• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

Levande historia?


Historieundervisning i Sverige bedrivs inte bara i skolan. För ändamålet finns dessutom en särskild myndighet: ”Forum för levande historia”.

Denna myndighet har nu funnits i 12 år och har 36 personer anställda. För år 2006 har Levande Historia tilldelats ett anslag på 45 miljoner kronor, och ytterligare 5 miljoner för en särskild utbildningssatsning ”mot rasism och intolerans”.

Det är dock inte fråga om en heltäckande historieundervisning, utan inriktningen är valda delar av europeisk historia under mitten av 1900-talet.  Kopplat till detta ska ske en påverkan av åsikter.

Så här formuleras uppdraget:

”Forum för levande historia är en myndighet under Kulturdepartementet. Vårt uppdrag är att, med utgångspunkt i Förintelsen, främja arbete med demokrati, tolerans och alla människors lika värde.
Myndigheten har särskilt till uppgift att

•    informera om Förintelsen och kommunistiska regimers brott mot mänskligheten

•       stärka människors vilja att arbeta för alla människors lika värde

Beslutet att inrätta en myndighet med det här uppdraget har sin bakgrund i att Sverige år 2000 anslöt sig till Stockholmsdeklarationen. Den antogs av 51 stater som deltog i en konferens i Stockholm samma år. Enligt deklarationen ska staten stödja minneshållande, undervisning och studier av Förintelsen. Syftet är att kunskaper om Förintelsen ska motivera människor att arbeta för alla människors lika värde.”

Uppdraget sträcker sig alltså båda bakåt och framåt:

•  En verklighetsbild ska förmedlas, om vad som hänt under vissa perioder och i vissa länder.

•  Attityder och normer ska förmedlas till ungdomar i Sverige idag.


nyd

För Levande Historia har webbtidningen Nya Dagbladet intresserat sig – och sätter frågetecken på båda punkterna.

Bakåt menar Nya Dagbladet att det är fel att, beträffande Andra världskriget,  så ensidigt fokusera bara på det lidande som drabbade just judar.

I artikeln ”Det judiska lidandet är inte exklusivt” skriver NyD:

”…Majoriteten av dem som våldtogs, mördades eller svalt ihjäl under andra världskriget var inte av judisk börd. Skulle det vara nämnvärt bättre att få sin kropp sönderbränd av amerikanska atombomber eller av de allierades brandbomber över tyska städer?”

Till detta vill jag för min del foga en annan reservation:

Historiska skeenden får inte upphöjas till några slags religiösa trosartiklar. Fakta kring ”Förintelsen” måste kunna diskuteras och studeras på samma sätt som andra händelser eller skeenden i historien. Den återkommande sifferuppgiften om just 6 miljoner dödade judar är ju uppenbart oriktig.

ff

Vad gäller normer tar NyD upp frågan om främlingsfientlighet ur två perspektiv:

1. Rätt eller fel?
Kan inte viss försiktighet och skepsis mot främlingar rentav vara sunt och naturligt?

Så resoneras i artikeln ”Främlingsfientlighet- – ett nödvändigt ont”.

2. Enkelriktat eller ömsesidigt?
Finns inte även negativa hållningar från invandrare mot svenskar, en svenskfientlighet?

Ska inte det då ses som ett problem?

När Nya Dagbladet skrapar på ytan och kontaktar företrädare för ”Forum för levande historia” blir det här klara besked! Det där med ”alla människors lika värde” omfattar inte svenskar i Sverige!

”Antisemitism” – ja, det är ett problem. Och det måste bekämpas.
”Antiziganism” – ja, det är ett problem. Och det måste bekämpas.
”Islamofobi” – ja, det är ett problem. Och det måste bekämpas.

Men negativa attityder mot etniska svenskar eller sammanhängande negativ behandling, det har man inga synpunkter på och inget intresse för.

Nya Dagbladet gjorde ett radioreportage:
https://www.youtube.com/watch?v=e84wCvz20-E

Nya Dagbladet skriver, den 27/1 2016:

”Svenska myndigheten om övergrepp mot svenskar: ’Det är inte allvarligt’.

