• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

  • Annonser

Jag hade fel: SAKLIGHET

saklig

En fortsättning på temat i två tidigare bloggtexter – om Sydafrika respektive SD.

Här ska det handla om metoder och principer i argumenteringen.

Inte kan det väl vara fel att eftersträva ”saklighet” i debatten?

I en bemärkelse, faktiskt – ja! Det blir en slutsats som jag nu tycker mig kunna dra, efter drygt två decennier av invandringskritiskt opinionsarbete.

Låt mig ta det från början, (och förlåt, alla ni som redan många gånger hunnit ta del av denna historia om BGF):

bgfhist

Den utgångspunkt som verkligheten gav, när vi inledde verksamheten för Blågula frågor, rymde i huvudsak två moment:

1.
Tidiga invandringskritiker – BSS och SD – var demoniserade. De framställdes i maktmedia som extremister och annat negativt.  Detta gav i princip möjlighet för två alternativa tolkningar:

a) De som opponerade var faktiskt dåliga människor

b) Detta var bara en av media fabricerad nidbild.

2.
Vi som drog ingång Blågula frågor – Anders Sundholm och jag själv – hade en politisk bakgrund inom socialdemokratin, vänstern och miljörörelsen. Det gav oss en potential att själva slippa stämplingar.

Vi skulle inte lätt kunna anklagas för ”högerextremism”.  Genom att ge oss in i debatten och framföra kritik av den förda invandringspolitiken skulle  ”korten bli synade”:  fanns alls något utrymme för en saklig debatt i denna fråga?

• var ”felet” med den kritik som dittills anförts att den kom från antidemokrater, ”rasister”, osv?

• eller var dessa anklagelser inbyggda, skulle sådant med automatik drabba varje kritiker?

Svaret på detta kom snabbare än vi någonsin kunnat föreställa oss!

expo95
Föreningen Blågula frågor startade sin verksamhet 1995.  Redan samma år kom ett angrepp i det nystartade ”antifascistiska nyhetsbladet” Expo, under redaktörskap av en dokumenterad återfallsförbrytare  (Tobias Hübinette).

Expos artiklar slogs upp stort i Expressen och Aftonbladet våren 1996. Dessförinnan hade de genererat två mediedrev mot Blågula frågor, också utifrån Expomaterial.

Ställ detta mot vårt BGF-koncept:

• I botten låg för det första vår egen bakgrund.  Vi var varken akademiker, miljonärer eller kändisar – bara vanliga medborgare, som under många år arbetat oegennyttigt och demokratiskt inom godkända partier. Detta borde ge oss en slags grundplåt av legitimitet.

• Därutöver ingick i vårt koncept att vara strikt sakliga, dvs att söka fakta och sanning, att inte gira in på några stickspår av sympatier/antipatier och känslor. Sakfrågorna, verkligheten och förnuftsmässigt resonerande i fokus!

• Meningsmotståndare skulle visas en grundläggande respekt. Undvikande av epitet och personangrepp.  Avståndstagande från såväl lögnaktiga anklagelser som våld.

Det gick inte bra.  Vi bemöttes knappast på ett motsvarande sätt. Det blev inget medborgerligt samtal – på andra sidan var det tomt. Ingen dialog om invandringen.


Situationen var asymmetrisk – både genom de politiskt korrektas mediala övertag och genom skillnaden i metoder/argumentering.

Vi försökte arbeta med fakta och argument – massmedia mötte med tillmälen och associationer.  Vi fokuserade på översikter, helhetssyn och långsiktiga konsekvenser – media på enskilda fall, empati och kortsiktighet.

Huvudlinjen var att förtiga oss.  Våra debattinlägg togs inte in, våra möten och initiativ nonchalerades. Där denna linje frångicks handlade det om att ”hänga ut” och ”avslöja”, förtala och skandalisera. I fåtalet debatter såg man till att vara många mot en.

narti
Vår bakgrund och samtidigt nyanserade linje gjorde det svårt att finna någonting mot oss. Detta löstes genom tal om ”smygrasism” och ”dold” främlingsfientlighet.  Längst gick den folkpartistiska riksdagsledamoten Ana Maria Narti: Den rasistiska propagandan tar här sin farligaste form – den som presenterar sig som motståndare till rasismen.”

Om en kritiker på något sätt varit obalanserad påtalades självfallet detta. Men där så inte var fallet gick det s.a.s. ”lika bra med selleri”.

