger möjligheten att genom en SD-röst ge uttryck för en form av protest.

Samtidigt kommer ständigt nya indikationer på politisk vilsenhet.

• Ett exempel är att gruppvåldtäkter inte får kopplas till invandringen.

• Ett annat exempel är att påstådda flyktingbarn inte får kallas ”skäggebarn”.

• Ett tredje exempel är vad partiledaren sade i en intervju med Göran Rosenberg – han kunde där inte tillstå att det finns etniska svenskar!

Lyssna 6.30 in i denna film:

Ett fjärde exempel är Jimmie Åkessons spontana instämmande i kören mot Skånepolisen, för dess strävan att spana mot zigansk brottslighet.

Ett femte exempel är den senaste partiledardebatten i SVT. Ett avsnitt handlade om sjukvården i Sverige. Ingen enda deltagare, inte heller Jimmie Åkesson, hade något att säga om lagen från den 1 juli i år om illegala utlänningars rätt till i praktiken gratis sjukvård i Sverige.

• Ett sjätte var Landskronadråpet, då en 78-årig svensk kvinna misshandlades av en ung arab så att hon dog. Om detta blev kommentaren från SD-företrädaren Carina Herrstedt att man ”inte ska göra politik av händelsen”.

Carina Herrstedt är nu åter aktuell, i ett pressmeddelande från SD om friskolor. ”Oacceptabel elevsortering av friskolor” lyder rubriken:

”Uppdrag granskning lyfte i sitt senaste program problematiken kring friskolor som medvetet väljer och sorterar vilka elever de vill anta till skolan. Hur utbrett problemet är, är svårt att säga men det är oacceptabelt att det ens förekommer.
 
Carina Herrstedt, riksdagsledamot utbildningsutskottet, kommenterar:
 
– En tämligen enkel lösning vore att kommunerna skötte kösystem och antagningar utifrån uppsatta regler. Det finns i dag redan kommuner som erbjuder friskolorna denna service.
 
Carina fortsätter:
 
– Utgångsläget måste vara att såväl fristående som kommunala skolor ska vara öppna för alla elever. ”

”… skall skolan vara öppen för alla och skolverket måste ges verktyg för att lyckas säkerställa att ingen skola handplockar sina elever. ”

Är inte det här detsamma som Folkpartiet och Jan Björklund varit inne på, om tvångsvis blandning, att svenska elever inte ska kunna slippa mångkulturen, att det ingenstans ska finnas någon tillflykt?

Bakgrunden är ju år och decennier av erfarenheter om situationen i våra skolor, där en vettig undervisning ofta blir omöjlig med många invandrarbarn, dels pga stökighet, dels pga av undervisningens anpassning till dem som kan minst svenska eller har sämst förkunskaper. Friskolor har då erbjudit en säkerhetsventil för föräldrar som vill något med sina barns skolgång.

Erfarenheten visar också hur svensk skola fallit tillbaka jämfört med förr och jämfört med andra länder.

Det här rymmer egentligen två moment:

• Det ena är Sveriges framtid som industrination. Vi behöver kunniga människor i produktionen, duktiga företagare och innovatörer. Detta förutsätter att några släpps fram att lyckas i skolan.

• Det andra gäller personlig frihet och eget handlingsutrymme. Möjligheter att påverka sin egen tillvaro. Respekt för individen.

lh

Låt mig avslutningsvis citera vad Lars Hedegaard på Dispatch Internationell skrev den 24/10 – också den med avstamp i Uppdrag Gransknings konstaterande av hur dåligt det är i den svenska skolan:

”Men varför är det så? Inget vettigt svar erbjöds. I synnerhet var det ingen i programmet som nämnde det som alla dessa värdelösa skolor har gemensamt: Praktiskt taget alla eleverna är invandrare från muslimska länder eller ättlingar till muslimska invandrare.

