Vem är istofob?

Antag att:

• det skulle initieras ett statligt kampanjande mot istofobin i samhället, finansierat med skattemedel

• en minister i riksdagen deklarerade att istofobin skulle jagas och kriminaliseras

• personer, avslöjade som istofober, belades med yrkesförbud

• ur facket blev istofober uteslutna

• en statlig underrättelsetjänst uppdrogs att hålla koll på misstänkta istofober, så att de inte kunde hyra möteslokaler

• istofobiska möten bevakades och saboterades genom oljud, under polisbevakning

• på skolschemat gavs plats åt upplysning kring istofobin

• elever på skoltid slussades till deltagande i demonstrationer mot istofobin

• uppsatstävlingar kring istofobi ordnades, där författarna till de bästa uppsatserna belönades

• möjligheter öppnades att söka anslag från Allmänna Arvsfonden till projekt mot istofobi

• olika organisationer årligen utsåg pristagare, för deras förtjänstfulla insatser mot istofobin

• artister och kändisar gjorde återkommande upprop, där de manade till kamp mot istofobin

• facket finansierade en påkostad webbsida, ”inte istofob, men”

• alla partier var överens om att inte riskera att legitimera istofober, genom att tala med dem

• massmedia tog också sitt ansvar, genom att inte ge utrymme för istofobiska inlägg

 • istället hängdes istofober ut offentligt, för att statuera exempel.

• istofobin fick inte normaliseras – detta var alla aktörer i offentligheten överens om.

---

Lyssna vidare i veckans bgfpod:

https://soundcloud.com/bgfpod/bp7

https://www.youtube.com/watch?v=1zUzaq4lcr8

Medverkande socialdemokrater:

Tage Erlander
Ulla Lindström
Olof Palme
Veronica Palm
Dan Eliasson
Stefan Löfven
Anders Ygeman

Programlängd: 52 minuter.

Avsnitt enligt nedan:

---

Mer

https://morklaggning.wordpress.com/2016/10/04/om-spraket-som-medel-i-den-psykologiska-krigforingen/

Pladdermajor

Fredagsbio 63 handlar inte minst om Centerpartiet.

Ett återkommande honnörsord för  Annie Lööf  är ju ”tydlighet”. Hon och hennes parti säger sig ha ambitionen att vara tydliga inom politiken.

På ett sätt kan sägas att hon där har lyckats, om än inte på det sätt som hon själv nog vill hävda.

I sitt sätt att pladdra är hon typisk för de flesta svenska politiker i ledande ställning. Med sin oavlåtliga ström av tomma floskler tydliggör hon funktionen av dessa politiker och deras partier.

Det är inte att identifiera problem i samhället för att sedan med beslutsamhet och ärlighet, pragmatism och ändamålsenlighet, försöka enas om nödvändiga åtgärder.

Åtgärder som:

• effektiv gränskontroll

• återsändande av illegala utlänningar

• uppsägning av FN:s flyktingkonvention.

---

Resultatet av pladdermajornas framfart för vårt land blir alltmer uppenbart.

De förtjänar därför ingen respekt, bara vårt kompakta förakt.

Många har nu påpekat att det från Annie Lööfs sida inte främst handlar om dumhet – hon vet nog vad hon gör.

På den punkten kan jag inte annat än instämma.

Från såväl henne som alla andra zoombiefigurer i partiledningarna är det primära att få sitta kvar vid köttgrytorna. Då gäller det att få tillräckligt många röster i nästkommande val, för riksdagsmandat.

Deras strategi för uppnå detta är att inte säga något som kan förarga makthavare i massmedia eller dra på dem kritik från kulturmarxister inom andra partier.  Tillsammans lever de i en bubbla av bekvämlighet och perverterad ”värdegrund”. Där blir konsensus naturlig och deras floskler självklara.

Lyssna bara på avtackningen av Mona Sahlin i riksdagen för några år sedan:

Likväl finns också ett element är dumhet, eller ett dubbelt sådant:

1. Pladdret vänder sig främst till de dummaste, de mest känslostyrda och intellektuellt försvarslösa åhörarna.

2. Pladdret verkar ytterligare fördummande  (utom på dem som genomskådat lögnmaskineriet och istället provoceras)

---

Fredagsbio 63 må ses som en hyllning till Sven-Olle Olsson i Sjöbo,  till landsbygden och det sunda förnuftet!

