Jag hade fel: SAKLIGHET

En fortsättning på temat i två tidigare bloggtexter – om Sydafrika respektive SD.

Här ska det handla om metoder och principer i argumenteringen.

Inte kan det väl vara fel att eftersträva ”saklighet” i debatten?

I en bemärkelse, faktiskt – ja! Det blir en slutsats som jag nu tycker mig kunna dra, efter drygt två decennier av invandringskritiskt opinionsarbete.

Låt mig ta det från början, (och förlåt, alla ni som redan många gånger hunnit ta del av denna historia om BGF):

Den utgångspunkt som verkligheten gav, när vi inledde verksamheten för Blågula frågor, rymde i huvudsak två moment:

1.
Tidiga invandringskritiker – BSS och SD – var demoniserade. De framställdes i maktmedia som extremister och annat negativt.  Detta gav i princip möjlighet för två alternativa tolkningar:

a) De som opponerade var faktiskt dåliga människor

b) Detta var bara en av media fabricerad nidbild.

2.
Vi som drog ingång Blågula frågor – Anders Sundholm och jag själv – hade en politisk bakgrund inom socialdemokratin, vänstern och miljörörelsen. Det gav oss en potential att själva slippa stämplingar.

Vi skulle inte lätt kunna anklagas för ”högerextremism”.  Genom att ge oss in i debatten och framföra kritik av den förda invandringspolitiken skulle  ”korten bli synade”:  fanns alls något utrymme för en saklig debatt i denna fråga?

• var ”felet” med den kritik som dittills anförts att den kom från antidemokrater, ”rasister”, osv?

• eller var dessa anklagelser inbyggda, skulle sådant med automatik drabba varje kritiker?

Svaret på detta kom snabbare än vi någonsin kunnat föreställa oss!

Föreningen Blågula frågor startade sin verksamhet 1995.  Redan samma år kom ett angrepp i det nystartade ”antifascistiska nyhetsbladet” Expo, under redaktörskap av en dokumenterad återfallsförbrytare  (Tobias Hübinette).

Expos artiklar slogs upp stort i Expressen och Aftonbladet våren 1996. Dessförinnan hade de genererat två mediedrev mot Blågula frågor, också utifrån Expomaterial.

Ställ detta mot vårt BGF-koncept:

• I botten låg för det första vår egen bakgrund.  Vi var varken akademiker, miljonärer eller kändisar – bara vanliga medborgare, som under många år arbetat oegennyttigt och demokratiskt inom godkända partier. Detta borde ge oss en slags grundplåt av legitimitet.

• Därutöver ingick i vårt koncept att vara strikt sakliga, dvs att söka fakta och sanning, att inte gira in på några stickspår av sympatier/antipatier och känslor. Sakfrågorna, verkligheten och förnuftsmässigt resonerande i fokus!

• Meningsmotståndare skulle visas en grundläggande respekt. Undvikande av epitet och personangrepp.  Avståndstagande från såväl lögnaktiga anklagelser som våld.

Det gick inte bra.  Vi bemöttes knappast på ett motsvarande sätt. Det blev inget medborgerligt samtal – på andra sidan var det tomt. Ingen dialog om invandringen.

---

Situationen var asymmetrisk – både genom de politiskt korrektas mediala övertag och genom skillnaden i metoder/argumentering.

Vi försökte arbeta med fakta och argument – massmedia mötte med tillmälen och associationer.  Vi fokuserade på översikter, helhetssyn och långsiktiga konsekvenser – media på enskilda fall, empati och kortsiktighet.

Huvudlinjen var att förtiga oss.  Våra debattinlägg togs inte in, våra möten och initiativ nonchalerades. Där denna linje frångicks handlade det om att ”hänga ut” och ”avslöja”, förtala och skandalisera. I fåtalet debatter såg man till att vara många mot en.

Vår bakgrund och samtidigt nyanserade linje gjorde det svårt att finna någonting mot oss. Detta löstes genom tal om ”smygrasism” och ”dold” främlingsfientlighet.  Längst gick den folkpartistiska riksdagsledamoten Ana Maria Narti: ”Den rasistiska propagandan tar här sin farligaste form – den som presenterar sig som motståndare till rasismen.”