Nya Dagbladet kan avslöja hur den svenska myndighet som är ansvarig för att arbeta mot rasism och intolerans, brutit mot sitt uppdrag och tesen om alla människors lika värde och ignorerar alla former av rasistiska övergrepp som infödda svenskar utsätts för.”

”…Nya Dagbladet kan avslöja att myndigheten inte jämställer alla människor utan helt exkluderar rasism och hatbrott mot en folkgrupp – svenskar.

Joakim von Scheele, som är projektledare på myndigheten, säger att han inte ens har klart för sig vad hatbrott mot svenskar innebär.
– Vi har inte tittat på det. Det är frågan vad ett hatbrott mot en svensk är? Det vet inte jag hur man definierar.

”Trots att myndigheten säger att de inte har något forskningsunderlag återkommer de till att rasism mot svenskar inte är något nämnvärt problem.
– Det största problemet idag är ju inte fientligheten mot svenskar, säger projektledaren.”

”I reportaget hör vi också en annan projektledare på Forum för levande historia, Karin Wiström, uttrycka hur man är närmast likgiltigt inför rasism och övergrepp på svenskar.
– Vi ser inte alarmistiskt på det, på något sätt, överhuvudtaget. Vi har inga incitament att jobba med det heller, säger Wiström.”

Jag tolkar hållningen från myndigheten, när det gäller förekomsten av svenskfientlighet, som att man
a) inte vet
b) heller inte vill veta.

Antag att man ändå på något sätt skulle få veta och få klart för sig att det i Sverige idag förekommer en djup och utbredd svenskfientlighet. Som tar sig uttryck inte bara i 55 no-go-zoner och handgranater mot polisbilar, utan också i våldsbrottslighet mot vanliga svenskar.

Om den kunskapen och insikten skulle nå denna myndighet – skulle det göra någon skillnad?

Eller är det så att man inte – trots allt tal om ”alla människors lika värde” – inte betraktar svenskar som lika skyddsvärda som individer ur minoriteter? Kan det vara så att man överhuvudtaget inte ser svenskar som individer, utan bara som delar av ett stort kollektiv? Dvs att en svensk, som ingående i en majoritetsgrupp med automatik förutsätts ha ett övertag och vara mindre utsatt, mindre sårbar?

Är det fråga om en ”antirasism” som kan gå i bara en riktning, och som blir till anti-vithet?


aktivist
Nya Dagbladet följde upp sin granskning.

Man gick igenom vilka som fanns anställda och vilka kopplingar de hade till olika godhets-organisationer:

”Bakom myndigheten hittar vi anställda som är djupt politiskt engagerade och aktiva med starka särintressen. Sverigedemokraterna i riksdagen – nej tack, Refugees welcome, Miljöpartiet och Feministiskt initiativ, etniska lobbygrupper och nära band till tveksamma antirasistiska och svenskfientliga grupper är bara några av de kopplingar vi hittar bland myndighetens anställda.

I onsdags kunde NyD i ett reportage avslöja hur den statliga myndigheten konsekvent ignorerat rasistiska övergrepp mot svenskar och exkluderat allt arbete med intolerans och attityder bland invandrargrupper. Myndigheten säger sig arbeta efter tesen om alla människors lika värde, vilket visade sig helt sakna motsvarighet i verkligheten i myndighetens arbete.

Hur kan en statlig myndighet med 35 anställda som finansieras med mångmiljonbelopp fått arbeta vidare utan granskning i mer än tolv års tid och samtidigt helt sakna kunskap om rasism och intolerans som riktats mot ursprungsbefolkningen? För att ta reda på det tittar vi närmare på vilka som arbetar på myndigheten.

Det visar sig att det bland de anställda döljer sig djupt personliga politiska engagemang. Myndigheten har rekryterat personer med starka särintressen och kopplingar till radikala politiska vänstergrupperingar och etniska lobbygrupper.

Den gemensamma nämnaren är uteslutande starka engagemang för icke-europeiska folkgrupper, selektiv antirasism, HBTQ-organisationer, men vi finner även kopplingar till romska särintressen och judisk-makt rörelsen.

