• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

Dispatch avslöjar:

vardbluff

vardbluff2
Dispatch International har visserligen lagts ned som papperstidning nu, men finns alltjämt på webben.  En DI-artikel handlar om hur lagen från den 1 juli 2013 om vård åt ”papperslösa” för 50 kr lätt låter sig ”missbrukas” (redan nyttjande i enlighet med de föregivna intentionerna utgör ju ett övergrepp mot alla skattebetalare i Sverige).

Ur Dispatch International:

”Spelade papperslös – fick billig vård

Stockholmaren Axel, 48, gick till vårdcentralen och påstod på klingande svenska att han var papperslös från Bosnien. Vips hade han fått ett nytt personnummer och vård för det facila priset av 50 kronor.

– Vem som helst kan utnyttja möjligheten till billig vård och tandvård, det har jag bevisat nu. De ifrågasatte mig inte för ett ögonblick, säger Axel till Dispatch International.
 
Det hela började som ett infall. På väg till vårdcentralen med ett ont öra, fick Axel idén att han skulle testa den nya lagen om vård för dem som befinner sig i Sverige illegalt, som trädde i kraft 1 juli. Då sjuksköterskan som tog emot honom frågade efter legitimation, sa han att han var papperslös och saknade id-handlingar.

– Hon såg lite nervös ut och började rota i sina papper. Sedan frågade hon om mitt öra, och föreslog lite åtgärder för egenvård. När jag sedan fick ett papper för illegala att fylla i, förstod jag att de hade köpt konceptet, säger Axel.
 
På lappen skrev Axel att han kom från Bosnien, och ett påhittat namn. Han rekommenderades att själv behandla örat hemma, och fick komma tillbaka tre dagar senare. Då blev han läkarundersökt, och fick kortison och örondroppar utskrivna. På receptet stod det påhittade namnet och ett ”reservnummer”, ett påhittat tillfälligt personnummer. Detta trots att Axel vid återbesöket drabbats av samvetskval och försökte avslöja bluffen genom att säga sitt riktiga svenska namn.

– Men sköterskan bara körde på. ‘Du behöver inte vara orolig, vi har sekretess här’ sa hon. De får tydligen inte ifrågasätta, hur orimligt det än verkar, säger Axel.

Väl på apoteket kände Axel sig rejält illa till mods, och betalade fullt pris för medicinen han fått utskriven, trots att han som ”papperslös” kunde fått den gratis.

– Jag är en ärlig människa som vill göra rätt för mig. Det ligger ingen illvilja bakom, jag ville bara undersöka om det gick att göra så här. Jag hade gärna betalat i efterhand, men jag är rädd att de ska polisanmäla mig för bedrägeri om jag avslöjar bluffen, säger Axel.
 
När Dispatch International ringer upp Socialstyrelsen, som är tillsynsmyndighet för hälso- och sjukvård i Sverige, visar det sig att riktlinjerna för hur den nya lagen ska tillämpas är minst sagt oklara…”

Ingrid Carlqvist skriver i sin ledarekommentar, under rubriken ”Det orättvisa Sverige”:

”Faktiskt är det fullständigt obegripligt. Sveriges regering och riksdag har beslutat att de människor som befinner sig olagligt i Sverige ska premieras med superbillig sjukvård, tandvård och mediciner.

Medan hårt arbetande och högt skattebetalande människor får betala upp till 400 kronor för att besöka läkare när de blir sjuka, kommer en människa som befinner sig illegalt i vårt land (och givetvis inte betalar en krona i skatt) undan med 50 kronor.

En gammal pensionär som måste byta ut sina tänder kan räkna med att betala tiotusentals kronor eller avstå, medan en illegal invandrare får ett helt nytt garnityr för 50 kronor.

Kroniskt sjuka människor, som är helt beroende av dyra mediciner, får punga ut med 2 200 kronor innan högkostnadsskyddet träder in, medan en illegal invandrare får sin medicin för 50 kronor.
 
Hur i herrans namn tänkte de? Vari ligger rättvisa…”

hederVerkliga journalister:

Ingrid Carlqvist och Lars Hedegaard är värda all aktning för sina insatser.

Orättvisereform

Som Björn Söder påpekar i sitt starka riksdagsanförande kommer inga avgifter att kunna utkrävas överhuvudtaget av de id- lösa utlänningar som struntar i att betala för vård. Även bortsett från detta ligger en djup orättvisa i att de ska betala mindre än svenskar.

Som Ingrid Carlqvist påpekat i Dispatch finns här en latent rasism, då varje person med mörkt utseende i princip kan lura till sig samma fria vård, något som inte gäller personer med etniskt svenskt utseende.

Den förestående tabloiden ger möjlighet att nå ut till svenska folket med information om galenskaperna. Hela sidan 4 ägnas åt riksdagens aktuella orättvisereform.

4vard

Tabloiderna

Sidan 4

Ansvar

En nyhet fick mig just att reagera.

lkab

Ett antal anställda på LKAB har lurat sin arbetsgivare på miljonbelopp genom att fuska med stämplingar på helgerna. Och facket lägger ansvaret på företaget, som inte tillräckligt noga har övervakat arbetarna.