En överviktig och högljudd elefant klampar omkring mitt i vardagsrummet och slår sönder möblemanget, men ingen tycks lägga märke till den.”

elefant

Ett land där orsaken till problemen inte ens kan diskuteras är förstås oförmöget att lösa sina problem.

Alltså kommer de inte att lösas. ”

”Det sägs ofta att höjden av dårskap är att göra samma sak om och om igen och förvänta sig ett annat resultat.

Sverige har haft årtionden på sig att inse att massinvandring från länder vars kultur är väsensskild från Sveriges, inte har varit någon succé. Och vad har de gjort? Låt oss ta in ännu fler invandrare från just dessa länder, för vi är säkra på att de nya kommer att bli lättare att integrera än de gamla.”

Lars Hedegaard refererar till en annan skribent, som skriver om två sorters etik:

De goda avsikternas etik och ansvarets etik. Det senare innebär att man måste ta ansvar för de förutsägbara konsekvenserna av sina handlingar, medan männen och kvinnorna som drivs av goda avsikter inte bryr sig om konsekvenserna utan bara vältrar sig i sina ädla motiv.”

”Vi kan inte se in i statsministerns hjärta, men vi kan med säkerhet säga att den svenska invandringspolitiken definitivt kommer att uppfylla de djupaste önskemålen hos dem som vill avskaffa välfärdsstaten.”

Läs mer

Jonas De Geer om det mentala förtrycket

Överdrivet om nyanlända?

(Nu med svensk text:)

Denna film, kritisk mot den förda invandringspolitiken,  gäller alltså England.

För bara några år sedan skulle jag kanske bedöma den som så överdriven, att jag ogärna ville medverka till dess spridning.

Tillspetsad är den förvisso, men bottnar ju i en verklighet – bara smärtsamt uppenbar i både England och Sverige!  Verkligheten har nu blivit så absurd, att varje försök till satir kan låta smaklöst.

Bara ett exempel i mängden: lagen från den 1 juli i år om i praktiken gratis sjukvård åt utlänningar som befinner sig illegalt i Sverige. Formellt ska det kosta en 50-lapp, men om vederbörande är id-lös – vart ska då räkningen skickas?

Dispatch International har skrivit bra om detta, vilket ska komma med i nästa tabloid: http://www.tabloiderna/tab2014.pdf

3Läs mer

Enoch Powell – en ovanlig politiker

Hemorten som försvann

Samband

Dispatch avslöjar:

vardbluff

vardbluff2
Dispatch International har visserligen lagts ned som papperstidning nu, men finns alltjämt på webben.  En DI-artikel handlar om hur lagen från den 1 juli 2013 om vård åt ”papperslösa” för 50 kr lätt låter sig ”missbrukas” (redan nyttjande i enlighet med de föregivna intentionerna utgör ju ett övergrepp mot alla skattebetalare i Sverige).

Ur Dispatch International:

”Spelade papperslös – fick billig vård

Stockholmaren Axel, 48, gick till vårdcentralen och påstod på klingande svenska att han var papperslös från Bosnien. Vips hade han fått ett nytt personnummer och vård för det facila priset av 50 kronor.

– Vem som helst kan utnyttja möjligheten till billig vård och tandvård, det har jag bevisat nu. De ifrågasatte mig inte för ett ögonblick, säger Axel till Dispatch International.
 
Det hela började som ett infall. På väg till vårdcentralen med ett ont öra, fick Axel idén att han skulle testa den nya lagen om vård för dem som befinner sig i Sverige illegalt, som trädde i kraft 1 juli. Då sjuksköterskan som tog emot honom frågade efter legitimation, sa han att han var papperslös och saknade id-handlingar.

– Hon såg lite nervös ut och började rota i sina papper. Sedan frågade hon om mitt öra, och föreslog lite åtgärder för egenvård. När jag sedan fick ett papper för illegala att fylla i, förstod jag att de hade köpt konceptet, säger Axel.
 