De tveksamt antirasistiska, antidemokratiska och svenskfientliga kopplingarna vi hittar bland de anställdas personliga engagemang skulle kanske kunna ses som en möjlig förklaring till myndighetens agerande och ignorans mot rasism och övergrepp mot svenskar.”

Några anställda med särskilt många kopplingar var:

Ola Nilsson, projektledare

– Sverigedemokraterna i riksdagen – Nej tack,

– Stiftelsen Expo,

– Miljöpartiet de gröna,
– Feministiskt initiativ,
– Refugees Welcome Sverige,
– RFSL,
– Queera Örnar,
– Recycle the Rainbow –
– RFSL Second Hand,
– Fight Racism Now Sweden,
– Malmö Pride,
– BlatteQueers i film,
– Låt Stå – Antirasism på Schemat,
– Sápmi Pride,
– Svenska HBTQ-Initiativ,
– Lås Upp – normutmanande metoder,
– Musiker Mot Rasism,
– Inte rasist, men,
– Slutpixlat,
– Refugees Welcome #Fryshuset,
– Aktion mot deportation,
– Genusfolket,
Jämställ.nu

Karin Wiström, projektledare

– Sverigedemokraterna i riksdagen – Nej tack,
– Stiftelsen Expo,
– PussyRiot,
– Teskedsorden,
– Judisk Krönika
– Judiska Teatern,
– RFSL Ungdom,
– Positiv antirasism,
– Women’s Rights News

Lisa Nilsson, presskontakt

– Sverigedemokraterna i riksdagen – Nej tack,
– Lady Dahmer // postpatriarkal feministfitta,
– Refugees Welcome Stockholm,
– Sluta normalisera nazism och fascism

Mia Taikon

– Vi som börjar tröttna på alla inskränkta Sverigedemokrater,
– Stiftelsen Expo,
– Miljöpartiet de gröna,
– Feministiskt initiativ,
– Socialdemokraterna i Stockholm,
– Ingen rasist i Sveriges riksdag,
– Ingen rasistisk talman i Sveriges riksdag,
– Trolltyg i SD-skogen,
– Nätverket Mot Rasism,
– Ungdom Mot Rasism,
– Inte rasist men, 
– Antirasistisk vårdpersonal,
– Poliser mot rasism,
– Vi gillar olika

Ingrid Lomfors, överintendent

– JA TACK till synagogor i Sverige,
– Judiska Församlingen i Stockholm,
– Judiska Församlingen i Göteborg,
– Judiska Teatern

lomfors

Ingrid Lomfors gjorde hösten 2015 ett framträdande inför den svenska ”eliten” – däribland kungaparet och olika ministrar – för att hjälpa dem att ”höja blicken” och för att ”ge ett historiskt perspektiv”.

”Det finns ingen inhemsk svensk kultur”, fick åhörarna lära sig:

Avslutningsvis konstaterar Nya Dagbladet att det finns ett mönster, kopplat till etnicitet och engagemang:

”De personer med exempelvis judisk och romsk bakgrund är särskilt engagerade i sina egna etniska gruppers särintressen och föreningar.

Hatet eller avståndstagandet mot Sverigedemokraterna är dock ett återkommande tema bland de anställda. Ingen försvarar lika rättigheter för européer eller svenskar. Alla icke-vita grupper tillåts ha egna föreningar och särintressen, medan motsvarande rättigheter nekas för etniska svenskar… Måste den svenska ursprungsbefolkningen vänta tills att man liksom samerna fått minoritetsstatus i staten Sverige innan myndigheten bryr sig om övergrepp mot gruppen?”

Ingrid Lomfors har tidigare gjort sig bemärkt, både genom att skriva negativt om Folke Bernadotte och genom att deltaga i drev mot drottning Silvia. Kolla 7.30 in i filmen:


 

Apropå svenskfientlighet:

Om situation för svenska hemlösa har jag skrivit tidigare här på bloggen.

