• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

Tabu i politiken

Här kommer veckans film, fredagsbio 57:

Filmen inleds med ett nyhetsklipp där en polisinspektör från Stockholm, Lars Alvarsjö, framträder och redogör för polisens nu omöjliga arbetssituation i många områden i Sverige.

la

Klippet är hämtat från dansk TV i februari 2016 – svensk TV var förmodligen inte intresserad.

Däremot kan svensk TV ha inslag om invandrare som gjort sin förmenta kränkthet till en affärsidé och födkrok. De ges ofta utrymme och möts med respekt, för att inte säga underdånighet och vördnad. Kolla t ex tre minuter in här, och här.

Poliser kan få utrymme om de ska skuldbeläggas, om någon ung bilgalning kört ihjäl sig eller om en polisman i frustration – inne i sin polisbil och hörbart bara för kollegor –  uttalat några olämpliga ord.

Svenskhet är överhuvudtaget suspekt. När Björn Söder, då partisekreterare i SD, hävdade att det finns etniska svenskar, då hamnade han genast i blåsväder. Protester från Willy Silberstein på SKMA och sedan var Björn Söder utbytt som partisekreterare.

Sammantaget förklarar detta, tror jag, mycket av dagens desperata situation i ”förorten”, där ambulans, brandkår och även polisen blir till måltavla för systematiska våldsaktioner.

Det svenska står s.a.s. inte högt i kurs.


sand

När ämnet äntligen tas upp i SVT, då sker det först efter att:

•  ”den humanitära stormakten” hunnit etableras som ett internationellt åtlöje och situationen i Sverige blivit till en följetång i TV-inslag över hela världen.

• svensk polis gått in i väggen, dess arbetssituation blivit omöjlig och den svenska rättsstaten är allvarligt hotad.

När företrädare från Sjupartiet till sist ska uttala sig om dessa problem, vad har de att säga?

Där finns tre moment:

a) Ansvaret för situationen ligger hos det svenska samhället.

b) Lösningen ligger i mer av samma politik som redan bedrivits under så många år:  mer resurser.

c) Konkret: arbete åt alla, större bostäder och bättre skola. Och fler föreningslokaler?

Angreppen på räddningspersonal, tolkas som en form av  – medvetet eller omedvetet – politisk protest. Förklaringen antas ligga i ett missnöje med samhället.

I verkligheten handlar det ofta om kriminella, som vill kunna bedriva sin verksamhet i fred. Därför vill man hålla svensk polis borta från dessa områden. Därvid kan man ofta rekrytera stöd från en vidare krets, inte minst unga som inte är straffmyndiga.

fb57

Det första av de två tabun som syftas på i filmtiteln är invandringspolitiken, där det handlar om både volymer och sammansättning.

  Med den massinvandring som skett under så många decennier och nu eskalerat ytterligare finns inga förutsättningar att hålla jämna steg med integration och anpassning, även om sådana ambitioner skulle finnas hos alla som kommer.

  Dessutom utgörs den aktuella invandringen mest av personer från andra kulturer, vilket erfarenhetsmässigt medfört problem.

En första nödvändig åtgärd måste därför vara att inte släppa in mer av detta i vårt land. Sverige behöver snarast säga upp sin anslutning till FN:s föråldrade flyktingkonvention, tillkommen under mitten av förra seklet och inte avpassad för dagens folkvandringstid!


kontrakt
Det andra tabut gäller den svenska självutplåningen.

Många av dem med utländsk bakgrund hyser ett uppenbart förakt för och hat mot oss svenskar. Varför?!  Massmedia och diverse pk-politiker har länge medverkat till att lägga grunden till detta, genom en strid ström av antisvensk propaganda.

Sverige har ställt upp med boende, försörjning och allehanda service. Det har rör sig om en generositet som överträffar den i nästan varje annat västland. För övrigt en förklaring till att så många söker sig till just Sverige. Denna frikostighet är redan i sig överdriven, intill det sjukliga.

Ovanpå detta alltså denna fientlighet och otacksamhet. Det är orimligt!


Vi måste ”sätta hårt mot hårt”, säger centerledare Annie Lööf i  Agenda.

I princip har hon helt rätt, men vilka åtgärder kan det då handla om?

• Utegångsförbud kvällstid i de värsta problemområdena?

• Lägre straffmyndighetsålder?

• Tydligare föräldraansvar?

• Utvisningar och vid behov återkallande av svenska medborgarskap?

• Hårdare straff, fängelsevistelser i Baltikum?

• Bestraffning redan vid dålig attityd mot polis? (7.20 in i filmen)

Ska svensk polis nu ges en chans att reda upp situationen i ”förorten”, då måste den i sitt arbete backas upp av hela det svenska samhället. Det kan krävas en samlad propagandaoffensiv som klargör att vi som bor här ställer krav på dem som kommit till Sverige.  Det måste finnas en form av ömsesidighet, ett samhällskontrakt.


kubik
SLUTLIGEN ser jag

en parallell mellan den pågående probleminvandringen och det nu aktuella värdlandsavtalet med knytningen av Sverige till NATO.