På lappen skrev Axel att han kom från Bosnien, och ett påhittat namn. Han rekommenderades att själv behandla örat hemma, och fick komma tillbaka tre dagar senare. Då blev han läkarundersökt, och fick kortison och örondroppar utskrivna. På receptet stod det påhittade namnet och ett ”reservnummer”, ett påhittat tillfälligt personnummer. Detta trots att Axel vid återbesöket drabbats av samvetskval och försökte avslöja bluffen genom att säga sitt riktiga svenska namn.

– Men sköterskan bara körde på. ‘Du behöver inte vara orolig, vi har sekretess här’ sa hon. De får tydligen inte ifrågasätta, hur orimligt det än verkar, säger Axel.

Väl på apoteket kände Axel sig rejält illa till mods, och betalade fullt pris för medicinen han fått utskriven, trots att han som ”papperslös” kunde fått den gratis.

– Jag är en ärlig människa som vill göra rätt för mig. Det ligger ingen illvilja bakom, jag ville bara undersöka om det gick att göra så här. Jag hade gärna betalat i efterhand, men jag är rädd att de ska polisanmäla mig för bedrägeri om jag avslöjar bluffen, säger Axel.
 
När Dispatch International ringer upp Socialstyrelsen, som är tillsynsmyndighet för hälso- och sjukvård i Sverige, visar det sig att riktlinjerna för hur den nya lagen ska tillämpas är minst sagt oklara…”

Ingrid Carlqvist skriver i sin ledarekommentar, under rubriken ”Det orättvisa Sverige”:

”Faktiskt är det fullständigt obegripligt. Sveriges regering och riksdag har beslutat att de människor som befinner sig olagligt i Sverige ska premieras med superbillig sjukvård, tandvård och mediciner.

Medan hårt arbetande och högt skattebetalande människor får betala upp till 400 kronor för att besöka läkare när de blir sjuka, kommer en människa som befinner sig illegalt i vårt land (och givetvis inte betalar en krona i skatt) undan med 50 kronor.

En gammal pensionär som måste byta ut sina tänder kan räkna med att betala tiotusentals kronor eller avstå, medan en illegal invandrare får ett helt nytt garnityr för 50 kronor.

Kroniskt sjuka människor, som är helt beroende av dyra mediciner, får punga ut med 2 200 kronor innan högkostnadsskyddet träder in, medan en illegal invandrare får sin medicin för 50 kronor.
 
Hur i herrans namn tänkte de? Vari ligger rättvisa…”

hederVerkliga journalister:

Ingrid Carlqvist och Lars Hedegaard är värda all aktning för sina insatser.

Orättvisereform

Som Björn Söder påpekar i sitt starka riksdagsanförande kommer inga avgifter att kunna utkrävas överhuvudtaget av de id- lösa utlänningar som struntar i att betala för vård. Även bortsett från detta ligger en djup orättvisa i att de ska betala mindre än svenskar.

Som Ingrid Carlqvist påpekat i Dispatch finns här en latent rasism, då varje person med mörkt utseende i princip kan lura till sig samma fria vård, något som inte gäller personer med etniskt svenskt utseende.

Den förestående tabloiden ger möjlighet att nå ut till svenska folket med information om galenskaperna. Hela sidan 4 ägnas åt riksdagens aktuella orättvisereform.

4vard

Tabloiderna

Sidan 4

Onödigt nålsöga?

Två gånger har jag erfarenheter av överföring från Uppsala Akademiska sjukhus – efter skalloperationer – till Mora lasarett:

• Juli 2012

• Januari 2013

Jag tror att lärdomar därvid finns att dra. Sjukvården kan göras bättre för patienter och personal, samtidigt som resurser sparas.

upptaget

• Juli 2012

När ambulansen anlände till akutmottagningen i Mora var klockan närmare 18.00. Det var en söndag och hård belastning, fullt med vårdsökande på bårar.

En plats skulle ha varit reserverad för mig på avd.70, men denna hade nu blivit upptagen.

