• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

Tyskland 5: Judiska reaktioner

judea

Maktskiftet i Berlin följdes av en krigsförklaring från judiska organisationer i framförallt USA.

”Judea Declares War on Germany! Jews of all the World Unite! Boycott of German Goods!  Mass Demonstrations!” löd rubriker den 24 mars 1933.

I artikeln i Daily Express talades om ett ”heligt krig”:

”The Israeli people around the world declare economic and financial war against Germany. 

Fourteen million Jews stand together as one man, to declare war against Germany. The Jewish wholesaler will forsake his firm, the banker his stock exchange, the merchant his commerce and the pauper his pitiful shed in order to join together in a holy war against Hitler’s people.”

boycott

Ett protestmöte den 27 mars i Madison Square Garden i New York, organiserat av American Jewish Congress, samlade 55.000 deltagare. Samtidigt hölls ytterligare  70 sådana möten i olika städer i USA och Europa. Budskapet var alltså att Tyskland skulle tillfogas ekonomisk skada, genom olika bojkottsåtgärder. Detta lyckades också till stor del, landets export hade i april 1933 sjunkit med 10%.

Ur ”The Myth of German Villainy”:

”The Jewish boycott almost brought the Third Reich to its knees before it ever got started. Jews controlled much of the worlds shopping, so they had the means of blocking German exports and imports. Moreover, this was the worst possible time for Germany to be a victim of a boycott, as Germany was already deep in a depression with a quarter of her work force out of work.”

Marsmötet i New York följdes i juli upp med en internationell judisk konferens för fortsatta bojkottsaktioner.

Så här lät en av de judiska ledarna, Samuel Untermeyer, i amerikansk radio i augusti:

”Each of you, Jew and Gentile alike, who has not already enlisted in this sacred war should do so now and here. It is not sufficient that you should buy no goods made in Germany. You must refuse to deal with any merchant or shopkeeper who sells any German-made goods or who patronises German ships or shipping…. we will undermine the Hitler regime and bring the German people to their senses by destroying their export trade on which their very existence depends.”

Än mer oförsonlig lät Vladimir Jakobinsky:

”For months now the struggle against Germany is waged by each Jewish community, at each conference, in all our syndicates, and by each Jew all over the world. … We will trigger a spiritual and material war of all the world against Germany’s ambitions to become once again a great nation, to recover lost territories and colonies. But our Jewish interests demand the complete destruction of Germany.”

Det finns ju idag en föreställning om att Hitler efter makttillträdet omedelbart inledde en förföljelse av judar i Tyskland. Detta stämmer inte.

SONY DSC

Denna skrift, ”Jüdischer Protest”, är sammanställd av Jakow Trachtenberg, ukrainsk jude. Den rymmer en mängd uttalanden från 1933, av inte minst judiska organisationer och enskilda judar i Tyskland. Alla tar eftertryckligt avstånd från den  då aktuella handelsbojkotten mot Tyskland.

En sanktionspolitik som motiverades med judeförföljelser i Tyskland. Enskilda övergrepp hade uppenbarligen förekommit, men inte med något stöd från Adolf Hitler. Tvärtom – dessa övergrepp skedde i strid mot tyska intressen och landets nya politiska ledning tog bestämt avstånd från dem. Något som också gav resultat.

Det fanns med andra ord ingen enad judenhet i världen bakom sanktionspolitiken mot Tyskland.

Så här skrev exempelvis  ”Verein zur Abwehr des Antisemitismus e.V., Berlin”:

”Das Ausland ist in letzter Zeit überschwemmt werden mit Nachrichten, dass in Deutschland Verfolgungen und Bedrohungen der Juden an der Tagesordnung seien und dass Reichskanzler Hitler, seine Regierung und seine Partei de Verantwortung für diese angebliche Judenbedrückung tragen.

Det Verein zur Abwehr des Antisemitismus e.V. hat seine seit 43 Jahren unter massgeblicher christlicher Beeilung geleistete Arbeit gegen den Antisemitismus immer unter die Idee der Wahrheit und des Rechts gestellt. Er, als unverdächtiger Zeuge gelten darf, betrachtet es deshalb als seine selbstverständliche Pflicht, den im Ausland verbreitete Auswertung über angebliche Judenverfolgungen in Dienste der Wahrheit aufs nachdrücklichste engegenzutreten. Wir stellen hiermit fest:

1. Det politische Umschwung in Deutschland war wohl von einer Reihe von Einzelaktionen gegen Juden begleitet, die aber nicht im entfernten den Umfang und die Formen angenommen hatten, wie dies vielfach in ausländischen Zeitungen ohne Nachprüfung des Sachverhalts behauptet worden ist.

2.  Von den verantwortllichen Männern der neuen Regierung sind die von Ihnen selbst festgestellten vereinzelten Übergriffe weder gutgeheissen noch gewünscht worden. Sie haben im Gegenteil wiederholt ihren ganzen Einfluss aufgeboten, um antisemitische Ausschreitungen abzubremsen under Wiederholung zu unterbinden.

3. Diese Verhalten verbietet es, an der Aufrichtigkeit und dem Ernst der Erklärung zu zweifeln, welche von führenden Regierungsämtern wie Reichskanzler Hitler… u.a. über die Gleichberechtigung und den Schutz der deutschen Juden abgegeben worden sind.

Die leichtfertige oder gewissenlose Verbreitung unwahrer Gruelpropagaganda schädigt das deutsche Volk und nicht zulezt die deutschen Juden.