Om en kritiker på något sätt varit obalanserad påtalades självfallet detta. Men där så inte var fallet gick det s.a.s. ”lika bra med selleri”.

De politiskt korrekta blockerade m.a.o. en saklig debatt om invandringen.

Detta rymde samtidigt ett hyckleri, då de i sin propaganda hela tiden gjort anspråk på att representera  fina värden som  ”demokrati,” ”respekt” och ”tolerans”. Kritiker anklagades gärna för ”okunskap” och ”fördomsfullhet”. Just fakta var ju vad de inte förmådde värja sig mot, och därför inte ville veta av.

---

Redan bemötandet från de politiskt korrekta kan nu ge anledning att ompröva hittillsvarande linje. Respekt är det sista som de förtjänar!  Tvärtom! Vad svenskfientliga politiker som Bengt Westerberg och Mona Sahlin, Fredrik Reinfeldt och Stefan Löfven förtjänar är bara det djupaste förakt, från varje svensk.

---

Framförallt finns anledning att ompröva saklighetslinjen av ett annat skäl.

Som erfarenheterna visat är det inte fakta och sakliga argument som övertygar människor. Man tror som man gör, därför att det är vad man vill göra. För att nå människor måste vi lyckas kommunicera på en känslonivå.

När jag nu vill ompröva linjen av ”saklighet” betyder det inte övergivande av sanningssökandet eller ointresse för fakta som är korrekta och relevanta. Däremot blir det önskvärt att argumenteringen vänder sig inte bara till hjärna och förnuft, utan även till hjärta och känslor.

Underlag för sådant finns ju där i överflöd:
– Hur vi svenskar görs till andra klassens medborgare i vårt eget land
– Hur våra barn och barnbarn får en otrygg uppväxtmiljö
– Hur unga berövas möjligheter till utbildning, arbete och bostad
– Hur kvinnor inte längre kan röra sig fritt på offentliga utrymmen
– Hur det skapats no-go-zoner för svenskar
– Hur vi alla berövas en framtid.

---

Utöver dessa två moment i opinionsarbetet – fakta/förnuft och känslor – vill jag lyfta fram ett tredje viktigt moment: moraliskt övertag.

Denna typ av övertag har vi sverigevänner iofs redan genom att i sak har rätt, genom att kämpa för en rättfärdig sak.

Som svenskar försvarar vi oss själva och varandra mot förtryck, övergrepp och orättvisor. Det räcker långt, ur moralisk synpunkt!

Omvänt gäller det att bemöta och förkasta försök att grundlöst skuldbelägga oss.

Exempel på sådant saknas ju inte:
• ”Förintelsen”
• slavhandel
• kolonialism
• neutralitet under kriget
• svensk välfärd.

Vi är inte i något moraliskt underläge, har ingen anledning att be om ursäkt för vår existens!

Svenskt välstånd är främst ett resultat av våra egna insatser och egenskaper, som:
– arbetsmoral
– kunnande
– hederlighet
– samverkan.

Oavsett vilka grymheter som begicks i Europa under förra seklet så är det inte rimligt att hålla människor idag ansvariga för detta, människor som inte ens levde på den tiden.

---

EN ANNAN SAK gäller, tycker jag, övergrepp i nutid. Där kan vi i princip bära ett medansvar, genom likgiltighet och passivitet.

Jag tänker på:

• USA:s invasion i Irak år 2003, med ca 1 miljon dödade.

• det halvårslånga flygbombandet av Libyen år 2011 (där Sverige deltog med JAS-plan!)

• söndersmulandet av Syrien under fem års krigande.

• Israels oupphörliga övergrepp mot palestinier

• Svartas övergrepp mot vita i Sydafrika.

Vad begriper Löfven?

Hur mycket förmår  Stefan Löfven förstå av politiska elementa?

En del borde han ju kunna begripa, med tanke på att han innehar uppdraget som statsminister i Sverige.

I synnerhet som vårt land nu befinner sig i en djup kris. Den farliga situationen gör att vi mer än någonsin har behov av en statsminister som begriper. Som kan se och förstå åtminstone vad varje intresserad och normalbegåvad medborgare i landet förmår göra.

Nämligen att vad som försatt Sverige i den nuvarande situationen, vad som lockat hit så extremt många migranter från Afrika och Asien, är pull-effekter.

