• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

  • Annonser

Mina pudlar

Bäst är ju att alltid göra allting rätt. Då har man inget att senare be om ursäkt för, att pudla om. För min egen del gäller mitt pudlingsbehov nu två moment.

  1. Kritik av Sanna Hill för intervjuuttalanden om Hitler

Mer om det i senare bloggtext, men låt mig här först få sagt att Sanna Hill kan ses som ett bra politiskt föredöme för unga kvinnor. På Nya Tider arbetar Sanna tillsammans med andra fritänkare för folkupplysning om det viktiga som PK-media förtiger och beljuger.

  1. Medverkan till valet av Jimmie Åkesson till SD-orförande

Vid SD:s riksårsmöte 2005 pläderade jag för att sittande ordförande Mikael Jansson skulle ersättas med den då yngre Jimmie Åkesson. Ett misstag som ny står mig mer än klart. En omständighet var då pågående fraktionsstrider i partistyrelsen, där både Mikael Jansson och Stockholmsdistriktets Johan Rinderheim röstade för att partisekreteraren skulle uteslutas ur partiet pga. en bokrecension av Lars Adelskogs läsvärda bok En tom säck kan inte stå.

Annonser

Vems gillande?

En grundfråga i politiken blir vilka värderingar och vems intressen man vill företräda, var man söker sitt gillande.

Jag tänker på både Jonas Sjöstedt, vänsterpartist, och Jimmie Åkesson, sverigedemokrat. Sjöstedt instämmer i skallet mot ryssarna, när han borde stå för fred och försoning.

Åkesson instämmer i skallet mot tidiga SD:are och anammar alla PK-fraser – något han dock inte har mycket för, för PK-gänget låter sig inte imponeras.

I Riksdagens talarstol ser vi nu en bedrövad Åkesson som bränt sitt ljus i bägge ändar. Han borde ha hyllat tidiga migdissidenter i stället för att förråda dem.

Sjöstedt borde se till svenska intressen. Det betyder att arbeta för fred.