Jag hade fel: SAKLIGHET

saklig

En fortsättning på temat i två tidigare bloggtexter – om Sydafrika respektive SD.

Här ska det handla om metoder och principer i argumenteringen.

Inte kan det väl vara fel att eftersträva ”saklighet” i debatten?

I en bemärkelse, faktiskt – ja! Det blir en slutsats som jag nu tycker mig kunna dra, efter drygt två decennier av invandringskritiskt opinionsarbete.

Låt mig ta det från början, (och förlåt, alla ni som redan många gånger hunnit ta del av denna historia om BGF):

bgfhist

Den utgångspunkt som verkligheten gav, när vi inledde verksamheten för Blågula frågor, rymde i huvudsak två moment:

1.
Tidiga invandringskritiker – BSS och SD – var demoniserade. De framställdes i maktmedia som extremister och annat negativt.  Detta gav i princip möjlighet för två alternativa tolkningar:

a) De som opponerade var faktiskt dåliga människor

b) Detta var bara en av media fabricerad nidbild.

2.
Vi som drog ingång Blågula frågor – Anders Sundholm och jag själv – hade en politisk bakgrund inom socialdemokratin, vänstern och miljörörelsen. Det gav oss en potential att själva slippa stämplingar.

Vi skulle inte lätt kunna anklagas för ”högerextremism”.  Genom att ge oss in i debatten och framföra kritik av den förda invandringspolitiken skulle  ”korten bli synade”:  fanns alls något utrymme för en saklig debatt i denna fråga?

• var ”felet” med den kritik som dittills anförts att den kom från antidemokrater, ”rasister”, osv?

• eller var dessa anklagelser inbyggda, skulle sådant med automatik drabba varje kritiker?

Svaret på detta kom snabbare än vi någonsin kunnat föreställa oss!

expo95
Föreningen Blågula frågor startade sin verksamhet 1995.  Redan samma år kom ett angrepp i det nystartade ”antifascistiska nyhetsbladet” Expo, under redaktörskap av en dokumenterad återfallsförbrytare  (Tobias Hübinette).

Expos artiklar slogs upp stort i Expressen och Aftonbladet våren 1996. Dessförinnan hade de genererat två mediedrev mot Blågula frågor, också utifrån Expomaterial.

Ställ detta mot vårt BGF-koncept:

• I botten låg för det första vår egen bakgrund.  Vi var varken akademiker, miljonärer eller kändisar – bara vanliga medborgare, som under många år arbetat oegennyttigt och demokratiskt inom godkända partier. Detta borde ge oss en slags grundplåt av legitimitet.

• Därutöver ingick i vårt koncept att vara strikt sakliga, dvs att söka fakta och sanning, att inte gira in på några stickspår av sympatier/antipatier och känslor. Sakfrågorna, verkligheten och förnuftsmässigt resonerande i fokus!

• Meningsmotståndare skulle visas en grundläggande respekt. Undvikande av epitet och personangrepp.  Avståndstagande från såväl lögnaktiga anklagelser som våld.

Det gick inte bra.  Vi bemöttes knappast på ett motsvarande sätt. Det blev inget medborgerligt samtal – på andra sidan var det tomt. Ingen dialog om invandringen.


Situationen var asymmetrisk – både genom de politiskt korrektas mediala övertag och genom skillnaden i metoder/argumentering.

Vi försökte arbeta med fakta och argument – massmedia mötte med tillmälen och associationer.  Vi fokuserade på översikter, helhetssyn och långsiktiga konsekvenser – media på enskilda fall, empati och kortsiktighet.

Huvudlinjen var att förtiga oss.  Våra debattinlägg togs inte in, våra möten och initiativ nonchalerades. Där denna linje frångicks handlade det om att ”hänga ut” och ”avslöja”, förtala och skandalisera. I fåtalet debatter såg man till att vara många mot en.

narti
Vår bakgrund och samtidigt nyanserade linje gjorde det svårt att finna någonting mot oss. Detta löstes genom tal om ”smygrasism” och ”dold” främlingsfientlighet.  Längst gick den folkpartistiska riksdagsledamoten Ana Maria Narti: Den rasistiska propagandan tar här sin farligaste form – den som presenterar sig som motståndare till rasismen.”

Om en kritiker på något sätt varit obalanserad påtalades självfallet detta. Men där så inte var fallet gick det s.a.s. ”lika bra med selleri”.

De politiskt korrekta blockerade m.a.o. en saklig debatt om invandringen.

Detta rymde samtidigt ett hyckleri, då de i sin propaganda hela tiden gjort anspråk på att representera  fina värden som  ”demokrati,” ”respekt” och ”tolerans”. Kritiker anklagades gärna för ”okunskap” och ”fördomsfullhet”. Just fakta var ju vad de inte förmådde värja sig mot, och därför inte ville veta av.


Redan bemötandet från de politiskt korrekta kan nu ge anledning att ompröva hittillsvarande linje. Respekt är det sista som de förtjänar!  Tvärtom! Vad svenskfientliga politiker som Bengt Westerberg och Mona Sahlin, Fredrik Reinfeldt och Stefan Löfven förtjänar är bara det djupaste förakt, från varje svensk.

ansvariga


Framförallt finns anledning att ompröva saklighetslinjen av ett annat skäl.