De politiskt korrekta blockerade m.a.o. en saklig debatt om invandringen.

Detta rymde samtidigt ett hyckleri, då de i sin propaganda hela tiden gjort anspråk på att representera  fina värden som  ”demokrati,” ”respekt” och ”tolerans”. Kritiker anklagades gärna för ”okunskap” och ”fördomsfullhet”. Just fakta var ju vad de inte förmådde värja sig mot, och därför inte ville veta av.


Redan bemötandet från de politiskt korrekta kan nu ge anledning att ompröva hittillsvarande linje. Respekt är det sista som de förtjänar!  Tvärtom! Vad svenskfientliga politiker som Bengt Westerberg och Mona Sahlin, Fredrik Reinfeldt och Stefan Löfven förtjänar är bara det djupaste förakt, från varje svensk.

ansvariga


Framförallt finns anledning att ompröva saklighetslinjen av ett annat skäl.

Som erfarenheterna visat är det inte fakta och sakliga argument som övertygar människor. Man tror som man gör, därför att det är vad man vill göra. För att nå människor måste vi lyckas kommunicera på en känslonivå.

När jag nu vill ompröva linjen av ”saklighet” betyder det inte övergivande av sanningssökandet eller ointresse för fakta som är korrekta och relevanta. Däremot blir det önskvärt att argumenteringen vänder sig inte bara till hjärna och förnuft, utan även till hjärta och känslor.

Underlag för sådant finns ju där i överflöd:
– Hur vi svenskar görs till andra klassens medborgare i vårt eget land
– Hur våra barn och barnbarn får en otrygg uppväxtmiljö
– Hur unga berövas möjligheter till utbildning, arbete och bostad
– Hur kvinnor inte längre kan röra sig fritt på offentliga utrymmen
– Hur det skapats no-go-zoner för svenskar
– Hur vi alla berövas en framtid.


Utöver dessa två moment i opinionsarbetet – fakta/förnuft och känslor – vill jag lyfta fram ett tredje viktigt moment: moraliskt övertag.

mhg
Denna typ av övertag har vi sverigevänner iofs redan genom att i sak har rätt, genom att kämpa för en rättfärdig sak.

Som svenskar försvarar vi oss själva och varandra mot förtryck, övergrepp och orättvisor. Det räcker långt, ur moralisk synpunkt!

Omvänt gäller det att bemöta och förkasta försök att grundlöst skuldbelägga oss.

Exempel på sådant saknas ju inte:
• ”Förintelsen”
• slavhandel
• kolonialism
• neutralitet under kriget
• svensk välfärd.

Vi är inte i något moraliskt underläge, har ingen anledning att be om ursäkt för vår existens!

Svenskt välstånd är främst ett resultat av våra egna insatser och egenskaper, som:
– arbetsmoral
– kunnande
– hederlighet
– samverkan.

Oavsett vilka grymheter som begicks i Europa under förra seklet så är det inte rimligt att hålla människor idag ansvariga för detta, människor som inte ens levde på den tiden.


Smoke rises during an explosion from an Israeli forces strike in Gaza City, Saturday, Nov. 17, 2012. Israel bombarded the Hamas-ruled Gaza Strip with nearly 200 airstrikes early Saturday, the military said, widening a blistering assault on Gaza rocket operations by militants to include the prime minister's headquarters, a police compound and a vast network of smuggling tunnels. (AP Photo/Hatem Moussa)

EN ANNAN SAK gäller, tycker jag, övergrepp i nutid. Där kan vi i princip bära ett medansvar, genom likgiltighet och passivitet.

Jag tänker på:

• USA:s invasion i Irak år 2003, med ca 1 miljon dödade.

• det halvårslånga flygbombandet av Libyen år 2011 (där Sverige deltog med JAS-plan!)

• söndersmulandet av Syrien under fem års krigande.

Israels oupphörliga övergrepp mot palestinier

• Svartas övergrepp mot vita i Sydafrika.

Annonser

Folkligt motstånd!

Vad är det som nu händer med Sverige?

Som fredagsbio 51 tar upp har vi en utbredd och allvarlig brottslighet, samtidigt som polismakten sviktar. Det ger ingen bra prognos för medborgerlig trygghet!

I min egen kommun inträffade nyligen ett mord på ett asylantboende. Förra året även en våldtäkt på ett bibliotek.

