Under efterkrigstiden gick det bra för Sverige och socialdemokratin spelade i huvudsak en positiv roll. Idag spelar (S) åter en central roll, men genomgående negativt.
Vi har att göra med ett ”sosseri”, kännetecknat av antiintellektualism och omoral, ansvarslöshet och svågerpolitik.
En person som i ovanligt hög grad representerar detta destruktiva sosseri är naturligtvis Mona Sahlin.
Inte bara har hon funnits med alltsedan sin tid som partisekreterare i början av 90-talet och senare varit ”ingenjör” bakom upplägget att (S) skulle samverka med Miljöpartiet. Samtidigt som SD inte var att ”ta i med tång”.
Påfallande är också hur Sahlin själv kunnat gå från den ena skandalen efter den andra och ändå ständigt flyta upp på nytt som en kork.
Parallellen till en annan s-apparatchik, Dan Eliasson, är slående:
• Som GD för Migverket 2007-2011 medverkade han till nya rekord av bidragsinvandring.
• Som GD för Försäkringskassan utmärkte han sig genom raderad e-post och utfall mot SD:s Jimmie Åkesson.
• Som ny rikspolischef bad han genast om ursäkt för Skånepolisens försök att bekämpa åldringsbrott. Och slog nya lönerekord som chef.
Dan Eliasson saknade helt egen erfarenhet av polisarbete, men det utgjorde inget hinder mot att ge honom detta viktiga uppdrag.
Ett problem nu är alla dessa ”utsatta” områden, där det blivit direkt farligt för poliser att vistas.
Hur blev dessa områden så ”utsatta”? Bakgrunden är ju den massinvandringspolitik som inte minst Dan Eliasson aktivt medverkat till.
Den handlingslinje Eliasson som rikspolischef nu förespråkar är dialog och vänlighet, stort hjärta och aldrig sinande tålamod. Det ställer stora krav på poliserna att vara stryktåliga och saktmodiga.
Situationen illustreras 7 minuter i denna film: poliser står snällt uppradade för att filmas av en kriminell. Andra gånger får de sina fordon skadade eller utsätts för stenkastning. När det inte handlar om skjutvapen och handgranater.
Föga överraskande ogillar poliser att ställa upp som kanonmat. Alltfler söker sig bort från yrket.
Till polisutbildningar har iofs funnits nya sökande, men inte tillräckligt många har klarat proven.
En väg för att få fler kvalificerade sökande vore att försöka göra polisyrket mer attraktivt, bl.a. genom högre löner.
Istället går man nu motsatt väg, genom att sänka kraven i polisutbildningen. Detta påverkar polisyrkets status i allmänhet, samtidigt som man får individer med sämre förutsättningar att klara jobbet.
Det här fångar mycket av socialdemokratins utveckling i Sverige.
Socialdemokratins signum var ju höga skatter och en stark stat, med långtgående åtaganden för att på olika sätt skapa trygghet för medborgarna. Den ideologiska motpolen var ett lågskattesamhälle, där den enskilde fick ta ansvar för sin egen tillvaro. En nattväktarstat, där samhällets uppdrag i huvudsak inskränkte sig till att upprätthålla lag och ordning.
Nu har högskattesamhället gått in i väggen. Vi har mer och högre skatter än någonsin – ändå räcker inte pengarna. Sverige tvingas för närvarande ta upp mångmiljardlån i utlandet. Orsaken är skenande ekonomiska åtaganden genom invandreri, brottslighet och excesser från en parasitär politisk klass.
Nu går vi mot en situation, där polisen inte längre klarar sitt uppdrag.
Inte ens en nattväkarstat kan systemet då upprätthålla!
Ovanpå detta kommer nu turerna – de helt onödiga – genom rikspolischefens utfall mot Sverigedemokraterna.
Redan som GD för Försäkringskassan fick Dan Eliasson alltså kräkreflexer, då han i en debatt hört Jimmie Åkesson. Om dessa reflexer lät han världen veta via internet.
Nu är han där igen. Som chef för Sveriges polismakt har han i massmedia klargjort hur mycket han ogillar Sverigedemokraterna.
Mot detta har många reagerat, såväl debattörer som poliser. Invändningen är given: Eliasson får privat ha vilka åsikter han vill politiskt, men i tjänsten ska han uppträda opartiskt, inte ta partipolitisk ställning.
Detta av hänsyn både till alla poliser och till den allmänhet som till stor del, och i växande utsträckning, utgörs av SD-sympatisörer.
Dan Eliasson framhärdar ändå. Han gör anspråk på att som rikspolischef ha rätt att offentligt ge uttryck för politiska ställningstaganden, som att ta avstånd från ett enskilt riksdagsparti.
Dan Eliasson får dessutom stöd av sin socialdemokratiske justitieminister, Morgan Johansson.
Dennes argumentering är att det i varje fall beträffande SD ska vara fritt för myndighetsföreträdare att göra offentliga ställningstaganden. ”Min ingång är att också statstjänstemän har yttrandefrihet.”
S-ministern säger vidare:
”Rikspolischefen vill markera att han står upp för polisens värderingar om alla människors lika värde. Jag tycker att det är bra när statstjänstemän markerar mot värderingar som strider mot det vi har att försvara.”
Blir då inte även s-politiken i strid mot ”alla människors lika värde”? Också regeringen har ju infört vissa begränsningar av invandringen.
SD:s partisekreterare, Richard Jomshof , om Dan Eliasson:
”Jag har alltid tyckt att han är olämplig och helt värdelös. Han ska inte ha den positionen …”
För egen del anser jag att Dan Eliasson är värre än värdelös.
Som rikspolischef är han ett stort minustecken. På den posten är han direkt skadlig, för att inte säga farlig.
Sverige kan inte klara sig utan en fungerande polismyndighet.
Åtminstone en nattväktarstat måste värnas inför framtiden!
Fler filmer om polisarbete och Eliasson
https://janmilld.wordpress.com/2010/01/18/fel-slags-svensk/
http://newsvoice.se/2016/08/07/rikspolischef-dan-eliasson-bor-avga-oppet-brev/
Filed under: brott, extremism, film, invandring, kultur, pk, polisen, säkerhet, svenskfientlighet | Tagged: brottsbekämpning, extremism, film, invandring, pk, polis, säkerhet | 11 Comments »
Jan Millds blogg 