• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

Missbruksminister

Ardalan Shekarabi fortsätter en spikrak karriär. Först asylmissbrukare, sedan bidragsmissbrukare inom SSU, sedan Löven-minister med uppdrag att bekämpa spelmissbruk. Rätt man på rätt plats, kan man säga.

attachment.jpeg

Töväder

Ny lyser solen och det droppar från taken. Vi har töväder. Vår är på väg. Ska vi få även en politisk vår? Makthavarna hade så grundligt fel om massinvandringen, och vi kritiker hade rätt. Ska den dagen komma när makthavarna erkänner att de hade fel och att det blir möjligt att diskutera migrationen som andra politiska frågor? Vi hade Pragvåren. Ska vi få Stockholmsvåren någon gång?

Lantisar är smartare

Sedan min flytt till Dalarna har jag märkt att stockholmskan är en dialekt. Stockholmare har ingen demokrati, för de får inte rösta, de får bara rusta. De har ingen bra hälsovård, för där finns inga läkare, bara lekare. Stockholmare har också problem med sin diet, för de kan inte äta, de kan bara eta.

De som bygde Sverige

Vi svenskar finns. Vi har en historia med anfäder. Jag vill nu berätta om min morfar, Petter Sjögren. Han föddes på norra Öland 1850 i Källa socken. Norra Öland är idag Sveriges Riviera med fantastiska badstränder. Källa socken var den fattigaste av alla socknar i Kalmar län. Därifrån emigrerade en ovanligt hög andel unga män till Amerika under seklens lopp. Petter Sjögren fann sin utkomst genom att gå till sjöss. Segelfartyg var då vad som fanns. En arbetsuppgift ombord blev att ibland arbeta högt uppe i masten för att reglera seglen. Detta kunde vara mycket farligt om fartyget krängde till. Petter förolyckades genom att han ramlade ner och skadade sig. Ena ögat föll ut och han skadade ena armen som aldrig blev återställd. Petter mönstrade av och återvände hem till Källa där han träffade Emma, 17 år yngre, och de bildade familj. De fick fyra barn, två pojkar och ett par tvillingdöttrar. En av döttrarna blev min mamma. Men här var inte slut med Petters prövningar. Min mamma berättade en gång hur barnaskaran stod orolig vid stranden och väntade på att pappa skulle komma hem från en fisketur. Petter ville kunna sätta mat på bordet åt sin familj, så han for ut trots dåligt väder i en roddbåt. Båten välte och han lyckades få den i rörelse igen. Han tog sig ombord och kunde återvända till land med sin fiskefångst. Men det var inte slut på Petters prövningar med detta. En gång när han var i svinstian sprang den stora suggan på honom så häftigt att han skadade sig och blev förlamad från midjan och nedåt. Petter behöll hela tiden sitt goda humör och tyckte aldrig synd om sig själv, utan kunde skoja med sin omgivning. Till detta kommer nu att boningshuset vid ett tillfälle brann ned. Efter det ingrep grannarna och byggde upp det åt honom igen. Detta skedde kring 1912, då sönerna befann sig i USA och döttrarna arbetade i Stockholm som hembiträden.

Petter Sjögren var inte unik. Många andra svenskar under vår historia har tvingats genomleva många svåra prövningar.

Nu hör det till bilden att det aldrig fanns någon risk att elden i Petters hus skulle sprida sig till andra hus eftersom det var glest mellan husen. Värre har det gått under historiens lopp med bränder i våra städer. Hela städer som Sundsvall har kunnat brinna ner till grunden. Med andra ord, Petter Sjögrens prövningar var inte unika. Våra förfäder har fått uthärda många svåra prövningar.