Sverige har på kort tid fått in 100.000-tals unga män, som blir kvar i väntan på behandling av asylansökan. Under tiden har vi ansvar för deras boende och försörjning.

För min egen kommun är turism en viktig näring under sommarhalvåret, men stugor och anläggningar är nu upptagna av asylanter. Detsamma gäller i hela Sverige, från norr till söder. Kommer Pite havsbad i år att kunna användas på ett normalt sätt? På Öland har det blivit vattenbrist – grundvattnet räcker inte längre till. För att inte tala om Gotland.

Budgetar i balans? Det tillhör s.a.s. historien. Nu tar vi upp mångmiljardlån för att kunna finansiera asyleriet. Det ska ses som en investering. Så tycker vår finansminister Magdalena Andersson, medlem i ”Framtidspartiet”.  Vårt lättsinne här innebär att vi skuldsätter våra barnbarn – samtidigt som vi berövar dem ett svenskt Sverige.

Vad som pågår är ett vansinne, vårt land drivs mot en kollaps.

Hur reagera på detta?

fraga

I princip finns tre olika förhållningssätt:

1. Grodkok
2. Väpnat uppror
3. Demokratiskt motstånd.


grodkoknej2

1. Grodkok

Passivitet och likgiltighet. De-facto-acceptans. Det är ju vad som nu sker.

Likt grodor låter sig svenskar sakta kokas, reagerar inte på den uppenbara faran.


schw

2.  Väpnat uppror

Detta är inget som jag vill förorda – av skäl som redovisas i fredagsbio 52.

Därmed inte sagt att jag förordar en folklig avväpning. Det är bättre att vapen och organisering finns bland hederliga medborgare än bland grovt kriminella. I Schweiz finns ett gevär hemma hos envar som gjort sin värnplikt.

Principen blir densamma som för det svenska försvaret, från den tid ett sådant fanns: försöka avskräcka från angrepp.


 

3. Demokratiskt motstånd

Vad jag däremot vill förespråka är ett demokratiskt motstånd!

Inte därför att det är lätt, utan därför att det är nödvändigt.

Det som också kan kallas utomparlamentariskt politiskt arbete, dvs försök till:
– opinionsbildning
– folkbildning
– organisering.

Mot oss har vi en helt överväldigande mediamakt – sammansvetsad och aggressiv, skrupelfri och extrem. Med en åtföljande folkfördumning.

Samtidigt finns hoppingivande moment. Mycket är där knutet till internet: bloggar och webbtidningar, radioprogram, filmarbete och bildproduktion. Därutöver papperstidningar, bokutgivning och aktioner som flygbladsutdelningar mm.

kunskap

Hittillsvarande erfarenheter visar dock att det inte räcker med fakta, kunskaper och insikter.

Det krävs också något mer, nämligen handlingsberedskap och motståndsvilja. Ett mod och en envishet. Ett sunt ursinne, som gör att man är redo att riskera något och offra något för personlig del.

Vi måste få uppleva att vi inte är ensamma med våra tankar och känslor.  Att vi är många med samma upplevelser och att vi tillsammans kan ha en styrka.  Därför blir det viktigt att hålla möten – både interna och offentliga. Därför blir det viktigt att anordna demonstrationer och offentliga protester.

Det är så ett demokratiskt motstånd kan växa fram och organiseras.

fd
Här kommer Folkets Demonstration in, med sina möten under hösten 2015 och framåt.

Vilket bemötande kan här förväntas från makthavare och motståndare, av anhängare till den förda folkutbytespolitiken?

Jo, ungefär det som snart visade sig inträffa:

• negativ framställning i massmedia, med inslag av direkta lögner och förtal

• störningar på plats, under medverkan av polisen.

Vad som i viss mån förvånade mig,  förmodligen även andra, var två moment:

– måttlösheten i det angrepp som levererades av Mona Sahlin i Expressen (”fega uslingar”)

– avståndstagandet från även Mattias Karlsson, ledande SD-företrädare.

Vad blir innebörden Karlssons ställningstagande?

st

Som han själv uppger är problemet för honom att det bland åhörarna fanns personer som han ogillade, och därför ville sätta etiketten ”neofascist” på.

Som Stefan Torssell påpekat blir logiken i detta att en talare på ett torgmöte hålls ansvarig för vilka som kommer och lyssnar, och vad som kan röra sig i huvudet hos vederbörande. Helt orimligt, självklart!