Pull-effekter, i form av:

 • möjligheter att få stanna kvar i landet, med eller utan uppehållstillstånd

• möjligheter till generösa materiella förmåner

• genomslaget för svenska bidragsnivåer jämfört med situationen i hemlandet

• godtagande av identitetslöshet

• möjligheterna att dryga ut detta genom bedrägerier (t ex dubbla identiteter)

• okänsligheten för svenska sanktioner, i jämförelsen med hemlandets (en svensk fängelsevistelse är inget straff, dessutom är risken för att åka fast nästan försumbar)

• nätverk av landsmän/trosfränder på plats i Sverige

•  100.000-tals svenska pass på drift.

Till effekterna av den massiva fjärrinvandringen hör också:

•  utvecklandet av svenskfientliga subkulturer, med potentialer för våldsbrottslighet och terrorism

•  växande utanförskap, med offerindustri och sociala spänningar

•  kollapsad utbildning, med erodering av ekonomiska förutsättningar.

Så är ju läget och rimligen ligger ett ansvar för denna hos ledande politiker och stora partier, hos alla som innehaft maktpositioner och kunnat påverka utvecklingen.

Med en välvillig tolkning kan Stefan Löfven kanske ursäktas med att han är ny på posterna både som statsminister och partiledare.  Så låt oss för resonemangets skull ansvarsbefria honom för den allvarliga situation som nu skapats.

Frågan blir då likväl, nu när vi vet och har facit:

Hur göra?

Vad krävs för att Sverige ska kunna ta sig ur den svåra situationen?

Vilka åtgärder är påkallade, vilken handlingskraft måste omgående manifesteras från regeringen?

En effektiv gränskontroll, naturligtvis, med stopp för allt vidare asyleri.

Även om det skulle betyda att vi bortser från undertecknade konventioner så är det en nu både nödvändig och rimlig åtgärd: vårt lands existens, vårt helt grundläggande trygghet, står på spel!

Alla pull-effekter måste omgående och radikalt avlägsnas, för att få fram en omfattande exodus av de många människor som inte har i vårt land att göra.

Varken dessa åtgärder, eller några verksamma åtgärder överhuvudtaget i rätt riktning, har dock vidtagits av regeringen Löfven. Trots att den aktuella migrant-tsunamin pågått i månader.

Den fråga som så många svenskar här ställer sig blir:

Vad beror detta på?

Varför agerar inte Löfven och hans feministiska regering:

• Är det fråga om ren dumhet och okunnighet, tankefobi?

• Är det fråga om lathet och feghet, handlingsförlamning?

• Eller är man köpta, styrda utifrån och uppifrån, av i verklig mening mörka krafter?

Vi har inte tid att invänta ens ett nyval.
Sverige behöver få en ny regering före årsskiftet!

Det måste tillsättas en form av samlings- och tjänstemannaministär av kompetenta personer.

Dessa tankar är även Lars Bern på Antropocene inne på.

Bern förordar Jan Eliasson som ny svensk statsminister.

Jag skulle hellre se ett annat FN-namn: Inga Britt Ahlenius.

---

PS

Joakim Andersson:

”För att komma tillrätta med det komplex av felaktiga beslut som lett fram till dagens situation behöver vi ett annat perspektiv, ett paradigmskifte, där nationell suveränitet står i centrum. Med utgångspunkt i detta skulle en inkompetent politiker- och mediaklass ersättas av ett nytt lag, inte nödvändigtvis den ofta erbarmliga SD-sfären.

Invandringspolitik skulle ersättas av hemvändarpolitik, inte nödvändigtvis allomfattande. Och NATO-lojalitet skulle ersättas av alliansfrihet och fokus på verkliga svenska och europeiska intressen, inte nödvändigtvis så pro-rysk att den slog över i det anti-baltiska.

Men ett sådant paradigmskifte skulle också ha konsekvenser för den ekonomiska politiken, för kultur- och utbildningspolitiken. Man kan inte bekämpa något med intet, och den västerländska kulturen och liberalismen är idag att betrakta som ett till intet förpliktigande och till intet inspirerande ingenting…”

---

Mer

Med facit i hand (1995)

Vår naive statsminister

Löven, statsminister

Orkestrerad massmigration

Politiken som leder till Paris

Revolutionsregering?