Efter en ganska lång väntan och olika undersökningar lyckades man ändå bereda en plats på avd.50.

akut

• Januari 2013

Denna gång anlände ambulansen till Moraakuten kl. 17.00, en tisdag. Det var inte lika många vårdsökande som halvåret tidigare, men klart stod ändå att personalen inte räckte till. Det skulle komma att ta mer än tre timmar innan jag var inne på en avdelning (70) – en mentalt påfrestande upplevelse av oviss väntan:

Vid ankomsten – efter fem timmar i ambulansen – var mitt allt överskuggande behov att först få komma till en toalett. Jag fördes således till ett undersökningsrum, där en sådan fanns. Möjligen var det här som man sedan tog ett EKG.

Efter ett besök åter i mottagningshallen fördes jag till ett annat undersökningsrum, med besked att ett läkare skulle komma mycket snart. På båren fick jag en signalklocka, för att kunna påkalla hjälp vid behov.

Efter att en kvart passerat utan att någon visat sig ringde jag på klockan. En sköterska kom då, och försäkrade att jag inte var bortglömd.

När ytterligare en timme hade gått behövde jag åter urinera, och ringde en andra gång på klockan. Sköterskan G kom då och visade mig till en toalett.

Efter detta tog mig G till avd.70/stroke – en ganska lång promenad med ett antal väskor och kassar.  Väl där fick vi vända – jag var ännu inte inskriven där.

Åter i mitt undersökningsrum fick jag av G en mugg blåbärssoppa och två smörgåsar – iofs på sin plats, då jag senast ätit kl. 11.00.

Jag trodde dock att G nu ”tagit mig under sina vingar”, och skulle utverka inskrivning på en avdelning. Istället följde en ny väntan. Nya tryckningar på signalknappen blev nu utan resultat.

Efter ett tag kom ändå en ung kvinna, som var läkare. Hon gjorde vissa undersökningar/ställde frågor och beslöt att skriva in mig på avd.70. När hon lämnade rummet uteblev dock besked om vad som skulle följa därnäst: skulle någon komma och visa mig till avdelningen/hjälpa mig med kassarna?

Ny oviss väntan, med resultatlöst ringande på signalknappen.

Jag gick sedan till mottagningshallen, där jag mötte G och frågade efter den försvunna läkaren. Ingen förklaring.

Därefter kom äntligen sköterskan Emma, och följde mig  till avdelning 70. Där var jag 20.15.

Till saken hör att jag inte var ensam bland patienter om att försättas i ett tillstånd med högt blodtryck (något jag alltsedan första skalloperationen medicineras mot).

blodtryck

Personalen visade stor förståelse för vår belägenhet.

OPERATIONEN i Uppsala hade skett på uppdrag av Dalarnas landsting, som inte hade resurser för skalloperationer. Efter en kort konvalescens i Uppsala fick jag inte fara direkt hem, först måste jag tillbringa några dagar på mitt närsjukhus. Då kunde det rimligen inte bli fråga om annat än att Mora måste ta emot mig.

akademiska

Förslag:

Gå förbi akutmottagningen!  Låt ambulanspersonalen leverera Uppsala-opererade direkt till en i förväg överenskommen Mora-avdelning.

Alla nödvändiga undersökningar bör kunna göras i Uppsala före sjuktransporten och uppgifterna föras över till Mora – till såväl berörd avdelning som akutmottagningen.

Akuten kan dessutom informeras vid ankomsten, om denna.

hjarta2

PS

Till förekommande av eventuella missförstånd:

Personalen inom sjukvården gör i det stora hela beundransvärda insatser.

Jag har i huvudsak fått en mycket bra vård, har t.o.m. räddats till livet.

Har alltså all anledning att känna tacksamhet mot svensk sjukvård.

Bästa sättet att visa den tacksamheten kan dock vara att försöka bidra till en än bättre sjukvård. Som här, genom konstruktiv kritik, möjlig genom mina erfarenheter.