---

Mer

http://www.expressen.se/ledare/anna-dahlberg/annie-loof-saknar-all-trovardighet-mot-buset

https://morklaggning.wordpress.com/2016/08/06/dra-i-nodbromsen-nu/

http://martenssonsmeningar.se/2016/08/vad-hander-nar-vara-politiker-varken-vill-eller-kan/

http://www.friatider.se/l-f-l-t-stenkastare-jobba-p-polisen

Hand-skakigt

Frågan om handskakning som ett sätt att hälsa i Sverige fick ju ny aktualitet genom miljöpartisten och muslimen/islamisten Yasri Khan, efter att denne vägrat ta en kvinnlig journalist i hand. Reaktionen blev skarp, så till den grad att statsminister Stefan Löfven i riksdagens talarstol slog fast: ”I Sverige hälsar vi på varandra. Man tar både kvinnor och män i handen!”

Jag undrar om statsministern vid detta tillfälle kände till, att arbetsgivare i Sverige har dömts till skadestånd för att de inte anställt personer som vägrar hälsa genom att ta kvinnor i hand.

Och jag undrar om han såg det SVT-program ”Debatt” år 2008, där författaren Carl Hamilton förlöjligades och förnedrades , därför att han spontant reagerat mot att tre muslimska/islamistiska unga damer, utsända av SVT, vägrat skaka hand med honom när de sökt upp honom för en intervju.

Från mig blev det en liten film, f.ö. en av de 20-tal som SVT lyckades rensa bort från Youtube.

Filmen, som heter ”Omskolning”, lades sedan ut på Daily Motion. Eftersom där varit tekniska problem har jag nu istället lagt ut filmen  på denna adress:
https://vimeo.com/164456629

Uppenbart är att det hela redan från början var en provokation, riktad mot Carl Hamilton. När SVT  ”fick napp”, genom ett gräl där Hamilton uttalade ordet ”jordhåla”, tog SVT tillfället tillvara: Det blev en grov  ”kölhalning” i  rikstelevisionen, under ledning av Janne Josefsson.

Undrar just vad kommentaren skulle ha blivit från Stefan Löfven, om han vid det tillfället hade varit statsminister!

Skulle det i riksdagen ha kunnat låta: ”I Sverige hälsar vi på varandra. Både kvinnor och män tar varandra i handen!”

Påfallande är med andra ord skillnaden mellan hur det lät då för åtta år sedan och nu efter Yasri Khans hälsningsproblem.

Vad kan förklara den skillnaden?

En gemensam nämnare är ju att ”skurken” i båda fall är män, medan ”offret” i båda fallen är kvinnor. I Khans fall är kvinnan ifråga dessutom journalist.

Detta räcker dock inte som förklaring.

Det finns ett fall från 2013, där ”skurken” var en kvinnlig arbetsledare och ”offret” en muslimsk man.  Frågan till henne från programledaren blev: ”Varför var det så viktigt för dig,  att han skulle ta dig i hand?”

Också här blev det alltså ett inslag  i SVT:s ”Debatt”, och med samma inriktning som 2008. Även om tonen denna gång nog blev mer dämpad.

Yasri Khan figurerar likaså i veckans fredagsbio, även om denna huvudsakligen intresserar sig för Mehmet Kaplan:

En förklaring till skillnaden  i reaktion 2008 och 2013 mot 2016 kan ligga också i att vid det senare tillfället var massmedia redan ”på spåret” genom fallet Kaplan och ett antal år av miljöpartistiska stolligheter i regeringsställning.  Situationen hade s.a.s. hunnit mogna.

---

Avslutningsvis – min egen position?

I sig är väl hälsandet ingen stor sak, men här och nu blir ju detta en viktig symbolfråga. I förlängningen av många små steg av anpassning och eftergifter ligger en djupare samhällsomvandling, med betydelse för vår vardagliga trygghet.

Yasri Khan vill undvika kroppslig kontakt med svenska kvinnor,  då det för honom blir alltför ”intimt”. I förlängningen representerar han ändå utveckling, där det blir just mycket av kroppskontakter för svenska kvinnor – alltför intima och helt oönskade kontakter.

Den pågående fjärrinvandringen måste stoppas!

