Sommarprat

Sveriges Radios sommarpratarprogram ”Sommar” i P1 startade en gång 1959. Det har sedan utvecklats till en succé, kan man väl säga. När vi ligger ”i hängmattan” semestertid passar det perfekt att ha något sådant att lyssna till.

Dessvärre har där samtidigt skett en utveckling mot alltmer av politisk korrekthet. Det är knappast aktuellt att bland programvärdarna släppa fram någon individ med åsikter som inte stämmer med den officiellt påbjudna ”värdegrunden”.

Som en liten ansats, för att åtminstone markera möjligheten av en motbild, körde Carl Lundström och jag 2007 programmet ”Sveriges Fria Radio” på internet. Flaskhalsen i sammanhanget var inte arbetsmässig utan ekonomisk.  Det blev mycket pengar att betala i STIM-avgifter.

Programmen fanns ett tag kvar på internet, men nu inte längre – med undantag av några som bärgats till Youtube.

Till min glädje upptäcker jag nu att Ingrid & Conrad på ett mycket proffsigt sätt lyckats få igång ett alternativa sommarpratarprogram. Ny teknik med Soundcloud verkar här ge nya möjligheter. Inte bara blir dessa program markeringar mot Sveriges Radios inkrökthet, alternativprogrammen i sig är också givande att lyssna till.

När detta skrivs har tre program hunnit sändas och jag ser verkligen med spänning fram emot fortsättningen!

---

I princip finns två linjer att här välja mellan:

•   Antingen försöka begränsa sig till att säga sådant som alla vi dissidenter kan vara överens om.

•  Eller att låta varje enskilt program s.a.s. ta ut svängarna och rymma även sådant som inom våra led kan vara kontroversiellt.

Det enda rimliga blir, tycker jag, att välja den senare vägen. Annars blir det ju alltför slätkammat och ointressant. Samtidigt är det önskvärt att svängarna över tid kan tas ut åt olika håll, så att programutbudet som helhet kan förmedla mer av bredd än enskilda program.

Låt mig här konkretisera genom att ge några invändningar som jag själv kan anföra mot det hittills sända.

---

Det första programmet i serien hade Ingrid Carlqvist som sommarpratare. På en punkt hade jag där en invändning. Det gällde den historiska roll som hon tilldelade Winston Churchill 60 minuter in i programmet.

Enligt David Irving var bombkriget 1940-45 och framåt i första hand ett resultat av Winston Churchills agerande (6.00 in i denna film) . Om detta skrev jag i avsnitt 1 i min aktuella Tysklandsserie, och till det ska jag snart återkomma i avsnitt 3.

---

Det tredje programmet hade Micke Carlsson som pratare. Bra tempo och medryckande, många poänger:

• T ex hur enfrågepartiet Miljöpartiet släppt sin egen politiska huvudfråga.

• Eller när han talar om ”den destruktiva kraft” som Mona Sahlin representerar.

• En gång var det Ingemar Stenmark som ”fick hela Sverige att stanna”, nu är det våra politiker som åstadkommer det…

Mina invändningar mot det som Micke Carlsson anförde:

1.  Vietnamkriget var inte något resultat av kinesiskt ingripande. Kina har genom årtusenden varit ett hot för vietnamesernas självständighet. Stödet till Nordvietnam och FNL kom framförallt från Sovjetunionen.

2. Mot Sovjets inmarsch i Tjeckoslovakien 1968 protesterade också den svenska vänstern, i synnerhet KFML/SKP.

3.  Vad Dubceks reformkommunister hade kunnat åstadkomma i Tjeckoslovakien, om de tillåtits fullfölja, överträffas med råge av det som Putin nu åstadkommer i Ryssland. Ändå är han buse-björn.

4. ”Demokrati” utgör ingen garanti mot angreppskrig, tortyr osv. Sedan länge är det USA, inte Ryssland, som är aggressivt.

5. Egyptens angrepp på Israel 1973 var inte oprovocerat, det var ett försök att återerövra Sinai – som Israel erövrat 6 år tidigare, i sitt angreppskrig 1967.

---

Vad jag särskilt finner värt att uppmärksamma är dock det andra programmet, med Eva-Marie Olsson.

De erfarenheter som hon där redovisar från sitt arbete inom Sverigedemokraterna gör att varje SD-medlem borde noga lyssna igenom hela det programmet!

Mina kommentarer kring detta ska komma i morgondagens bloggtext.