• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

Var Palme en förrädare?

pmotiv2
Olof Palme och jag var faktiskt medlemmar i samma SSU-klubb i början av 1960-talet: SSU Vällingby. Ibland har jag skojat om att han var ”min chaufför”, då han efter ett klubbmöte körde mig hem till Grimsta (idag nästan en no-go-zone). 1965 var Palme dessutom vänlig nog att ställa upp för en intervju i vår tidning ”Motiv”.

Detta tillsammans med gårdagens bloggtext om förräderi på 1980-talet kan ge anledning att reflektera kring Olof Palmes roll i svensk politik. Han var ju starkt kontroversiell. Många, inte minst bland oss invandringskritiker, är nog benägna att fortfarande betrakta honom som en förrädare.

Detta vill jag problematisera!

phatet


Olof Palme hade blivit socialdemokrat på 1950-talet och var snart nära medarbetare till Tage Erlander. Han invaldes i riksdagen 1958 och kom med i regeringen 1963.

Det var en tid, präglad av:
• avkolonisering och befrielsekrig i Afrika och Asien
• ockupation av Palestina och apartheid i Sydafrika
• kallt krig, kapprustning och risk för kärnvapenförintelse.

Sveriges ekonomi var samtidigt stark. Vårt lands välstånd och vår egen trygghet togs för given. Det fanns utrymme för att blicka högt och vilja vara generös.

Olof Palme tog till sig denna situation, påverkades av den tidens politiska strömningar. Han blev en talesperson för internationell solidaritet, nedrustning och fred.

Redan att med kraft driva en politisk agenda kan göra att man möter motstånd och skaffar sig fiender.  Till detta bidrog i Palmes fall en konfrontativ debattstil, med en ofta personlig och moraliserande udd.  Var detta en föregångare till vår tids politiska korrekthet, med många nedsättande epitet och hög känsloutlevelse? Har vi här ett negativt debattarv efter Palme?


Konkret kom det att gälla ställningstaganden

– för frihet åt olika kolonier
– mot apartheid i Sydafrika
– för rättigheter åt det palestinska folket
– mot USA:s krig i  Vietnam

vietnam

Beträffande Vietnamkriget hade Sverige nog den starkaste FNL-rörelsen i hela världen, med krav på att USA skulle lämna Vietnam. ”Med FNL för Vietnams folk” och ”Vietnams sak är vår” löd centrala paroller.

(Varför är det inte lika självklart för alla dessa demonstranter att idag vilja försvara svenska intressen?!)


pvietnam2
Olof Palme tog också tydlig ställning i frågan. Han fördömde USA:s julbombningar av Hanoi, han demonstrerade tillsammans med Nordvietnams ambassadör i Stockholm och han klev fram på den internationella arenan som företrädare för ett motstånd mot USA:s krigande.  Vår svenske statsminister väckte påtaglig irritation i USA!

(Just den där demonstrationen kan dock ha varit oplanerat, såtillvida att nordvietnameserna bara dök upp där efter att Palme redan var på plats och inte kunde backa ur).

evil
Detsamma gällde frågan om kärnvapen och internationell nedrustning, dvs attPalmes agerande störde Washington.

Var det så att Olof Palme där ”gick ryssarnas ärenden”? Det kanske man kan säga – men jag vill hävda att Palme samtidigt ”gick svenskarnas ärenden”.  Mänsklig överlevnad på Jorden är ett för svenskar och ryssar sammanfallande intresse…

Här fanns två alternativa grundsyner:

1. Krossa motståndaren
President i USA var sedan 1981 Ronald Reagan. Den hök-strategi som han arbetade för gick ut på att krossa Sovjetunionen.

Genom kapprustning skulle landet knäckas ekonomiskt. Samtidigt genomfördes olika hemliga sabotageaktioner. (se den tyska filmen ”Täuschung – Die Methode Reagan”)

2. Samexistera
Ledare i Sovjetunionen var sedan 1990 Michail Gorbatjov. Han satsade på fredlig samexistens, dvs nedrustning och avspänning. Det sovjetiska samhället skulle reformeras genom ”glasnost” (öppenhet) och ”perestrojka” (ombyggnad).