I båda fallen saknas vettiga skäl och hållbara argument, i båda fallen drivs vansinnigheterna fram av ett antiintellektuellt och helt ursinnigt mediakampanjande.


En koppling kan också skönjas vid horisonten, enligt principen att först  skapa ett problem, för att sedan erbjuda en ”lösning”.

Ska NATO-trupper dyka upp som en ”räddning” när inbördeskriget är ett faktum och svensk polis inte räcker till?


Mer

https://detgodasamhallet.com/2016/06/03/gar-det-att-prata-buset-till-ratta/

http://www.gp.se/ledare/teodorescu-br%C3%A4nn-offerkoftan-inte-grannens-bil-1.1899976

http://sputniknews.com/europe/20160524/1040142496/sweden-segregation-migrant-crisis.html

http://erixon.com/blogg/2016/05/kriget-mot-polisen-och-rattsstaten/


http://www.expressen.se/debatt/infor-utegangsforbud-efter-klockan-21/

http://avpixlat.info/2016/05/23/m-politiker-kraver-utegangsforbud-i-problemtyngda-invandraromraden/

http://www.kaziva.net/blog-native/2016/5/16/en-hemsk-utveckling-som-gar-valdigt-fort

http://www.kaziva.net/blog-native/2016/5/12/kriminella-invandrare-har-noll-respekt-for-polisen-i-sverige

http://ledarsidorna.se/2016/05/ett-rad/

http://nyheteridag.se/ar-anders-lindberg-en-rasist/

http://nyheteridag.se/kastade-sten-pa-polisen-mitt-inne-i-centrala-stockholm/

https://petterssonsblogg.se/2016/05/22/poliser-fran-kristinehamn-blixtinkallades-till-borlange/

http://fnordspotting.blogspot.se/2016/05/den-ovardiga-samhallsdebatten.html

http://www.exponerat.net/video-vakna-med-lennart-den-gratande-polisen/

Nej till russofobi!

55titel
Veckans fredagsbio heter ”Spola RUSSOFOBIN!” och har samband med senaste bloggtexten, om NATO.  Det russofobiska kampanjandet i våra massmedia drivs av en strävan till svenskt NATO-medlemskap.

I begreppet ”fobi” ligger ju en starkt överdriven och irrationell rädsla för något. Det är med viss tvekan som jag här använder det begreppet, eftersom det så har missbrukats så mycket genom talet om ”islamofobi” beträffande motstånd mot islamiseringen av Sverige och saklig kritik av muslimer. Ändå:

Begreppet ”russofobi” är motiverat, eftersom det i Sverige verkligen finns denna typ av rädsla för och fientlighet mot ryssar och Ryssland.

Man kan fråga sig varför!

Jag kan se tre förklaringar:


poltava
1. Svensk historia

På 1700-talet tvingades vi erfara både nederlaget vid Poltava och det förödande skärgårdskriget. Med freden i Nystad förlorade Sverige både Ingermanland och Baltikum till Ryssland. Sedan kom mordet på  ett svenskt sändebud, Sinclairvisan och påföljande krig mot Ryssland, där hela Finland blev ockuperat var nära att förloras till Ryssland. Definitivt inträffade detta något senare,  år 1809.

Mer om svensk-rysk historia här, här och här.


moskva36
2. Kommunistiskt förtryck

Efter den judiska revolutionen i oktober 1917 i Ryssland följde en period av brutalt och omfattande kommunistiskt förtryck. Först drabbades människorna inom gränserna för Sovjetunionen, vilket alltså inkluderade Ukraina och Baltikum. Efter 1945 drabbades även polacker, ungrare och andra folk i Östeuropa.

En inventering kring detta har jag tidigare gjort här.

Tilläggas kan att Estland tillhörde Tsarryssland under mer än två sekler, fram till slutet av Första Världskriget, då landet blev självständigt. Kring 1940 ockuperades både Estland, Lettland och Litauen av sovjetiska trupper. På detta följde två erfarenheter:

a) omfattande inflyttning av etniska ryssar

b) sändande av dissidenter, eller bara misstänkta sådana, till läger i Sibirien.


natoanna
3. NATO-kampanjandet

Det långvariga och allt intensivare kampanjandet i våra massmedia börjar också ge avläsbara resultat. Ryssland uppfattas som hotfullt och Vladimir Putin ses som en skurk.  Opinionsmätningar tyder på att alltfler svenskar nu önskar att Sverige ska gå med i NATO.

