• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

Ur dansk horisont

mw2
En uppföljning av fredagens bloggtext, om Danmark.

Pratbubblan till mp-ledaren Maria Wetterstrand i riksdagens talarstol ska inte tas bokstavligt. Hon använde inte ordet ”danskjävel”– däremot var ju detta andemeningen i hennes anförande, och det med eftertryck.

aw
En som faktiskt använt begreppet offentligt är Aftonbladets Anders Westgårdh. Under rubriken ”Någonting är ruttet i staten Danmark” skrev han 2001:

”…Sitt där och inavla er tillbaka till stenåldern. Men kom sen inte kravlande över Öresundsbron efter sympati när isoleringen övergår i tristess – för här har ni inget att hämta. Danskjävlar.”

Danskarnas ansatser att reglera asylinvandringen uppfattade Westgårdh som att ”utlänningar inte är välkomna” i Danmark.

ls
Till de som från svensk sida varit på hugget hör en annan journalist, Lena Sundström. En glättig yta har inte hindrat henne att se invandringskritiker i Danmark som ”smånassar” med ”grisiga åsikter” och att det snart kan vara dags att ”damma av judestjärnorna” igen. Det blev program för TV4 och en beprisad bok om Danmark, ”Världens lyckligaste folk” (där dansken Mikael Jalving sedan svarade med boken ”Absolut Sverige, en resa i tystnadens rike”).

Till de flitiga förtalarna av Danmark hör naturligtvis även den svenska s-politikern Mona Sahlin.
mj
Opinionsyttringarna från Wetterstrand och Westgårdh, Sundström och Sahlin, ingår i ett mönster från svensk sida. Det finns väl inget grannland som vid det här laget undgått att känna av förträffligheten från den ”humanitära stormakten”.

Sverige har länge legat s.a.s. på framkant i att peka finger mot andra länder och ge lektioner i hög moral. Underligt blir väl om vi inte vid det har laget har hunnit dra på oss både löje och irritation! Jag vet inte om ”svenskjävel” är ett begrepp i det  danska språket, men klart är att danskarna kan ha anledning att reagera mot den svenska attityden.

Vore jag dansk skulle jag nog känna både förundran och motvilja, men kanske också en växande oro över utvecklingen i Sverige, med tanke på att det rör sig om ett grannland.

ms

En som reagerat är Dansk Folkpartis ledare Pia Kjaersgaard. Det gällde då ett initiativ från Mona Sahlin inom EU, riktat mot Danmark.

I ett veckobrev 2002 skrev Kjaersgaard:

”…Sveriges regering har tillsammans med de belgiska och franska regeringarna skrivit till EU för att ifrågasätta Danmarks trovärdighet som EU:s ordförandeland. Är det ett nordiskt samarbete?

Den nordiska solidariteten och samhörigheten, som i de senaste 200 åren varit naturlig på grund av gemensamma värderingar, blir numera allt mera ansträngda. Den svenska integrationsministern Mona Sahlin kallar Danmarks flykting- och invandringspolitik för ’extrem’ och att den ’demoniserar flyktingarna’ och hon sprider ut den uppfattningen inom hela EU.

Socialdemokraten Mona Sahlin får självklart föra den politik som hon anser är bäst för Sverige och den svenska befolkningen. Om den svenska regeringen vill omvandla Sverige till en etnisk smältdegel, så är det deras problem. Om de vill göra Stockholm, Göteborg och Malmö till skandinaviska nya Beirut, med klankrig, hedersmord och massvåldtäkter, så är det också deras eget problem. Vi kan ju alltid sätta en broklaff på Öresundsbron.”

trask

Nu har vi alltså, tydligare än någonsin, facit av den svenska migrationspolitiken. Vårt land går totalt in i väggen. Så långt har det gått att den svenska regeringen sänder ut nödsignaler, vädjar om hjälp från andra EU-länder.