Jag kan inte annat än instämma med Peterssons blogg, som frågar ”Vad menar facket?”

Vilken kontrast mot hur det lät på 60-talet! Då kritiserades företag för raka motsatsen, för att alltför mycket övervaka arbetarna. Logiken i detta blir ju att de mer ska arbeta under eget ansvar.

Speglar LKAB-fackets ställningstagande en förändring av samhällsklimatet? Är det ett tidens tecken, av ansvarsbefrielse?

Mycket talar för det.

khiari

Det exempel jag närmast kommer att tänka på är tunnelbanerånaren Nadar Khiari från Tunisien, som lämnade en berusad man på spåret – att bli överkörd av tåget. Arabens förklaring löd:

”Hade jag vetat att det fanns kameror skulle jag inte ha stulit från honom utan hjälpt honom.”

nathatare

Mina associationer går också till dessa näthatare, som kan skriva anonymt…

Men här finns plats för problematisering! Hur används mediamakten av dem som har tillgång till denna? Alltför ansvarslöst!

Den hotbild detta ibland skapar mot systemkritiker gör att anonymitet alltför ofta kan upplevas som nödvändig.

Ansvaret för rådande samhällsklimat ligger framförallt hos personer i maktposition.

guillou

Socialministrar


1991-94 var Bengt Westerberg socialminister i Sverige. Han drev då igenom reformen om personliga assistenter till handikappade. Till en början handlade det om kostnader på 4 miljarder kronor om året. Nu närmar det sig 30 miljarder.

Ur DN den 3/5 2010:

”Om fyra år väntas de personliga assistenterna kosta staten 24,5 miljarder kronor. Till det ska läggas kommunernas kostnad på 5,2 miljarder. Totalt blir det närmare 30 miljarder år 2014, vilket fördelas på cirka 17.000 personer som beviljats förmånen.”

Det betyder ungefär 2 miljoner kronor per vårdtagare och år.

Varför denna enorma kostnadsökning?

Dagens Nyheter:

”Den stigande kostnaden förklaras främst av att antalet timmar som personer beviljas ökar stadigt, att personer som fyller 65 år får behålla sin assistans och att prislappen för varje assistanstimme skrivs upp varje år.”

Detta är knappast hela förklaringen – om ens den främsta! Bedrägerier är ju här satta i system, framförallt av personer från MENA-länder.  ”Kaninman” har i sammanhanget blivit ett begrepp.


Sedan år 2006 är kristdemokraten Göran Hägglund Sveriges socialminister – politikern som vill förbjuda  ”rasistiska organisationer”. Hägglund har mig veterligen aldrig klargjort vad han lägger in i begreppet – innefattar det organisationer som reagerar mot denna typ av svindlerier?

Detta leder över till Julia Caesars krönika denna söndag: ”Bedrägeri i Allahs namn”.

JC skriver:

”Många muslimer har upptäckt att månggifte är en perfekt metod för att krama ut så mycket bidrag som möjligt ur de sociala välfärdssystemen i de länder de har invandrat till.”

”En annan bedrägerimetod är att gifta sig enligt brittisk lag men sedan skilja sig, gifta om sig med en islamsk Nikah-ceremoni och fortsätta leva tillsammans som om ingenting hänt. Kvinnan blir då berättigad till försörjningsstöd och alla bidrag som ensamstående mamma, och mannen kan hämta ännu en kvinna utomlands och gifta sig lagligt med henne i Storbritannien. I praktiken innebär det att en man kan ta en gemål från var som helst i världen, alstra ett antal barn med henne – och ändå inte ha något ansvar för sin familjs försörjning.”

Problemet denna skattemjölkning finns naturligtvis även i Sverige, även om det här kan vara svårare att få fram uppgifter.

”Den undersökning om hedersrelaterat förtryck och våld som gjordes av Stockholms stad 2009 fann att det finns ‘indikationer’ på att polygama relationer finns i Stockholm. De djupintervjuer som ingick i undersökningen visade att det är vanligt att parterna inte har registrerat sina äktenskap hos svenska myndigheter.

”Det finns anledning att anta att män i Stockholm är gifta enligt svensk lag med en kvinna och enligt den sociala kontexten med ytterligare en eller flera kvinnor” skriver utredarna.

Där slutade sanningssökandet för Stockholms stads del. Det som finns i Stockholm finns självklart i Malmö, Göteborg, Södertälje, Borlänge, Eskilstuna, Ludvika, Söderhamn och andra städer med stora grupper av muslimska invandrare. Men på riksplanet har ingen enda politiker lyft ett finger för att undersöka omfattningen av polygami och bidragsbedrägerier.

Ämnet är alltför hett, och risken för att bli sedd som ‘främlingsfientlig’ kan spoliera vilken politisk karriär som helst. Hellre får miljarderna som socialförsäkringsbedrägerierna kostar fortsätta att rinna ut ur statskassan.”