Detta kampanjande hängs upp på tre moment, i denna prioritetsordning:

A. Krimhalvön
Krim ”annekterades” inte. Återanslutningen till Ryssland låg i linje med en stark folkvilja. Bakom denna fanns ett självklart och starkt intresse av att slippa drabbas av de våldsextrema grupperingar som härjat så obehindrat i Ukraina alltsedan Kievkuppen.

B. Östra Ukraina
Det bor många rysktalande i Ukraina, framförallt i öster och söder. Med främst deras stöd hade Viktor Janukovytj valts 2010. Deras president störtades i februari 2014. Moskva har närmast verkat återhållande beträffande separatism i Donetsk och Lugansk.

C. Syrien
Utan det ryska ingripandet i Syrien skulle ISIS ha segrat. I princip blir detta vad SVT:s Anna Hedenmo pläderar för i den aktuella filmen, fredagsbio 55:


Framförallt två moment  kan förklara att Ryssland nu spänner musklerna militärt – moment som svenska massmedia missar, och som de flesta svenskar därför är ganska ovetande om:

I.
Det första gäller vad som inträffade i Kiev under februari 2014, dvs att
– den valde presidenten störtades, författningen sattes ur spel
– det skedde våldsamt och har följts upp med en terror mot oliktänkande
– USA satsade 5.000 miljoner dollar på detta maktskifte.

kiev14

2.
Det andra gäller att NATO – istället för att läggas ned 1991, efter Sovjetunionens kollaps och Östeuropas befrielse – utvidgades österut, med många nya medlemsländer. Samt drog igång ett antal angreppskrig, med förödda länder, miljoner dödade/skadade/hemlösa och enorma strömmar av flyktingar/migranter som följd.

natoexpanstion


Mer finns att säga i detta ämne. Närmast ska jag utveckla mina tankar i ett svar på en kommentar från signaturen ”Sam” i min förra bloggtext.


Mer

https://janmilld.wordpress.com/2015/12/01/russofobisk-sd-film/

https://janmilld.wordpress.com/2016/02/11/ska-vi-hata-ryssar/

https://janmilld.wordpress.com/2011/08/22/pa-nato-menyn/

https://janmilld.wordpress.com/2015/09/29/na-te-nato/

https://janmilld.wordpress.com/2015/11/26/vad-forsvarar-nato/

https://janmilld.wordpress.com/2016/03/07/turkiet-kraver/

https://janmilld.wordpress.com/2015/03/12/i-bildts-fotspar/

https://janmilld.wordpress.com/kiev-2014/

http://www.janmilld.se/ukraina/

http://www.janmilld.se/nato/

http://www.exponerat.net/jan-milld-replik-om-ryssland/

http://www.8dagar.com/2016/06/krim-ar-en-halvo-i-svarta-havet.html

http://www.unz.com/tsaker/counter-propaganda-russian-style/

http://www.svtplay.se/video/8714307/ukraina-revolutionens-morka-sida/dokument-utifran-ukraina-revolutionens-morka-sida-svt

Putins Ryssland värre än Sovjet?

 

Jag hade fel: SAKLIGHET

saklig

En fortsättning på temat i två tidigare bloggtexter – om Sydafrika respektive SD.

Här ska det handla om metoder och principer i argumenteringen.

Inte kan det väl vara fel att eftersträva ”saklighet” i debatten?

I en bemärkelse, faktiskt – ja! Det blir en slutsats som jag nu tycker mig kunna dra, efter drygt två decennier av invandringskritiskt opinionsarbete.

Låt mig ta det från början, (och förlåt, alla ni som redan många gånger hunnit ta del av denna historia om BGF):

bgfhist

Den utgångspunkt som verkligheten gav, när vi inledde verksamheten för Blågula frågor, rymde i huvudsak två moment:

1.
Tidiga invandringskritiker – BSS och SD – var demoniserade. De framställdes i maktmedia som extremister och annat negativt.  Detta gav i princip möjlighet för två alternativa tolkningar:

a) De som opponerade var faktiskt dåliga människor

b) Detta var bara en av media fabricerad nidbild.

2.
Vi som drog ingång Blågula frågor – Anders Sundholm och jag själv – hade en politisk bakgrund inom socialdemokratin, vänstern och miljörörelsen. Det gav oss en potential att själva slippa stämplingar.

Vi skulle inte lätt kunna anklagas för ”högerextremism”.  Genom att ge oss in i debatten och framföra kritik av den förda invandringspolitiken skulle  ”korten bli synade”:  fanns alls något utrymme för en saklig debatt i denna fråga?

• var ”felet” med den kritik som dittills anförts att den kom från antidemokrater, ”rasister”, osv?

• eller var dessa anklagelser inbyggda, skulle sådant med automatik drabba varje kritiker?