Sverige är en säkerhetsrisk

The phony ”Refugee crisis”

Varför smäller …bomber?

Wallström bevisar idiotin

Wallströms räddningsförsök förgäves?

Fel fråga

Svenskarnas land

Här finns två bollar att hålla i luften samtidigt:

A. Etniska svenskar

Bland människor finns olika etniciteter, även bortsett från geografi och juridik.

Vi som har våra anfäder från Sverige, själva är uppväxta bland svenskar, talar svenska och bär på en viss kultur, övervägande har ett visst utseende osv – vi kan betraktas som svenskar i etnisk bemärkelse.

Vi är etniska svenskar.

Vi finns som ett folk – på samma sätt som det finns en mängd andra folk i världen.

B. Andra svenskar

Alla svenska medborgare och boende i Sverige är inte etniska svenskar. Många är födda utomlands, har sina rötter i andra länder och bär därmed på även en annan identitet än den svenska.

Så kommer det realistiskt sett att förbli för den som kommit till Sverige i vuxen ålder, men det behöver inte utgöra ett problem. Viktigt är dock att invandrares barn blir svenskar, att där sker en assimilering.

---

Det ligger ingenting nedvärderande i konstaterandet av det faktum att alla svenska medborgare inte är etniska svenskar. Eller annorlunda uttryckt: att etniska svenskar existerar.

Det viktiga är att ingen diskriminering ska förekomma, att både skyldigheter och rättigheter gäller  för såväl etniska svenskar som för andra svenskar.

Våra intressen sammanfaller. När Sverige nu har allvarliga problem, när vårt samhälle hotas av kollaps, då drabbar det alla svenskar.

Bland dem som gör sig bemärkta i den ekonomiskt-politiska debatten och reagerar mot galenskaperna återfinns också många begåvade invandrare.

Vi behövs nu alla i detta försvar, i denna kamp för överlevnad i Sverige!

---

---

Mer

Svensk kultur

Svensk heder

Hjälp hemlösa svenskar!

Söder gjorde fel

Småfolkets parti

Sverige är svenskarnas land!

 

Låtsaslandet

Temat för denna bloggtext blir hur det nu finns en genomgående dissonans i vårt samhälle mellan å ena sidan påbjudna föreställningar om verkligheten, å andra sidan hur det faktiskt förhåller sig. Den officiella politiska debatten sker i en fantasivärld!

Några exempel:

---

1. Flyktingar

Hur många gånger har statsminister Stefan Löfven i TV upprepat sitt mantra om att de migranter som kommer hit ”flyr för sina liv”? I själva verket har ju dessa utlänningar hunnit passera ett antal säkra länder innan de når Sverige.

Det handlar om migranter, inte flyktingar! De väljer både tidpunkt och mål för sin resa.  De föredrar då det land som ger dem mest av det som de efterfrågar.

Kollisionen mellan den löfvenska fantasibilden och verkligheten illustreras av hur välbeställda utlänningar med högt ställda förväntningar på standard och service gång på gång ger uttryck för sitt missnöje och sin besvikelse. Vad Sverige kan erbjuda dem är inte bra nog. De villkor som många svenskar lever under, med avstånd till mataffär och vårdcentral, blir för dem oacceptabelt.

Åtskilliga gånger har dessa ”flyktingar” i protest vägrat att gå av bussen, som nu i Lima i Dalarna.

---

2. Arbetsmoral

Är det så att alla människor har som högsta önskan att klara sin egen försörjning genom eget hederligt arbete? Får vi tro en löfvenminister som Ylva Johansson är det så. Men vilken saklig grund har hon för det antagandet?

Vad hon ger uttryck för är föreställningar som i hennes kretsar upplevs behagliga och därmed kan förläna henne själv en godhetsgloria.

I verkligheten finns det självfallet många människor som inte har något emot att leva arbetsfritt och bli försörjda av samhället.

Eller att få extremt höga ekonomiska ersättningar som på intet sätt motsvaras av deras egna arbetsinsatser…

Den svenska välfärdsstaten har förutsatt en bestämd kultur med en hög arbetsmoral hos svenskarna, men sådant kan ju förändras.

Patrik Engellau har skrivit bra om detta.

Det är inte självklart att människor från fjärran länder och andra kulturer har en traditionell svensk arbetsmoral.

