• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

Partitankar

oktettny

De sju ”traditionella” pk-partierna i riksdagen har med DÖ än tydligare smält samman till i praktiken ett enda parti. Sjupartiet.

Vilken roll spelar Sverigedemokraterna i det läget?

1.

Genom att SD har en i jämförelse med Sjupartiet kritisk hållning till den förda invandringspolitiken samtidigt som partiet tagit sig in i riksdagen och  finns med i de återkommande redovisningarna av väljaropinionen erbjuder detta en möjlighet för medborgarna att ge uttryck för en protest.

yougov


2.

Parallellt med detta har Sverigedemokraterna två andra funktioner, båda blockerande:

a) Genom att SD så till den grad peststämplats av hela etablissemanget inom media och politik har det varit omöjligt för någon av delarna inom Sjupartiet att lägga vettiga politiska förslag kring invandringen – då skulle de ju riskera att ”låta som Sverigedemokraterna” eller ”spela SD i händerna”.

I kombination med partiets politiska positionering (”antirasistiskt mittenparti”) ger detta en låsning, gör SD till en bromskloss.

sdkloss

b) SD suger upp merparten av den opposition som finns mot den extrema invandringspolitiken. Dessvärre blir det en kontrollerad opposition, där människors engagemang snarare avvecklas än utvecklas.

Det handlar då inte bara om alla dessa utrensningar, om direkta uteslutningar eller hot om sådana.

Det har också sänts ut grova signaler, att bara de som kan sätta staten Israels intressen mycket högt platsar i partiet. Jag tänker på två fall:

• dels en film där SD-företrädaren Julia Kronlid våren 2014 tar instruktioner av en judisk företrädare,

• dels den nuvarande partisekreteraren Richard Jomshofs och andras poserande framför Israels flagga på valvakan 2014.

sdisrael


Prognosen för Sverigedemokraterna blir ändå god vad gäller opinionssympatier och kommande valresultat. Negativ publicitet eller bristande intern demokrati inom Sverigedemokraterna är inget som påverkar partiets valresultat i någon större utsträckning – man är ju den enda oppositionen.

Avgörande där blir istället det svenska samhällets alltmer desperata läge till följd av den massiva bidragsinvandringen i kombination med att Sjupartiet inget gör för att ändra kursriktning. Man lämnar i praktiken walk-over till SD.

wo-sd

Behovet av ytterligare ett parti i riksdagen är uppenbart. Ett parti som:

•  inte är extremsionistiskt på det sätt som SD har blivit 

•  fungerar demokratiskt och utgör ett alternativ till pk-ismen

•  företräder en rak sverigevänlig politik i centrala frågor.

Effekten av detta skulle kunna bli flerdubbel:

– viktiga krav och angelägna budskap blir framförda

– SD får konkurrens och tvingas skärpa sig

– också Sjupartiet kan påverkas.

dyrkaupp

Problemet är naturligtvis de praktiska svårigheterna, även om den senaste uteslutningsvågen inom SD och sympatierna för Kasselstrand/Hahne skulle kunna verka katalyserande.

• En sak är göra en webbsida och sätta ihop olika program. Det kan nog vara genomförbart.

• En helt annan sak är att kandidera i val. Det kräver massor av arbetsinsatser, ekonomiska resurser och organisation.

Till bilden hör erfarenheterna från bildandet av Nationaldemokraterna år 2001. I Stockholm förfogande man över kanske 90% av de aktiva SD-medlemmarna vid sin utbrytning. Det räckte ändå inte långt, när det kom till val och att vinna röster från svenskar i allmänhet. I riksdagsvalet 2002 fick ND ca 10.000 röster, åtta år senare bara ca 1.000.


Idag är situationen annorlunda, på två sätt:

– läget är så mycket allvarligare för Sverige, uppenbart för så många fler

– SD finns redan i riksdagen, riskerar inte falla ur genom att ett radikalare alternativ gör entré.

Till bilden hör också att tid är vad vi saknar. Så snabbt som det nu går utför med Sverige och så allvarlig som situationen ser ut för både världsekonomi och världsfred kan vårt samhälle vara väldigt raserat år 2018.

