Tyskland 6: Versailles


I min Tysklandsserie vill jag nu komma in på frågan om hur Andra världskriget startade i Europa.

Den officiella historieskrivningen utgår ju ifrån att skulden hamnar helt på Adolf Hitler, nationalsocialisterna och Tyskland. I det paketet ligger s.a.s. att Hitler från första början strävade efter bara en sak, nämligen krig och erövringar. Han stod för aggressivitet och ren ondska, var hopplöst manisk och helt gränslös.

När det blev ständigt nya krig och erövringar från Hitlers sida, då berodde det bara på att detta var vad Hitler från första början eftersträvat,  vad han s.a.s. var programmerad för.

En alternativ tolkning skulle kunna rymma att i botten fanns framförallt tre drivkrafter, nämligen att

a) rätta till orättvisor från  Versailles 1919

b) samla alla tyskar i ett land

c) utveckla Tyskland

Om denna hypotes kombineras med antagandet att Hitler om möjligt hade önskat nå dessa mål utan krig – hur skulle det klara en jämförelse med det faktiska skeendet?

ungern

Förutom genom de ekonomiska och sociala framgångarna vann Hitler ökad popularitet också genom den successiva revideringen av bestämmelserna från Versailles 1919. Efter Första Världskriget hade Tyskland decimerats på ett sätt som överträffades bara av vad som drabbat Ungern.

En princip i Versaillesfördraget hade varit att varje folk, varje etnicitet, så långt möjligt skulle samlas i en gemensam stat. Från den principen hade här avsteg gjorts.


I reviderandet av Versailles tog Hitler ibland risker, men vann stora framgångar.

Georg Brandell, i boken ”Hitler och hans verk”:

”Trots denna ovillighet att betrakta Tyskland som jämställt med de andra makterna i rustningshänseende upprepade Hitler sin i programtalen omedelbart efter makttillträdet uttalade tanke: ’Tyskland skulle utan vidare vara berett att upplösa hela sin militära organisation och förstöra den lilla rest av vapen som det hade fått behålla, såvida de angränsande nationerna gjorde detsamma. Men om de andra staterna ej är villiga att genomföra de avrustningsbestämmelser i Versaillesfördraget, som är förpliktande även för dem, så måste Tyskland åtminstone stå fast vid sitt krav på likaberättigande’.

”Nedrustningskonferensen i Génève hade enligt tysk uppfattning till uppgift att i de andra staterna åstadkomma nedrustning till samma nivå vartill Tyskland genom Versaillesdiktatet hade tvingats att nedrusta. Om segermakterna inte ville nedrusta i samma grad vari nedrustning hade skett i Tyskland, så skulle Tyskland medgivas rätt att upprusta till samma nivå som de andra makterna och sålunda få militärisk likställighet med dessa.”

Adolf Hitler – mindre allmänt känt – pläderade alltså för en ömsesidig nedrustning i Europa. I själva verket levererade den tyska regeringen alltsedan 1993 en rad förslag.

Vad Hitler förkastade var anspråk på fransk eller brittisk ”exceptionalism” (även om detta begrepp inte användes på den tiden):

Den tyska regeringen och det tyska folket kommer emellertid inte under några omständigheter att låta tvinga sig till någon underskrift som skulle innebära att Tysklands diskriminering förevigades. Försöket att genom hotelser inverka på regering och folk kommer ej att göra något intryck… Som ett ständigt skuldbelastat folk skulle det också falla sig svårt för oss att i fortsättningen tillhöra folkförbundet.”


• Hösten 1933 utträdde Tyskland ur NF – Nationernas Förbund. En bakgrund till detta var att Tyskland inte tillerkändes likaberättigande beträffande rustningar.

• I mars 1935 infördes allmän värnplikt i Tyskland och Hitler deklarerade att han inte godkände bestämmelser om tysk avrustning.

• I mars 1935 inrättades också ett tyskt flygvapen, Luftwaffe, under ledning av Hermann Göring.