---

Mer

https://janmilld.wordpress.com/2016/04/21/kaplan-pa-kopet/

https://janmilld.wordpress.com/2016/03/15/wtc-och-sanningen/

---

https://morklaggning.wordpress.com/2016/05/01/om-betydelsen-av-att-skaka-en-kvinnas-hand

http://www.svd.se/folj-fragestunden-med-stefan-lofven

http://www.dn.se/nyheter/politik/far-vagra-ta-i-hand-skyddas-av-lagen/

http://experimentlandet.blogg.se/2016/may/donmehjuden-mehmet-kaplan.html

https://peterkrabbe.wordpress.com/2016/04/22/om-muslimer-och-att-aga-sin-bostad/

Yasri Khan och det islamistiska upproret i Thailand

Svenskarnas land

Här finns två bollar att hålla i luften samtidigt:

A. Etniska svenskar

Bland människor finns olika etniciteter, även bortsett från geografi och juridik.

Vi som har våra anfäder från Sverige, själva är uppväxta bland svenskar, talar svenska och bär på en viss kultur, övervägande har ett visst utseende osv – vi kan betraktas som svenskar i etnisk bemärkelse.

Vi är etniska svenskar.

Vi finns som ett folk – på samma sätt som det finns en mängd andra folk i världen.

B. Andra svenskar

Alla svenska medborgare och boende i Sverige är inte etniska svenskar. Många är födda utomlands, har sina rötter i andra länder och bär därmed på även en annan identitet än den svenska.

Så kommer det realistiskt sett att förbli för den som kommit till Sverige i vuxen ålder, men det behöver inte utgöra ett problem. Viktigt är dock att invandrares barn blir svenskar, att där sker en assimilering.

---

Det ligger ingenting nedvärderande i konstaterandet av det faktum att alla svenska medborgare inte är etniska svenskar. Eller annorlunda uttryckt: att etniska svenskar existerar.

Det viktiga är att ingen diskriminering ska förekomma, att både skyldigheter och rättigheter gäller  för såväl etniska svenskar som för andra svenskar.

Våra intressen sammanfaller. När Sverige nu har allvarliga problem, när vårt samhälle hotas av kollaps, då drabbar det alla svenskar.

Bland dem som gör sig bemärkta i den ekonomiskt-politiska debatten och reagerar mot galenskaperna återfinns också många begåvade invandrare.

Vi behövs nu alla i detta försvar, i denna kamp för överlevnad i Sverige!

---

---

Mer

Svensk kultur

Svensk heder

Hjälp hemlösa svenskar!

Söder gjorde fel

Småfolkets parti

Sverige är svenskarnas land!

 

Stormaktshaveri

Sjupartiets företrädare gör som bekant anspråk på att Sverige ska vara en humanitär stormakt.

Sverige ska vara godare än varje annat land och ge mer pengar än andra till FN, mer till EU och mer i ulandsbistånd. Framförallt ska vi ta emot fler «flyktingar» än alla andra länder.

Det här ger svenska politiker ett moraliskt övertag i förhållande till andra länder. Utifrån sin upphöjda position kan de då ställa krav på våra grannländer om att ta emot fler utlänningar. Som centerledaren Annie Lööf uttryckt saken: de måste «ta sig i kragen». Sverige ska ses som ett föredöme och efterföljansvärt exempel.

Också på svenska kommuner kan krav ställas, om att ta emot fler.  SSU:s ordförande vill att det ska kosta ekonomiskt för de kommuner som inte – som det brukar heta – «tar sitt ansvar».  Det svenska folket måste, som den förre statsministern Fredrik Reinfeldt – sedermera flygresenär – deklarerat,  «öppna sina hjärtan» och visa större generositet.

Det svenska samhället ska vara genomsyrat av en godhetsgaranterande värdegrund. Centralt är där teser om «alla människors lika värde» och «tolerans». Det finns «inte vi och dom», som den nye statsministern – tillika feministen – Stefan Löfven slagit fast.

Brott mot värdegrunden eller avfall från teserna om likavärde och tolerans visar att människan ifråga gjort sig skyldig till tanke- och känslobrott.  Vederbörande är då inte «rumsren» och bör göras uppmärksam på detta.

Ett exempel är frivilligarbetaren för Röda Korset i Falun, Barbro Fält. Det slutade med att hon tog livet av sig, sommaren 2014.