Å andra sidan kan inte uteslutas att det blir ett nyval innan dess. Lövenministrarna har givit sig in i politiken utan att just begripa vad de håller på med.


trepartier

Även om vi inte skulle förmå att dra igång ett parti som på allvar kan kandidera i val och bedriva valrörelse så skulle mycket vara vunnet genom att organisera sverigevänner bakom gemensamma politiska krav och program.

Kallar man sig därvid ”parti” så kan det kanske ge mer av fokus och tyngd åt verksamheten. Låt mig här föreslå ”P”  som ett arbetsnamn.

Vid sidan av organiseringen i sig skulle P kunna sikta till att åstadkomma:

•  folkbildning

•  opinionsbildning

•  påverkan på beslutsfattare.


I nästa bloggtext vill jag återkomma med resonemang kring politiska områden, krav och inriktning.

vagvalet



Mer

https://janmilld.wordpress.com/2014/09/16/valkommentar-3-guldlage-for-s/

https://janmilld.wordpress.com/2012/05/25/beredskapsparti/

https://janmilld.wordpress.com/2012/05/13/tredje-partiet/

https://janmilld.wordpress.com/2012/05/15/mer-tp/

https://janmilld.wordpress.com/2012/06/21/skarningspunkten/

https://janmilld.wordpress.com/2014/12/28/dok/

http://varstundisverige.blogspot.se/2015/05/olle-ljungbeck-om-politiken-som-fors.html

Stora ord från en liten man


Låt mig erkänna, först som sist:

Förvisso vill jag skilja på sak och person, det känns dessutom som slöseri med energi att tycka illa om individer.  Alltsedan starten av Blågula frågor 1994  har min ambition varit inriktning på de politiska sakfrågorna, för att där gräva fram relevanta fakta och utifrån dessa argumentera sakligt.

I några enstaka personfall känns det dock som att jag inte kan lyckas med detta fullt ut. Erik Ullenhag, folkpartist och integrationsminister, är ett sådant.  Vid sidan av Bengt Westerberg framstår Erik Ullenhag som själva personifieringen av begreppet besserwisser.

Totalt uppblåst av självgodhet. I hans värld saknas varje utrymme för att han själv skulle kunna ha anledning att lyssna på andra, ha något att lära, kunna ha fel om någonting.

Erik Ullenhag är bara en predikant, dessutom en hycklande sådan – eftersom han inte lever som han lär.  Mångkulturen är ”spännande” kan han utbrista – utan att känna något behov av att själv ta del av denna ”spänning”. Han har inte bosatt sig i Rosengård,  Vårgårda eller Botkyrka. (5.10 in på denna film)


Ullenhags engagerande av den AFA-hyllande våldsromantikern Birgitta Löwander som utredare kan inte betecknas som annat än en tydlig  tendens till extremism.

Nu har Erik Ullenhag (den 19/12 -11) levererat en artikel i DN, under en rubriken ”MYTERNA OM INVANDRINGEN”.

Min spontana reflexion blir här att om det existerar ”myter” i en fråga, då har väl dessa spridits genom de dominerande kanaler som finns – dvs massmedia, skola eller de som har resurser att finansiera stora reklamkampanjer.

Nej, det är ju inte vad Erik Ullenhag menar. Han syftar på internet – den vägen har det spridits dessa  ”myter”.

Och vilka är de påstådda ”myterna”?

Det är inte myter att

• asylsökande i allmänhet är flyktingar, med verkliga skyddsbehov.

• invandringen är berikande.

• vi svenskar saknar en egen kultur.

• kritik mot den förda invandringspolitiken bottnar i en allmän fientlighet mot allt utländskt.

INGET AV DETTA  ÄR, med Ullenhags sätt att se saken, någon myt.

Han skriver:

”…har skett en dramatisk ökning av antalet rasistiska hemsidor. Myter om invandring, fördomar och främlingsfientlighet har alltid funnits. Nytt för senare år är rasismens och främlingsfientlighetens utbredning på nätet. Extremismen har funnit ett nytt forum som dessutom är mycket effektivt när det gäller att sprida myter och fördomar.”

Varifrån har Erik Ullenhag fått dessa uppgifter.?