Priset för Reagans strategi blev att världen balanserade på randen av ett krigsutbrott, med risk för en total kärnvapenförintelse. Det betydde också att än mer resurser gick till rustningar, att Gorbatjovs reformeringsförsök saboterades och att människorna i Sovjetunionen åsamkades lidande.

En viktig funktion fylldes här av kriget i Afghanistan, där Moskva 1979 lurades in i en fälla. CIA-drillade talibankrigare utrustade med Stingermissiler blev en övermäktig motståndare.

Palme argumenterade kring kärnvapen ungefär som Gorbatjov och dennes medarbetare:  ökad otrygghet för ena sidan ger inte ökad trygghet för den andra. Säkerhet är något att försöka uppnå tillsammans.

nordenzon
Bakom Palmes ställningstagande kan också ligga en insikt om att Sveriges nära koppling till USA skulle göra vårt land till en självklar sovjetisk måltavla i händelse av en storkonflikt.

Författaren Anders Jallai:

”Genom sina informella kanaler till ryssarna fick han information om att Sverige skulle anfallas med taktiska kärnvapen redan i ett inledningsskede av ett krig. Mycket på grund av Sveriges hemliga Natosamarbete. Sovjet litade helt enkelt inte på svensk neutralitet. Svenska hamnar, militärbaser och andra strategiskt viktiga mål skulle slås ut i ett första kärnvapenanfall.

Det bekymrade givetvis Olof Palme. Hans hårt drivna linje om att göra Östersjön till en kärnvapenfri zon och att få bort Natos kärnvapenubåtar därifrån var ett hedervärt försök att dra Sverige ut ur det kalla kriget.

Han tillät heller inte att NATO skulle få placera fast avlyssningsutrustning i svenska vatten, så kallade SOSUS anläggningar eller utgruppering av Natoubåtar i den svenska skärgården i ett gryningsskede av ett möjligt tredje världskrig.

Det var givetvis ett stort avbräck i Natos försvar av Europas norra flank och som av analytiker bedömdes förskjuta den europeiska maktbalansen i tydlig sovjetiskt favör. Olof Palme blev en säkerhetsrisk.”

Det hela slutade iofs med att den aggressiva USA-strategin segrade 1989-91, men gav detta världen trygghet?

Det har visat sig att USA, med sitt militärindustriella komplex, behöver fiender. Finns ingen fiende, då måste en sådan uppfinnas.


chile
Sedan har vi flyktingpolitik, migrationsfrågor och folkutbyten.

Efter militärkuppen Chile 1973 tog Sverige emot flyktingar från både Chile och andra länder i Latinamerika.  Det var Palmes linje att där visa solidaritet. Det var verkligen människor som flydde för sina liv, pga egen politisk verksamhet. Efter att Chile på 90-talet åter blivit en demokrati återvände många.

Problemet är vad som inträffat dessförinnan, på 80-talet. Då följdes dessa riktiga flyktingar av ett stort antal ekonomiska migranter från Chile. Dessa ville ju inte återvända.

Ett annat problem är allt kampanjande mot ”främlingsfientlighet och rasism”  i  Sverige – detta projekt för mångkultur och försöken till omstöpning av oss svenskar.

När Olof Palme mördades 1986 hade tendenserna till missbruk av asylinstitutionen ännu knappt hunnit märkas – jämfört med senare excesser var det bara en antydan.

(Bortsett från den nu aktuella tsunamin är det faktiskt under borgerliga regeringar – 1991-94 och 2006-14 – som invandringsrekorden slagits.)

Palme hann också göra dumma pk-uttalanden mot svenskars förment dåliga attityder gentemot invandrare. I denna film replikerade jag.


Hur skulle Olof Palme ha ställt sig till dagens situation, om han hade levt idag?