Svaret på detta kom snabbare än vi någonsin kunnat föreställa oss!

expo95
Föreningen Blågula frågor startade sin verksamhet 1995.  Redan samma år kom ett angrepp i det nystartade ”antifascistiska nyhetsbladet” Expo, under redaktörskap av en dokumenterad återfallsförbrytare  (Tobias Hübinette).

Expos artiklar slogs upp stort i Expressen och Aftonbladet våren 1996. Dessförinnan hade de genererat två mediedrev mot Blågula frågor, också utifrån Expomaterial.

Ställ detta mot vårt BGF-koncept:

• I botten låg för det första vår egen bakgrund.  Vi var varken akademiker, miljonärer eller kändisar – bara vanliga medborgare, som under många år arbetat oegennyttigt och demokratiskt inom godkända partier. Detta borde ge oss en slags grundplåt av legitimitet.

• Därutöver ingick i vårt koncept att vara strikt sakliga, dvs att söka fakta och sanning, att inte gira in på några stickspår av sympatier/antipatier och känslor. Sakfrågorna, verkligheten och förnuftsmässigt resonerande i fokus!

• Meningsmotståndare skulle visas en grundläggande respekt. Undvikande av epitet och personangrepp.  Avståndstagande från såväl lögnaktiga anklagelser som våld.

Det gick inte bra.  Vi bemöttes knappast på ett motsvarande sätt. Det blev inget medborgerligt samtal – på andra sidan var det tomt. Ingen dialog om invandringen.


Situationen var asymmetrisk – både genom de politiskt korrektas mediala övertag och genom skillnaden i metoder/argumentering.

Vi försökte arbeta med fakta och argument – massmedia mötte med tillmälen och associationer.  Vi fokuserade på översikter, helhetssyn och långsiktiga konsekvenser – media på enskilda fall, empati och kortsiktighet.

Huvudlinjen var att förtiga oss.  Våra debattinlägg togs inte in, våra möten och initiativ nonchalerades. Där denna linje frångicks handlade det om att ”hänga ut” och ”avslöja”, förtala och skandalisera. I fåtalet debatter såg man till att vara många mot en.

narti
Vår bakgrund och samtidigt nyanserade linje gjorde det svårt att finna någonting mot oss. Detta löstes genom tal om ”smygrasism” och ”dold” främlingsfientlighet.  Längst gick den folkpartistiska riksdagsledamoten Ana Maria Narti: Den rasistiska propagandan tar här sin farligaste form – den som presenterar sig som motståndare till rasismen.”

Om en kritiker på något sätt varit obalanserad påtalades självfallet detta. Men där så inte var fallet gick det s.a.s. ”lika bra med selleri”.

De politiskt korrekta blockerade m.a.o. en saklig debatt om invandringen.

Detta rymde samtidigt ett hyckleri, då de i sin propaganda hela tiden gjort anspråk på att representera  fina värden som  ”demokrati,” ”respekt” och ”tolerans”. Kritiker anklagades gärna för ”okunskap” och ”fördomsfullhet”. Just fakta var ju vad de inte förmådde värja sig mot, och därför inte ville veta av.


Redan bemötandet från de politiskt korrekta kan nu ge anledning att ompröva hittillsvarande linje. Respekt är det sista som de förtjänar!  Tvärtom! Vad svenskfientliga politiker som Bengt Westerberg och Mona Sahlin, Fredrik Reinfeldt och Stefan Löfven förtjänar är bara det djupaste förakt, från varje svensk.

ansvariga


Framförallt finns anledning att ompröva saklighetslinjen av ett annat skäl.

Som erfarenheterna visat är det inte fakta och sakliga argument som övertygar människor. Man tror som man gör, därför att det är vad man vill göra. För att nå människor måste vi lyckas kommunicera på en känslonivå.

När jag nu vill ompröva linjen av ”saklighet” betyder det inte övergivande av sanningssökandet eller ointresse för fakta som är korrekta och relevanta. Däremot blir det önskvärt att argumenteringen vänder sig inte bara till hjärna och förnuft, utan även till hjärta och känslor.

Underlag för sådant finns ju där i överflöd:
– Hur vi svenskar görs till andra klassens medborgare i vårt eget land
– Hur våra barn och barnbarn får en otrygg uppväxtmiljö
– Hur unga berövas möjligheter till utbildning, arbete och bostad
– Hur kvinnor inte längre kan röra sig fritt på offentliga utrymmen
– Hur det skapats no-go-zoner för svenskar
– Hur vi alla berövas en framtid.


Utöver dessa två moment i opinionsarbetet – fakta/förnuft och känslor – vill jag lyfta fram ett tredje viktigt moment: moraliskt övertag.

mhg
Denna typ av övertag har vi sverigevänner iofs redan genom att i sak har rätt, genom att kämpa för en rättfärdig sak.