Jo, från  ”Levande historia”.  Var inte själva uppdraget för denna opinionsbildande myndighet (!!!), att leverera sådana påståenden?

Det blir ju föga seriöst att påstå något om antalet ”rasistiska” hemsidor med mindre än att man först har noga klargjort vad man lägger in i detta begrepp! Efter vilka kriterier har man gått i sin klassning?

Blir enligt ”Levande historia” denna blogg en sådan sida?

• Blir vitbokswebben det?
Avpixlat?
• Filmsidan ”Millt sagt”?

DN-artikeln fortsätter:

”De som sprider främlingsfientlighet får finna sig i att vi som står för öppenhet och tolerans ifrågasätter deras åsikter…”

Till att börja med kan vara klokt att försöka hålla isär fakta och åsikter.

Exempelvis om invandring haft en viss omfattning eller fått vissa konsekvenser är i grunden inte en åsikt, utan  fakta – även om sådana fakta ofta  kan vara svåra att få tillgång till.

Tycker man att en omfattande invandring av visst slag är bra – då är detta en åsikt.  Tycker man att svenskt är barbariskt, löjligt eller alls ej finns – då är detta en grundläggande hållning.


Tror man att pengar växer på träd så ligger detta någonstans i ett gränsland däremellan. Formellt sett en uppfattning om verkligheten, i praktiken en värdering.

Ska man döma av uttalanden och ställningstaganden från olika fp-företrädare, så är denna botaniska föreställning utbredd inom Folkpartiet.

Erik Ullenhag:

”Ett vanligt påstående från de främlingsfientliga är att invandringspolitiken inte får ifrågasättas. Det är trams. Få frågor diskuteras så mycket som invandrings- och integrationspolitik. Och den diskussionen är viktig.”

Vad gäller ”öppenhet och tolerans” anmäler sig två frågor:

1. Är det alltid något bra? Får det alltid positiva konsekvenser?

2. Tillämpas det alltid av Ullenhag själv, hans folkparti och alla andra politiskt korrekta?

Mitt svar på den första frågan blir nej. Det är inte bra att tolerera dåligt beteende.  Våldsbrottslighet och ekonomisk parasitism måste bekämpas.

På den andra frågan kan konstateras att pk-iterna inte är särskilt toleranta mot meningsmotståndare.  Tag bara statsministerns applåderande av misshandeln av den unge sd-kandidaten David Arnold i Malmö under valrörelsen 2010.

Med nya statsministeruttalanden av samma innebörd efter att också en sd-kandidat i Göteborg överfallits, och blivit svårt knivskuren.

Enligt Erik Ullenhag är det visst så att invandringspolitiken får ifrågasättas. Blir inte det övermaga – utifrån hans position vid maktens centrum, med tillgång till båda skattemedel och massmedia – att tro sig bättre kunna bedöma detta än de som befinner sig på gräsrotsnivå?

Här finns en tanketråd. Iofs kanske Ullenhag skulle kunna se det momentet, men hans värld består av två sorters människor: de goda och de onda. En invandringskritiker blir med automatik att klassa som ond, och därmed  i avsaknad av integritet. Då kan vederbörandes vittnesmål inte tillmätas någon vikt.

Dessutom råder i den ullenhagska världen en symbios mellan makt och intelligens, kunskap och godhet. Kritiker är obildade och korkade, hur ska de då kunna göra några nyktra bedömningar? För övrigt är de fyllda av hat – blir därmed förblindade och partiska.

Samtidigt blir det djärvt av Erik Ullenhag att offentligt  gå ut med påståenden som så lätt kan vederläggas. Eller kanske är det ändå inte så djärvt: kanske kan han förlita sig på att

a) rikstäckande TV och stora dagstidningar fortfarande dominerar verklighetsförmedlingen till  svenskar i allmänhet

b) redaktörer och journalister där ska stå lojala med honom och den regim han representerar.

I sak är det annars uppenbart; hur många gångar har jag inte på olika webbsidor redovisat hur det förhåller sig? Läs bara boken ”Dialog om invandringen?”!