Det kan vi aldrig få veta, men jag har svårt att föreställa mig att han skulle ha kunnat så totalt vända svenska folket ryggen som s-företrädarna  Mona Sahlin och Stefan Löfven har gjort!

totalt


Mer

Svar på Palmetal 

 https://janmilld.wordpress.com/2016/02/19/1980-talets-forradare/

https://janmilld.wordpress.com/2011/04/28/palmemordet/

https://janmilld.wordpress.com/2011/12/08/efter-palme/

https://janmilld.wordpress.com/2014/09/23/karnvapenfritt-sverige/

https://janmilld.wordpress.com/2015/02/13/gladio/

https://janmilld.wordpress.com/2011/12/04/3-x-ouppklarat/

https://janmilld.wordpress.com/2015/05/26/tre-politiska-mord/

http://www.janmilld.se/ms01/v10.html

1980-talets förrädare

drev2

Svenskt 1980-tal handlade om mer av oegentligheter än vad som är allmänt känt.

Innan landets statsminister blev mördad hade han förråtts av höga militärer i Sverige.

Jag har just sett dokumentärfilmen ”Täuschung – Die Methode Reagan” av den tyske regissören Dirk Pohlman. En del av den filmen (17 minuter), om det för Sverige särskilt relevanta, finns här:

1981 hade ju en sovjetisk ubåt gått på grund i Karlskrona skärgård.

Efter denna händelse dök det upp ständiga ubåtsrapporter i Hårsfjärden utanför Stockholm. Ja, även inne i centrala Stockholm siktades en massa ubåtsperiskop. Massmedia gick igång på högvarv och det blev en hysteri.

Utan att några bevis för saken skapades en allmän uppfattning av inte bara att ubåtskränkningar förekommit, utan dessutom att ubåtarna var sovjetiska. Resultat blev en drastiskt opinionssvängning.  Andelen svenskar som uppfattade ryssarna som ett hot ökade på två år (1981-83) från 27% till 83% (12.30 in i filmen).

skracken

I själva verket var det fråga om NATO-ubåtar, vilket nu i efterhand har framkommit. Det skrev jag tidigare om här på bloggen. Det har även framkommit i TV-programmet Striptease, genom erkännanden av USA:s fd försvarsminister Caspar Weinberger.

I den här aktuella filmen, 13 minuter in, finns Weinberger åter med.

Mest anmärkningsvärda är dock uppgifterna, ”i klartext” 13.33 in i filmen: den högsta marinledningen i Sverige kände i förväg till att västubåtar var på väg in i svenska farvatten. Man gav sken av att bekämpa de inträngande ubåtarna, men lyckades inte en enda gång vare sig sänka eller tvinga upp till ytan en sådan ubåt.

Tre olika ubåtskommissioner har hunnit tillsättas i Sverige.

• Den första, där unge Carl Bildt ingick, ansåg att ubåtarna kom från öster.

• Nästa kommission fann att ingen nationstillhörighet kunde fastställas.

• Den tredje leddes av Matthias Mossberg och han framträder i den tyska filmen.

15.15 in konstaterar Mossberg:

”Vad vi har att göra med är en bestämd grupp som inte berättade hela sanningen för sin regering, om vad som hänt,  vad de gjort och vad de visste. De hade fattat beslut med vittgående konsekvenser för Sveriges säkerhet och utrikespolitik.  Beslut som hade fattats utanför ramen för den demokratiska ramen för styrandet av Sverige…”

Speakerröst i filmen:

”I ett land där militären konspirerar med en främmande makt mot sin egen statsminister…”

Mossberg:

”Sverige fördes bakom ljuset. Den svenska offentligheten, den svenska riksdagen, den svenska regeringen, fördes bakom ljuset. Och de svenska medierna… i vad för en värld lever vi?!”

klartext

Hur mycket av detta visste eller anade vår statsminister, Olof Palme?

Förmodligen förstod han en hel del, med vad skulle han göra? Försöka få ledande marinofficerare åtalade för landsförräderi? Då räckte det inte med misstankar, då skulle krävas ovedersägliga bevis. Dessutom skulle det politiska priset kunna bli högt.

Vad Palme än trodde om saken blev han tvungen att till Moskva framföra en officiell protest efter att den bildska ubåtskommissionen lämnat sin rapport 1983.


Till saken hör att Carl Bildt i sammanhanget uppträdde på ett provocerande sätt, mer som agent för en främmande makt än som en svensk politiker.