• I  januari 1935 hade en folkomröstning hållits  i Saar-området, vid gränsen till Frankrike. Valdeltagandet var 98% och drygt 90% av de röstade uttalade sig för en återförening med Tyskland.

• 1936 besatte tyska trupper Rhenlandet, som därmed återmilitariserades.

anschluss1

• i mars 1938 tågade tyska trupper in i Österrike, och ”Anschluss”  genomfördes.

Var det fråga om en ”annektering”? Det tyska intåget skedde under massornas jubel och i en folkomröstning månaden därpå röstade 99%  för Anschluss.

Anslutningen låg uppenbart i linje med folkviljan i Österrike – och varför skulle så inte vara fallet? Österrike beboddes av tysktalande och Hitler hade vid tidpunkten lyckats väl med att åter få Tyskland på fötter.

• i Tjeckoslovakien levde 3,2 miljoner tyskar, mer än antalet slovakier i landet. Tyskarna bodde i Sudetlandet, mot gränsen till Tyskland. Länge hade de krävt autonomi, men utan framgång. I takt med ett ökande förtryck restes i stället krav på förening av Sudetområdet med Tyskland. I september 1938 genomdrevs detta, efter Münchenöverenskommelsen.

i september 1938 träffades Münchenöverenskommelsen. Efter denna kunde Tyskland ansluta även Sudetlandet i Tjeckoslovakien, där det levde 3,2 miljoner tyskar.

• i mars 1939 kunde tyska trupper även gå in i Memelområdet, som 1919 tilldelats Litauen.

mars39

Så långt fanns en princip och konsekvens. Det gällde att revidera Versaillesbestämmelser och det handlade om att sammanföra etniska tyskar till samma rike.

Sudetlandet hade visserligen inte tidigare tillhört Tyskland, utan Österrike-Ungern, men även det riket var ju tysktalande, styrt från Wien.

ou


Annorlunda blev det när Hitler i mars 1939 gick in även i Prag, och anslöt tjeckiska Böhmen-Mähren.

Argumenteringen bakom denna invasion var att det som blev kvar efter avskiljande av Sudetlandet inte var en livskraftigt stat och att risken var stor för att kommunister skulle ta makten där. Geografiskt-säkerhetsmässigt skulle detta inte ha varit bra för Tyskland.

tjeckoslo

Till bilden hör att – efter överföringen av sudetområdet till Tyskland – Polen hade kapat åt sig ett område av Tjeckoslovakien, till Ungern hade överförts ett området där det bodde 1 miljon ungersktalande, ett område i öster ville till Ukraina och att hela Slovakien vill bryta sig loss. Kvar blev en liten och svag stat.

Här gjorde Hitler ändå ett misstag, moraliskt och politiskt, tror jag. Tyskland kunde istället ha valt att understödja denna tjeckiska stat, för att den skulle kunna fungera. En viss säkerhetsmässig risktagning, det skulle ha kunnat ge bättre förutsättningar att klara nästa konflikt, den med Polen.


korridor

• De landområden som 1919 överförts från Tyskland till Polen beboddes av både tyskar och polacker. Där levde mer än 1 miljon tyskar.

• Till detta kom komplikationen att med Polens tillgång till Östersjön följde att Ostpreussen avskiljdes från övriga Tyskland.

• Dessutom fanns Danzigområdet, bebott av tyskar men under NF-administration och i tullunionen med Polen för att den stora hamnen där skulle vara tillgänglig för Polen.

Vad Tyskland här ville uppnå var landkommunikationer med Ostpreussen.

Därutöver fanns etniska konflikter – tyskar i Polen utsattes för övergrepp. Denna situation och dessa problem fanns även för Weimarrepubliken, de var ingen skapelse av Adolf Hitler.

Ur ”Hitler och hans verk”:

”De många tvisterna mellan Polen och Danzig samt mellan Polen och Tyskland gjorde relationerna mellan Polen och Weimarrepublikens Tyskland till de sämsta tänkbara. Polackerna kallade  Danzig för ’hålet i norr’, och i Tyskland talade man om landets öppna sår i öster.”