Nya Tider hade i höstas en artikel om hjälp till dessa utsatta svenskar:

”…har vår reporter talat med två kvinnor som engagerar sig för de hemlösa svenskarna i Stockholm. De sade att de ofta får höra hur rasistiska de är, eftersom de fokuserar på att ge svenskar hjälp. Ironiskt nog går det tydligen bra att fokusera på vilken folkgrupp som helst när det kommer till att hjälpa – bara det inte är svenskar. Då är det inte godhet längre, utan diskriminering.

Eftersom det politiska klimatet ser ut som det gör i dag, är våra reportage om Sveriges hemlösa extra viktiga. Det ska inte vara tabu att hjälpa våra egna. Någonting är skevt när våra svenska uteliggare får blankt nej av volontärer som delar ut mat och dryck till de migranter som kommit för att söka asyl. När vår reporter frågade varför man nekat svenskar, fick han som svar att ‘de klarar sig själva’. Det är en skrämmande syn, särskilt som den verkar vara vanligt förekommande hos den så kallade godhetsmaffian.”

hemlosa

Nu skriver Sanna Hill åter om detta i Nya Tider:

”I dagens Sverige värnar vi minoriteter. Vi har Afrosvenskarns riksförbund, vi har RFSL, Judiska Ungdomsförbundet i Sverige, Unga Muslimer – listan kan göras lång med diverse intressegrupper. När migrantvågen var som störst till Sverige hjälpte invandrare sina landsmän när de anlände till T-Centralen i Stockholm. Unga Muslimer vänder sig, ganska så givet, till unga muslimer i Sverige och på Afrosvenskarnas riksförbund är det inget konstigt att afrosvenskarna sätter, just det, afrosvenskarnas intressen i främsta rummet. Så varför blir det ett ramaskri när två kvinnor väljer att fokusera på svenska hemlösa?

Tidningen Aktuellt Fokus går till och med så långt att de säger att hela syftet med att arbeta för de svenska hemlösa är att spä på en etnisk konflikt. Man får det att låta som att utdelning av kappor och mat till svenskar kommer att bli det som triggar ett blodigt raskrig. Är detta vad medierna har att säga om Afrosvenskarnas riksförbund – att de spär på etniska konflikter i samhället när de hjälper de sina?”
 
”När volontärer med ursprung i Mellanöstern hjälper sina landsmän med mat och pappersarbete på Centralen ses detta som hedervärt och beundransvärt. Nya Tider kunde avslöja att svenska hemlösa inte fick äta av den mat som delades ut till flyktingar. I tidningen Dagen skrevs ett hyllningsreportage med rubriken ‘Kristna hjälper romer i Ungern’, och i SR poserade två glada ungdomar under rubriken ‘De reser till Rumänien för att hjälpa romer på plats’. Där var det okej att bara hjälpa en specifik grupp. Varför ses inte svenskars hjälp till svenska hemlösa på samma sätt? Varför är det något fult och skämmigt att hjälpa de sina?”

”Nej, all heder till de som vågar hjälpa de sina i tider då allt för många vänder bort blicken. Kvinnorna i Björns trädgård är många svenska hemlösas skyddsänglar och hjältar. Kapporna, mössorna, omtanken och maten räddar liv. Det är inte hat eller ondska, vad media är väljer att benämna det som.”


Mer

http://www.dn.se/nyheter/sverige/invandrare-krigar-mot-svenskar-med-ran/

http://motargument.se/2012/10/10/omvand-rasism/

http://www.dn.se/debatt/aven-rasism-mot-etniska-svenskar-maste-bekampas/

http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Fragor-och-anmalningar/Fragor-for-skriftliga-svar/Intensifierat-arbete-mot-svens_H2022606/?text=true

http://www.deogan.com/2015/08/16/fientlighet-foder-fientlighet-svenskar-tjejer-utsatta-for-rasism-av-trakasserier/

http://www.svd.se/fordom-aven-rasism-mot-etniska-svenskar

http://www.svd.se/aven-vita-drabbas-av-hat/i/senaste/om/ledare

https://janmilld.wordpress.com/2012/02/28/estelle-och-folke/

https://janmilld.wordpress.com/2015/11/19/avklippt/

Motgift-medverkan

motgift2

I söndags medverkade jag i webbradioprogrammet ”Motgift”, nr 176.