Som erfarenheterna visat är det inte fakta och sakliga argument som övertygar människor. Man tror som man gör, därför att det är vad man vill göra. För att nå människor måste vi lyckas kommunicera på en känslonivå.

När jag nu vill ompröva linjen av ”saklighet” betyder det inte övergivande av sanningssökandet eller ointresse för fakta som är korrekta och relevanta. Däremot blir det önskvärt att argumenteringen vänder sig inte bara till hjärna och förnuft, utan även till hjärta och känslor.

Underlag för sådant finns ju där i överflöd:
– Hur vi svenskar görs till andra klassens medborgare i vårt eget land
– Hur våra barn och barnbarn får en otrygg uppväxtmiljö
– Hur unga berövas möjligheter till utbildning, arbete och bostad
– Hur kvinnor inte längre kan röra sig fritt på offentliga utrymmen
– Hur det skapats no-go-zoner för svenskar
– Hur vi alla berövas en framtid.


Utöver dessa två moment i opinionsarbetet – fakta/förnuft och känslor – vill jag lyfta fram ett tredje viktigt moment: moraliskt övertag.

mhg
Denna typ av övertag har vi sverigevänner iofs redan genom att i sak har rätt, genom att kämpa för en rättfärdig sak.

Som svenskar försvarar vi oss själva och varandra mot förtryck, övergrepp och orättvisor. Det räcker långt, ur moralisk synpunkt!

Omvänt gäller det att bemöta och förkasta försök att grundlöst skuldbelägga oss.

Exempel på sådant saknas ju inte:
• ”Förintelsen”
• slavhandel
• kolonialism
• neutralitet under kriget
• svensk välfärd.

Vi är inte i något moraliskt underläge, har ingen anledning att be om ursäkt för vår existens!

Svenskt välstånd är främst ett resultat av våra egna insatser och egenskaper, som:
– arbetsmoral
– kunnande
– hederlighet
– samverkan.

Oavsett vilka grymheter som begicks i Europa under förra seklet så är det inte rimligt att hålla människor idag ansvariga för detta, människor som inte ens levde på den tiden.


Smoke rises during an explosion from an Israeli forces strike in Gaza City, Saturday, Nov. 17, 2012. Israel bombarded the Hamas-ruled Gaza Strip with nearly 200 airstrikes early Saturday, the military said, widening a blistering assault on Gaza rocket operations by militants to include the prime minister's headquarters, a police compound and a vast network of smuggling tunnels. (AP Photo/Hatem Moussa)

EN ANNAN SAK gäller, tycker jag, övergrepp i nutid. Där kan vi i princip bära ett medansvar, genom likgiltighet och passivitet.

Jag tänker på:

• USA:s invasion i Irak år 2003, med ca 1 miljon dödade.

• det halvårslånga flygbombandet av Libyen år 2011 (där Sverige deltog med JAS-plan!)

• söndersmulandet av Syrien under fem års krigande.

Israels oupphörliga övergrepp mot palestinier

• Svartas övergrepp mot vita i Sydafrika.

Vad begriper Löfven?

sorosmaster
Hur mycket förmår  Stefan Löfven förstå av politiska elementa?

En del borde han ju kunna begripa, med tanke på att han innehar uppdraget som statsminister i Sverige.

I synnerhet som vårt land nu befinner sig i en djup kris. Den farliga situationen gör att vi mer än någonsin har behov av en statsminister som begriper. Som kan se och förstå åtminstone vad varje intresserad och normalbegåvad medborgare i landet förmår göra.

Nämligen att vad som försatt Sverige i den nuvarande situationen, vad som lockat hit så extremt många migranter från Afrika och Asien, är pull-effekter.

Pull-effekter, i form av:

 • möjligheter att få stanna kvar i landet, med eller utan uppehållstillstånd

• möjligheter till generösa materiella förmåner

• genomslaget för svenska bidragsnivåer jämfört med situationen i hemlandet

• godtagande av identitetslöshet

• möjligheterna att dryga ut detta genom bedrägerier (t ex dubbla identiteter)

• okänsligheten för svenska sanktioner, i jämförelsen med hemlandets (en svensk fängelsevistelse är inget straff, dessutom är risken för att åka fast nästan försumbar)

• nätverk av landsmän/trosfränder på plats i Sverige

•  100.000-tals svenska pass på drift.

Till effekterna av den massiva fjärrinvandringen hör också:

•  utvecklandet av svenskfientliga subkulturer, med potentialer för våldsbrottslighet och terrorism

•  växande utanförskap, med offerindustri och sociala spänningar

•  kollapsad utbildning, med erodering av ekonomiska förutsättningar.

Så är ju läget och rimligen ligger ett ansvar för denna hos ledande politiker och stora partier, hos alla som innehaft maktpositioner och kunnat påverka utvecklingen.

sltank

Med en välvillig tolkning kan Stefan Löfven kanske ursäktas med att han är ny på posterna både som statsminister och partiledare.  Så låt oss för resonemangets skull ansvarsbefria honom för den allvarliga situation som nu skapats.