Eller tag de tillfällen då vi invandringskritiker släppts fram i riks-TV – har vi  omgivits med ett antal pålitliga pk-iter.  I TV3:s Folkhemmet år 2000 var de 6 mot 1. Det senaste exemplet på ”tuktad” debatt är  Kent Ekeroth i SVT:s ”Debatt”!

”Invandringsfrågor har diskuterats”. Javisst, men… mest mellan personer som i grunden tycker likadant, dvs att fjärrinvandringen ska fortsätta!

Låt mig dröja vid begreppet ”trams”.

Kritiker förebrås mao för att inte hålla sig till sanningen, inte komma med korrekta fakta.

Underförstått säger Erik Ullenhag därmed att det är viktigt att hålla sig till fakta som stämmer med verkligheten.

Skulle vi där kunna finna en gemensam utgångspunkt?

I så fall blir det konsekvent att relevanta fakta görs tillgängliga för alla, oavsett åsiktsinriktning.

• Jag kan berätta att jag minst två gånger har skrivit till Migrationsverket för att få uppgifter om sammansättningen av de numera ganska många arbetskraftsinvandrade: från vilka länder kom de? Överhuvudtaget inget svar!

• Jag har också skrivit till Kriminalvårdsmyndigheter för att få uppgifter om andelen utrikes födda i svenska fängelser. De svarar att sådan statistik inte föreligger, uppgifter kan lämnas bara om andelen med svenska medborgarskap!

Över till Erik Ullenhags påståenden om myter:

1. ”Myt: Det pågår en massinvandring.”

”Massinvandring” blir det om invandringen för stor.

För stor är invandringen om den skapar integrationsproblem, som vårt samhälle inte klarar av.

Sådana problem  har Sverige nu haft i ett antal decennier. Och de växer, allt mindre klarar vi av dem.

Beträffande siffrorna kan hänvisas till vitbokens kapitel 1 och Affes statistikblogg

2. ”Myt: De flesta så kallade flyktingar saknar flyktingskäl.”

Erik Ullenhag skriver om de asylsökande som fått PUT, men i media klassas ju varje utlänning som vill stanna i Sverige som ”flykting”, t.o.m. de som fått avslag på asylansökan. Hans egna partikollegor i Stockholms Län landsting bedriver samma typ av propaganda, kring ”papperslösa”.

För övrigt. ska även skyddsbehövande söka asyl i närmast möjliga asylland. Sveriges ansvar gäller främst vårt eget närområde.

3. ” Myt: Sverige är på väg att bli ett muslimskt land.”

”Av integritetsskäl förs inget register över religiös tillhörighet”, tramsar Erik Ullehang.

Muslimska trossamfund får ju ta ut kyrkoskatt. För att kunna hålla reda på detta måste uppgifter finnas hos Skatteverket.

4. ”Myt: Det finns en tyst majoritet som anser att invandringspolitiken är en katastrof.”

Propagandan i massmedia, i skolan och i pk-projekt, finansierade från  Allmänna Arvsfonden går naturligtvis inte obemärkt förbi, den sätter sina spår i opinionen. Liksom medias mörkande och desinformation. Tag bara SVT:s rapportering kring manifestationen mot svenskfientlighet helt nyligen: vilka var de våldsamma?

Sanningen kring brottsmönster kryper ändå fram, nu senast tvingades media faktiskt rapportera hur det förhöll sig med mordet i Ludvika.

Julia Caesar om Ludvikamordet:

”När ursprungsbefolkningen flyttar ut fyller man på med invandrare. Här finns det första tankefelet: tron att människor är utbytbara mot varandra. Det är de inte. Problemen sitter inte i hudfärgen. Det är allt som människor bär med sig innanför huden som skapar problem: kultur, religion, människosyn, inställning till våld, moral, vilja att arbeta och göra rätt för sig, kvinnosyn, ärlighet, pålitlighet.”

Webbsidan Sweden Confidential:

”Han är känd av polisen sedan tidigare för misshandel och våld mot tjänsteman. Det finns fortfarande ingen klar bild av motivet till mordet på 44-årige tvåbarnspappan, som var på väg hem från en julfest sent i fredags kväll. Dödsmisshandeln utfördes på öppen gata.”