Allraminst om i Sverige finns ett bidragssystem som ger dem bättre ekonomi genom stora familjer och många bidrag än genom lågavlönat förvärvsarbete.

---

3. Invandringkostnader

Invandringen sägs i propagandan vara diffust ”berikande”.  I DN och andra media har också återkommande hävdats att invandringen rent ekonomiskt är lönsam, varvid man i praktiken talat om andra typer av invandring, än den som nu faktiskt sker till Sverige.

Om det verkligen vore sant att invandringen är lönsam, då skulle det självfallet aldrig behövt mässas om att kommuner och andra EU-länder ”måste ta sitt ansvar”.  Om det skulle stämma, som man påstår, då skulle kommuner rimligen stå i kö för att få ta emot fler migranter.

---

4. ”Barn”

Det talas om ”ensamkommande flyktingbarn”, men hur vet man att det verkligen är fråga om barn?

Några ålderskontroller görs ju inte, men där ålderskontroller görs – i våra grannländer – har det visat sig att många är vuxna män.

Bilder vittnar också om skäggväxt och kroppsbyggnad som tyder på det. I deras boenden håller sig också de verkliga barnen och de vuxna ”barnen” var för sig.

Till just Sverige söker sig så många fler ”ensamkommande flyktingbarn” än till våra grannländer – just därför att man där inte lika lätt låter sig luras. Till ofattbara kostnader.

---

6. Ansvarsbefrielse

I Sverige pågår nu mycken förstörelse och brottslighet med koppling till invandringen, såtillvida att grupper av invandrare där är starkt överrepresenterade. Detta vill media och etablissemang dock inte erkänna, inte kännas vid.

Försvarslinjen utgörs av en dubbel förnekelse:

a) man förnekar fakta, vill dölja och sopa under mattan.

b) man förnekar ansvar, vill bortförklara och omyndigförklara förövarna: de är ”utsatta grupper” som inte rår för vad de gör. De saknar kontroll över sig själva.

På dem kan inga krav ställas.

---

 

6. Sjukfrånvaro

Både många korttidssjukskrivningar och längre perioder av sjukskrivning eller förtidspensionering kan naturligtvis vittna om verklig sjuklighet, men det kan också vittna om låg arbetsmoral.

När invandrare har högre sjukfrånvaro än etniska svenskar blir den påbjudna tolkningen att det rör sig om verklig sjuklighet. Den extremt höga andelen förtidspensionerade bland just greker och jugoslaver på 90-talet motsäger dock den tolkningen.

Se här, här och här.

---

7. Invandringsmängd

Omfattningen på migrationen till Sverige har konsekvent bagatelliserats. I mitten av 90-talet var den återkommande klyschan att det ”kommer bara en rännil”, eftersom det var mindre än rekordsiffrorna 1993-94.

Idag argumenteras att det kommer så många fler flyktingar till grannländer till Syrien än till Sverige, när den enda rimliga jämförelsen måste vara andra länder i Norden och Västeuropa.

---

8. Alla lika

PK-mantrat över alla andra är nog ”alla människors lika värde”.

Detta har man i praktiken glidit iväg och tagits ett steg längre, till att alla människor är likadana och helt utbytbara.

Dvs att ett visst antal etniska svenskar kan ersättas med ett lika stort antal t ex araber eller afrikaner.

Sanningen är ju att Sverige blivit vad det är genom insatser från svenskar.

Försvinner vi svenskar finns alltjämt en landyta här, men det är inte längre Sverige.

---

9. Rasism

Här blir det galet i alla ändar:

a) Man klassar det som ”rasism” när det inte är det – t ex kritik av en galen invandringspolitik eller kritik av dåliga attityder från enskilda invandrare.

b) Man är själva verkligt rasistiska, när man försöker skuldbelägga oss vita pga vår hudfärg.

---

10. Fördomar

Tidigare klassades vi invandringskritiker som dumma och fördomsfulla. Efter att Jimmie Åkesson knockat Mona Sahlin i en TV4-debatt 2007 bytte man fot från kulturmarxisternas sida.

Därefter ansågs istället att SD och andra invandringskritiker kom med för mycket siffror och fakta. Nu skulle ”debatten tas” genom att istället lyfta fram sin egen moraliska överlägsenhet.