Först kom det bara i form av den gängse stöddigheten, om att Sverige på ett exemplariskt sätt tagit sitt ”ansvar”, medan andra länder försummat detta. Också de måste visa ansvarskänsla, dvs följa det svenska exemplet. Stefan Löfven visste nämligen att det rörde sig om bara en tillfällig kris – om alla EU-länder nu bara hjälptes åt skulle problemet… förlåt ”utmaningen”… sedan vara över.

svdsl
Det övergick snart i ett mer desperat och kvidande tonläge: andra länder måste ta över migranter som redan släppts in i Sverige.
En framställan gjordes också om några miljarder i särskilt EU stöd, för att lindra de ekonomiska konsekvenserna.

Som det visat sig, har danskarna visat sig genomgående kallsinniga till de svenska propåerna.
De vill inte ta tillbaka migranter som redan finns i Sverige.

De frångår även ett kvotantal på 1.000, som man tidigare gått med på inom ramen för EU-beslut. (De hänvisar där till att andra EU-länder inte hållit vad de lovat vad gäller begränsning av inflödet.)

Den danska linjen ser ut att konsekvent vara: Sverige har själv försatt sig i denna situation, får då står sitt eget kast.

jmdmk
Jag tror mig inte bara intellektuellt förstå danskarna, jag kan också känna starkt med dem!

Tidningen Berlingske:

”Vem bär egentligen ansvaret för den situation vi befinner oss i?

På många sätt liknar situationen en ungdomsfest, där en uppspelt tonåring bjudit in alla sina Facebook-vänner, varpå hon skickar över dem till grannen när hon inser att det inte finns tillräckligt med plats i föräldrarnas hus. Med sina öppna armar och öppna hjärtan har de svenska politikerna varit med och bjudit in en flyktingström som man inte längre kan överblicka.”

hotnorr
Den migrationspolitiska extremismen från svensk sida drabbar Danmark på framförallt två sätt:

1. Den skapar pull-effekter, bidrar till att sätta större migrantströmmar i rörelse – vilket leder till fler migranter även i Danmark.

2. Det gör Danmarks grannland Sverige till en krutdurk, vilket i förlängningen kan påverka även dansk säkerhet. Terrorattentatet mot Jyllands-Posten i december 2010 avvärjdes, men hur går det nästa gång – nu när SÄPO ska samordnas under Mona Sahlin?

En punchline till denna text blir:

Oavsett hur danskarna – med all rätt! – kan känna så är vi grannländer, gränsar till varandra och sitter redan därigenom till stor del i samma båt. Således ligger det även i Danmarks intresse att Sverige lyckas ta sig ur den aktuella knipan.

Vore jag dansk, då skulle jag kanske svara ungefär:
”Javisst, men… det går inte att hjälpa någon som inte ens vill hjälpa sig själv!”

Med andra ord:

EN FÖRSTA FÖRUTSÄTTNING för en samnordisk räddningsaktion av Sverige skulle vara att svenska politiker öppet erkänner att man har gjort fel, och lovar bättring!

Dvs att man lägger om den politiska kursen, bort från denna uppblåsta och osympatiska storsvenskhet!

Med nya signaler från samhällets politiska och mediala ”elit” skulle samtidigt kanske kunna hjälpa många svenskar att vakna upp ur sin självdestruktiva dvala.

pagrund


Mer

http://genusdebatten.se/dansk-debatt-kontra-svensk-debatt/

https://janmilld.wordpress.com/2011/05/25/

https://janmilld.wordpress.com/2015/11/08/akut-lage/

https://janmilld.wordpress.com/2015/10/25/formyndarstyre-nasta/

http://erixon.com/blogg/2015/11/tre-exempel-pa-politisk-oduglighet-i-tiden/

http://detgodasamhallet.com/2015/11/23/adolescentia-eller-jag-gar-i-forsta-ring-och-jag-fattar-ingenting/