Som svenskar försvarar vi oss själva och varandra mot förtryck, övergrepp och orättvisor. Det räcker långt, ur moralisk synpunkt!

Omvänt gäller det att bemöta och förkasta försök att grundlöst skuldbelägga oss.

Exempel på sådant saknas ju inte:
• ”Förintelsen”
• slavhandel
• kolonialism
• neutralitet under kriget
• svensk välfärd.

Vi är inte i något moraliskt underläge, har ingen anledning att be om ursäkt för vår existens!

Svenskt välstånd är främst ett resultat av våra egna insatser och egenskaper, som:
– arbetsmoral
– kunnande
– hederlighet
– samverkan.

Oavsett vilka grymheter som begicks i Europa under förra seklet så är det inte rimligt att hålla människor idag ansvariga för detta, människor som inte ens levde på den tiden.


Smoke rises during an explosion from an Israeli forces strike in Gaza City, Saturday, Nov. 17, 2012. Israel bombarded the Hamas-ruled Gaza Strip with nearly 200 airstrikes early Saturday, the military said, widening a blistering assault on Gaza rocket operations by militants to include the prime minister's headquarters, a police compound and a vast network of smuggling tunnels. (AP Photo/Hatem Moussa)

EN ANNAN SAK gäller, tycker jag, övergrepp i nutid. Där kan vi i princip bära ett medansvar, genom likgiltighet och passivitet.

Jag tänker på:

• USA:s invasion i Irak år 2003, med ca 1 miljon dödade.

• det halvårslånga flygbombandet av Libyen år 2011 (där Sverige deltog med JAS-plan!)

• söndersmulandet av Syrien under fem års krigande.

Israels oupphörliga övergrepp mot palestinier

• Svartas övergrepp mot vita i Sydafrika.

Jag hade fel: SVERIGEDEMOKRATERNA

sdatvgr

En fortsättning på temat från förra bloggtexten – här om Sverigedemokraterna.

På SD:s riksårsmöte 2005 medverkade jag till att sittande partiordförande Mikael Jansson inte blev omvald utan ersattes med Jimmie Åkesson, då SDU-ordförande.

Med facit i hand känner jag nu tveksamhet till det agerandet. Partiet har utvecklats i fel riktning!

mj

Mikael Jansson hade suttit som partiordförande i 10 år. Det var 1995 som han tog över efter Anders Klarström.

En del grova överfall gjorde snart att SD under Jansson drog sig för att ordna offentliga möten. Det blev inte mycket av utåtriktade initiativ från SD, inom Stockholmsdistriktet märktes detta.

Mot denna passivitet växte i början av 2000-talet fram en opposition i framförallt Skåne-Blekinge. Från Stockholm var vi några som anslöt oss.  Till oppositionen hörde även SDU.  Två fraktioner hade uppstått – ”bunkergänget” och ”förnyarna”.

Efter riksårsmötet 2004 var ”förnyarna” i majoritet i partistyrelsen, med en rösts övervikt.  Mikael Jansson satt alltjämt som ordförande. Jag hade valts till partisekreterare. Det blev strider om allt och ständiga omröstningar, vilket förlamade styrelsearbetet.

Som en naturlig väg bort från detta låsta läge framstod ett byte av partiordförande. Inför riksårsmötet 2005 kandiderade Jimmie Åkesson, uppbackad av en väloljad kampanjorganisation kring SDU och Skånedistriktet.

jasd

På mötet tillhörde jag dem som pläderade för att Åkesson skulle väljas, men det var inte av politiska skäl, utan därför att jag bedömde att han och kretsen kring honom – Björn Söder, Richard Jomshof och Mattias Karlsson – skulle ge de bästa förutsättningarna för en nystart av partiverksamheten.

Ett moment som talade i den riktningen var det goda samarbete som jag tidigare haft med Björn Söder beträffande grundkursen.

I motsatt riktning talade iofs det arbete som Kenneth Sandberg och jag bedrivit för ett 33-punktsprogram kring invandringen. Entusiasmen för detta var påfallande begränsad från Jimmie Åkessons sida. Från ”bunkerfalangen” hade vi där ett bättre stöd. Så strikt politiskt var det långtifrån självklart för mig att stöda Åkessons kandidatur.

Men Jimmie Åkesson var en duktig debattör, vilket också hade betydelse. Den talangen skulle tydligt märkas  i TV4-debatten 2007 med Mona Sahlin, som där mosades.  Se 2.20 in i denna film:

Ändå är det ”försiktighet” som präglat Jimmie Åkessons tid som SD-ordförande. Det framstår nu som ett misstag att ha låtit honom och hans krets få makten över partiet. Det hade varit bättre att antingen låta Mikael Jansson fortsätta eller att helt lägga ned partiet!