Sedan mars 1939 hade övergreppen mot tyskar i Polen ökat i omfattning:

 ”Den tyske generalkonsuln i Katowice rapporterade den 19 maj att det vid intermezzona huvudsakligen var fråga om häktningar, bestraffningar, husundersökningar, hotelser, inskränkningar i friheten, överfall, vidare om beslagtagande av tyska tidningar, om tyskfientliga upprop och om avskedanden av tyskar som var anställda i industriföretag. Men därjämte förekom tyskfientliga demonstrationer, sprängning av möten som hade anordnats av tyskar, bojkotthets och bojkotter, misshandel av tyskar, skadegörelse på tysk egendom, stängning av tyska skolor, föreningshem och biblioteksföreningar, åtgärder för att hindra tyska studenter från att besöka universitetsföreläsningar, expropriation av tysk egendom, utskjutning av tysk jordegendom, övergrepp mot tyska kyrkor och prästgårdar, upplösning av tyska föreningar, tyskars bortdrivande från de polska gränsområdena, även mordbrandsanläggningar och mord på tyskar förekom.

I sitt riksdagstal den 11 december 1941 uppgav Hitler, att i Polen på få månader under den sjukaste fred 62.000 tyskar hade dödats, inte sällan under den grymmaste tortyr.

I det tyska utrikesministeriet beräknades, att intill den 21 augusti omkring 70.000 tyska flyktingar från Polen för längre eller kortare tid hade härbärgerats i flyktinglägren…”

Tyskland under Hitler försökte vid flera tillfällen få till stånd förhandlingar med Polen för att få stopp på dessa övergrepp och för att finnas kompromisslösningar, men mötte allt mindre gehör. I takt med att England och Frankrike deklarerade sin beredskap att med våld backa upp Polen vid konflikt blev polackerna mindre kompromissvilliga.

Det förslag som Hitler lade fram den 24 oktober 1938 rymde tre moment:

1. Danzig skulle återföras till Tyskland. Hamnen skulle dock även fortsättningsvis kunna användas av Polen.

2. Tyskland skulle få bygga en motorväg och en järnväg genom den polska korridoren till Ostpreussen.

3. Inga territoriella förändringar skulle ske, Polen skulle få behålla landområdena från 1919.

Efter att de tyska kraven helt avvisats av den polska ledningen invaderade Tyskland Polen, den 1 september.

Vid den tidpunkten fanns 80.000 flyktingar i Tyskland och Danzig – tyskar som flytt undan förtryck och förföljelse i Polen.

trupper

Angreppet hade föregåtts av den tysk-sovjetiska pakten några veckor tidigare, vilket gjorde att Tyskland hade ryggen fri gentemot Moskva.

De allierade västländerna England och Frankrike däremot, förklarade nu Tyskland krig. Därmed var det Andra Världskriget också formellt igång.


PS

Tysklands slutförslag till lösning, det som Polen inte ens svarade på. Från webbsidan IHR:

Proposal for a settlement of the Danzig-Corridor problem and the German-Polish minority question: 

The situation between the German Reich and Poland is now such that any further incident could lead to action by the military forces that have taken position on both sides of the frontier. Any peaceful solution must be such that the basic causes of this situation are eliminated so that they are not simply repeated, which would mean that not only eastern Europe but other areas as well would be subject to the same tension. The causes of this situation are rooted in, first, the intolerable border that was specified by the dictated peace of Versailles [of 1919], and, second, the intolerable treatment of the minority populations in the lost territories. 

In making these proposals, the German Reich government is motivated by the desire to achieve a permanent solution that will put an end to the intolerable situation arising from the present border demarcation, secure to both parties vitally important connecting routes, and which will solve the minority problem, insofar as that is possible, and if not, will at least insure a tolerable life for the minority populations with secure guarantees of their rights. 

