• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

  • Annonser

Inte bara Wolodarski

saljare
Kanske blev montaget ovan orättvist mot DN-redaktören Peter Wolodarski. Naturligtvis har han betalt för sitt arbete, men  vad som bär fram honom är nog ändå i grunden egna politiska övertygelser.

Wolodarski har ett konsekvent – och  anmärkningsvärt – förhållningssätt till yttrandefrihet. Detta har senast (eller näst senast) manifesterats i pläderande för åtgärder mot dissidenter på webben.

hatkan
DN-montaget den 23/8 2015 återger ett antal grova formuleringar. Huruvida de varit verkligt förekommande eller är bara DN:s fantasier framgår inte, men oavsett vilket så är det knappast vad som är DN:s verkliga ”bekymmer”.  Vad DN vill komma åt är naturligtvis tunga webbsidor för dissidenter, oavsett där skulle ha förekommit grova formuleringar eller ej.

Vad DN vill få tyst på är saklig kritik. Märkligt kan tyckas – utifrån såväl tidningens liberala traditioner som dess kvantitativa dominans. Jag kan tolka Wolodarskis agerande som både ett extremt kontrollbehov och en medvetenhet om svagheten i den egna argumenteringen.

DN-ledaren i augusti var inte unik. Wolodarski har även tidigare röjt hur han upplever att yttrandefriheten behöver begränsas. Lagen om hets mot folkgrupp bör skärpas, anser han.


 

mardrom

Wolodarskis senaste är de upprepade straffexpeditionerna mot krönikören Julia Caesar, tillika tidigare DN-medarbetare.

bor

Ur hennes senaste krönika, ”Mardrömmen”:

”Så här ser det åsiktsförtryck ut som utspelar sig i Sverige 2015. Detta är Stasi på svenska. DDR Schweden. Totalitär maktutövning mot enskild person i hennes eget hem.”

”Efter Orrenius’ hembesök är jag orolig. Min trygghet har trasats sönder. Jag vågar knappt gå ut. Oron för barnen och min egen säkerhet lämnar mig ingen ro. Jag ansöker om skyddade personuppgifter hos Skatteverket. Ansökan avslås, eftersom jag inte har blivit fysiskt misshandlad. Polisen och handläggaren på Skatteverket förklarar att 22 kap. 1 par Offentlighets- och sekretesslagen i huvudsak gäller kvinnor som misshandlas av sin partner eller före detta partner och behöver skyddade personuppgifter och skyddat boende.

Lagstiftningen släpar efter. Den gäller inte mig eller någon annan av Sveriges dissidenter som jagas, förtalas, förföljs, hängs ut, trakasseras, ofredas och misshandlas. Lagstiftarna har inte förutsett ett samhällsklimat där en gammal kvinna som bor ensam i ett litet hus ute i skogen blir jagad i sitt eget hem av journalister och fotografer från landets största morgontidning. Man måste ha en sönderslagen kropp för att få hjälp.”

Uppenbart är ju hur journalisternas uppdrag glidit över, från att s.a.s. granska makten åt folket till att granska folket åt makten.

”Hur blev det så här?”, frågar Julia Caesar:

”När började journalisterna svika sitt uppdrag att granska makten och istället smälta ihop med den politiska makten? När kröp de upp och gosade in sig som knähundar i maktens knä? När började journalisterna svika, vilseleda, bedra och bekriga sitt eget folk?

När jag började arbeta som journalist i slutet av 1960-talet var det annorlunda. När började det gå snett? När blev journalisterna maktspelare på politikernas planhalva? När började de granska folket åt makten?”


ps
Jag kommer att tänka på uttalandet av dåvarande invandringsministern Pierre Schori (s) i riksdagen i maj 1997, om att ”främlingsfientlighet” ska ses som något att ”kriminalisera och jaga”. Är det inte just vad journalister i Sverige ha ägnat sig åt alltsedan dess?

Men detta hade ju börjat redan före s-ministerns uttalande, och jag är inte säker på om det är media som sitter i knät på politikerna eller politikerna som sitter i knät på media. Det kan nog vara både-och.

