• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

Kursomläggning?

lok

I söndags hände något så ovanligt som att DN Debatt publicerade en delvis etablissemangskritisk artikel. Den var skriven av Peter Esaiasson, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, och hade rubriken ”Eliten satte den demokratiska lyhördheten på undantag”.

Ingressen:

”Politisk legitimitet. Även om den generösa flyktingpolitiken hade stöd av många medborgare var den ett elitprojekt som drevs av det politiska etablissemanget i samförstånd. Nu är vägen framåt att ärligt diskutera det som varit.

Hur gick det till när den demokratiska lyhördheten sattes på undantag? ”

Esaiasson konstaterar att folket i denna fråga har körts över och att det massinvandringsprojekt som ”eliten” drivit har fått för landet skadliga konsekvenser. En konsekvens  är minskad legitimitet för politiker och myndigheter;  Och massmedia, skulle kunna tilläggas.

”Varför ska medborgarna göra de uppoffringar som den nya situationen kräver när de aldrig erbjudits en rimlig chans att välja en annan väg för landet?

I detta besvärliga läge befinner sig Sverige nu. Inför våra ögon bekräftas farhågorna för den generösa politikens sociala och ekonomiska konsekvenser.”

pe
Peter Esaiasson skriver om en ”vända-blad-strategi”:

”En gemensam strategi för de etablerade partierna har varit att vända blad: Dagens situation kunde inte förutses, vi har vidtagit nödvändiga åtgärder, och nu gäller det att tillsammans blicka framåt.

Det är möjligt att vända blad-strategin kommer att fungera. Sannolikheten för framgång stärks av att många politiker, tjänstemän och opinionsbildare har anledning att tona ned det förflutna.”

Avslutningsvis skriver han:

”För den som tror på det öppna samtalets helande kraft, liksom på vikten av att lära av misstagen, är en väg framåt att ärligt diskutera det som varit: Hur blev det så här?

I detta kan jag inte annat än instämma!

samtalet

”För ett medborgerligt samtal!” 

Så löd rubriken på ett upprop som föreningen Blågula frågor lanserade 1998/99:

”Vårt land står nu inför större ekonomiska, sociala och demokratiska utmaningar än på länge. Detta accentuerar behovet av ett medborgerligt samtal, där många engagerar sig.

Ett sådant samtal har knappast kommit till stånd, och en orsak är uppenbar. Sverige har fått ett samhällsklimat, där risken är påtaglig att den medborgare som yttrar sig blir stämplad, som någon slags ond människa. Istället för att bemöta kritiker i sak svarar det mediala och politiska etablissemanget med etiketter och tillmälen. Detta avskräcker människor från att ge uttryck för sina åsikter, det signalerar att man inte ska bry sig. Kritiker tystas och samtal kommer av sig, innan de ens har börjat.

Inte desto mindre finns behovet av dialog, för att vi ska komma närmare lösningar på de allvarliga problem som vi känner av.

Det måste skapas ett klimat där olika uppfattningar får komma fram och meningsmotståndare möts med en grundläggande respekt. Alla ska få yttra sig, och få prata till punkt. Vi måste lyssna på varandra, och försöka förstå. Därmed inte sagt att någon ska undgå berättigad kritik, men envar har rätt att bli bemött i sak – inte genom tillmälen, kränkningar eller hot. Fakta ska mötas med fakta, argument med argument.

Påståenden ska bedömas efter sin sakliga innebörd, inte efter vem som framför dem eller vilka känslomässiga associationer uppgifter kan ge. Lika litet som meteorologer fördöms när de ger prognoser om dåligt väder, lika litet ska detta drabba medborgare som pekar på problem, och vill diskutera lösningar.

Sverige behöver ett medborgerligt samtal.”

excess
Uppropet tog alltså inte upp invandringsfrågan specifikt. Det handlade om demokrati, yttrandefrihet och medborgerligt ansvarstagande för Sveriges framtid. Bakom uppropet samlade vi namn.

Hur gick det? Det blev några hundra undertecknare, däribland Sten Andersson, då riksdagsledamot för Moderaterna.