---

11. Tolerans

De politiskt korrekta gör anspråk på att representera ”tolerans”.

I sin praktik står de ju för raka motsatsen. Mot meningsmotståndare är de utpräglat intoleranta – de ser oss som sämre människor, vilka inte behöver bemötas normalt och inte ska få möjlighet till yttrandefrihet.

---

12. Ansvar?

De gör också anspråk på att förespråka ett ansvarstagande.

I verkligheten struntar de i svenska folkets mest grundläggande intressen.

De tar inget ansvar för Sverige och svenska folkets framtid.

---

13. Godhet?

Vidare tror de sig företräda en godhet.

Vare sig de där är uppriktiga eller från början till slut är raktigenom falska och hycklande – vad blir resultatet?

Deras politik leder inte till någonting gott!

Det leder tvärtom till katastrof för de flesta som bor i Sverige!

---

14. ”Vi och dom”

De politiskt korrekta säger sig inte skilja på ”vi och dom”.

I själva verket skiljer de mycket noga på människor med ”rätt” åsikter och människor med ”fel” åsikter.

De senare tilldelas inte samma människovärde och rättigheter.

De skiljer också på svenskar och utlänningar: brott bedöms efter vem som är offer och vem som är förövare!

Som jämförelsen Västerås-Trollhättan manifesterade.

---

 

PS

Till detta kan fogas ytterligare en punkt:

”Grupp mot grupp”

Innebörden av att inte vilja ställa grupp mot grupp är att inte vilja ställa utgift mot utgift.

Dvs man förnekar grundläggande ekonomiska realiteter. I verkligheten måste budgetar gå ihop,  är resurserna begränsade. Så i praktiken ställer även kulturmarxisterna grupp mot grupp – vare sig de vill det eller inte.

De gör det dessutom på ett djup orättfärdigt sätt, där etniska svenskar gång på gång kommer i andra hand. Vi behandlas som en andra klassens medborgare i vårt eget land. ”Alla människors lika värde” – men det är mer synd om vissa grupper än om andra grupper. Mest synd är det om ”flyktingar”,  och en svensk kan aldrig kvalificera sig som sådan.

Alltså ska utlänningar ges företräde i Sverige. Vilket nu återkommande sker.

---

 

Mer

AFFES
Folk ska gråta framför teven

ALEXANDERSSON
Flyktingkrisen exponerar den svenska kärnrötan

ALFSSON
PK-fascism

ALTSTADT
Så blir vänstern SD:s vallokomotiv

ANTROPCENE
Klimatmötet COP21 handlar inte om klimatet

ARNSTBERG
De postmoderna samhällsbyggarna

ARPI
Alla är vi rasister

ASYLKAOS
Skadegörelsen på Henrik Vinges (SD) lägenhet…

BLUESHIFT
Informationskriget

CAESAR
Belägrat land

ENGELLAU
Motsatta mentaliteter

HAROLD
Medborgar-STASI mot SD?

KRABBE
Svenska regeringens vapen mot sina egna medborgare, del 1.

LEDARSIDORNA
Det brinner i knutarna!

LJUNGBECK
Dom är inte som vi

MOTPOL
Ett Sverige i konstant undantagstillstånd

NORDSPOTTNING
Nonsensfrågor och nonsenssvar

PROJEKT MORPHEUS
Mission Impossible

SJÖGREN
Ett enat folk kan aldrig besegras

SOCKERBITAR
Bränder, Sahlin och SD

STYRMAN
Journalister ber inte om ursäkt

SUK
Vi är folket!

SUNDH
Mental och medial låsning

TOKLANDET
Kraftigt ökade utgifter för ensamkommande barn

TULLBERG
Blir Sverige en failed state?

VARJAGER
Långa köer till folktandvården

WAGER
Då har väl också vår del av avtalet…

---

 

Grekisk situation

(Svårt rubrikval för detta inlägg – bättre hade kanske varit ”Anderssons investeringar”)

Finansminister Magdalena Andersson har ju hamnat i fokus de senaste dagarna.

• Först genom Sverigedemokraternas riksdagsyrkande om misstroendeförklaring, baserat på en serie löftesbrott från Anderssons sida.