Det är väl själva poängen med offentliga möten, att man vill få dit åhörare som tar del av budskapet. Det krav man kan ställa på åhörare är att de – bortsett från eventuella spontana buanden – inte stör talaren, inte försöker sabotera mötet genom oljud.

publik

Men antag att Mattias Karlsson ändå skulle få sin vilja igenom.  Antag att man skulle ringa in de personer som han syftar på och lyckas förhindra dem att närvara på kommande FD-möten…

Skulle det då vara OK för Mattias Karlsson att medlemmar i Sverigedemokraterna närvarade på mötet? Eller ligger ”problemet” s.a.s. djupare?

Är problemets kärna för Karlsson redan det faktum att medborgare samlas till manifestationer, utanför SD-ledningens kontroll?

Ett tecken på att så kan vara fallet är det faktum att man uteslöt sitt ungdomsförbund SDU – som ju anordnade en del demonstrationer.

sdu

Är själva problemet för Karlsson ”risken” för att en bred rörelse växer fram och att ett folkligt motstånd organiseras, utanför hans och SD-ledningens kontroll?

Det ligger ju i sakens natur, att kommer en folkrörelse mot folkutbytet och nedmonteringen av det svenska samhället igång, då kan denna komma att rymma olika åsikter.

Det kan också bli så att det hos enskilda individer sker åsiktsförskjutningar ”under resans gång”, genom nya impulser, erfarenheter och insikter.

Är Mattias Karlsson rädd för det?

mk


 

Som reaktion på alla anklagelser i media mot Folkets Demonstration för ”extremism” svarade flera talare den 19 mars i Stockholm med avståndstaganden från ”rasism” och en del andra ”ismer” .

Några kritiska reflexioner från mig:

1.
Sådana avståndstaganden är verkningslösa. Det har från talarstolen aldrig sagts något som ger grund för anklagelserna, ej heller i texter på plakaten.

De som framfört anklagelserna kommer inte att ändra uppfattning, oavsett vilka pudlanden som levereras från FD-företrädare. Det får inte bli till detta bedrövliga pk-klientel som FD-talare vänder sig!

2.
Det blir fel att anamma språkbruket från detta antiintellektuella klientel. Ska vi alls tala om t ex ”rasism”, då måste först ha klargjorts vad vi lägger in i det begreppet!

Det måste innefatta negativ särbehandling även av svenskar.

3.
Fokus i talen måste vara de aktuella problemen i Sverige idag, orsakssamband och önskvärda åtgärder.

Syftet ska vara att folkbilda/opinionsbilda och få åhörare att känna det meningsfullt att ha tagit sig till mötet.


de

Till sist om polisens agerande.

Jag finner det orimligt att man låter meningsmotståndare hålla en demonstration samtidigt på samma plats. De är ju inte där för att lyssna på några tal. De är bara där för att så långt möjligt störa talen med oljud. Det visar alla erfarenheter.

Vid Blågula frågors möte på Norrmalmstorg den 24 augusti 2002 stod ett stort antal motdemonstranter på ett avstånd av kanske hundra meter. När vi riktade filmkameror mot dem för att dokumentera störningarna ingrep polisen och hotade att arrestera våra filmare.

Samma fenomen gick igen på Norrmalmstorg den 19 mars 2016. När Nina Drakfors ville filma de som inte borde stå där blev hon tillsagd av en polis, som ansåg att filmandet stred mot hennes (polisens) uppfattning om god etikett.

Se veckans fredagsbio:

År 2002 var Dan Eliasson statssekreterare på justitiedepartementet, år 2016 är han rikspolischef.


PS1

rodingar

Från BGF och torgmöten 2002:

”När priset för våra möten blir så högt samtidigt som utbytet blir så litet – ska Blågula Frågor verkligen begära tillstånd till ytterligare torgmöten?

Jo, det kommer vi att göra. Vårt resonemang är följande:

De vänsterextremister som försöker hindra oss från att genomföra våra möten gör sig skyldiga till allvarlig brottslighet. De ska inte tillåtas stå där bakom ett kravallstaket på hundra meters avstånd. De ska gripas och åtalas, dömas och fängslas. Sker detta får det en preventiv effekt, som gör att fortsatta polisinsatser kan successivt trappas ned vid möten för oppositionsgrupper.