Wer antisemitische Hetz verurteilt, muss aus dem gleichen Ethos der Gerechtigkeit und Wahrheit auch die blinde Hetze gegen Deutschland verdammen.”

I översättning:

”Utomlands översvämmas på senaste tiden med nyheter, om att förföljelser och hot mot judarna står på dagordningen i Tyskland var och att rikskansler Hitler, hans regering och hans parti bär ansvar för detta påstådda judeförtryck.

Föreningen för bekämpande av antisemitism e.V. har under sina 43 år av betydande kristet arbete mot antisemitism alltid arbetat med sanning och rättvisa som ledstjärna. Som trovärdigt vittne, ser den som sin naturliga plikt att med eftertryck vända sig mot de utomlands spridda uppgifterna om påstådda judeförföljelser.  Vi slår härmed fast:

1. Det politiska omslaget i Tyskland åtföljdes förvisso av en rad enskilda aktioner mot judar, som dock inte på långa vägar hade den omfattning och former, som har ofta påståtts i utländska tidningar utan kontroll av sakförhållandena.

2.  Från den nya regeringens män i ansvarig ställning har de enstaka angrepp som de själva har konstaterat varken godkänts eller önskats. De har tvärtom upprepade gånger mobiliserat allt sitt inflytande, för att förhindra upprepande av antisemitiska yttringar.

3. Denna hållning gör det omöjligt att betvivla uppriktigheten och allvaret i den deklaration, som ledande regeringsföreträdare som förbundskansler Hitler och andra har utfärdat om likaberättigande och skydd av de tyska judarna.

Det lättsinniga och samvetslösa spridandet av osann skräckpropagaganda skadar det tyska folket och inte minst de tyska judarna.

Som fördömer antisemitisk hets måste utifrån samma etik om rättvisa och sanning också fördöma blind hets mot Tyskland.

Föreningen för försvar mot antisemitism e.V.

Berlin, den 27 mars 1933″


 p2

Ett annat ställningstagande var från judiska församlingen i Berlin:

jptext1

I översättning:

”Av tidningsnotiser att döma fortsätter skräck- och bojkottspropaganda mot Tyskland, enligt uppgift även från judiska organisationer. Som tyskar och som judar måste vi bestämt gå i försvar mot detta.  Spridandet av felaktiga uppgifter är bara ägnat att åstadkomma skada, att minska anseendet för vårt tyska faderland och att äventyra relationerna mellan tyska judar och övriga medborgare. Eftersträva därför för att dylik skräck- och bojkottspropaganda upphör.

Företrädare för judiska församlingen i Berlin”


En del åtgärder vidtogs sedan mot judar i Tyskland, men de var uppenbarligen svarsreaktioner, föranledda av denna internationella judiska krigsförklaring.

Ur artikel i Barnes Review:

  • To this day, it is generally (although incorrectly) believed that when Adolf Hitler was appointed German chancellor in January of 1933, the German government began policies to suppress the Jews of Germany, including rounding up of Jews and putting them in concentration camps and launching campaigns of terror and violence against the domestic Jewish population.

  • While there were sporadic eruptions of violence against Jews in Germany after Hitler came to power, this was not officially sanctioned or encouraged. And the truth is that anti-Jewish sentiments in Germany (or elsewhere in Europe) were actually nothing new. As all Jewish historians attest with much fervor, anti-Semitic uprisings of various degrees had been ever-present in European history.”

    judeasvar

En officiellt deklarerad svarsåtgärd blev en endagarsbojkott under våren av judiska affärer i Tyskland. Till detta kom olika spontana aktioner av missnöje från tyskar mot judar i landet.

”The Myth of German Villainy”:

”Hostilities toward Jews increased all across Germany… Many shops and restaurants refused to serve Jewish people. Placards saying ’Jews not admitted’ and ’Jews enter this place at their own risk’ began to appear all over Germany. In some parts of the country Jews were banned from public parks, swimming pools and public transport.”

Andra åtgärder mot judar var lagstiftning för att begränsa andel judar på vissa tjänster eller till utbildningar, för att få mer proportionalitet. Bakgrunden var en överrepresentation för judar i förhållande till sin andel av befolkningen i Tyskland. Sådana lagar tillkom under april 1933.

Två år senare, 1935, tillkom Nürnberglagarna, som gällde två moment:

1. Judar berövades tyska medborgarskap, varigenom de alls inte fick ha offentliga ämbeten.

2. Giftermål eller sexuella relationer mellan tyskar och judar förbjöds.

Vad gäller moment 2 så låg även detta i linje med båda parters intressen.

”The Myth of German Villainy”:

”Instead of being offended by the laws, the head of the German Jewish community and the head of Germany´s Zionist movement, Georg Kareski, actually supported them…. The Jews were no less interested in keeping their race pure than the Germans were.”

Åter till den judiska bojkotten 1933:

En annan svarsåtgärd blev försök att splittra den judiska fronten genom att samverka med zionister kring stöd åt utvandring av judar från Tyskland till Palestina.

I botten fanns även där sammanfallande intressen. Både Hitler och sionisterna hade intresse av att tyska judar flyttade till Palestina.

”The Myth of German Villainy”:

”On August 25, 1933 Hitler entered into a pact with representatives of the Jewish Agency, whose members would eventually become leaders of Israel. The pact was called the Haavaara Agreement, or Transfer Agreement, which was a program for moving the Jews out of Germany to Palestine.”

mynt


Nästa Tysklandsavsnitt ska handla Versaillesrevideringar.


Se även detta tidigare avsnitt i serien om tysk historia:

https://janmilld.wordpress.com/2016/07/04/tyskland-2-historia

Annonser