• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

Medborgarjournalism

gs

Wikipedia om ”medborgarjournalistik”:

”…samlingsnamn på journalistisk praktik där personer ur allmänheten, i motsats till professionella yrkesjournalister, bidrar till insamling, rapportering, analysering och spridning av nyheter”.

Dvs att vanliga medborgare medverkar genom journalistiska insatser, i grunden ideellt eller för låg ersättning. Det är vad vi nu blivit många som försöker bidraga till, med hjälp av internet: texter och bilder, radioprogram och filmer.

Ett behov av detta skulle kunna finnas även om stora massmedia skötte sitt uppdrag. Till detta kommer att svenska massmedia så grovt sviker sitt uppdrag.

hatsajter
Behovet är därför uppenbart av alternativ information och andra perspektiv. Här har vi webbsidor som Antropocene och ExponeratAvpixlat och Fria Tider. Webbradio som Motgift och Ingrid&Conrad.  Filmer som Fredagsbio och Söders Hjältar. Med många flera.

Detta uppskattas inte av stora media. I sak har de svårt att gå i svaromål, enklare blir att stämpla ut, med beteckningen ”hatsajter”. Allmänheten ska lära sig att inte läsa på sådana webbsidor, än mindre länka till dem. Under veckan som gick blev en bussförare på Dalatrafik avstängd från arbetet för att han länkat till Avpixlat.


nina
Vad jag här främst vill lägga in i begreppet ”medborgarjournalism” är att gå ett steg längre, genom att man kontaktar makthavare inom media och politik.

Ringer upp och ställer frågor.

Det är vad Granskning Sverige ägnar sig åt – med allt större framgång!

• Initiativtagare till GS är Johan Andersson. Så här lät han när han i september ringde upp olika pk-journalister för vad de lögnaktigt skrivit om ”flyktingar”. Han inte bara ställer frågor utan säger också emot, något som för många av dem blir en ny erfarenhet.

Johan är alltjämt en motor i GS-verksamheten, men har nu flera medarbetare.

• En av dem är Erik Johansson, som jag uppskattar genom att han ämnesmässigt vidgat repertoaren från bara invandringsfrågor. Han har i flera inslag angripit den pågående rysshetsen och krigshetsen, som t ex i detta inslag. Han har till och med vågat sig på viss kritik av agendajudar.

sfgranskad
• Min favorit  bland medborgarjournalisterna på Granskning Sverige är nytillskottet Nina Drakfors. Hon har en bra avvägning mellan att å ena sidan vara lugn och saklig, å andra sidan envis och fokuserad. Som i samtal med s-journalisterna Anna Norling och Lotta Gröning.

arskronika
Slående är hur bortkomna och desperata många av de uppringda låter. Det är övertydligt hur ovana de är att bli ifrågasatta och vara den som ska kunna svara på frågor. Så länge har de ju levt i en miljö av likriktning och enkelriktad kommunikation!

Många blir aggressiva och får bråttom till möten, det är vanligt att samtalen slutar med att man helt enkelt slänger på luren. Lyssna på Granskning Sveriges årskrönika 2015!

På sistone har Granskning Sverige dessutom kunnat notera framgångar i form av att man lyckats påverka de ansvariga i deras agerande, få dem att ändra sig. Detta redovisas i detta aktuella inslag, om tre exempel.



Ett av dessa fall gäller Dalatrafiks famösa agerande, med avstängning av en bussförare pga dennes politiska åsikter.

Föraren har nu tagits tillbaka i arbete, uppenbarligen genom både samtal från GS-journalister och andra opinionsyttringar. Samtidigt har ledningen för Dalatrafik i ett svar till Paul Nilsson uttalat sig så här:

”Detta ärende har satt fokus på att vi gemensamt med våra entreprenörer omgående behöver starta ett arbete kring våra värdegrunder.”

Det signalerar att man ändå inte har lärt sig att det är cheferna på Region Dalarna och Dalatrafik som har gjort fel när de stängde av sin bussförare.

Fredagsbio 50 handlar om denna historia, ”RÖTT KORT för Dalatrafik”:


Här råkar det vara så att jag själv en gång kört buss – under  tre decennier. Drygt ett av dessa decennier var jag aktiv invandringskritiker, som redaktör för Blågula frågor mm.

Mest körde jag 800-linjer på Södertörn. Bland såväl arbetskollegor som trafikanter var en hög andel invandrare. Aldrig något problem, och varför skulle det var det? Problem kunde det vara för invandringskritiker som arbetade på SIV  var nämndeman eller lärare – men inte för en bussförare.

Det jobbet handlade ju primärt om att transportera personer från punkt A till punkt B. Det gällde att passa tider, att hitta rätt, att inte orsaka trafikincidenter och att hantera eventuella konflikter ombord på bussen. Gentemot trafikanter drog man på sig en neutral ”tjänstemin”, för att hålla distans och minimera friktion.

800

Nu har tiderna förändrats.

Jag tänker på MSB och brandbekämpning i Sverige. Man skulle kunna tro och tycka att den verksamheten primärt ska gälla räddande av människoliv, men så är det inte längre. Nej, viktigast där är nu en form av genusrättvisa, med kvotering och rätt ”värdegrund”. Resultatet av detta kunde vi ta del av i filmen ”Samhällsmagasinet”.

Region Dalarna fick i höstas en ny chef,  Tiina Ohlson. Hon förefaller också drillad i pk-tänkande. Kärnan i busstrafiken är för henne tydligen något annat än att transportera människor. Klart är att hon inte förmått hålla isär vad förare gör på sin fritid och under sina arbetspass.

Totalitära drag, om anspråk på att helt äga sina anställda. Det ger mig associationer till hur vår feministiska regering gjort anspråk på att svensk lag ska gälla för svenskar även utomlands (se PS i denna text).