”Paradoxalt nog är polygami förbjudet i Sverige – men enligt en lag från 1904 tillåtet om äktenskapen har ingåtts i något annat land. En svensk man kan alltså helt lagligt skaffa sig ett antal fruar och ta dem med sig hem till Sverige, bara vigslarna sker i något muslimskt land som accepterar månggifte, till exempel Egypten och Iran. Sverige har inga lagliga möjligheter att upphäva äktenskap som är giltiga enligt andra länders äktenskapslagar.

Skatteverket accepterar polygami, och det utländska äktenskapet registreras hos folkbokföringen. Det enda som krävs är ett vigselbevis.”

JC ger några räkneexempel, som visar hur bidragspengar lätt kan ticka in så att man når nivåer för en rejäl spelvinst (en bekant till mig fick nyligen besked om en ”högvinst” – det rörde sig då om 25.000 kr):

”En muslimsk man som lever med fyra fruar i Sverige kan leva mycket gott på skattebetalarnas bekostnad. Jag har gjort ett räkneexempel där kvinnorna föder fyra barn vardera. Varje mamma har då rätt att få:

• Barnbidrag 1 050 kronor i månaden per barn.
• Flerbarnstillägg med 150 kronor från barn nummer två. Flerbarnstillägget ökar för varje barn.
• Eftersom kvinnan klassas som singelmamma får hon 1 273 kronor i månaden i bidragsförskott för varje barn.

Varje mamma kan därmed inkassera 10 906 kronor i månaden för sina fyra barn. Hela storfamiljen får alltså 43 624 kronor i månaden enbart i bidrag för barnen. Ett nätt tillskott i hushållskassan med mer än en halv miljon, 523 488 kronor, per år.

I nästan varannan somalisk familj som bor i Sverige finns minst fyra barn. Om vi i samma räkneexempel utgår från sex barn per kvinna – vilket inte är någon ovanlighet – blir bidragsbeloppen närmast att likna vid lotterivinster.

Hos var och en av de fyra bihustrurna plingar det in 18 052 kronor i månaden enbart i bidrag för barnen. Hela storfamiljen kan stoppa 72 208 kronor i plånboken varje månad, eller närmare en miljon, 866 496 kronor, per år.

Mannen och hans fyra fruar kan dessutom räkna med att få hela sin försörjning och allting betalt (bostad, utbildning, sjukvård, tandvård, resor, mödravård, förlossningsvård, barnomsorg och skola för barnen) genom försörjningsstöd och bostadsbidrag för sina bostäder.”

Julia Caesar konstaterar:

”Att socialminister Göran Hägglund (kd) skulle initiera en lag som sätter stopp för månggiftena och de relaterade bidragsbedrägerierna är ungefär lika troligt som att solen börjar gå upp i väster”.

Partiet som missade tåget


Det står nu klart att efterträdare till Maud Olofsson som centerledare blir Annie Lööf (tidigare Annie Johansson).

Kommer hon att kunna bryta Centerpartiets 40-åriga trend av nedgång?

Det sammanhänger rimligen med två moment:
1.  Vad är orsakerna till partiets utförsbacke?
2. Hur kommer partiet att ta intryck av dessa orsaker och ändra sin politik?

Min analys är enkel.

Centerpartiet missade ett viktigt tåg 1988, när man uteslöt Sven-Olle Olsson ur partiet. Hade man istället lyssnat till honom beträffande invandringspolitiken, hade man tagit till sig hans politiska klarsyn och lojalitet med svenska bönder och arbetare – då skulle Centerpartiet idag förmodligen vara riksdagens största parti.

Då skulle framförallt Sverige år 2011 ha haft mindre av problem med ”utanförskap” och en misslyckad integration!


Själv anför Annie Lööf att hon kommer från Småland och tar med sig värderingar därifrån. Hon talar också om att en ny partiledare måste kunna ”inspirera” sina partimedlemmar.

I en riksdagsdebatt mot SD  för några månader sedan talade Annie Lööf om sin vision: ”nybyggarlandet Sverige” där ”alla ska kunna bli sin egen lyckas smed” och ”alla ska kunna komma in i arbete direkt”.

Se 6.30 in i denna film:

Som finansminister Anders Borg har noterat lever mer än hälften av invandrarna i Sverige nu på olika former av bidrag.  Tar vi den aktuella invandringen från Afrika och Asien blir andelen som försörjer sig själva än lägre.

Hur kommer det sig?

Det borde Centerpartiet reflektera över!

Den officiella förklaringen är att detta beror bara på diskriminering och tillkortakommanden från det svenska samhällets sida, men:

•  vad säger att människor från andra kulturer och med låg utbildning har något att tillföra svensk arbetsmarknad?

•  vad säger att de ens vill arbeta, om de kan kan få högre inkomster genom bidrag?

Arbetslösheten bland svenska ungdomar är hög. Om inte ens svenskar kan få arbeten – hur ska personer med dåliga kunskaper i svenska kunna få det?

Med Annie Lööf som partiledare kommer Centerpartiet att leva kvar i en dröm- och floskelvärld. Det är synd.

Det vore inte fel om i Sverige funnes ett lantbrukar- och landsbygdsparti. Ett parti med fötterna på jorden.

Ett sådant parti skulle ha framtiden för sig.