• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

  • Annonser

Vad vet Wolfgang Hansson?

irrgang

OK.  I förra bloggtexten använde jag ett begrepp, som ligger nära vad jag annars själv brukar kritisera.  ”Rusofobi”.

Det ligger ju nära ”islamofobi”. Så här resonerar jag:

1. Om ”islamofobi”

I praktiken sjukdomsdiagnosticerar man med det begreppet vad som i praktiken ofta är bara en saklig och återhållsam kritik av muslimsk extremism, islamisering av det svenska samhället eller vissa muslimers stötande kravfullhet.

Därmed används begreppet fel, det bör överhuvudtaget inte användas.

2. Om ”rusofobi”

Vad jag här syftar på är en överdriven och irrationell rysskräck eller en extremt negativ – enögd och partisk – hållning till Ryssland och rysk politik.

Tyvärr är rusofobin utbredd i Sverige. Inget åskådliggör väl detta tydligare än det faktum att så få svenskar har noterat NATO:s östutvidgning – i stället för nedläggning – efter år 1991, då Warszawapakten upplöstes.

Ett utslag av en osakligt antirysk hållning tycker jag Aftonbladets skribent Wolfgang Hansson gav prov på i en artikel den 9 maj 2015:

”…vill visa att man inte accepterar Putins annektering av Krim och det pågående kriget i östra Ukraina där Ryssland är den drivande kraften. Putins aktioner hotar hela det säkerhetspolitiska system som byggts upp sedan Berlinmurens fall 1989.”

”Ingenting tyder … på att Putin är på väg att överge den väg mot konfrontation som han slagit in på.”

nato2

För att ingen ska kunna missförstå mig:

• Det är inte ”rusofobi” att kunna vara sakligt kritisk mot ryskt agerande, där detta är motiverat.

• Självfallet är det heller inte ”rusofobi” att sätta svenska intressen framför ryska, där dessa kan skilja sig.


Ytterligare ett exempel är från  Wolfgang Hanssons artikel den 28 april 2015, ”Putin vill skrämmas – inte kriga”. Där finns med kategoriska uttalanden av ”Göran Frisk, ubåtsjägare”, om att nationsbestämningar skulle ha skett flera gånger i samband med tidigare ubåtskränkningar i Sverige.

frisk

Som UG-programmen i förra bloggtexten visar stämmer detta dåligt.

Inte desto mindre är det här en verklighetsbild som Hansson tagit till sig, vilket framgår av den intervju som medborgarjournalisten Erik Johansson nu gjort med denne AB-journalist:

Den journalistik som alltmer dominerar i Sverige och andra västländer skulle jag beteckna som  ”pk-journalistik”, dvs man jagar i flock och förmedlar vad man får sig serverat.

Rent visuellt blev detta tydliggjort i samband med ubåtshysterin i början av 1980-talet. Som lydiga barn förmedlade dessa flockjournalister okritiskt vad de serverats uppifrån, i detta fall av marinledningen. Man hade samma frågor, undvek samma frågor och var helt enfaldiga (i ordets dubbla bemärkelse) i sina perspektiv.

Mot detta kan ställas vad jag vill kalla medborgarsjournalistik. Denna finns nu representerad av många webbsidor och skribenter på internet: K-O Arnstberg, Merit Wager, Fria Tider, mfl. Jag tänker på papperstidningen Nya Tider.

Och på Granskning Sverige och dess medarbetare.

Erik Johansson tipsar i programmet ovan om ett viktigt tal av Vladimir Putin den 24 oktober 2014 – ett tal som en journalist med anspråk på att veta vad som rör sig i Putins huvud borde ha tagit del av…

Så synes dock inte vara fallet – Wolfgang Hansson är för sin del helt tillfreds med att  ”yla med vargarna”.

flockjakt



Mer

https://janmilld.wordpress.com/2015/05/10/inte-bara-minkar/

https://janmilld.wordpress.com/2015/04/30/ny-fulltraff-av-granskning-sverige/

https://janmilld.wordpress.com/2015/04/24/expert-med-kunskapsluckor/

https://janmilld.wordpress.com/2015/04/17/skrackvalde/

https://janmilld.wordpress.com/2015/02/26/kiev-2014-donbass/

https://janmilld.wordpress.com/2015/04/18/replik-om-ryssland/

Annonser