Ett annat exempel är en SD-ordförande i Båstad – uthängd i Expressen, skandaliserad och berövad sina utkomstmöjligheter. Han tog livet av sig vintern 2015.

Ytterligare exempel på de tolerantas intolerans är Dan Park – både dömd i domstol och fysiskt misshandlad – samt Marcus Birro, som hatats på internet av de goda och dessutom fått yrkesförbud.

Kan situationen i vårt land liknas vid den i en tryckkokare?

Det är ju inte bara mentalt och psykologiskt som vanliga svenskar lever under ett tryck. Det gäller också socialt och ekonomiskt, det gäller tryggheten rent fysiskt (som en kvinna på en finnlandsfärja nyligen fick erfara).

Låt mig ta bara ett axplock ur nyhetsskörden den senaste veckan:

1. Tandvård

Vad kostar det att dra ut en tand hos den svenska folktandvården?

Det beror på om du är svensk eller inte.

Som svensk kan det handla om 1.500 kr.

Som romsk tiggare blir det 50 kr.

---

2. Arbetskraftsinvandring

Måste en till Sverige arbetskraftsinvandrad kunna försörja sig själv?

Både ja och nej.

Sig själv måste vederbörande kunna försörja, däremot inte sin familj.

Det går bra, även för en «arbetskraftsinvandrad», att ta hit anhöriga och låta svenska skattebetalare stå för notan.

---

3. Skola och skola

Uppvidinge kommun tillhör de kommuner som tagit emot många asylsökare. Antalet är nu uppe i nära 8% av kommunens drygt 9.000 invånare. Det har blivit mer än vad man önskat från kommunen.

Nu får kommunen kritik från Skolinspektionen. Inte för att man inte skulle ha ordnat skolgång åt alla de utländska barn som på kort varsel anlänt. Nej, anmärkningen gäller att svenska och utländska barn inte har placerats i samma skola – kommunen har därmed misslyckats med «integrationen».

Det räcker alltså inte att de utländska barnen får skolgång – de  ska in i samma årsklasser. Detta försämrar ju de svenska elevernas möjligheter att lära. Nog har vi märkliga skolmyndigheter!

---

 

4. Hyra och ensamkommande

En 88-årig svensk kvinna i bohusländska Sotenäs kommun orkade inte längre bo kvar hemma. Hon erbjöds en plats på ett äldreboende, men med en hake – hon måste betala 1.000 kr mer för platsen än vad hon får ut i pension.  Pensionen låg på 7.885 kr, hyran på 8.928 kr.

Samtidigt avsätter staten nu över 40.000 miljoner kr för boenden till s.k. ensamkommande flyktingbarn för den kommande femårsperioden. Sotenäs kommun är med i den verksamheten.

Kostnaderna för en sådan utlänning blir mångdubbelt högre än för andra utlänningar. Här ställs särskilt långtgående krav på service och uppassning.

Nya Tider har rapporterat om en lavinartad ökning av «flyktingbarn» (ofta unga män)  till Sverige. År 2004 ansökte mindre än 400 sådana om asyl i Sverige. Tio år senare är antalet uppe i mer än 7.000!

Någon åldersbestämning görs inte av dessa utlänningar, men benämningen ”skäggebarn” är inte gripen ur luften!!!

---

5. Pass

Svenska pass är svåra att förfalska. Så bra…

Problemet är att den svenska polisen frikostigt delar ut nya pass till skumraskfigurer. Ja, vad annars ska man kalla en person som «förlorat» sitt svenska pass ett otal gånger på kort tid?!

Det finns fall där en och samma person kunnat få ut svenska pass mer än 20 gånger. Ett pass betingar på svarta marknaden ett stort värde och underlättar människosmugglingen. Det påverkar också anseendet internationellt, för svenska pass.

Ansvarig minister fram till hösten 2014 var folkpartisten Erik Ullenhag.

---

Tillbaka till liknelsen med tryckkokaren:

Börjar det närma sig kokpunkten nu i Sverige?

Sjupartiet fick 87% av rösterna i senaste riksdagsvalet, SD fick bara 13%. Dessa 13% har dock större tyngd än vad bara siffran säger, eftersom de uppnåtts i en brant massmedial uppförsbacke och trots en stark skämmighetsfaktor.