• Sedan genom Migrationsverkets begäran om ytterligare höjda anslag, som gör regeringens senaste budgetförslag inaktuellt. Migverkets anslag skulle mer än fördubblas, från en redan mer än fördubblad nivå. Från ett förslag på 20 miljarder till 49 miljarder konor.

Dvs 49.000 miljoner.

Det skulle bli mer än vad försvaret kostar.  Dess budget uppgår till cirka 44 miljarder (42 miljarder år 2013, sedan ska plussas på 6 miljarder under en femårsperiod).

Så här har Migverkets budget utvecklats över tid – för perioden 1995 och framåt –  enligt diagram på  Tino Sanandajis webbsida:

Till saken hör att migverkets kostnader bara utgör en mindre del av invandringens totala kostnader.

Man kan nog säga, att de utgör bara toppen på ett isberg. De total kostnaderna har av ekonomen Jan Tullberg uppskattats till cirka 250 miljarder kronor, och då har han förmodligen ändå inte kunnat få med alla typer av kostnader.

För en normalbegåvad medborgare, som försökt ta del av grundläggande fakta kring invandringen till Sverige under de senaste decennierna, har det kunnat vara helt uppenbart att de handlar om avsevärda kostnader.

De som kommer hit klarar nu i liten utsträckning sin egen försörjning. De drar dessutom på det svenska samhället en hel palett av olika extra kostnader – boende, skola, rättsväsende, vård, mm.

Alla har dock inte lyckats till sig dessa grundläggande och egentligen lätt tillgängliga fakta.

---

Av de som misslyckats i sammanhanget blir lövenministern Magdalena Andersson mest intressant, av åtminstone två skäl.

A.
Hon är ju själv utbildad ekonom. Sakkunnig och expert. Som sådan borde hon kunna begripa vad en vanlig intresserad medborgare kan begripa om invandringens ekonomi.

B.
Hon är finansminister. Därmed har hon både särskilda möjligheter att påverka och ett särskilt ansvar. Det är varje medborgares skyldighet att bry sig om Sveriges ekonomiska utveckling, men i all synnerhet måste detta gälla landets finansminister!

Hur förklara Magdalena Anderssons misslyckande med att förstå det mest grundläggande om kostnader kring migrationen?

En antydan om svaret ligger nog i denna bild. Magdalena Anderssons affektfyllda avståndstagande till Sverigedemokraterna och allt vad hon tror att det partiet representerar. Hennes benägenhet att dra till med de starkast negativt laddade epitet som hon kan komma på.

I det politiskt korrekta paketet ligger att vara ”rumsren”, visa ”tolerans” och  ha en ”positiv” människosyn (även om det i praktiken blir selektivt, eftersom den är vare sig tolerant eller positiv mot dissidenter/svenskar). ”Allas lika värde” ges en fundamentalistisk tolkning, om att alla människor är likadana och att alla utlänningar som kommer till Sverige motsvarar en idealbild hos de ”goda krafterna” (till vilka Andersson vill räkna sig).

I förlängningen av detta ligger att invandring, varje slag av invandring, ska ses som lönsam, berikande och välgörande för mottagarlandet.

---

Men hur klarar Andersson då mässandet om att ”kommunerna måste ta sitt ansvar”?  Med det tugget har man ju erkänt att kommunerna vill slippa denna invandring, de ser den inte som välgörande. Tvärtom, det blir fråga om vad som på pk-itiska kallas en ”utmaning”, men som i verkligheten utgör problem eftersom det handlar om stora kostnader.

Också Andersson har i själva verket tvingats se att det i dagsläget handlar om kostnader, och stora sådana.

Men hon intalar sig att detta är bara tillfälligt och övergående.

Plus att det blir pengar som det svenska samhället senare kommer att få igen.

Detta ska ske när ”de nya svenskarna” kommit i arbete.

Med andra ord. Även om det hela i ett första led kan bli kostsamt, så ska det ses som en investering. En form av lån, som kommer att betalas tillbaka. Satsningar framåt, som det kan anstå ett ”framtidsparti”.

Konkret kan dessa ”framtidsinvesteringar” nu ta sig många olika former:

1. skattehöjningar

2. privata lån, för att få bostad

3. statliga lån i utlandet och ökad statsskuld

4. dränering av statliga företag på kapital

5. personalnedskärningar inom sjukvården

6. försämrad äldreomsorg

7. ”besparingar” i infrastruktur (t ex underhåll av tågräls)

8. minskad stöd till UNHCR-läger

9. höjd pensionsålder

10. uteblivna välfärdssatsningar.