The German Reich government is convinced that it is absolutely necessary to investigate the economic and physical damage inflicted since 1918, with full reparations to be made for that. Of course, it regards this obligation as binding on both sides. 

On the basis of these considerations, we make the following concrete proposals: 

1. The Free City of Danzig returns immediately to the German Reich on the basis of its purely German character and the unanimous desire of its population. 

2. The territory of the so-called [Polish] Corridor will decide for itself whether it wishes to belong to Germany or to Poland. This territory consists of the area between the Baltic Sea [in the north] to a line marked [in the south] by the towns of Marienwerder, Graudenz, Kuhn and Bromberg — including these towns — and then westwards to Schoenlanke. 

3. For this purpose a plebiscite will be conducted in this territory. All Germans who lived in this territory on January 1, 1918, or were born there on or before that date will be entitled to vote in the plebiscite. Similarly, all Poles, Kashubians, and so forth, who lived in this territory on or before that date, or were born there before that date, will also be entitled to vote. Germans who were expelled from this territory will return to vote in the plebiscite. 

To insure an impartial plebiscite and to make sure that all necessary preliminary preparation work is properly carried out, this territory will come under the authority of an international commission, similar to the one organized in the Saar territory [for the 1935 plebiscite there]. This commission is to be organized immediately by the four great powers of Italy, the Soviet Union, France and Britain. This commission will have all sovereign authority in the territory. Accordingly, Polish military forces, Polish police and Polish authorities are to clear out of this territory as soon as possible, by a date to be agreed upon. 

4. Not included in this territory is the Polish port of Gdynia, which is regarded as fundamentally sovereign Polish territory, to the extent of [ethnic] Polish settlement, but as a matter of principle is recognized as Polish territory. The specific border of this Polish port city will be negotiated by Germany and Poland and, if necessary, established by an international court of arbitration.

5. In order to insure ample time for the preparations necessary in order to conduct an impartial plebiscite, the plebiscite will not take place until after at least twelve months have elapsed. 

6. In order to ensure unhindered traffic between Germany and East Prussia, and between Poland and the [Baltic] Sea, during this period [before the plebiscite], certain roads and rail lines may be designated to enable free transit. In that regard, only such fees may be imposed that are necessary for the maintenance of the transit routes or for transport itself. 

7. A simple majority of the votes cast will decide whether the territory will go to Germany or to Poland. 

8. After the plebiscite has been conducted, and regardless of the result, free transit will be guaranteed between Germany and its province of Danzig-East Prussia, as well as between Poland and the [Baltic] Sea. If the plebiscite determines that the territory belongs to Poland, Germany will obtain an extraterritorial transit zone, consisting of a motor super-highway [Reichsautobahn] and a four-track rail line, approximately along the line of Buetow-Danzig and Dirschau. The highway and the rail line will be built in such a way that the Polish transit lines are not disturbed, which means that they will pass either above or underneath. This zone will be one kilometer wide and will be sovereign German territory. In case the plebiscite is in Germany’s favor, Poland will have free and unrestricted transit to its port of Gdynia with the same right to an extraterritorial road and rail line that Germany would have had. 

9. If the Corridor returns to Germany, the German Reich declares that it is ready to carry out an exchange of population with Poland to the extent that this would be suitable for the [people of the] Corridor. 

10. The special rights that may be claimed by Poland in the port of Danzig will be negotiated on the basis of parity for rights to Germany in the port of Gdynia.  

11. In order to eliminate all fear of threat from either side, Danzig and Gdynia will be purely commercial centers, that is, with no military installations or military fortifications. 

12. The peninsula of Hela, which will go to either Poland or Germany on the basis of the plebiscite, will also be demilitarized in any case. 

13. The German Reich government has protested in the strongest terms against the Polish treatment of its minority populations. For its part, the Polish government also believes itself called upon to make protests against Germany. Accordingly, both sides agree to submit these complaints to an international investigation commission, which will be responsible for investigating all complaints of economic and physical damage as well as other acts of terror. 

