Temat för denna bloggtext blir hur det nu finns en genomgående dissonans i vårt samhälle mellan å ena sidan påbjudna föreställningar om verkligheten, å andra sidan hur det faktiskt förhåller sig. Den officiella politiska debatten sker i en fantasivärld!
Några exempel:
1. Flyktingar
Hur många gånger har statsminister Stefan Löfven i TV upprepat sitt mantra om att de migranter som kommer hit ”flyr för sina liv”? I själva verket har ju dessa utlänningar hunnit passera ett antal säkra länder innan de når Sverige.
Det handlar om migranter, inte flyktingar! De väljer både tidpunkt och mål för sin resa. De föredrar då det land som ger dem mest av det som de efterfrågar.
Kollisionen mellan den löfvenska fantasibilden och verkligheten illustreras av hur välbeställda utlänningar med högt ställda förväntningar på standard och service gång på gång ger uttryck för sitt missnöje och sin besvikelse. Vad Sverige kan erbjuda dem är inte bra nog. De villkor som många svenskar lever under, med avstånd till mataffär och vårdcentral, blir för dem oacceptabelt.
Åtskilliga gånger har dessa ”flyktingar” i protest vägrat att gå av bussen, som nu i Lima i Dalarna.
2. Arbetsmoral
Är det så att alla människor har som högsta önskan att klara sin egen försörjning genom eget hederligt arbete? Får vi tro en löfvenminister som Ylva Johansson är det så. Men vilken saklig grund har hon för det antagandet?
Vad hon ger uttryck för är föreställningar som i hennes kretsar upplevs behagliga och därmed kan förläna henne själv en godhetsgloria.
I verkligheten finns det självfallet många människor som inte har något emot att leva arbetsfritt och bli försörjda av samhället.
Eller att få extremt höga ekonomiska ersättningar som på intet sätt motsvaras av deras egna arbetsinsatser…
Den svenska välfärdsstaten har förutsatt en bestämd kultur med en hög arbetsmoral hos svenskarna, men sådant kan ju förändras.
Patrik Engellau har skrivit bra om detta.
Det är inte självklart att människor från fjärran länder och andra kulturer har en traditionell svensk arbetsmoral.
Allraminst om i Sverige finns ett bidragssystem som ger dem bättre ekonomi genom stora familjer och många bidrag än genom lågavlönat förvärvsarbete.
3. Invandringkostnader
Invandringen sägs i propagandan vara diffust ”berikande”. I DN och andra media har också återkommande hävdats att invandringen rent ekonomiskt är lönsam, varvid man i praktiken talat om andra typer av invandring, än den som nu faktiskt sker till Sverige.
Om det verkligen vore sant att invandringen är lönsam, då skulle det självfallet aldrig behövt mässas om att kommuner och andra EU-länder ”måste ta sitt ansvar”. Om det skulle stämma, som man påstår, då skulle kommuner rimligen stå i kö för att få ta emot fler migranter.
4. ”Barn”
Det talas om ”ensamkommande flyktingbarn”, men hur vet man att det verkligen är fråga om barn?
Några ålderskontroller görs ju inte, men där ålderskontroller görs – i våra grannländer – har det visat sig att många är vuxna män.
Bilder vittnar också om skäggväxt och kroppsbyggnad som tyder på det. I deras boenden håller sig också de verkliga barnen och de vuxna ”barnen” var för sig.
Till just Sverige söker sig så många fler ”ensamkommande flyktingbarn” än till våra grannländer – just därför att man där inte lika lätt låter sig luras. Till ofattbara kostnader.
6. Ansvarsbefrielse
I Sverige pågår nu mycken förstörelse och brottslighet med koppling till invandringen, såtillvida att grupper av invandrare där är starkt överrepresenterade. Detta vill media och etablissemang dock inte erkänna, inte kännas vid.
Försvarslinjen utgörs av en dubbel förnekelse:
a) man förnekar fakta, vill dölja och sopa under mattan.
b) man förnekar ansvar, vill bortförklara och omyndigförklara förövarna: de är ”utsatta grupper” som inte rår för vad de gör. De saknar kontroll över sig själva.
På dem kan inga krav ställas.
6. Sjukfrånvaro
Både många korttidssjukskrivningar och längre perioder av sjukskrivning eller förtidspensionering kan naturligtvis vittna om verklig sjuklighet, men det kan också vittna om låg arbetsmoral.
När invandrare har högre sjukfrånvaro än etniska svenskar blir den påbjudna tolkningen att det rör sig om verklig sjuklighet. Den extremt höga andelen förtidspensionerade bland just greker och jugoslaver på 90-talet motsäger dock den tolkningen.
Se här, här och här.
7. Invandringsmängd
Omfattningen på migrationen till Sverige har konsekvent bagatelliserats. I mitten av 90-talet var den återkommande klyschan att det ”kommer bara en rännil”, eftersom det var mindre än rekordsiffrorna 1993-94.
Idag argumenteras att det kommer så många fler flyktingar till grannländer till Syrien än till Sverige, när den enda rimliga jämförelsen måste vara andra länder i Norden och Västeuropa.
8. Alla lika
PK-mantrat över alla andra är nog ”alla människors lika värde”.
Detta har man i praktiken glidit iväg och tagits ett steg längre, till att alla människor är likadana och helt utbytbara.