I en tryckkokare finns en ventil, som släpper ut ånga när trycket blivit tillräckligt högt. Dessutom finns en säkerhetsanordning, om ventilen skulle ha täppts till.

Vad har det svenska samhället, vilka utvägar finns för den enskilde svensken?

• En är att byta bostad till ett annat område i samma kommun eller region.

– Kanske kan skolgång fixas åt barnen i en skola som har en undervisningssituation.

• Radikalare är att flytta till en helt annan del av landet, bort från staden.

• Än radikalare är att flytta utomlands.

– I brist på arbete i Sverige kan man göra som många svenska ungdomar, dvs flytta till Norge.

– Som pensionär kan man parkera sig t ex på Cypern eller i Thailand.

---

Jag tänker också på vad Marika Formgren skrivit om «white flight»:

«Som boende i ett mångkulturellt område, med mina barn omsorgsfullt placerade i förskolor och skolor utanför vårt eget bostadsområde, tycker jag att vi måste börja tala om white flight-fenomenet. För det är inte längre bara bostadsområde och skola/förskola det handlar om. När jag besöker biblioteket, badhuset eller någon av de vackra och barnvänliga cityparker som finns i staden där jag bor, så slår mig alltid samma tanke: Var är svenskarna? Visst ser jag några enstaka etniska svenskar, men de är inte många, de är definitivt inte ”87 procent”, och jag undrar hur integrationen av invandrare någonsin ska kunna lyckas om svenskar flyr från alla ställen dit invandrarna tar sig?

‘White flight’-fenomenet illustrerar varför det offentliga samtalet om rasism har spårat ur så fullständigt. Traditionellt har man med ‘rasist’ avsett en person som hävdar att det finns ‘raser’ och att vissa ‘raser’ är överlägsna andra på grund av medfödda, genetiska skillnader. Med den definitionen finns det väldigt få rasister i Sverige. Men i den svenska politiska och mediala debatten har en rasist kommit att bli något mycket vidare och bredare: En rasist kan vara föräldern som blir orolig att det sjuåriga barnet inte ska få tillräcklig lärartid i skolan när den lilla kommunen plötsligt tar emot så många asylsökande att hälften av förstaklassarna kommer från denna grupp. En rasist kan vara en tonåring som inte visar tillräcklig inlevelse när hon på en skolteater uppmanas att ta ställning mot polisen och för stenkastande och bilbrännande ungdomsbrottslingar. En rasist kan vara eldsjälen i hembygdsföreningen som skriver något om kulturarvet som råkar låta ungefär som en formulering i SD:s partiprogram. Rasister är alla som uttrycker oro för att Europas högsta invandringsnivåer kan hota tilliten, kulturen eller välfärden i Sverige. Rasister är alla som anser att svenskar, liksom kurder eller judar, är ett folk med rätt till sitt land. Rasister är alla som är bekymrade över hur gängbrottslighet, våldtäkter och annan våldsbrottslighet tycks öka. Rasister är dessutom ytterligare ett antal människor, som inte har gjort sig skyldiga till något av ovanstående men som rasiststämplas ändå, eftersom det är bättre att ta en för mycket än en för litet när det handlar om något så fruktansvärt som rasism.

Med en mer stringent definition av rasism är det däremot självklart att politiken bör söka balansera invandringsnivåerna så att de inte blir så stora att det hotar tillit, kultur eller välfärd, och det ligger ingen rasism i det. Det är det jag menar att ‘white flight’-fenomenet visar; att svenskar generellt inte har något problem med invandrare, men när invandrarna blir ‘för många’ (och var den kritiska gränsen går varierar nog med sammanhang) då drar svenskarna. Svensken som var glad och nöjd när det gick två invandrare i det egna barnets klass, men som byter skola när det plötsligt är 20 invandrare i klassen, har han plötsligt blivit rasist eller drar han slutsatsen att utbildningen blir sämre när 20 individer inte behärskar språket och måste få extra stöd från läraren?»

«I sammanhanget vill jag också säga att jag inte tror på de debattörer, till höger och vänster, som försvarar dagens invandringsvolymer och menar att det bara är ‘bristande integrationspolitik’ som är problemet. I min värld är integration direkt kopplad till volym.  Den hypotetiska skolklassen med två invandrarelever ger oerhört mycket bättre integrationsmöjligheter än den hypotetiska skolklassen med 20 invandrarelever …»

---

Tabu är ordet.