Frågan blir då likväl, nu när vi vet och har facit:

Hur göra?

Vad krävs för att Sverige ska kunna ta sig ur den svåra situationen?

Vilka åtgärder är påkallade, vilken handlingskraft måste omgående manifesteras från regeringen?

En effektiv gränskontroll, naturligtvis, med stopp för allt vidare asyleri.

Även om det skulle betyda att vi bortser från undertecknade konventioner så är det en nu både nödvändig och rimlig åtgärd: vårt lands existens, vårt helt grundläggande trygghet, står på spel!

Alla pull-effekter måste omgående och radikalt avlägsnas, för att få fram en omfattande exodus av de många människor som inte har i vårt land att göra.

Varken dessa åtgärder, eller några verksamma åtgärder överhuvudtaget i rätt riktning, har dock vidtagits av regeringen Löfven. Trots att den aktuella migrant-tsunamin pågått i månader.

Den fråga som så många svenskar här ställer sig blir:

Vad beror detta på?

Varför agerar inte Löfven och hans feministiska regering:

• Är det fråga om ren dumhet och okunnighet, tankefobi?

• Är det fråga om lathet och feghet, handlingsförlamning?

• Eller är man köpta, styrda utifrån och uppifrån, av i verklig mening mörka krafter?

makten

Vi har inte tid att invänta ens ett nyval.
Sverige behöver få en ny regering före årsskiftet!

Det måste tillsättas en form av samlings- och tjänstemannaministär av kompetenta personer.

Dessa tankar är även Lars BernAntropocene inne på.

Bern förordar Jan Eliasson som ny svensk statsminister.

Jag skulle hellre se ett annat FN-namn: Inga Britt Ahlenius.

iba


PS

Joakim Andersson:

”För att komma tillrätta med det komplex av felaktiga beslut som lett fram till dagens situation behöver vi ett annat perspektiv, ett paradigmskifte, där nationell suveränitet står i centrum. Med utgångspunkt i detta skulle en inkompetent politiker- och mediaklass ersättas av ett nytt lag, inte nödvändigtvis den ofta erbarmliga SD-sfären.

Invandringspolitik skulle ersättas av hemvändarpolitik, inte nödvändigtvis allomfattande. Och NATO-lojalitet skulle ersättas av alliansfrihet och fokus på verkliga svenska och europeiska intressen, inte nödvändigtvis så pro-rysk att den slog över i det anti-baltiska.

paradigmskifte

Men ett sådant paradigmskifte skulle också ha konsekvenser för den ekonomiska politiken, för kultur- och utbildningspolitiken. Man kan inte bekämpa något med intet, och den västerländska kulturen och liberalismen är idag att betrakta som ett till intet förpliktigande och till intet inspirerande ingenting…”

sredo


Mer

Med facit i hand (1995)

SONY DSC

Vår naive statsminister

Löven, statsminister

Orkestrerad massmigration

Politiken som leder till Paris

Revolutionsregering?

Sverige är en säkerhetsrisk

The phony ”Refugee crisis”

Varför smäller …bomber?

Wallström bevisar idiotin

Wallströms räddningsförsök förgäves?

Fel fråga

isismargot

Svenskarnas land

Här finns två bollar att hålla i luften samtidigt:

A. Etniska svenskar

Bland människor finns olika etniciteter, även bortsett från geografi och juridik.

Vi som har våra anfäder från Sverige, själva är uppväxta bland svenskar, talar svenska och bär på en viss kultur, övervägande har ett visst utseende osv – vi kan betraktas som svenskar i etnisk bemärkelse.

Vi är etniska svenskar.

Vi finns som ett folk – på samma sätt som det finns en mängd andra folk i världen.

B. Andra svenskar

Alla svenska medborgare och boende i Sverige är inte etniska svenskar. Många är födda utomlands, har sina rötter i andra länder och bär därmed på även en annan identitet än den svenska.

Så kommer det realistiskt sett att förbli för den som kommit till Sverige i vuxen ålder, men det behöver inte utgöra ett problem. Viktigt är dock att invandrares barn blir svenskar, att där sker en assimilering.


Det ligger ingenting nedvärderande i konstaterandet av det faktum att alla svenska medborgare inte är etniska svenskar. Eller annorlunda uttryckt: att etniska svenskar existerar.

Det viktiga är att ingen diskriminering ska förekomma, att både skyldigheter och rättigheter gäller  för såväl etniska svenskar som för andra svenskar.

Våra intressen sammanfaller. När Sverige nu har allvarliga problem, när vårt samhälle hotas av kollaps, då drabbar det alla svenskar.

Bland dem som gör sig bemärkta i den ekonomiskt-politiska debatten och reagerar mot galenskaperna återfinns också många begåvade invandrare.

Vi behövs nu alla i detta försvar, i denna kamp för överlevnad i Sverige!

sverigeljus



Mer

Svensk kultur

Svensk heder

Hjälp hemlösa svenskar!

Söder gjorde fel

Småfolkets parti

Sverige är svenskarnas land!