• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

  • Annonser

Krims sorti

 

kplatsen

Lyssnar vi på Folkpartiets Jan Björklund så var det ett övergrepp från Ryssland när Krimhalvön våren 2014 återfördes till Ryssland. Ryssland har därmed visat sig aggressivt, och frågan blir bara vad nästa steg kan bli. Är det Gotland som står härnäst på Moskvas meny?


Det slår mig att min egen argumentering till försvar för Krims återförening med Ryssland varit ofullständig. Jag har utgått från två moment:

1. Krimbornas önskan att få tillhöra Ryssland, sammanhängande med etnicitet och med historiska rötter.

2. Geopolitik och ryska säkerhetsintressen, genom flottbasen Sevastopol.

fordrivning

Det finns ett tredje moment, som jag missat, och som alls inte framkommit genom västmedias nyhetsförmedling. Man kan säga att krimborna fördrevs bort från Ukraina, genom den uttryckliga terror som de utsattes för.

Vilket illustrerar motsägelsefullheten hos kuppmakarna och deras anhängare. De förebrår krimborna för att ha brutit sig loss från Ukraina, men logiken i detta blir rimligen att krimborna förväntas agera som aktiva medborgare i Ukraina, dvs deltar i opinionsbildning och i politik.

Det fick de ju inte göra!!!

parken

USA-presidenten Barak Obama krävde i januari 2014 att president Viktor Janukovytj skulle dra tillbaka sin kravallpolis från centrala Kiev. De av USA finansierade gatukrigarna hade snart trappat upp våldet till en nivå då Janukovytj fann för gott att ”slänga in handduken”. Han gjorde just vad USA krävt: drog tillbaka sin kravallpolis. Varpå hans egen person hamnade i akut fara. Han ville inte sluta som Al-Gathafi, så han lämnade i all hast Kiev. Räddades till livet genom insatser från Moskva.

natofrihet

Men kvar blev ju hans civila supportrar – det blev nu fritt fram för Högra sektorn och andra organiserade våldsfigurer att ge sig på dessa. I Mariinskyparken fanns cirka 500 fredliga demonstranter, tillresta från Krim och södra Ukraina. De kallade sig själva ”Anti-Maidan”. Dessa blev nu utsatta för allt grövre våld från Maidantorget.

Säkerhetsläget var snart sådant, att de bara måste ge sig därifrån, försöka ta sig tillbaka till Krim igen. Åtta bussar fylldes med krimbor och man började köra söderut. Detta skedde den 20 februari 2014.

bussbranden

Man kom några 10-tal mil, så långt som till Cherkasyregionen och orten Korsun-Shevchenkovsky. Där fanns vägspärrar och polisen lotsade bussarna in i ett väl organiserat bakhåll. Där väntade ett stort antal anhängare av Högra sektorn, beväpnade med påkar, hemmagjorda tillhyggen och även skjutvapen.

Bussarna stoppades, rutor slogs sönder och däck punkterades. Av de åtta bussarna eldades hälften upp.

De drygt 300 passagerarna tvingades ut och under nio timmar hölls de kvar, plågades och förnedrades. Ingen undgick skador, fysiskt och psykiskt. 7 dödades och ytterligare 20 försvann.

Misshandeln innefattade att man dränkte in några med bensin och hotade att tända på. Hot framfördes om att Högra sektorn skulle komma till Krim och där fara fram värre än vad man redan gjort i Kiev.

misshandel

Till bilden hör att man tio veckor senare gjorde just detta.

Det skedde i Odessa den 2 maj.

Där dödades 48 kuppmotståndare efter att ha stängts in i Fackföreningarnas hus.

Många av dem lynchades genom att eldas upp.

Sveriges dåvarande utrikesminister lade skulden på offren.

cbmordare

Korsunmassakern blev snabbt känd på Krim och invånarna där upplevde naturligtvis en rädsla för att Högra Sektorn skulle komma även till Krim och där släppa lös samma typ av terror.

Geografiskt erbjöd halvön möjligheter att spärra av tillfarter, och det blev just vad man gjorde. Flygplatsen i Simferpol blockerades för att hindra flyg från Kiev att landa. Ankommande tåg bevakades noga.

Det var vid ett tillfälle mycket nära en väpnad konfrontation med styrkor från Kiev, men i ett avgörande ögonblick ingrep ryska soldater från Sevastopol och kunde hindra blodsutgjutelse.

Summan av dessa händelser blir att krimborna – på goda grunder – fruktade för sin säkerhet och att detta var en helt näraliggande och mycket stark anledning till att taga avsked från kuppregimen och våldsorganisatörerna i Kievområdet.

Till detta kom signaler från de nya makthavarna i Kiev, ifrågasättande rätten att använda ryska språket i Ukraina.

krim


Det finns en hel del material kring vad jag här skriver – både filmer, stillbilder och texter.

Ryssland har gjort en ambitiös film på dryga två timmar om Krim och återföreningen:  ”Vägen till fosterlandet”. 14 minuter in i filmen tas övergreppet i Korsun upp – dokumentärt material kompletterat med några rekonstruerade scener:

Därutöver finns två andra filmer av dokumentärt slag:

Och webbsidor:

http://fortruss.blogspot.se/2015/02/korsun-massacre-anniversary-what-really.html

https://antieuromaidansweden.wordpress.com/2015/06/21/krimborna-berattade-om-tragedin-vid-korsun-sjevtjenkovskij/


Mer

https://www.youtube.com/watch?t=153&v=rb-azpKkymM

https://peterharold.wordpress.com/2015/08/05/svds-ivar-arpi-klagar-pa-rysk-propaganda-men-vad-ar-det-han-sjalv-haller-pa-med/

https://janmilld.wordpress.com/2015/03/12/i-bildts-fotspar/

https://janmilld.wordpress.com/2015/03/22/lofven-statsminister/

https://janmilld.wordpress.com/2015/02/28/kiev-2014-ryssland/

https://janmilld.wordpress.com/kiev-2014/

Annonser