Ur boken  ”Ubåtsvalsen”, från 1885, skriven  av  Ingemar Myhrberg:

”…två dagar efter ubåtsrapporten återfinns Ubåtsskyddskommissionens Carl Bildt i Washington där han inför en representant för DIA, den amerikanska försvarsmaktens underrätteletjänst, rapporterar om kommissionens arbete och slutsatser.”

Detta ledde till en öppen schism med Olof Palme, som tyckte att han gick förbi den svenska regeringen. Det var regeringens uppgift att sköta kontakterna med främmande makter, tyckte Palme. Inför sittande utrikesnämnd gav Palme Bildt en skarp reprimand. Det blev också ett regeringsuttalande:

”Riksdagsman Carl Bildt har inte visat den känsla av ansvar för landet som man kan förvänta sig. Enligt regeringens uppfattning måste det anses vara omdömeslöst att en ledamot av Ubåtsskyddskommissionen i ett känsligt utrikespolitiskt läge sammanträffar med den andra supermaktens militära underrättelsetjänst.”

cbcia

Vid tidpunkten för mordet den 28 februari 1986 stod statsministern inför att göra en resa till Moskva, för att träffa Michail Gorbatjov.

Antag att Olof Palme då skulle ha bett Moskva medverka till ”att ubåtskränkningarna upphörde” . Vad skulle det ha kunnat betyda, annat än hjälp att göra det som den svenska marinen försummat att göra? Dvs att i svenska farvatten sänka kränkande västubåtar…

Kristoffer Hell i sin bok ”Demokrati till döds”:

”Olof Palme mördades av CIA på uppdrag av det amerikanska imperiets ledarkader…”

”För USA var mordet kulmen på en flera år lång psykologisk operation mot Sverige syftande till att lägga om och anpassa Sveriges säkerhets- och utrikespolitiska kurs så att den bättre passade det amerikanska imperiets expansionsplaner.”

”Som alltid med psykologiska operationer krävs att journalisterna lydigt spelar sin roll, vilket skedde. Medieuppbådet som rapporterade från ubåtsjakten i Hårsfjärden hade inte kunnat vara mer massivt.

Hela världen var där.

Redan då, hösten 1982, ombesörjde nyckelpersoner inom det svenska försvaret och statsledningen att den svenska marinen aldrig skulle lyckas sänka en enda av inkräktarna.

Den utredning som tillsattes (SOU 1983:13) kidnappades av två amerikanska inflytelseagenter, den nuvarande utrikesministern Carl Bildt och den fd försvarsministern Sven Andersson, som snabbt pekade ut Sovjetunionen.

Det sätt på vilket ubåtsfenomenet de kommande tre och ett halvt åren – mellan hösten 1982 och våren 1986 – politiskt spelades upp i Sverige resulterade i en till slut fanatisk misstro mot Olof Palme, som t.o.m. anklagades för att vara en aktiv sovjetisk inflytelseagent.”

palmegarning


Den tyska filmen i sin helhet är på 52 minuter.


Från webbsidan Russia Insider:

”CIA, NATO and Swedish Military Plotted Regime Change in Sweden in 1980s…”

”‘Heroes’ and victims of 80’s US disinformation provide clues to today’s Russian scare

To win the cold war President Ronald Reagan formed a secret ‘deception committee’ for a disinformation campaign against the USSR  

• On several occasions ‘disinformation’ put the world on the brink of nuclear war

• The ‘Soviet’ U-boat scare that shook Sweden in the 80s was caused by US and UK subs that penetrated Swedish territorial waters disguised as Russian ones

• Swedish military were fully aware of these operations but did not report to Prime Minister, Olof Palme

• The number of Swedes believing in a Soviet threat increased fourfold

• ‘Dove’ Palme had no choice but to take anti-Soviet stance

• He was assassinated the day before his trip to meet Gorbachev whom he saw as a like minded person

The 52 minutes documentary ‘Deception: The Methods of Reagan’ by German director Dirk Pohlmann  premiered last May on ‘ARTE’ the French/German highbrow channel. Broadcast late at night and early in the morning, it generated no reaction.

It has not been shown in Sweden, although it throws light on two of the most dramatic episodes in modern Swedish history – the Soviet U-boat scare of the 1980s that was suddenly repeated in 2014, and the assassination of the Swedish premier Olof Palme in 1986. This film is not a Hollywood thriller, but a sequence of stories told by people who have faces, names, titles and ranks.”