Denna typ av extremistiska yttringar skulle också kunna motverkas av massmedia, genom att sluta monstrifiera kritiker och verka för ett bättre samtalsklimat i Sverige.”

Fler BGF-länkar från 2002:

http://www.bgf.nu/val/mffilm.html

http://www.bgf.nu/val/index.html

http://www.bgf.nu/val/0409rapport.html

http://www.bgf.nu/val/049.html

http://www.bgf.nu/val/skrift.html

http://www.bgf.nu/val/polisanm.html

http://www.bgf.nu/ak02/v24.html

http://www.bgf.nu/ak02/v23.html

http://www.bgf.nu/val/pord.html

http://www.bgf.nu/val/torg2.html

http://www.janmilld.se/bok.html

https://www.youtube.com/watch?v=-tAJXF68M3o


PS2

Åsa Sundh

”Men Sverige har ju ‘Monatelefonen’, en stödtelefon som anhöriga till personer som riskerar att radikaliseras kan vända sig till. Under fyra månader har telefonen inte mottagit ett enda samtal. Och vad har det kostat att inrätta den?

Hur kan Mona Sahlin ha fått hållas och gång på gång fått framföra sin agenda i TV utan att ställas till svars för de dumheter hon förespråkat? Och vad säger det om Reinfeldt som tillsatte henne? Sällan har vi väl fått så ynkligt litet för våra skattepengar!

Det känns idag som om tyckande är lika mycket eller mer värt än många års erfarenhet och kompetens inom ett område. Politiskt ’sakkunnig’ och minister kan man numera bli bara genom att manövrera  och kuppa sig igenom ett ungdomsförbund. Att ha haft ett ’riktigt’ jobb är inget krav och bristen på både kompetens och livserfarenhet är påtaglig i många fall. Likaså är det tydligt att erfarenhet inte behöver innebära kompetens. Undra på att det ser ut som det gör i politiken idag!”

anpassade


 

PS3


Mer

https://janmilld.wordpress.com/2016/03/25/sammetsrevolution/
https://janmilld.wordpress.com/2016/03/11/medborgarjournalism/
https://janmilld.wordpress.com/2016/02/14/offret-ar-inte-sahlin/
https://janmilld.wordpress.com/2016/02/03/protester-mot-protest/
https://janmilld.wordpress.com/2016/01/31/norrmalmstorg-x-2/

http://varstundisverige.blogspot.se/2016/03/katastrofen-mona-sahlin-tackbrev-till.html

http://demokratbloggen.blogspot.se/2016/03/8-kloverpartiet-sd.html

http://www.motpol.nu/patrikehn/2016/03/28/att-ta-avstand-fran-sig-sjalv-tre-sd-exempel/

http://www.d-intl.com/2016/03/25/insandare-hur-pk-tanker-sverigedemokraterna-bli/

https://www.motgift.nu/2016/03/26/skarpskytte-folkbevapning-och-demokrati/

https://www.youtube.com/watch?v=NiaHvC_7I9I

http://www.nyatider.nu/mona-i-maskopi-med-media/

 

Tre sanningar

stupide

Efter terrordåden i Paris och Köpenhamn fokuseras på att judar är hotade och kräver särskilt beskydd. Länge har också varit känt att judar i Malmö är utsatta (12.00 in i denna film).

Politiskt korrekta massmedia i Sverige har försökt framställa det som att de som gjort livet svårt för judarna i Malmö skulle vara sverigedemokrater.

I verkligheten har så aldrig varit fallet.


1.

Sanningen är att det är muslimer – inte svenskar,  inte invandringskritiker – som hotar judar i Sverige.

Motviljan mot judar har koppling till konflikten i Mellanöstern, till motsättningarna där mellan judar och araber. De som i Malmö trakasserat judar har varit personer med utländsk bakgrund, mer eller mindre troende muslimer.

lejh

Efter terrordåden i Paris den 7 januari och Köpenhamn den 14 februari är vi där igen.

«Högerextremism är per definition antisemitisk» har Mona Sahlin deklarerat.

Mona Sahlin är ju inte vemsomhelst. Hon har utsetts att vara «nationell samordnare» i Sverige av arbetet ”mot våldsbejakande extremism» (2.50 in i denna film).

Förövarna i både Paris och Köpenhamn är – i varje fall som saken framställs i massmedia – muslimer. Ändå blir det «högerextremister» som Sahlin här pekar ut.