Germany and Poland pledge to compensate for all economic and other damages inflicted on minority populations on both sides since 1918, and/or to revoke all expropriations and provide for complete reparation for the victims of these and other economic measures. 

14. In order to eliminate feelings of deprivation of international rights in the part of the Germans who will remain in Poland, as well as of the Poles who will remain in Germany, and above all, to insure that they are not forced to act contrary to their ethnic-national feelings, Germany and Poland agree to guarantee the rights of the minority populations on both sides through comprehensive and binding agreements. These will insure the right of these minority groups to maintain, freely develop and carry on their national-cultural life. In particular, they will be allowed to maintain organizations for these purposes. Both sides agree that members of their minority populations will not be drafted for military service. 

15. If agreement is reached on the basis of these proposals, Germany and Poland declare that they will immediately order and carry out the demobilization of their armed forces. 

16. Germany and Poland will agree to whatever additional measures may be necessary to implement the above points as quickly as possible.


Mer

https://justice4germans.wordpress.com

http://ihr.org/other/what-the-world-rejected.html

14 svar

  1. Den polska regeringen hade lagt sig platt för krav från västoligarkerna att inte förhandla med Tyskland. Bankirmaffian i London och USA ville helt enkelt dra ut Tyskland i krig. Den polska och tyska befolkningen fick betala ett mycket högt pris för att deras egna ledare följde diktat från bankirmaffian.

    Vi ser liknande paralleller i dagens politiska landskap där Västeuropas ledare följer diktat från USA, medelst ekonomiska sanktioner försöker få Ryssland på fall. Putin har många ggr jämförts med vår tids nya Hitler. Sveriges regering gör i princip som polens dåvarande regering, medverkar i en demoniseringskampanj mot ett grannland vi istället borde odla goda relationer med.

    Hitler var dock inte intresserad av krig utan ville med hjälp av diplomati lösa de konflikter som fanns. Det största problemet var förföljelsen av den tysktalande befolkningen i Polen. Framförallt i de områden som Tyskland tvingats avstå efter WWI 1918. Bankirernas ambition var att Tredje Riket skulle smulas sönder fullständigt och Tyskland skulle beläggas med väktare så att inga fler nationalistiska strömningar skulle kunna få fäste.

    I de nationalistiska strömningarna avses avsteg bort från det internationella kapitalets dominans över nationens finansiella institutioner. Det var den förlorade kontrollen över finanserna som var huvudorsaken till att väst ville få ut Tyskland på slagfältet. Om Tyskland fått hållas och Hitler fortsatt med sitt folkhemsbygge för det tysktalande Europa hade sannolikt fler länder följt i hans fotspår och avskärmat sig från det internationella kapitalet vilket hade fått bankirfamiljerna att förlora makten helt och hållet, detta måste till varje pris förhindras.

    Dagarna efter att Tyskland gått in i Polen förklarade England och Frankrike krig mot Tyskland. Eftersom Tyskland och Ryssland ingått sin nonaggressionspakt några veckor innan krigsutbrottet är det märkligt att inte Ryssland ingick i England och Frankrikes krigsförklaring. Bilden klarnar dock när man förstår att det var den västliga bankirmaffian som låg bakom den ryska revolutionen 1917.

    Som sagt, Hitler ville inte ha krig utan han ville bygga sitt tyska rike för tyskar som skulle bli ett mönstersamhälle där alla gemensamt skulle bidra efter förmåga till folkgemenskapen. Eftersom Hitler lyckades vända den ekonomiska, sociala, kulturella och politiska misär som tvångströjan Versailles hade lagt över Tyskland blev han så klart omåttligt populär inte bara i Tyskland utan även utomlands.

    Taktiken att locka ut Tyskland på slagfältet betalade sig efter sex år då de Allierade lyckades knäcka ryggraden på det Tyska folket med effekter som finns kvar än idag. NATO som i huvudsak skulle hålla Europas länder under kontroll mot nya försök till avsteg från bankirmaffians önskningar.