En nedläggning skulle ha lämnat plats för framväxten av ett nytt sverigevänligt parti. Nu har SD genom sin existens kunnat blockera den möjligheten.


mattanEtt tidigt uttryck för SD-ledningens ”försiktighet” var hur 33-punktprogrammet sopades under mattan. Kenneth Sandberg och jag hade lyckats genomdriva ett ställningstagande för detta från riksårsmötet 2005, även om Mattias Karlsson argumenterat mot.  Vi fick majoritet för de 33 punkterna, så partiet stod bakom dem.

Istället för att driva dessa krav talade SD-ledningen bara om att Sverige inte skulle ha mer invandring än våra grannländer. I ett skede argumenterade man t.o.m för mer av generositet än andra partier (fler kvotflyktingar).

Inte heller gjordes någon distinktion mellan olika slags invandring. Man lyfte inte fram probleminvandringen från just Afrika och Västra Asien som något att helt stoppa.

invstopp


 

Denna återhållsamhet, i kombination med pk-demoniseringen av Sverigedemokraterna, skapade en politisk blockering. Inget annat riksdagsparti kunde ju driva samma krav som det ”hemska” SD – än mindre gå längre. En total låsning följde, med en allt extremare svensk invandringspolitik.

Sverigedemokraterna förvandlades till en politisk stoppkloss, som i praktiken medverkade till en politik rakt motsatt den som partiet en gång bildats för att befrämja.

Detta skulle inte ha inträffat, om partiledningen hade följt beslutet från Riksårsmötet 2005. Då skulle ett utrymme ha givits för andra riksdagspartier att intaga åtminstone tillnärmelsevis kloka positioner kring invandringen, utan att det blev att ”låta som SD”.

sdkloss

Denna brist på politiska krav har gått hand-i-hand med ett övertagande av kulturmarxisternas språkbruk, världsbild och värderingar. Således talar SD-företrädare om ”rasism” på samma sätt som Expo.

Likaså har SD-ledningen okritiskt svängt sig med många andra pk-begrepp, som ”värdegrund”, ”mänskliga rättigheter”, ”tolerans”, ”rumsren”, ”hålla rent”, osv. Man vill vara ett ”antirasistiskt mittenparti”.

Grundkursens kapitel 7 hade utgjort ett angrepp på Expos människosyn och världsbild, men också grundkursen stoppades undan. Något annat material för medlemsskolning har sedan inte utvecklats.

SD-ledningen söker gillande från fel håll – från just de krafter som är våra fiender, och i sin praktik gång på gång visat att så är fallet.

Varför gör man så?!

inmalad

Samtidigt har den nya ledningen med frenesi gjort sig av med bra krafter, genom återkommande uteslutningar.

”NOLLTOLERANS MOT RASISM”.

Vad lägger man då in i begreppet ”rasism”? Jag har inte hört att man klargjort innebörden av det begrepp man här använder!

Som exempel på en grund till uteslutning har figurerat användning av begreppet ”skäggebarn” för att beteckna det som lögnaktigt kallas ”ensamkommande flyktingbarn”.

Läsande av ”fel” böcker/tidningar eller länkande till fel webbsidor kan också göra att en medlem lever ”farligt”. Inom partiet har skapats ett klimat av ängslighet och likriktning.

Man förminskar sina medlemmar istället för att försöka få dem att växa.

Jan Tullberg:

”I ett auktoritärt system tvingas alla att anpassa sig för att komma igenom censurens filter. Det är lätt att bli svartlistad av motståndare och bli bedömd som belastande sällskap av mjukisar som i någon mån har tillgång till den offentliga scenen. Jag kritiserar inte dem som försöker, och hittar kompromisslösningar, för att göra moraliskt eller taktiskt fel. Som i en diktatur är det svårt att hitta den optimala kombinationen mellan det önskvärda och det genomförbara inom systemets ramar.

Också de som arbetar inom ramarna kan mer tänja på ramarna än de befäster dem. Det är lätt att man som rak radikal retar sig på den mjukes försiktighet. Men jag tror de måste få tid att stegvis komma ut ur garderoben. Detta gäller dock knappast personer som odlar sin egen image genom hätska angrepp på mer radikala kritiker. I sakfrågor har alla naturligtvis goda skäl att driva sin egen uppfattning mot andras, men i den aktiviteten ingår inte att delta i allmän mobbning för att ställa in sig hos makten. Med den strategin blir stödet till mobbningen mer betydelsefullt än stödet till reformism.”


 

tradet

Från SD-ledningen har man också uttryckt sig negativt om ”utomparlamentariska metoder”.

Hur mycket rösträtt skulle idag finnas i Sverige, om det inte tidigare förekommit möten och demonstrationer, opinionsbildning och organisering?!