Två grupper pekar hon samtidigt ut som särskilt i behov av skydd, nämligen judar och muslimer. Skydd mot «högerextremister», inbjuds läsarna att tro.

Är Mona Sahlin mest av allt obegåvad eller mest av allt ohederlig?


 missh

2.

Min andra sanning är denna:

Inte bara judar drabbas av hot och våld i Sverige.

Även svenskar drabbas.

Och även svenskar är människor – inte mindre värda än judar!

En osäkerhetssituation har skapats genom den okontrollerade massinvandringen av arbetslösa från muslimska länder till Sverige och övriga Europa.

Det handlar då inte bara om direkta våldsdåd, det handlar om en utbredd negativ attityd, om fientliga hållningar mot Sverige och svenskarna, från invandrades sida (eller från invandrades barn).

umuslimer

Detta ser ut att kunna vara fallet även bland personer som studerar på universitet!

En film från en Lars-Vilks-föreläsning i Uppsala i maj 2010:

Affes blogg kommenterade:

  1. Kvinnan i svart är inbjuden till föredraget. Hon går dit frivilligt, väl medveten om att saker kanske kommer sägas och visas som hon inte gillar. Istället för att gå därifrån när hon inte gillar vad hon ser så stannar hon kvar, skriker och kräver att föredraget anpassas efter henne. Hon kräver ‘respekt’. Beteendet är helt oacceptabelt och respektlöst. En person protesterar och säger emot henne. Kritiserar henne. Något som, till skillnad från hennes beteende, är ganska normalt på ett universitet. Hennes svar är inte att han har fel följt av en förklaring. Nej, han ska hålla käften.

  2. Hot om våld. Krav på lydnad och underkastelse. Han beordras att sätta sig. Varför då, och med vilket mandat utfärdar denna person den ordern? Att resonera finns inte på skalan. Mannens kroppsspråk säger allt. Om du inte lyder mig så kommer du att utsättas för våld.

  3. Förnedring. Personen som vågade protestera ska utsättas för förnedring. Han blir slagen och får ta emot flera spottloskor. Säkerligen handlar detta mest om att för den egna gruppen visa hur ”gudfruktig” man är, men det fungerar även ypperligt som statuerande av exempel. Så behandlas man om man säger emot.

Att lägga på minnet

Mannen i vitt är INTE Lars Vilks. Han har INTE ritat någon rondellhund. Han har INTE skymfat någon profet. Han är INTE (vad jag vet) någon värdelös/dålig/usel/tafflig konstig konstnär som bara vill ha uppmärksamhet.

Med andra ord, det går inte att bekvämt distansera sig från honom som så många verkar ha behov av att göra när det gäller Lars Vilks.

Mannen i vitt representerar dig och mig och alla andra i Sverige som inte håller med den skränande pöbeln. Han uttryckte det som miljoner svenskar skulle vilja säga.

Att det faktiskt är ni som ska visa respekt för
våra regler, värderingar, synsätt, traditioner.

Och till alla er som ‘står upp för yttrandefriheten’ men som inte kan låta bli att distansera er från och hacka på Lars Vilks.

Den fasen är förbi. Inse att även ni är hotade. Det finns uppenbarligen människor i Sverige som vill slå er, spotta på er, se er brinna. Inte för att ni en vacker dag kanske får för er att rita en rondellhund, utan för att ni anser att Lars Vilks och andra ska ha rätten att göra det. Det är en avsevärd skillnad.»

De aggressiva reaktionerna från närvarande muslimer, den eftertryckliga översittarattityden, riktade sig alltså även mot åhörare, som bara satt helt fredligt i sina bänkar.

inej


 3.

Vilket leder över till min tredje sanning:

Hur har vi fått hit dessa översittare?

Vilka är det som drivit på för denna vansinniga invandring till Sverige och Europa?

Svar: det är  Agendajudar!

Om detta har jag skrivit mycket, t ex i detta viktiga blogginlägg.

Både i USA och Europa har många judar spelat en pådrivande roll. Detta gäller inte minst här i Sverige, där framträdande judar både propagerat för mer invandring och medverkat i hetsen mot Sverigedemokraterna.

Jag tänker främst på:

Barbara Spectre och hennes skattesubventionerade Paideia.

Kolla även 6 minuter in i denna film.

pwlogn

Peter Wolodarski, chefredaktör för Dagens Nyheter, med en uttalad journalistisk agenda.

Se även här , här och här.