Dvs att ett visst antal etniska svenskar kan ersättas med ett lika stort antal t ex araber eller afrikaner.
Sanningen är ju att Sverige blivit vad det är genom insatser från svenskar.
Försvinner vi svenskar finns alltjämt en landyta här, men det är inte längre Sverige.
9. Rasism
Här blir det galet i alla ändar:
a) Man klassar det som ”rasism” när det inte är det – t ex kritik av en galen invandringspolitik eller kritik av dåliga attityder från enskilda invandrare.
b) Man är själva verkligt rasistiska, när man försöker skuldbelägga oss vita pga vår hudfärg.
10. Fördomar
Tidigare klassades vi invandringskritiker som dumma och fördomsfulla. Efter att Jimmie Åkesson knockat Mona Sahlin i en TV4-debatt 2007 bytte man fot från kulturmarxisternas sida.
Därefter ansågs istället att SD och andra invandringskritiker kom med för mycket siffror och fakta. Nu skulle ”debatten tas” genom att istället lyfta fram sin egen moraliska överlägsenhet.
11. Tolerans
De politiskt korrekta gör anspråk på att representera ”tolerans”.
I sin praktik står de ju för raka motsatsen. Mot meningsmotståndare är de utpräglat intoleranta – de ser oss som sämre människor, vilka inte behöver bemötas normalt och inte ska få möjlighet till yttrandefrihet.
12. Ansvar?
De gör också anspråk på att förespråka ett ansvarstagande.
I verkligheten struntar de i svenska folkets mest grundläggande intressen.
De tar inget ansvar för Sverige och svenska folkets framtid.
13. Godhet?
Vidare tror de sig företräda en godhet.
Vare sig de där är uppriktiga eller från början till slut är raktigenom falska och hycklande – vad blir resultatet?
Deras politik leder inte till någonting gott!
Det leder tvärtom till katastrof för de flesta som bor i Sverige!
14. ”Vi och dom”
De politiskt korrekta säger sig inte skilja på ”vi och dom”.
I själva verket skiljer de mycket noga på människor med ”rätt” åsikter och människor med ”fel” åsikter.
De senare tilldelas inte samma människovärde och rättigheter.
De skiljer också på svenskar och utlänningar: brott bedöms efter vem som är offer och vem som är förövare!
Som jämförelsen Västerås-Trollhättan manifesterade.
PS
Till detta kan fogas ytterligare en punkt:
”Grupp mot grupp”
Innebörden av att inte vilja ställa grupp mot grupp är att inte vilja ställa utgift mot utgift.
Dvs man förnekar grundläggande ekonomiska realiteter. I verkligheten måste budgetar gå ihop, är resurserna begränsade. Så i praktiken ställer även kulturmarxisterna grupp mot grupp – vare sig de vill det eller inte.
De gör det dessutom på ett djup orättfärdigt sätt, där etniska svenskar gång på gång kommer i andra hand. Vi behandlas som en andra klassens medborgare i vårt eget land. ”Alla människors lika värde” – men det är mer synd om vissa grupper än om andra grupper. Mest synd är det om ”flyktingar”, och en svensk kan aldrig kvalificera sig som sådan.
Alltså ska utlänningar ges företräde i Sverige. Vilket nu återkommande sker.
Mer
AFFES
Folk ska gråta framför teven
ALEXANDERSSON
Flyktingkrisen exponerar den svenska kärnrötan
ALFSSON
PK-fascism
ALTSTADT
Så blir vänstern SD:s vallokomotiv
ANTROPCENE
Klimatmötet COP21 handlar inte om klimatet
ARNSTBERG
De postmoderna samhällsbyggarna
ARPI
Alla är vi rasister
ASYLKAOS
Skadegörelsen på Henrik Vinges (SD) lägenhet…
BLUESHIFT
Informationskriget
CAESAR
Belägrat land
ENGELLAU
Motsatta mentaliteter
HAROLD
Medborgar-STASI mot SD?
KRABBE
Svenska regeringens vapen mot sina egna medborgare, del 1.
LEDARSIDORNA
Det brinner i knutarna!
LJUNGBECK
Dom är inte som vi
MOTPOL
Ett Sverige i konstant undantagstillstånd
NORDSPOTTNING
Nonsensfrågor och nonsenssvar
PROJEKT MORPHEUS
Mission Impossible
SJÖGREN
Ett enat folk kan aldrig besegras
SOCKERBITAR
Bränder, Sahlin och SD
STYRMAN
Journalister ber inte om ursäkt
SUK
Vi är folket!
SUNDH
Mental och medial låsning
TOKLANDET
Kraftigt ökade utgifter för ensamkommande barn
TULLBERG
Blir Sverige en failed state?
VARJAGER
Långa köer till folktandvården
WAGER
Då har väl också vår del av avtalet…
Filed under: anpassning, ansvar, avsvenskning, debatt, demografi, demokrati, diskriminering, ensamkommande, extremism, försvar, film, folkhem, godhet, invandring, kostnader, kultur, massmedia, mångkultur, media, miljö, motstånd, nationalism, opinion, pk, propaganda, säkerhet, självutplåning, svenskfientlighet, svenskhet, terrorism, tolerans, Yttrandefrihet | Tagged: debatt, demografi, demokrati, extremism, film, invandring, kostnader, mångkultur, pk, propaganda, säkerhet, svenskhet, Yttrandefrihet | 14 Comments »
Jan Millds blogg 