    Vi kan se tydliga paralleller med västs behandling av Ryssland. Ryssland värnar om sin befolkning och har utvisat utländska NGO:er att verka i Ryssland. Bl.a George Soros m.fl. som med hjälp av lobbyism försöker påverka opinionen och därmed politiska beslut.

    Kina och Iran är utsatta för samma behandling med provokationer och rena förolämpningar försöker bankmaffian att påverka opinionen mot sina respektive regeringar. BRICS.länderna är en tuffare motståndare att knäcka för bankirmaffian och stödet för USA/EU minskar runtom i världen. Japan, Sydkorea, Filippinerna förekommer massiva demonstrationer mot USA:s närvaro i Sydostasien. Filippinerna har gått så långt att man vänder USA ryggen helt och vänder sig nu mot Kina. Vi ser försämrade relationer mellan USA och Turkiet, Saudiarabien, Brasilien, Indien och Thailand.

    Försöken att dra ut Putin på slagfältet i Ukraina har misslyckats. Attackerna på den rysktalande befolkningen i Ukraina har liknande paralleller med Tyskland-Polen 1939. Sverige har blivit beordrad av USA att kasta grus i Rysslands planer på ytterligare en gasledning genom Östersjön till Tyskland. Vilket gör oss till en eventuell Rysk måltavla i händelse av krig, det tillsammans med vårt insmygande i NATO.

    Det vi ser i världen idag är en direkt spegling av vad som blev upptakten till WWII. Så vad tror ni, står vi inför ett WWIII?

    • ”Försöken att dra ut Putin på slagfältet i Ukraina har misslyckats. Attackerna på den rysktalande befolkningen i Ukraina har liknande paralleller med Tyskland-Polen 1939.”

      Just så är det!
      Båda momenten behöver fler nu begripa. Det brådskar…

      • Ni har helt rätt båda två här….och brått är det ….dröjer nog inte lång tid efter att hon tillträtt som Killary vill visa musklerna med CFR ,bankerna och krigsindustrin i ryggen…då vill det till att fler länder och folk har hunnit vakna….och det är väl tyvärr föga troligt…

    • På din fråga så svarar jag; jag hoppas inte det, men tyvärr verkar det som om USA, NATO och svenska riksdagsledamöter anser att vi ska dras in i ett tredje världskrig så som dom urskiljningslöst hetsar mot Ryssland.

  2. Återigen … bara att hålla med … klara historiska fakta , av någon anledning måste man gräva en bra bit under den vanliga Hollywood-historien för att få fram verkligheten ….synd bara att inte alla kan få tillgång till historia som det egentligen var utan att den måste friseras till oigenkännlighet innan den serveras för gemene man… ett erkännande även till de hitintills levererade kommentarerna ….den lilla grupp svenskar som ser klarsynt på verkligheten verkar i varje fall växa… tyvärr är det nog för sent för att ändra utvecklingen😦

  3. Janne gör ju helt rätt här som börjar sin analys långt innan andra världskriget. Dagens ungdomar får lära sig att allt började med en galen diktator med syfilis som hatade judar och att en hel värld räddades tack vare heroiska insatser från de Allierade.

    En sak som är viktig och som Janne lyfter fram när han är modig och går sin egen väg i analyserna är att allt måste förstås i det sammanhang som rådde då. För egen del känner jag det mycket givande att stanna upp vid första världskriget, eftersom där aldrig fanns några gaskammare eller diktatorer med syfilis.

    Här finns en mer ”ren” oförstörd bild som inte heller lika slaviskt propageras för i media. Förstår man första världskriget, då faller andra världskriget på plats också. Min slutsats är att mäktiga affärsintressen i London kände sig hotade och att något måste göras. Man sökte allierade och det fanns andra länder som hade vinster om Tyskland krossades.