Lena Posner Körösi, ordförande i Judiska centralrådet, som 2010 vände sig mot att Nationell Idag fick presstöd.

Ingrid Lomfors, som har medverkat i kampanjande mot såväl Folke Bernadotte som Drottning Silvia, något jag tagit upp i bl.a. min film «TV4:s gränser» (se 7.30 in i filmen).

15-ws

Willy Silberstein, ordförande i SKMA – Svenska Kommittén mot Antisemitism. Förutom drevandet mot kungahuset har han varit med litet både här och där.

Silberstein höll sig t ex framme när det skulle drevas mot Björn Söder, för att denne hävdat att det finns etniska svenskar. Han fann Söders DN-uttalande «antisemitiskt». Lyssna även 3.30 in i denna film.

Ja, för personer som Willy Silberstein är allt som de ogillar «antisemitism». Dit kan räknas redan föreställningar om verkligheten, som att judar har en maktposition inom svenska massmedia.

Senaste nytt är att israeliska företrädare kan avgöra vilka frågor som får ställas till dem i Sveriges Radio. Judar har makt inom svenska massmedia på mer än ett sätt. Det handlar om mer än ägandet!

pcursakt

Och det är inget nytt fenomen att SVT/SR kan bli ”byxis” inför möjligheten av judiskt missnöje. Se vidare om ett krismöte på Aktuellt-redaktionen år 2009.


Jag får inte Willy Silbersteins agerande att stämma. Om han verkligen vill motverka antisemitism, då ska han väl inte hela tiden hacka på oss svenskar, inte ägna sig åt att mucka gräl?

Så här skrev jag tidigare i BGF-texten «Två motsägelser»:

«Om ‘antisemitism’ talas och skrivs ju mycket. Även en helt måttfull kritik av judars agerande i västländer eller Israels politik i Västasien kan rendera anklagelser för ‘antisemitism’. 

Så allvarlig anses företeelsen vara och så stor risken för att ‘antisemitism’ ska manifestera sig, att helt exceptionella åtgärder har vidtagits. Jag tänker på lagstiftning i flera västländer som gör det straffbart att ifrågasätta ens detaljer kring ‘Förintelsen’.”

”Om nu risken för ‘antisemitism’ är så stor och det är så allvarligt om judar blir illa omtyckta – varför agerar vissa individer eller grupper av judar som de gör? I så fall är ju deras agerande direkt kontraproduktivt, ägnat att väcka just negativa hållningar gentemot dem!»


Läs/se mer:

http://www.bgf.nu/aj/usa.html

https://janmilld.wordpress.com/2015/02/12/brander-attentat-och-pk/

https://www.motgift.nu/2015/02/judisk-skuld/

http://thoralf.bloggplatsen.se/2015/02/17/11022089-sverige-ett-safe-haven-for-islamister/

http://ledarsidorna.se/2015/02/fusk/

Frågor om rädsla


SONY DSC

Ida Ali-Lindqvist uppges skriva med antirasistiska och feministiska utgångspunkter.

Den 30/6 -14 hade hon en artikel på ledarplats i Dala-Demokraten om Svenskarnas Parti,  Almedalen och rädsla.

Hennes text är tankeväckande, både genom dess innehåll och genom att den är så typisk. Artiklar och uttalanden med liknande rädslo-argumentering matas nu ut i strid ström genom etablerade media.

Mina tankar går först till den ryska befolkningen i östra Ukraina, som när detta skrivs hukar i gamla skyddsrum, sökande skydd undan Kievregimens bomber och granateld. Hur blev det så? Hur kan detta fortgå? En viktig förklaring ligger i massmedia, i den hets och den indoktrinering av människor som pågått så länge.

Ida Ali-Lindqvist skriver:

”Jag känner mig livrädd. Jag som journalist kan inte utföra mitt arbete på grund av riskerna jag då utsätter mig för. …”

”…med denna krönika vill jag faktiskt betona vikten av att erkänna min rädsla. För den är befogad.  

Det senaste året har vi bevittnat ett flertal händelser där nazistiska krafter tagit till våld mot sina meningsmotståndare. Knivattacken i Malmö på internationella kvinnodagen. Attacken mot antirasistiska demonstrationen i Kärrtorp. Dessa människor är beredda att mörda. Bakom våldsdåden står nyckelpersoner inom Svenskarnas parti. Den vetskapen måste vi ständigt hålla levande.”