Iofs känner jag väl inte att det var ett programformat som passade mig, men vänner som lyssnat ger mig ändå godkänt. Klart är att, trots att programmet är på två timmar, det var mer som jag hade önskat få sagt.

Låt mig därför här komplettera något kring det som gäller BGF-försöket. Där finns några poänger att hämta hem, mot bakgrund av hur det idag kan låta i media från pk-håll.

tummenupp
Återkommande klagas ju över ett ”webbhat”. Invandringskritiker påstås skriva hotfullt, några anklagas t.o.m. för att vara ”våldsbejakande”Julia Caesar kritiserades för att skriva under pseudonym, dvs för att ha försökt vara anonym.

Konceptet bakom Blågula frågor var att inte ge etablissemanget någonting att hänga upp sig på av ordningsfrågekaraktär.  Därigenom önskade vi tvinga fram en saklig diskussion kring invandringspolitiken.

Bakgrunden till startandet av tidskriften och bildandet av föreningen 1995 var ju en situation av

dels ökad  utomnordisk invandring och växande problem till följd av denna

dels att de som protesterade mot den förda politiken – Sverigedemokraterna – var så demoniserade och isolerade.

Anders Sundholm och jag ville bidraga till att dyrka upp de låsta positionerna.

Förutom vår vänsterbakgrund med arbete inom tre röd-gröna partier –  Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet – gällde:

1. öppenhet, med namn, bild och kontaktuppgifter

2. inriktning på att gräva fram fakta och argument, strikt saklighet och undvikande att epitet

3. grundläggande respekt för meningsmotståndare, uttalat avståndstagande från hot och våld

4. undvikande av kopplingar till andra individer eller grupperingar, för vars agerande vi inte kunde ansvara – däribland Sverigedemokraterna.

Det där sista kan väl ur en synpunkt sägas innebära en ”beröringsskräck”, men det behövde ju inte betyda att vi själva hade någon bestämd åsikt om t ex SD.  Vi ville bara hålla en distans för att ge vårt försök en chans.

Som det sedan visade sig tog det bara ett år innan olika mediedrev mot oss gick igång, baserade på artiklar i det 1995 startade stencilbladet ”Expo”. En ”antifascistisk tidskrift” med Tobias Hübinette som redaktör.

Med allt större eftertryck stod det snart klart, att från etablissemangets sida ville man inte höra av några invändningar, såg inget behov av någon saklig diskussion i invandringsfrågan.

En slutsats av detta blir, som jag ser det, att dagens pk-invändningar mot olika dissidenter bär en prägel av falskhet och hyckleri. Etablissemangets problem är inte de olika etikettsinvändningar som anförs, problemet är att de vill slippa få sin politik ifrågasatt.

En annan slutsats, eller i varje fall rimlig misstanke, är att det beträffande demoniseringen av tidigare invandringskritiker inom BSS och SD kan ha förhållit sig på samma sätt.

Rutinmässigt kan politiker och journalister häva ur sig anklagelser om hakkors på SD-möten och heilandet vid demonstrationer. Finns bakom detta någon substans? Jag tvivlar, och det kommer jag fortsätta att göra tills man presenterat bevis för sina anklagelser.

Vi kan nog förutsätta att ledande invandringskritiker redan i början av 1980-talet var hedervärda människor, värda vår stora aktning och respekt!

Kolla 12.40 in i denna film.


PS

Till frågan om NATO och Ryssland, svenska media och rusofobin har jag också mer att säga – ska återkomma i bl.a. en fredagsbio om Ukraina.


expo

På en punkt gav mig Motgiftsprogrammet information som jag tidigare inte haft, och som nu föranleder mig att revidera min tidigare uppfattning.

Det gäller kvällstidningarnas massdistribution av Expo nr 3/96.

Bakgrunden till detta var påstådda attentat våren 1996 mot tryckeri och försäljningsställen för Expo.