Kring sexualitet i många olika tappningar är det frigjordhet som nu ska gälla, nästan som ett påbud uppifrån. Här får inget vara tabu!

Istället har införts ett mycket strängt politiskt tabu. Tabuordet där är «volymer».

«Integration» får diskuteras, dvs hur det svenska samhället bättre ska «ta sitt ansvar», så att alla utlänningar kan känna sig välkomna och finna sig tillrätta i Sverige. Det förutsätts kunna uppnås genom mer resurser och högre skatter, mer av särreglering och diskriminering, hårdare tag mot dem som inte uppvisar «rätt» attityd.

Däremot får det inte talas om att begränsa invandringen, om att minska inflödet. Just på den punkten är ju en förändring helt nödvändig.

Jag undrar om två artiklar nyligen kan signalera början till en öppning.

---

Den första artikeln publicerades i SvD den 4/2 -15, med rubriken «Antalet flyktingar måste få diskuteras» och är skriven av två folkpartister, Jenny Sonesson och Ulrica Westerlund:

«Som socialarbetare befarar vi att Sverige tar kliv mot ett klassamhälle med social oro.

I debatten får man intryck av att valideringar av akademisk examen utgör ett av de största integrationsproblemen. I själva verket har över 70 procent av dagens asylsökande inte längre utbildning än maximalt gymnasiet, åtskilliga endast förgymnasial utbildning. Det kan innebära allt från ett till nio år i grundskola eller att de är analfabeter. Samtidigt har Sverige EU:s lägsta andel enkla jobb som inte kräver utbildning.

Konsekvenserna syns när det gäller bidragsberoende, bostadssegregation och barnfattigdom. Redan i dag utgör utrikes födda över 40 procent av alla långtidsarbetslösa och över 60 procent av de som är långvarigt beroende av försörjningsstöd.»

«Ett exempel på havererad integration är att Göteborg i dag till antal har fler IS-krigare än USA, cirka 150 stycken. Forskare vid Försvarshögskolan anser att segregationen i stadens utanförskapsområden är en viktig faktor bakom fenomenet. Om vi vill att fler EU-länder ska välkomna flyktingar får inte Sverige bli ett avskräckande exempel.»

«Vi uppmanar därför parterna i decemberöverenskommelsen att snarast tillsätta en expertkommission som utan skygglappar får bedöma den svenska samhällsmodellens kapacitet och begränsningar för att ta emot och integrera människor som flyr till vårt land.»

---

Denna följdes upp med ytterligare en artikel i SvD den 7/2, denna gång en kolumn av Thomas Gür med rubriken «Tillsätt kommission om invandringen»:

«Tillsätt en krisgrupp om invandrings- och invandrarpolitiken vilken består av ett antal fristående experter. Ge dem instruktionen att se över hela processen från immigration till ett inlemmande i det svenska samhället. Ge dem friheten att vända på varenda sten och låt dem inte vara fångna i termer som det har gått troll i som ‘integration’, ‘diskriminering’, ‘rasifiering’ eller ‘vithetsnormen”. Notera att jag därför använder det gamla begreppet invandrarpolitik.»

«…denna öppenhet måste kunna förenas med att våra samhällsfunktioner och vårt samhällssystem på varje nivå av deras verkansgrad inte ska utsättas för sådana påfrestningar att det riskerar att uppstå oåterkalleliga skador eller icke önskvärda förändringar. Utgå från kommunernas mottagningsförmåga.

Låt därför en sådan krisgrupp lämna förslag på vilka system som ska förändras, vilka försvårar möjligheten att göra rätt för sig, men också vilka regleringar av invandringen som måste till för att sådana skador inte ska uppstå.»

Problemet för Sjupartiets företrädare är ju att de ha målat in sig i ett hörn, genom allt vad de har sagt och gjort under så många år.

De behöver en möjlighet att kunna göra reträtter utan att tappa ansiktet, utan att få alltför mycket mediakritik eller intern partikritik mot sig.

Om en kommission med ”tung” sammansättning skulle leverera ett väl genomarbetat material med nödvändiga konkreta förslag, då kan detta ge politikerna åtminstone några fikonlöv att gömma sig bakom.

---

 Mer

När svenskar flyttar ut