Ett exempel är Expressen våren 1996, uppföljt med kvällstidningarnas gemensamma Expobilaga i juni.

ansikten
Hur har redaktörer och journalister inför sig själva kunnat motivera sitt agerande, försvara att de på detta sätt medverkar i förföljelse av oliktänkande?

I mitten av 90-talet användes kanske ännu inte begreppet värdegrund, men i botten ligger samma grundsyn: demokrat är den som har de rätta åsikterna. Demokratin värnas bäst genom att marginalisera och tysta dem som inte är pålitliga ”demokrater”.

Massmedia har utvecklats till att bli ett ”allt-i-ett”:
• Polis (avslöjar och griper brottslingarna)
• Åklagare och domare (utdömer straff)
• Verkställare av bestraffningar.

besok
”Det börjar med ord”, löd bildtexten till DN-montaget den 23/8, men det faktiska politiska våld som förekommit i Sverige under de senaste decennierna har ju framförallt drabbat sverigedemokrater och andra dissidenter.

Och hur låter DN när svenskar har mördats?  Julia Caesar:

”Peter Wolodarskis agendajournalistik har den senaste tiden bland annat manifesterat sig i att omedelbart efter knivmorden på Carola Herlin, 55, och hennes son Emil Herlin, 28, på Ikea i Västerås den 10 augusti trumpeta ut de här rubrikerna på DN:s nätsajt:

’Rädsla på boendet efter knivattacken’

’Trots allt – dödliga våldet har minskat. Sverige har blivit tryggare’

’Misstänkt Ikea-mördare livsfarligt skadad’.”


Den nu aktuella förföljelsen av skribenten Julia Caesar är alltså inte unik.

• Ett annat exempel som jag finner särskilt grovt är TV4:s straffexpedition och åsiktspolisande mot riksdagsledamoten Egon Frid (v) för hans krav på en oberoende utredning kring WTC-dådet 2001.

Se denna film:

• Till de särskilt grova exemplen finner jag även Kungsbacka-Nytts försök att avslöja och bestraffa deltagare vid ett tabloidarmöte i Göteborg. Journalistik som människojakt.

jsm


Mer

https://asylkaos.wordpress.com/2015/08/31/niklas-orrenius-ar-ingen-journalist-han-ar-en-torped-at-peter-wolodarski/

http://www.motpol.nu/oskorei/2015/08/31/dagens-nyheter-pyrrhussegrar-och-bojkotter/

http://www.motpol.nu/redaktionen/2015/08/31/orreniusvanstern-och-behovet-av-kontraterrorism/

http://antropocene.se/2015/august/darfor-sviker-den-tredje-statsmakten.html

http://www.d-intl.com/2015/08/31/ledare-journalisternas-dodsryckningar/

http://nyheteridag.se/darfor-hatas-du-som-journalist/

http://www.kimmoa.se/rn/visa?UID=7236903

https://toklandet.wordpress.com/2015/09/01/hanga-ut-adress-och-sant/


https://janmilld.wordpress.com/2014/01/02/malexander-och-wolodarski/

https://janmilld.wordpress.com/2013/09/24/agendasattare/

https://janmilld.wordpress.com/2011/07/31/wolodarski/

https://janmilld.wordpress.com/2012/03/17/fortal-eller-debatt/

https://janmilld.wordpress.com/2013/12/19/journalistik-och-vald/

https://janmilld.wordpress.com/2013/12/18/agenda-pa-hogvarv/

https://janmilld.wordpress.com/2013/11/12/inte-bara-tartor/

https://janmilld.wordpress.com/2013/12/13/ovantat-besok/

https://janmilld.wordpress.com/2013/12/12/ratten-till-vara-kanslor/

https://janmilld.wordpress.com/2015/08/27/media-som-sakerhetsrisk/

http://www.bgf.nu/nr/97/2/journalist.html


http://www.svd.se/pressombudsmannen-och-tryckfriheten

http://www.svd.se/po-i-replik-om-tryckfriheten

Annonser