    Allt blir en paradox i denna upp och ner vända värld eftersom Hitler var extremt vänster. Han var en socialist för folket i nationen, medan Lenin och i kanske något lägre grad Stalin sålde ut sig till Wall Street. Det är detta som blir så absurt. S och V hyllar de som lierade sig med rå-kapitalisterna men hatar den som verkligen var socialist.

    Paradoxalt nog är det just därför jag själv har svårt med Hitler eftersom jag inte jämställer folkgemenskap med socialism. Hade Hitler istället kallat sin rörelse nationalgemenskapen då hade jag varit med. Socialismen är ändå något annat. Något som kräver en längre utläggning.

    För egen del anser jag att Janne har varit och är Sveriges idag viktigaste opinionsbildare som vågar gå sina egna vägar och ser det bra och mindre bra med allt som finns. Varför låsa in sig i ett fack? Allt var inte dåligt med Hitler, men inte heller allt är bra, o.s.v. och ja, det vi vi ju redan, några gaskammare fanns ju inte, så därför måste Hitler omprövas, men risken är då att man ser allt i ett ljus, vilket förmodligen inte är fallet. Bara för att Putin framställs som en djävul, behöver inte allt han gör vara bra. Här har vi alla en tendens att ställa oss på antingen den v´svarta eller vita rutan, det blir så jobbigt att stå med en fot i vardera ruta.😉

    Tack för en mycket intressant serie, Janne och tack Svitjod för väldigt bra kommentarer.

  4. @Kalle, intressant analys och visst är det så att indoktrinering skapar enögda människor som står stadigt på ett ben. Du skriver ”–, några gaskammare fanns ju inte, ”. Förklara!
    Instämmer i din eloge av Janne och Svitjod och tack till alla alter-medie,

    • Angående Kalles uttalande om att ”några gaskammare fanns ju inte”, kan jag rekommendera dig att du går in på denna sida http://www.friasidor.is och scrolla ner till POPULÄRA KATEGORIER och gå in på kategorin Förintelsen. Där letar du efter artikeln Färgerna som avslöjar förintelsebluffen.

  5. Tack Kalle och Sven-Erik.
    Jag tar inte ställning till om Hitlers eller Putins riken är bra eller dåliga att ha levt eller leva i. Analysen bygger på förhållandet mellan å ena sidan dåtidens Tyskland och dagens Ryssland kontra västmakterna. Man ser direkta paralleller som är intressanta att följa och studera närmare.

    För att backa bandet ännu längre tillbaka i historien så måste man förstå rivaliteten mellan Frankrike och Tyskland. Sedan har vi Rivaliteten mellan England och Frankrike och England och Spanien.

    Efter Roms sammanbrott runt 500 e.Kr. uppstod det Frankiska riket som sträckte sig från Pyrenéerna till floden Oder i öster och Kroatien i söder inklusive 2/3 av Italien. Detta rike varade till 843 e.Kr. då det delades i tre delar vid fördraget i Verdun. Då den frankiske kungen Ludvig den Fromme avled år 840 blossade den tidigare oenigheten upp mellan Ludvigs den Fromme:s söner upp som enades i fördraget i Verdun tre år senare.

    Franker riket delades upp så västra delen bildade det som idag är Frankrike med Karl den skallige som kung. Mellersta delen bildade det som idag är Nederländerna, Lorraine(Lothringen), Alsace, Schweiz, och större delen av Italien norr om Neapel under Lothar I, och den östra delen som idag är Tyskland, Tjeckien, Österrike, Slovenien, Kroatien och nordöstra delen av Italien under Ludvig den Tyske.

    Så hela Centraleuropa som dominerats av ett rike delades upp i tre delar, de tre sönerna fick var sin del att styra över. Det östra riket blev sedermera det Tyskromerska riket. Man använde titeln ”Romersk Kejsare” för att hävda en rak linje till det tidigare Västromerska riket. Uttrycket Tysk nation lades till på 1400 talet för att platta till Frankrikes kung, ättling till Karl den Stores yngre linje, som försökt göra anspråk på den Romerska Kejsartiteln.