Det senaste är ställningstagandet från Mattias Karlsson mot Folkets Demonstration. Hans kritik gällde att i publiken stod personer som han ogillade – ”neofascister”. Vad blir logiken i detta?  Offentliga möten bygger ju på att envar som vill komma för att lyssna får göra det!

Dessförinnan tog SD-ledningen ställning mot Salemmanifestationerna. Sedan uteslutningen av SDU, som arrangerat många demonstrationer. Man motverkar konsekvent en folklig aktivering och organisering, ställer sig i vägen för ett politiskt medvetandegörande.

I linje med denna hållning har SD-ledningen även motarbetat distributionen av invandringskritiska tabloider. Samtidigt kan SD:s eget material för hushållsutdelning vara ganska intetsägande.

sdisrael

Är det överhuvudtaget försvar av svenska intressen som står i fokus för Sverigedemokraternas verksamhet?

Man har inte stuckit under stol med att vara sionister – säger sig själva vara riksdagens mest israelvänliga parti.

Anklagelser om ”antisemitism” ligger nära för dem, mot den som kritiserar Israels politik eller vill  problematisera användningen av judisk makt.

Björn Söder – då SD:s partisekreterare – hamnade i medialt blåsväder hösten 2014, efter att i en DN-intervju låtit förstå att han föreställer sig att det existerar etniska svenskar. Willy Silberstein från ”Svenska Kommittén Mot Antisemitism” gick till angrepp i TV-rutan. I februari 2015 hade Söder – i all hast – plockats bort från posten som partisekreterare och ersatts med Richard Jomshof.

Sverigedemokraternas lojaliteter med staten Israel är kanske förklaringen till att man haft så svårt att ta ställning mot USA:s krigspolitik. Lögnerna kring 9/11 och WTC 2001 – att det skulle vara muslimer bakom dessa terrordåd – sväljer man.

SD förhåller sig också anmärkningsvärt okritiskt till massmedias propaganda för ryssfientlighet.

sdfobin


Det senaste är Stefan Jacobssons presentation av SD:s skolpolitik, där han argumenterar för att de bästa lärarna ska satsas på ”de nyanlända”.

Detta gör Jacobsson utan att problematisera. Decenniers erfarenhet visar ju hur uppehållstillstånd kunnat utverkas utan att några skyddsbehov föreligger, genom att man väntar sig in och får barn att rota sig.

Helt nyligen har också SD i Hallstahammar (f.ö. där Eva Bergqvist bodde, redaktör för Fri Information) ställt sig bakom att kommunen tar lån för att finansiera lägenheter åt ”ensamkommande” utlänningar.

Självutplåning och ”godhet”, en generositet med skattemedel, är ledsjärna även inom Sverigedemokraterna.

welcome2

Vi svenskar måste istället försvara oss, mot ett existentiellt hot!

Som år 2010 angavs i slutordet till ”Vitbok.se” rör det sig om två processer:

1. Nedmonteringen av välfärdssamhället, med dess demokrati, fysiska trygghet och ekonomiska standard.

2. Utbytet av det svenska folket.”

SD-Kuriren vägrade att ta in en annons för denna bok.

sdannons


Efter höstens migrant-tsunami – som tvingat andra riksdagspartier att revidera sina positioner inom invandringspolitiken – måste Sverigedemokraterna stå för en mer radikal hållning.

Konkret skulle det betyda att Sverige:

•  säger upp sin anslutning till FN:s föråldrade flyktingkonvention

•  helt stoppar bidragsströsslet över ”nyanlända”.


bssforst

Jo, en sak till:

Dagens SD-företrädare får inte falla in i det rutinmässiga svartmålandet av tidiga invandringskritiker inom BSS och Sverigedemokraterna.

För de allmänna anklagelser om extremism som framförts har inte mycket av belägg presenterats. Fantasifulla påståenden från t ex en mytoman och notorisk lögnare som Stefan Löfven förtjänar inte att tas på allvar.

Tidiga invandringskritiker var hedervärda svenskar, som utan hägrande karriär eller materiella förmåner för egen del reagerade mot orättvisor och vansinne. För detta förtjänar de uppskattning och respekt, inte förtal!

Smutskastning i massmedia är ingenting att ta på allvar – så mycket bör envar nu ha hunnit lära sig…


Mer

https://www.youtube.com/results?search_query=SD-arkivet

http://www.janmilld.se/sd/norrland/

http://www.janmilld.se/sdkritik.html

https://janmilld.wordpress.com/2010/08/23/en-varningssignal/

https://janmilld.wordpress.com/2016/02/03/protester-mot-protest/

https://www.youtube.com/watch?v=vSc7MeEoeE0

https://www.youtube.com/watch?v=X4hbkWKE9MQ

https://www.youtube.com/watch?v=86ohzlsKngQ

https://www.youtube.com/watch?v=PaS8X-C32Gc

http://petterssonsblogg.se/2016/04/02/sd-sager-ja-till-befolkningsutbyte/

http://www.friatider.se/formgren-karlsson-agerar-som-mobbaren-p-skolg-rden

http://www.friatider.se/sds-interndiktatur-ang-r-oss-alla

http://wärmler.se/vad-ska-vi-medborgare-gora/


Sammetsrevolution

52fb
Den här texten var tänkt att handla om om Folkets Demonstration och om fredagsbio 52: ”MÖTESFRIHET och motstånd”.