Misstankarna riktades genast mot ”högerextremister”, men några skyldiga greps aldrig. Jag noterade att det var Expo som vann på det inträffade, hade även konstaterat att Tobias Hübinette var en dömd återfallsförbrytare med nära till våld. Jag misstänkte därför att det istället kunde ha varit han som låg bakom attentaten.

I programmet fick jag nu veta att det bakom dessa attentat i själva verket nog kanske fanns en del unga män av det slag som brukar kallas högerextremister.

Nyhet för mig!

ruta


 

Mer

Mikael Styrman: Klipp banden till ockupationsmakten!

Peter Harold: Så används USA:s övertag

Guldspaden åt Hamrud?

guldspade
Kommer Annika Hamrud att belönas med GULDSPADEN nu, efter att i Expressen ha avslöjat skribenten Julia Caesar med namn och bild?

I en galen värld måste vi kanske ibland få vara litet galna för att inte tappa förståndet…

Men det är inte längre så lätt. Skämt, ironi och satir bygger ju på att man kan spetsa till och överdriva. Det känns som att verkligheten nu hunnit s.a.s. ikapp. Kan den längre framställas mer absurd än vad den redan blivit?

Guldspaden har redan (år 2013) gått till våldsfigurer kring Expressen – AFA-aktivister i ”Researchgruppen”.

kraft
Hamrud:

”Den nya tekniken har inneburit mycket fantastiskt för demokratin. Men att kunna möta sina motståndare ansikte mot ansikte är en förutsättning för ett rimligt samtal. I anonymitetens dunkel uppmuntras människans allra sämsta egenskaper.”

Julia Caesars texter går enligt samma Hamrud ut på ”att hetsa mot invandrare, politiker och journalister.” Hon talar också om ”den politikerföraktande och rasistiska internetrörelsen.”

ko

ko

ko
Karin Olsson, kulturchef på Expressen, ser Julia Caesars skrivande som ett ”missbruk av yttrandefriheten”, genom att ha fört fram de åsikter och fakta som hon gjort under signatur.

Expressens linje får direkt stöd av instanser som SVT (”Kulturnyheterna” och tidningen Journalisten, åtminstone indirekt också från  Pressombudsmannen. Politisk dissidens blir för dem liktydigt med ”hat”.

Ur ”Kulturnyheterna”:

”Helena Giertta – chefredaktör Journalisten: Generellt kan man säga att anonymiteten bakom de här bloggarna är ett särskilt bekymmer. Därför att de kan under pseudonymer hänga ut personer med både telefonnummer, adresser och namn, och själva så gömmer de sig bakom en pseudonym. ”
– – –
Kulturnyheterna: Vad innebär det egentligen när hotbilden blir allt starkare, kan det här påverka journalisternas arbete?

Giertta: Färre reportrar kommer kanske våga ta itu med de här ämnena och skriva om de här bloggarna. … Om vi inte tar reda på hur det ligger till så får ju inte heller människorna och medborgarna i Sverige reda på vad som har hänt. Det är så enkelt det är. Och om den här typen av hatsajter och hotande människor tar makten över samtalet då har vi ju ingen demokrati kvar. ”

bor

På ett ögonblick har man vänt upp-och-ned på alla begrepp,  förvandlat den person som jagats av Niklas Orrenius och Annika Hamrud – skribenten JC – till mobbare och ansvarig för övergrepp!

Expressens kulturchef skriver:

”Hatet och hoten som Hamrud och Orrenius har fått ta emot …utgör en påfrestning på den fria journalistiken. Vi får aldrig vänja oss vid ett sådant klimat.

Efter dagens artikel i Expressen vet vi vem som ligger bakom pseudonymen ’Julia Caesar’ och debatten kan föras i öppen dager. Demokratin mår bäst så.”


Hur verkliga har hoten mot journalisterna varit?

Svårt att bedöma, med mindre än att de preciseras!

Tidigare erfarenheter har lärt mig att här bli misstänksam. På 90-talet hävdade Juan Fonseca att han fått brev med hot, men snart framgick att det närmast gällde meningsmotståndare som bara framfört kritik mot honom, för hans agerande.