    Efter den Franska Revolutionen föll det Tysk-Romerska riket ihop och upplöstes formellt 1806. Ur detta växte Nordtyskland upp med Preussen som en stark spelare på den Europeiska arenan. Preussen hade även före sammanbrottet visat framfötterna i Napoleonkrigen och att man var en spelare att räkna med.

    Man kan säga att den mellersta och östra delen av det tidigare Frankerriket uppvisade mer oro och stridigheter än den västra delen. Sannolikt beroende på ett allt större inflytande från öster. Inflyttning av slaviska folkgrupper ökade under denna period.

    Frankrike såg hotet av att Preussen och det Nordtyska förbundet skulle växa sig starkt och hota Frankrikes ställning i Europa. Det utmynnade i Krig 1870-71 som slutade med Tysk seger och ett tyskt enande som blev början till världskrigen. Tyskland utvecklades snabbt efter enandet kulturellt, socialt, industriellt och ekonomiskt. Det är välkänt att tyska universitet vid slutet på 1800 talet var en av de mest framstående i vår del av världen.

    Denna framgång sågs med misstänksamhet och avundsjuka från främst Frankrike men även från Storbritannien som såg sin ställning på världsarenan hotad. Man ville inte ha konkurrens, framför allt inte från en stat som uppvisade tecken på att göra stora framsteg på alla områden. Stor risk att bli utkonkurrerad.

    Den ekonomiska makten finns med som en osynlig del i denna soppa. Vi vet att familjen Rothschild klev in på den storfinansiella arenan under andra halvan av 1700 talet. Jag är dock säker på att det fanns föregångare till honom som influerat framförallt Engelsk ekonomi redan under 1400-1500 talen.

    Franska revolutionen gjorde i vart fall att Rothschild kunde ta ett hårdare grepp över Brittisk ekonomi men också över de Franska finanserna. Rothschilds försök att influera de östra delarnas ekonomier lyckades inte särskilt bra och den största hämskon var dubbelmonarkin Österrike-Ungern och Preussen. Efter Tysklands enande 1871 blev läget prekärt.

    Franska revolutionen innebar att en stor del av stödet från Europa (och Sverige) för det unga USA att frigöra sig från Storbritannien och dess banksystem försvann. Sveriges stöd dog med morden på Gustav III och mordet på Axel von Fersen.

    Så den första sionistkongressen 1897 i Basel blev starten för judarnas kamp om en egen stat. Det innebar sannolikt också starten på att ta ett fastare grepp om västvärldens ekonomiska institutioner. Vi har det kuppartade privatiseringen av USA:s pengautgivning i december 1913. Och starten på WWI för att slå ihjäl Österrike-Ungern och försvaga det allt starkare Tyskland. Mitt i allt detta undanröjdes Tsaren i Ryssland med den kommunistiska revolutionen som också var ett verk av sionisterna.

    Genom att ge ut så kallade marginallån i USA efter första WWI fick man börsen att stiga mycket raskt under hela 20 talet. Marginallånen fungerade så att om du själv investerade 10$ lånade banken ut 90$ för att investeras på börsen. Denna sparform blev omåttligt populär och allt fler amerikaner anslöt sig. Kurserna steg och vem har inte hört talas om det glada 20-talet med mycket konsumtion och nytt klädmode.

    Men när marknaden började mättas och tillflödet av nya låntagare minskat och börjat plana ut då passade bankirmaffian på att börja sälja av sina innehav med en stor vinst. När kurserna började sjunka började även gemene man att sälja av vilket resulterade i börskraschen 1929.

    Tysklands ekonomi drogs ned värst av alla på grund av de tidigare stora krigsskadestånden från WWI.

    Beskrivningen ovan är inte på något sätt komplett men ger ett hum om rivaliteten mellan Frankrike och Tyskland.

  6. LONDON år 1666 –
    Brand i City of London; 13 200 hus brann ned. 87 kristna kyrkor. 70 000 invånare miste sina hem.

    Kung Charles II med hov klarade sig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: