
Har Sverigedemokraterna påverkat svensk politik i rakt motsatt riktning jämfört med vad partiets grundare avsåg?
Alice Teodorescu i Dagens Samhälle i december 2014:
”När Reinfeldt ingick den migrationspolitiska överenskommelsen med MP, i syfte att utestänga SD från makt, förvandlades politiken på området till en tvärtomcharad; den som i varje givet tillfälle tyckte tvärtemot SD vann.
På så vis målade M, liksom riksdagens övriga partier, in sig i ett hörn där varje medgivande av rådande integrationsutmaningar användes som bevis för att SD:s verklighetsbeskrivning stämde. Som om blotta erkännandet av ett problem som en motståndare noterat per definition innebär att alternativa lösningar blir obsoleta.”
En bloggkommentar i lördags var inne på samma spår:
”Jag börjar mer och mer misstänka att maktelitens politik styrts av ett tvärtomtänkande och att det är invandringskritiker och s.k. högerextrema som satt agendan från tidigt 80-tal. När BSS och sedermera Sverigepartiet protesterade mot invandringspolitiken på 80-talet möttes de av fanatiskt motstånd och följden blev en migrationspolitik som blev allt extremare ända fram till nutid.”
”Även Anna Dahlberg på Expressen har beskrivit sjupartiernas politik som en tvärtompolitik. Det kan innebära att dessa för landet så ödesdigra beslut tagits på helt irrationella grunder och som en form av markering mot ’högerextrema’,..”
Alltså:
Den argumentering man drev utgick från något annat än verkligheten, den politik man beslutade hade inte i fokus att i första hand lösa problem.
Nej, avgörande var vad SD tyckte, sade och gjorde. Till detta hade man att förhålla sig – och se till att göra precis tvärtom!
(Man gjorde även ordet ”ansvar” till sitt vanligaste honnörsord…)

Det här påminner mig om hur det var för 20 år sedan. Sverigedemokraterna hade i val fått bara 20.000 röster och kom just ingenvart. Partiet var på en gång fysiskt terroriserat och propagandistiskt demoniserat. Det användes gärna som slagträ mot andra invandringskritiker, för kopplingar som kunde kompromettera.
I det läget tänkte jag att bäst vore om SD helt lades ned.
I ett skede var det nära att så också skedde.
Detta inbjuder till ett tankeexperiment.
Antag att Sverigedemokraterna faktiskt hade försvunnit från den politiska scenen på 1990-talet.
Antag att SD sedan ersatts med en helt ny partibildning, med nya personer i ledningen. Kanske skulle denna då ha haft bättre förutsättningar, kunde ha blivit svårare att avfärda. Eller…?
• Ian Wachtmeister gjorde faktiskt ett försök med ”Det nya Partiet” 1998, men fick snart sina torgmöten söndertrasade.
• Blågula frågors erfarenheter talar i samma riktning. Även vi tvingades märka hur mötesfrihet i praktiken saknades.
Även vi blev snabbt stämplade.
Demoniseringen drabbade envar som anförde politiska invändningar, eftersom makthavarna från början hade bestämt sig för ett projekt att driva. Till varje pris. Den som försökte ställa sig i vägen för massinvandringen och ”mångkulturen” gjorde sig därmed till måltavla.
Det var nog bäst, det som skedde – att Sverigedemokraterna fortsatte!
Redan vid riksdagsvalet 2002 lyckas partiet passera 1% av rösterna och i valet 2006 var SD nära att ta sig in i riksdagen.
Men!
Tillbaka till problemet med tvärtom-politiken:
Resultatet av den blev alltså som beskrevs här i början. Sverige har blivit världsmästare i ”godhet”, genom att driva fram en rekordinvandring som allvarligt underminerar vårt samhälle.
Har Sverigedemokraterna ett ansvar för att det blev så?
Både ”nej” och ”ja”, vill jag påstå!
A. Sjupartiet
I grunden måste envar bära ansvar för sina egna handlingar. Detta gäller både individer och partier. De sju i riksdagen som konsekvent röstat för en destruktiv invandringspolitik måste, oavsett hur de motiverar detta inför sig själva och andra, bära det fulla ansvaret för detta.
B. Sverigedemokraterna
Samtidigt skulle SD ha kunnat påverka situationen genom ett föra en klok politik.
En klok politik skulle ha varit att beträffande invandringen intaga så radikala positioner, att det lämnade utrymme för andra partier att också vara åtminstone delvis vettiga, utan att kunna anklagas för att ”låta som Sverigedemokraterna”.
Så har inte skett.
Istället blockerade SD genom att själv intaga mittenpositioner, uppenbarligen i en strävan att bli accepterade som ”anständiga” och ”rumsrena”. Därigenom har man, om än ofrivilligt och/eller omedvetet, medverkat till politiska låsningar och drivit på pk-extremismen.

I mitt tycke blir detta senare dessutom en osympatisk hållning – att söka bifall och gillande från samma instanser som bär ansvar för så mycket av förtryck, orättvisor och samhällsupplösning i Sverige idag. Dessa krafter förtjänar bara allas vårt djupaste förakt!
Uttryck för den här hållningen har varit detta uteslutningsraseri inom SD och denna Expo-inspirerade ”nolltolerans mot rasism”. Överhuvudtaget har SD-ledningen till stor del anammat kulturmarxisternas ”värdegrund” och språkbruk – det gäller att ”hålla rent” och inte riskera att någon ska kunna känna sig kränkt.
”Antirasistiskt mittenparti”. Bah!
Det här ligger vägg-i-vägg med andra svagheter inom dagens SD, nämligen toppstyrningen och bristen på demokrati. Där är behandlingen av SDU ett så grovt exempel, att det känns närmast overkligt!
Hur gå vidare för Sverigedemokraterna, nu efter Landsdagarna?
• Det rör sig alltså om en ny situation genom att migrationen verkligen ”gått in i kaklet”: människor tvingas tillbringa nätter utomhus nu i vintern och tältläger planeras.
• Ny är situationen också genom Moderaternas omsvängning och de nya tongångarna från Löfvenregeringen.
I det läget blir det än mer nödvändigt för SD att intaga en radikalare position!
Glädjande nog synes just detta nu ske.
Från SD-håll har jag uppfattat krav om att
– helt stänga gränserna för asylinvandring
– ändra/omförhandla flyktingkonventionen
– ompröva redan beviljade PUT åt utlänningar i Sverige.
Dessutom måste pull-effekter elimineras, även av direkta besparingsskäl.
Kanske kan man här hitta mer genom att damma av 33-punktmanifestet från år 2005.
Vi svenskar finns som ett folk, och vi ska inte bytas ut!
Jimmie Åkesson var i sitt tal inne på samma tankegångar som jag själv tidigare varit, när det gäller en rimlig partikonstellation för en ny regering. Där finns tre partier med ideologiska beröringspunkter, som alla kanske kan betecknas som konservativa. Det är Moderaterna, Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna.
Tillsammans har de i dagsläget 84 + 49 + 17 = 150 mandat i riksdagen. Det är mer än vad nuvarande regering har, men inte riksdagsmajoritet (175).
Efter ett nyval skulle dock utsikterna vara goda för en majoritet – SD kan då på egen hand ha erövrat mer än 100 mandat.

Ett politikområde som i det sammanhanget kan oroa i varje fall mig är säkerhetspolitiken:
Både Moderaterna och KD vill att Sverige ska gå med i NATO.
Var står SD?
Redan i vår kommer riksdagen att ha ett otäckt värdlandsavtal att ta ställning till.
På landsdagarna valdes Julia Kronlid till vice ordförande för Sverigedemokraterna. Jag vet inte i vilken utsträckning det kan ses som ett politisk ställningstagande, men hon har röjt en russofobisk hållning helt i linje med den aktuella mediapropagandan i Sverige. Kan valet av Kronlid signalera en mer NATO-vänlig hållning från SD?
I dessa tider av dels krig som bidrar till migrantströmmar, dels kamp mot ISIS-terrorismen, är det angeläget att Sverigedemokraterna inte hamnar på fel sida.
PS1
Ingenting av vad jag här skrivit ska tolkas som att jag skulle motsätta mig bildandet av ett skarpare och mindre sionistiskt partialternativ, vid sidan av Sverigedemokraterna. Tvärtom, detta vore i hög grad önskvärt!
PS2
I denna bloggtext skrev jag att det är ”glädjande” att Sverigedemokraterna nu skärper sin linje kring migrationen. Fattas bara – det är jag vad själv hela tiden pläderat för, alltsedan 33-punktmanifestet 2005.
Samtidigt känns det som att jag kanske röjde ett mått av naivitet med min glädjedeklaration. Fattas bara att SD nu skärper sig – det tvingas man till när Moderaterna börjar närma sig en vettig linje kring migrationen!
Om SD nu inte snabbt radikaliserar sin linje kan partiet riskera framstå som ett inte längre självklart bättre alternativ än Moderaterna.
PS3
Ur inlägg på Mörkläggning:
”Det övergår mitt förstånd hur svenska politiker kunnat glömma sitt ansvar gentemot sina egna medborgare och väljare, och dessutom inte fattar att de driver bort dem som utgör grunden för det relativa välstånd som de nu tycker att hela världen ska få tillgång till. Tydligen förstår de sig inte heller på multiplikation och division, för i så fall hade de för länge sedan insett att vårt välstånd räcker snart ingenstans, om man använder det oklokt eller delar ut det till alltför många.”
”…de invandrargrupper vi har i Sverige, har betydligt lägre humankapital än infödda svenskar. Det är helt naturligt, eftersom de flesta kommer hit för att få ett bättre liv. … Ett land som Sverige, som schablonmässigt ger försörjningsbidrag till asylsökande, innebär givetvis en särskilt stark lockelse …”
I fokus för varje svenskt parti borde stå svenskars intressen.
PS4
Fria Tider, ”Vad ska SD göra nu?”:
”Men det finns ett viktigare tabu att bryta: Bidragen. Av någon anledning diskuteras bidrag och välfärd i princip aldrig i kritiska termer av Sverigedemokraterna. Att en invandrarkvinna med tre barn kan kvittera ut 23.000 kronor skattefritt i månaden bekommer, vad det verkar, inte partiet.
Men när invandringen väl är stoppad måste ett parti som är kritiskt till det mångkulturella experimentet faktiskt fokusera på bidragen – själva kärnan i det mångkulturella samhället. Det västerländska välfärdssystemet har reformerats i grunden och handlar inte längre om att västerlänningar ska finansiera ett gemensamt trygghetssystem åt varandra – utan om att västerlänningar ska betala för andra.
Det är svårt att inte få känslan av att SD:s motstånd mot att angripa bidragen beror på partiledningens egen vana vid att använda socialförsäkringssystemet…”
Kanske är det mer sannolikt att Moderaterna lanserar en bidragskritisk arbetslinje som – denna gång – faktiskt även gäller invandrare. Med en invandringspolitik som redan är hårdare än SD:s kan utvecklingen mot en arbetslinje för alla tyckas naturlig. ”
PS5
Ingrid & Conrad, avsnitt 12 – oj!:
Mer
http://sdarkivet.se/
https://asylkaos.wordpress.com/2015/11/29/sd-tar-stora-kliv-at-fel-hall/
http://demokratbloggen.blogspot.se/2015/11/moderaterna-ar-nu-tuffare-mot.html
http://qet.se/2015/11/29/sd-aterradikaliseras/
http://patrikengellau.com/2015/12/05/en-het-potatis/
http://www.friatider.se/det-handlar-om-friheten
http://www.friatider.se/dr-ngstuge-karlsson-j-mf-rs-med-stalin
http://www.friatider.se/wigh-sd-styrelsen-styr-inte-partiet
http://www.friatider.se/kronlid-och-herrstedt-tar-ordf-randeposter
http://www.friatider.se/moderaterna-nu-tuffare-mot-invandring-n-sd
http://mikaelstyrman.blogspot.se/2015/11/sd-snart-inte-tillrackligt-rasistiskt.html
https://asylkaos.wordpress.com/2015/11/27/sverigedemokraternas-landsdagar-i-helgen-det-behovs-ett-nytt-parti/
https://asylkaos.wordpress.com/2015/11/29/sverigedemokraternas-moraliska-och-politiska-haveri/
https://peterharold.wordpress.com/2015/11/28/partidemokrati-bland-maskrosor-och-blasippor/
http://antropocene.se/2015/november/kalifen-i-ankara-och-hjalten-i-kreml.html
https://janmilld.wordpress.com/2015/11/26/vad-forsvarar-nato/
https://janmilld.wordpress.com/2015/04/18/replik-om-ryssland/
https://janmilld.wordpress.com/2015/11/19/avklippt/
https://janmilld.wordpress.com/2014/03/22/tydlighet-om-ukraina/
https://janmilld.wordpress.com/2015/04/13/karlsson-i-taket/
https://janmilld.wordpress.com/2014/08/07/kalott-kapat-parti/
Filed under: ansvar, demokrati, extremism, invandring, krig, moderater, motstånd, nationalism, nato, partier, pk, ryssland, säkerhet, sd, svenskfientlighet, svenskhet, Sverigedemokraterna, terrorism | Tagged: demokrati, extremism, försvar, invandring, motstånd, nato, partier, pk, säkerhet, sd | 22 Comments »