Senare gav Expo och SJF ut en bok om ”hotade journalister”. Där nämndes även Blågula frågor, vars koncept konsekvent varit det rakt motsatta.

En annan BGF-erfarenhet gäller anonymitet. Vår linje var från första början att självklart uppträda öppet. Anders Sundholm och jag sände många debattartiklar, dock utan att de publicerades.

Detta hindrade inte media från att ett år senare tillsammans med Expo framställa oss som ljusskygga ”troll”, för media att ”dra fram i ljuset”. Alltmedan Exporedaktören själv, Andreas Rosenlund, framträdde utan att visa sitt ansikte – han var ju så ”hotad”.

expotroll


Åtminstone fyra moment blir slående efter Expressens nya uthängning:

1. Hot och våld
De faktiska fall av trakasserier, hot eller våld som förekommit inom svensk politik alltsedan bidragsinvandringen tog fart på 1980-talet har ju riktat sig mot kritiker av den förda politiken, inte dess anhängare.

2. Granskning
Om Expressen eller andra massmedia vill sakligt granska det som Julia Caesar eller andra invandringskritiker skrivit – varför gör man inte det?

Praktiskt har inget stått i vägen för en sådan granskning – utan att röja hennes identitet.

Det som Expressen nu gjort handlar om en bestraffning, inte om egentlig journalistik.

3. Debatt
En bra debatt är förvisso önskvärd, men det utgör ingen garanti för detta att den förs offentligt i stora media, så länge journalisterna uppträder som ett samlat etablissemang, mot folket.

4. Konsekvens
När det gäller grova brottslingar kan svenska massmedia gå mycket långt i ”hänsyn”.

Så långt att man inte bara mörkar om deras identitet, man drar sig inte för helt lögnaktiga framställningar.

• Exempelvis förvandlades åtta somalier på en finlandsfärja till ”svenskar”.

• Vid dubbelmordet på IKEA fick medias omsorg också en märklig inriktning.


Förhoppningsvis kommer Expressens agerande att få den effekten – om än ej avsedda – att fler svenskar hittar till Julia Caesars utmärkta texter och tar del av dessa.

 

mediapunkta


Mer

https://affes.wordpress.com/2015/09/02/julia-caesar-vardegrunden-skordar-liv/

https://morklaggning.wordpress.com/2015/09/02/sekten/

http://samtiden.nu/19753/expressens-publicering-okar-polariseringen/

http://thoralf.bloggplatsen.se/2015/09/02/11171706-de-goda-hatarna/

https://sannahill.wordpress.com/2015/09/02/pseudonymernas-tid-ar-forbi/

http://www.motpol.nu/redaktionen/2015/09/03/den-70-ariga-damen-som-fick-eliten-att-tappa-masken/

http://avpixlat.info/2015/09/02/med-uthangningen-av-julia-ceasar-oppnar-expressen-pandoras-box/

http://avpixlat.info/2015/09/04/mobbningsprivilegiet/

https://asylkaos.wordpress.com/2015/09/03/expressen-vill-att-julia-caesar-ska-mordas/

http://web.archive.org/web/20120119220315/http://www.expressen.se/kronikorer/ulfnilson/1.2161500/ulf-nilson-sverige-ar-pa-vag-at-helvete


http://www.expressen.se/kultur/hon-ar-julia-caesar/


https://janmilld.wordpress.com/2015/09/01/hur-tanker-orrenius/

https://janmilld.wordpress.com/2015/08/30/inte-bara-wolodarski/

Troll och troll

plussat

Gensvaret på den senaste fredagsbion, ”AGENDAJUDAR”, blev ju bra. På kort tid nära 1.800 besök, nära 300 kommentarer på Exponerat och dessutom ovanligt många kommentarer både här på bloggen och på youtubesidan.