”According to the documentary, after a period of détente in the seventies, the ‘hawk’ Ronald Reagan came to power in 1981, determined to win the cold war. The arms race gave the US military superiority and exhausted the Soviet Union. It was supplemented by a major disinformation campaign and a war of nerves aimed at sapping the will of the Soviet leadership.

To achieve this, an informal group, known as  the ‘deception committee’ was formed. It answered  directly to President Reagan and was headed by the director of the CIA ,William Casey. Military and intelligence  officers were responsible for operational activities, deflecting responsibility from the White House in case of disclosure. 

The scale of operations was impressive. Among the plots analyzed in detail in the film, the US ramped up naval activity near the Kola Peninsula, which hosts Russia’s main nuclear submarine base. Military exercises were supplemented with  disinformation considerably overstating the scale of maneuvers, leading the Kremlin to believe the US was planning a nuclear strike.
US Secretary of the Navy of the time, John Leman, tells the filmmakers :
“We knew that any mistake could provoke an unintended war”.
Soviet strategic bombers were ready to counterattack in 1983 during ‘the Able Archer’ maneuvers. Only a miracle  saved the world from nuclear war.

‘Soviet’ U-boats were NATO’s

The Swedish episode (see viedo) of “Deception: Methods of Reagan” begins on 27 October 1981 when the Soviet diesel-electric Whiskey-class submarine C-363  hit an underwater rock in Swedish territorial waters. The Soviet military said the submarine lost its way, the Swedes said the Russians were conducting reconnaissance. The incident made a lot of noise but was ultimately settled through diplomatic channels.

A year later,  the social-democrat Olof Palme, who coined the  notion ‘common security’, challenging Reagan’s cold war strategy, became the Swedish Prime Minister. Two weeks later, a periscope was detected in Swedish territorial waters…

The documentary shows the unidentified object thought to be a submarine being chased. Military helicopters and warships dropped depth bombs and laid antisubmarine mines for the world’s cameras. No submarine was destroyed and nothing was found.

During Palme’s tenure, there were more than a hundred antisubmarine alerts: the media reported stories of people witnessing Soviet frogmen manipulating something near a Swedish naval base and published undersea tracks left by the mysterious submarines.

Every time, the USSR was blamed, and although it denied everything, no one believed it. From 1981 to 1983, the number of Swedes who perceived a Soviet threat increased from 27% to 83%.

Palme the peacemaker was forced to make harsh anti-Soviet statements instead of promoting his ‘common security’ concept. My father, Boris Pankin who was Soviet ambassador to Sweden in those days, said this caused Palme an almost physical suffering, but he had no choice.

Many years later it turned out there were submarines in Swedish waters, but they were American and British! They carried out maneuvers in Swedish territorial waters disguised as Soviet vessels. The Swedish military authorities were aware of this, but didn’t tell the head of government. Former US Defense Minister Caspar Weinberger and his counterpart in the Royal Navy said they were careful not to hit anything.

The point was that officially neutral and non-aligned Sweden was actually a US military ally, these maneuvers carried out with the consent of the Swedish military. There was supposed to be an ‘unsinkable aircraft-carrier’ near the Soviet border, a scheme the election of Palme disrupted, earning him the enduring hatred of American politicians, the Swedish military and conservative elites. He was a ‘fifth column’, ‘a public enemy’ and they were ready to use ‘whatever it takes’, according to Ola Tunander, professor at the International Peace Research Institute in Oslo .

On 28th February 1986 Olof Palme was shot in the center of Stockholm. The murder has never been solved.”


Mer

http://blueshift.nu/svenska-darfor-mordades-olof-palme/

https://janmilld.wordpress.com/2015/05/26/tre-politiska-mord/

https://janmilld.wordpress.com/2011/12/04/3-x-ouppklarat/

http://www.nyhetsspeilet.no/2016/02/10-hemmelige-cia-fengsler/

http://russia-insider.com/en/paul-craig-roberts-there-no-freedom-without-truth/ri12645

http://www.bgf.nu/ak07/v24.html