Listan kan säkert göras längre och mer detaljerad!

---

Det finns alltså även utbildade ekonomer som förstått grundläggande moment kring migration och ekonomi. Samt att det finns olika slags invandring att hålla reda på, beroende på sammanhang.

En sådan ekonom är  Tino Sanandaji. Nyligen höll han ett långt och informativt föredrag, här tillgängligt på webben:

I slutet av föredraget – 1.40.50 in – kommer ett bemötande av finansminister Anderssons koncept. Det är inte fråga om investeringar. Det rör sig inte om ekonomiska satsningar som vi senare får igen ”med ränta”.

Vi får övertaget inte igen dem.

Det bara fortsätter att kosta, och kosta alltmer.

Tino Sanandaji illustrera detta med följande bild av läget i några invandrartäta kommuner:

Skattekraften i Malmö, Botkyrka och Södertälje har sjunkit kontinuerligt under period 1995-2012.

I filmen kan en sekvens 1.19.30 in också vara värd att se, som vederlägger propagandan om ”kompetensregn” genom högutbildade syrier till Sverige. Efter två år i etableringsstöd är det bara 6% av de nyanlända som får riktiga arbeten – en siffra som legat konstant över tid.

(Mer tips om intressenta sekvenser i filmen:
0.26.00  – ju fler utlänningar som tas emot, desto fler kommer
0.41.00 – är det önande? det varierar, beror på sammanhang och omständigheter
0.41.20 – svensk invandringsstatistik finns, men används sparsamt
0.43.00 – ljugandets logik)

---

Om Magdalena Andersson, kolla även 7 minuter in i denna film – ”(S)nillen spekulerar”.

---

Magdalena Andersson kan kanske på en gång inbjuda till skratt och förtvivlan. I grunden blir det ändå extremt allvarligt för Sverige, med en person på finansministerposten som låter kulturmarxistisk fundamentalism ta överhanden, på bekostnad av ansvar och förnuft!

---

Många av oss har kanske varit redo att peka finger mot grekerna, och menat att deras nu svåra situation ändå från början varit självförvållad. De har hamnat där åtminstone delvis på grund av kortsiktig egoism och omoral, ansvarslöshet och bristande framförhållning.

Hur mycket skiljer sig detta från svenskars agerande, eller brist på agerande, idag?

Det hela sker i godhetens namn, men resultatet är redan förskräckande!

---

PS

Ju ”bättre” Sverige klarar av den hittillsvarande anstormningen, desto fler kommer att söka sig hit.

För att lyckas begränsa invandringen måste vi misslyckas med att förse dem som kommit hit med det som de kommit för att få.

BÄTTRE vore förstås en fungerande gränskontroll och tvärstopp för ytterligare invandring till Sverige.

 

---

Mer

http://www.tino.us/2015/10/migrationsverkets-prognos/

https://carlnorberg.wordpress.com/2015/10/22/kulissraset-i-ljuset-av-verkligheten/

https://peterkrabbe.wordpress.com/2015/10/18/2030-agenda-och-maktens-man-kanske-hanger-det-ihop-sa-har-del-2/comment-page-1/

https://morklaggning.wordpress.com/2015/10/22/viktigt-meddelande-till-svenska-folket

http://henrikalexandersson.blogspot.se/2015/10/och-nu-over-till-finansministern.html

http://www.bgf.nu/startsida/bordet/antalet.html

https://janmilld.wordpress.com/2014/11/29/finns-magdalena-andersson/

https://janmilld.wordpress.com/2014/12/06/parti-utan-vardighet/

https://janmilld.wordpress.com/2015/06/04/smafolkets-parti/

https://janmilld.wordpress.com/2012/02/12/befria-grekland/

https://janmilld.wordpress.com/2011/07/19/inte-bara-grekland/

https://janmilld.wordpress.com/2011/08/24/de-vill-oss-inte-val/

https://janmilld.wordpress.com/2011/07/18/i-bankgapen/

https://janmilld.wordpress.com/2011/05/14/farlig-sanning/