Till det ska jag komma, men låt mig börja i en annan ände:


I boken ”Politisk korrekthet på svenska” skrev Carin Stenström om situationen i kommunismens Tjeckoslovakien:

”…också Havel är medveten om att diktaturen har ändrat ansikte. Den är inte längre fysiskt brutal, den ägnar sig inte åt fysiskt förtryck, åt utrensningar och synliga bestraffningar. Styrmedlen är mer raffinerade.”

”Det är inte rädsla för fysisk bestraffning, inte rädsla för processer, deporteringar, avrättningar, som styr. Dagens påtryckningsmedel är finare och mer sofistikerade, de riktar sig mot människors existensvillkor. Man tiger för att man är rädd om jobb,…”

Sedan jämför Stenström med hur det blivit i Sverige:

”…det svenska demokratiska samhället. Här finns inga uttalade hot mot yttrandefrihet och demokratiska rättigheter. Tvärtom lovprisas dessa ständigt från olika makthavare i samhället. Ändå är det påtagligt att medborgarnas styrs av en ständigt närvarande rädsla. En rädsla för att på olika sätt stötas ut ur samhället,…”

”… vilken effekt hade ett brev som Havels fått om det hade publicerats till exempel i vårt land och riktat sig mot någon svensk makthavare? Svaret är att det inte hade fått någon effekt alls, åtminstone inte för någon annan än den som skrev det. Vederbörande hade gjort sig själv omöjlig, stämplat sig själv som knäppskalle och bråkstake, som en person man bör akta sig för att ha alltför mycket att göra med. Brevet hade sannolikt inte blivit publicerat, åtminstone inte i någon tidning med hyfsat anseende…”

Carin Stenström konstaterar att ”åsikter, som för endast tio eller tjugo år sedan allmänt omfattades av ett stort medborgarkollektiv, idag knappast får lov att uttalas? ”

Vaclav Havel var en tjeckisk dramatiker, motståndsledare och sedan president. Fler länkar om honom här och här.

havdem2

Den revolution som folket i Tjeckoslovakien genomförde hösten 1989 imponerar på mig!  Med fredliga metoder genomdrev man en förändring, med kombinationen av massiv uppslutning, beslutsamhet och fredliga metoder.

”Sammetsrevolutionen”, kallades den för.

Detta inbjuder  till en jämförelse med situationen i Sverige år 2016. Vår aktuella svenska situation är betydligt värre än den tjeckiska 1989 – ändå inga massdemonstrationer!

Varför?

I Tjeckoslovakien led man av ett bristande yttrandefrihet och kommunistiskt förtryck, javisst. Men här i Sverige stannar det inte vid detta. Man:

  tar ifrån oss all trygghet – ekonomiskt, socialt och fysiskt.

  byter ut oss som folk.

Ändå inga påtagliga reaktioner! Hur förklara denna skillnad?

Ett moment var att i Tjeckoslovakien fanns en medvetenhet om falskheten i den officiella propagandan. Efter den sovjetiska inmarschen 1968 stod glasklart att landet befann sig under ockupation. Det fanns också en omvärld i väster, som kunde förmedla motbilder.

I Sverige är propagandan mer massiv och raffinerad. Officiellt finns demokratiska institutioner och medborgerliga rättigheter:

• Formellt finns ett flerpartisystem
• Formellt finns en mångfald inom massmedia.
• Formellt har vi rätt att yttra oss, demonstrera och hålla möten.

Problemet är att
– vi i praktiken inte släpps fram i stora media på vettiga villkor
– vi, då vi ordnar möten, blir demoniserade och förtalade i massmedia
– vi inte får ha vår möten i fred, utan polisen tillåter huliganer att störa dem.

Hur tackla denna situation?

Med Folkets Demonstration har under en tid gjorts försök, och det är hedervärt.

Därigenom finns nu ytterligare erfarenheter och en del lärdomar att dra.

Det vill jag diskutera i morgondagens text.

afs


Mer


http://avpixlat.info/2016/03/25/utan-moten-ingen-demokrati/

http://anthropocene.live/2016/03/25/varfor-vara-politiska-ledare-sviker/

http://www.d-intl.com/2016/03/25/insandare-hur-pk-tanker-sverigedemokraterna-bli/

http://www.friatider.se/r-cker-med-att-s-ga-neger-f-r-att-d-mas