”44-åringen var tillsammans med två andra män på väg hem efter att ha ätit julbord när de blev överfallna och brutalt misshandlade av tre till fem mörkhyade män. Enligt polisen var våldet helt oprovocerat. 44-åringen skadades så svårt av sparkar och slag att han avled strax efter att han kom till Falu lasarett.”

Fråga till Erik Ullenhag:  Har vi här att göra med ett hatbrott?

Är i så fall förövarna vi som skriver om misshandeln eller de som utförde den?

För den oinvigde läsaren kan svaret framstå som självklart, men svensk lagstiftning säger något annat! ”Hatbrott” kan bara begås av svenskar. Och som ”hatbrott” kan i stort sett räknas redan ett ovänligt tonfall och en arg blick.  Minoriteter ska skyddas…

Och vår regim vill inte ändra på detta. Diskrimineringen mot svenskar ska fortsätta.

LÄS ÄVEN:

Andreas Johansson Heinö:
http://andreasjohanssonheino.blogspot.com/2011/12/missriktad-kampanj-mot-myter-om.html

Nya Gotiska Klubben:
http://gotiskaklubben.wordpress.com/2011/12/19/vem-skrev-myt-6-at-ullhagen

Sakine Madon:
http://www.newsmill.se/artikel/2011/12/19/myter-om-invandring-kan-inte-bem-tas-med-sk-nm-lning

Thoralf Alfsson:
http://thoralfalfsson.webblogg.se/2011/december/tack-erik-ullenhag.html

Regimsidan:
http://www.regeringen.se/sb/d/2279/a/181576

PS

Erik Ullenhag ger på mig intrycket av en ouppfostrad yngling av sämsta slag. Ännu ej torr bakom öronen. Därför vill jag här donera honom en liten handduk, så att han kan torka sig.

Kurskamrater?

Stöpta i samma pk-form verkar de vara – Katri Linna på DO och Klara Hradilova Selin på BRÅ.

År 2006 uttalade sig Katri Linna så här, enligt TV4-webben:

”Efter framgångarna i valet har Sverigedemokraterna för första gången kallat alla sina förtroendevalda till kommunkonferens. Men Nyheternas granskning visar att partiet redan börjat driva motståndet mot invandringen på flera håll i landet.Enligt ombudsmannen mot etnisk diskriminering strider flera av förslagen mot grundlagen.

Med anledning av detta skrev jag till DO och frågade:
”Vilka förslag från SD handlar det här om, förslag som inte är förenliga med vår grundlag?”

Det kom ett automatsvar, om att mejlet kommit fram.

Men inget svar i sak.

Hösten 2009 skrev Klara Hradilova Selin i ett svar till Mattias Karlsson från Sverigedemokraterna:

”Som jag tidigare sade finns det så vitt jag vet inga belägg inom den etablerade forskningen för att muslimer skulle vara särskilt våldtäktsbenägna. Och ett av flera skäl är kanske just att sådana studier inte bedrivs, inte minst för att det strider mot den svenska grundlagen.

Inte ens om det vore tillåtet tror jag att det skulle vara relevant…”

Jag skrev till henne om detta, vad hon mer exakt menade. Det blev ett undvikande svar från en av hennes medarbetare.

Själv svarade hon inte.

Vad som sedan framkommit beträffande Klara Hradilova Selin är att hon är så långt ifrån ”opartisk” som en ”forskare” i Sverige bara kan bli (vilket inte vill säga litet!)

Ur ”Politiskt Inkorrekt” den 25/1 -10:

”’Opartisk expert’ var uttalad SD-hatare”

”Nu visar det sig … att den ‘opartiska’ Klara Hradilova Selin på BRÅ inte har riktigt rent mjöl i påsen. Hon är nämligen Facebook-fan till Zana Hussan, skaparen av gruppen ‘Sverigedemokraterna i riksdagen – Nej tack’ och tillika medlem av denna grupp.

Här sitter alltså en ‘expert’ och skall uttala sig å BRÅ:s vägnar och göra det utifrån ett opartiskt perspektiv, samtidigt som hon har en klar politisk agenda…”

Den fråga som uppstår blir ju:

är även Katri Linna en Facebook-fan till Zana Hussan?