Låt oss vara överens om att våld ska både fördömas och undvikas, inklusive knivdåd. Men…

hur väl stämmer Ida Ali-Lindqvists beskrivningar här med verkligheten?

• De som i Kärrtorp visade sig på en Linje-17-manifestation var från SMR – Svenska Motståndsrörelsen, inte från SvP (som i stället tagit avstånd från aktionen).

• Den som i tumultet sedan knivhögg en annan människa i ryggen var ”antirasist”.

• Torgmöten av invandringskritiker har konsekvent blivit störda av ”antirasister”, utan att invandringskritiker svarat med våld.

Beträffande knivskärningen i Malmö hör till bilden att den tydligen inte var helt oprovocerad – knivmannen tillhörde en mindre grupp som blivit jagad och hotad av en större grupp.

Ida Ali-Lindqvist skriver vidare:

”Svenskarnas parti fick i lördags stort utrymme i Almedalen för att framföra sin nazistiska politik. Där står vi idag i Sverige 2014. Ett nazistiskt parti med polisstöd får hota demokratin medan dess motståndare blir bortförda av polis när de protesterar och använder sina demokratiska rättigheter.”

Här kan diskussionen vinna på att hålla isär begreppen!

En sak är att fredligt uttrycka en egen mening, en annan att hindra meningsmotståndare från att kunna göra sig hörda. Invandringskritikers möten har – år efter år – konsekvent dränkts i oljud, så att en dialog omöjliggjorts.

Till SvP-bilden hör också att medlemmar i Svenskarnas Parti blivit utsatta för åtskilliga våldsamma hembesök av personer från Revolutionära Fronten. Polisens bedömning är att 95% av sådana hemsök har vänsterextremister som förövare.

Själv har jag just på min blogg skrivit en gentemot SvP kritisk artikel, men vill inte anklaga vare sig SvP eller andra för något som saknar täckning. Känner Ida Ali-Lindqvist eller andra på DD till ett enda aktuellt fall, där SvP-are gjort sig skyldiga till något liknande som RF gjort – låt  mig gärna veta!

radd2

Ida Ali-Lindqvists rädsla väcks dock inte bara av Svenskarnas Parti – även Sverigedemokraterna skrämmer henne:

”Under förra årets Almedalsvecka satt jag och konstnären Elisabeth Ohlson Wallin och pratade om den rädsla och obehag vi kände inför SD:s Jimmie Åkessons brandtal mot feminismen. Vi båda hade ett stort behov av att erkänna den rädslan. Det kändes befriande att dela den tillsammans med någon. För det var oerhört obehagligt att på kvällarna vandra runt på Visbys gator efter Åkessons tal då anhängare av Sverigedemokraterna syntes överallt. Elisabeth kände sig rädd över att själv ta båten hem på kvällen dagen därpå.”

”För på våldsnivå är SD lättviktare jämfört med Svenskarnas Parti. Jag undrar om våra politiska makthavare har förstått innebörden av det Sverige vi står inför i dag? Jag undrar om de förstår att deras tystnad och misslyckade politik är en bidragande orsak till min och andras rädsla?”

Finns här ett moment, där Ida Ali-Lindqvist och många invandringskritiker skulle kunna mötas?

Svp-ordförande Stefan Jacobsson i Almedalen, den 28 juni 2014:

”Och självklart finns det rädsla. Rädsla över att svenska ungdomar får det allt sämre ställt. Rädsla över att Sverige toppar våldtäktsstatistiken i hela världen! Rädsla över att bli gammal och glömd. Rädsla över att den styrande eliten totalt har tappat bort det mest grundläggande, nämligen att dom är där för att tjäna folket – inte tvärtom. Så visst finns det rädsla.

Jag kan ärligt säga att jag är rädd…”

sjalmedalen

Denna text har sänts till Dala-Demokraten som en replik. Den har i skrivande stund inte publicerats.

Läs mer

Almedalens påklistrade rädsla

De rumsrena

Medietystnad

Brev till Göran Greider

Greider och våldet

Obehagligt

 

Samma andas barn

I Sverige AFA, syndikalister m.fl. – ”antifascister”

sa

I Ukraina Högra sektorn – fascister.

uf

De har något mer gemensamt än färgen på sina flaggor.

Det är är hetsigheten och våldsromantiken. Extremismen.

 

Läs mer

5.000 USA-krigare redo