Uppropet uppmärksammades i tre dagstidningar, men det blev ”tummen ned”. Expressens rubrik handlade om ”rasistiskt upprop”, och Sten Andersson kritiserades för att ha skrivit på. Den moderata partisekreteraren uppvaktades, och blev chockerad över Anderssons tilltag.

Vad som i Expressen ögon gjorde att uppropet kunde klassas som ”rasistiskt” hade inget med dess innehåll att göra. För detta intresserade man sig inte. Lika litet som någon av de andra tidningarna publicerades en enda rad ur uppropets text.

Nej, vad som föranledde Bonniertidningens klassning var att bland undertecknarna fanns några – enligt Expressens bedömning – dåliga personer, på vilka negativa epitet kunde klistras.

(BGF-affisch från februari 1996, i samband med massmedias Sincari-kampanj:)

tystad

Vad har drivit fram den förda migrationspolitiken och denna mentala likriktning i Sverige?

En ”vända-blad-strategi” är inte ägnad att bota det godhetssyndrom som fått en så förfärande spridning, inte minst bland unga och bland kvinnor. Ett syndrom, präglat att blockeringar, fördomar och intolerans.

Det behövs nu en grundlig och kritisk genomgång. Ett ärligt och öppet samtal på bredden, som kan nå alla landets medborgare. Om hur det gick till, om vägen fram till dagens kaossituation i Sverige; Och hur vi ska ta oss ur den.

Jag kan se åtminstone två syften med en sådan genomgång, som också Peter Esaiasson är inne på:

1. Helande kraft

Redan initierandet av sådana samtal skulle innebära ett erkännande av att det gått fel och att läget är allvarligt, att en politisk kursomläggning krävs.

Svenska folket har nu ett nationellt trauma att bearbeta. Det skulle underlätta om de som varit pådrivande bakom denna felaktiga utvecklingen träder fram och erkänner sitt ansvar.

2. Lära av misstag

Här måste finnas också viktiga lärdomar att dra, både demokratiskt/kulturellt och vad gäller invandringspolitiken.

Ska Sverige nu kunna ta sig ur denna situation kommer det att krävas en kraftsamling bakom bestämda och långtgående åtgärder.


Den förda ”flyktingpolitiken” har inte primärt handlat om att hjälpa människor i nöd – till enorma kostnader hjälper vi i huvudsak fel människor.

Den viktiga funktionen av invandringen har varit att driva igenom ett projekt för att omvandla Sverige till ett ”mångkulturellt samhälle” och att byta ut det svenska folket.

Det projektet behöver omedelbart avbrytas!

Det är också hög tid att överge FN:s flyktingkonvention från 1951, tillkommen i en annan tid, med andra förutsättningar än idag.

I varje fall måste Sverige nu säga upp New-York-protokollet – tillägget från 1967 som utvidgade konventionen till att gälla hela världen, från att först ha gällt bara Europa.


Beträffande den pågående etniska omvandlingen av Europa, se denna film: ”Endgame”.

Det talas om den pågående invasionen som en ”flyktingkris”, men det stämmer inte. Ordet ”KRIS” anger att det skulle vara fråga om någonting tillfälligt och övergående. Så är det inte!

De faktorer som framkallat denna massinvandring – befolkningsökning, fattigdom, kommunikationer, information och organisation – kommer att finnas kvar även fortsättningsvis.

Och det handlar inte bara om invandring i sig, till vårt land. Som statsminister Löfven har deklarerat får ingen kommun ”smita undan”.

I utvecklingens riktning ligger att allt färre svenskar får möjlighet att finna boendemiljöer där de kan uppleva trygghet och känna sig hemma.

trialsth


Mer

http://www.bgf.nu/u2.html

http://www.bgf.nu/u/s.html

http://www.bgf.nu/media/blast.html

https://janmilld.wordpress.com/2016/01/15/sanning-och-konsekvens/

https://janmilld.wordpress.com/2015/02/08/stormaktshaveri/

http://avpixlat.info/2016/02/15/andrum-eller-omprovning/

https://morklaggning.wordpress.com/2016/02/15/feminismen-ar-samhallsdestruktiv/

http://wärmler.se/tysk-lakare-varnar-sverige/

http://www.dagensarena.se/opinion/den-rasistiska-klagokoren-har-fatt-nya-roster/