Uppenbarligen finns ett uppdämt behov av att mer få diskutera det ämne som tas upp i filmen. Fler än jag ställer frågan hur det kan komma sig att så många tongivande judar arbetar för  muslimsk massinvandring till Sverige. Kan det verkligen vara ett judiskt intresse?!

trollskogstrio

Samtidigt kan jag inte undgå att notera också något annat. Ett antal kommentarer på Exponerat har varit flitiga med inlägg. Skenbart är de kritiska, men egentligen ändå inte. Vad de gör är att försöka invända, men utan att i sak lyckas anföra några invändningar. Det handlar mer om att försöka smeta negativa epitet eller förmedla dåliga associationer.

Min reflexion blir här i grunden mycket enkel:

• Antingen har man fakta och argument i en annan riktning, och i så fall anför man dessa.

• Eller så har man inga sådana invändningar i sak. Då bör man revidera sin egen  position,  ta intryck och åtminstone till någon del ändra sig.

Stefan Löfven och andra kulturmarxister mässar gärna om att det inte får finnas ”vi och dom”, men vad vi här har att göra med är tydligen människor med en helt extremt driven grupplojalitet: ”My country right or wrong”. Man går med den egna gruppen, oavsett om man då i sak hamnar rätt eller fel.

”Troll” är väl vad vi brukar benämna sådana här figurer på kommentarsfälten.

expoljus

Det här påminner mig om erfarenheter som vi inom Blågula frågor gjorde på 1990-talet.

Först sände vi in debattartikel efter debattartikel till DN Debatt och andra debattredaktioner hos olika dagstidningar. Nästan utan undantag blev de refuserade: ”Tyvärr, platsbrist…”

Inom kort kom vi ändå ut i massmedia, men då som ”uthängda”. Vi var, som man framställde saken, ”troll”, som de rättrådiga redaktörerna drog fram i ljuset. Där kan ”troll” som bekant ”spricka”. En av de rättrådiga år 1996 var Exporedaktören Andreas Rosenlund.

jhp

Karaktäristiskt för både Exporedaktörer och andra pk-journalister är hur de vill placera sig själva på en piedestal, som på detta montage Aftonbladets Jan Helin.  De har en självbild av att vara opartiska experter och objektiva granskare – vägrar således att möta meningsmotståndare i öppen debatt på lika villkor. Inte heller accepterar de att låta sig bli intervjuade, vill inte riskera att själva behöva svara på några frågor.


Mer

https://janmilld.wordpress.com/2013/12/20/jag-ar-jim/

http://www.bgf.nu/refuserat/ow.html#anchor1114319

http://www.bgf.nu/refuserat/ow.html

https://janmilld.wordpress.com/2011/06/15/ar-jag-antisemit/

https://janmilld.wordpress.com/2014/07/28/false-flag-2/

https://janmilld.wordpress.com/2013/12/20/jag-ar-jim/


https://www.youtube.com/watch?v=-Se37HqOkKI

https://www.youtube.com/watch?v=5Ke5D8keI90

Vänster och höger i politiken

leman

I denna veckas fredagsbio – ”MINA POLITISKA RESA – från vänsterradikal till ’högerextrem’” – har jag tillåtit mig att ta en avstamp i personliga politiska erfarenheter.

Kanske får det inte samma tyngd som exempelvis den senaste fredagsbion, men några moment bör ändå kunna ha visst allmänintresse:

• hur lättvindigt etiketteringar görs inom politiken

• hur innebörden av centrala begrepp som ”höger” och ”vänster” befinner sig i dramatisk förändring

• hur den svenske arbetaren för ”vänstern” förvandlats från närmast en hjälte till dess raka motsats.

vitman

Klart är att jag inte längre vill identifiera mig själv som stående politiskt till ”vänster”.

Det begreppet har nu blivit alltför besudlat och komprometterat!

vkvartett

Med dagens nya vänster kan förknippas en uppsättning extremt negativa hållningar:

• ansvarsbefrielse och kravlöshet

• lättkränkthet och offermentalitet

• kunskapsförakt och antiintellektualism

• förtals- och våldsbenägenhet

• rasism och krav på särrättigheter

• feministisk fundamentalism

• invandringsextremism och skatteslöseri



Mer

http://avpixlat.info/2015/07/10/till-statsministern-2/

internationalen-vers4