Partitankar

oktettny

De sju ”traditionella” pk-partierna i riksdagen har med DÖ än tydligare smält samman till i praktiken ett enda parti. Sjupartiet.

Vilken roll spelar Sverigedemokraterna i det läget?

1.

Genom att SD har en i jämförelse med Sjupartiet kritisk hållning till den förda invandringspolitiken samtidigt som partiet tagit sig in i riksdagen och  finns med i de återkommande redovisningarna av väljaropinionen erbjuder detta en möjlighet för medborgarna att ge uttryck för en protest.

yougov


2.

Parallellt med detta har Sverigedemokraterna två andra funktioner, båda blockerande:

a) Genom att SD så till den grad peststämplats av hela etablissemanget inom media och politik har det varit omöjligt för någon av delarna inom Sjupartiet att lägga vettiga politiska förslag kring invandringen – då skulle de ju riskera att ”låta som Sverigedemokraterna” eller ”spela SD i händerna”.

I kombination med partiets politiska positionering (”antirasistiskt mittenparti”) ger detta en låsning, gör SD till en bromskloss.

sdkloss

b) SD suger upp merparten av den opposition som finns mot den extrema invandringspolitiken. Dessvärre blir det en kontrollerad opposition, där människors engagemang snarare avvecklas än utvecklas.

Det handlar då inte bara om alla dessa utrensningar, om direkta uteslutningar eller hot om sådana.

Det har också sänts ut grova signaler, att bara de som kan sätta staten Israels intressen mycket högt platsar i partiet. Jag tänker på två fall:

• dels en film där SD-företrädaren Julia Kronlid våren 2014 tar instruktioner av en judisk företrädare,

• dels den nuvarande partisekreteraren Richard Jomshofs och andras poserande framför Israels flagga på valvakan 2014.

sdisrael


Prognosen för Sverigedemokraterna blir ändå god vad gäller opinionssympatier och kommande valresultat. Negativ publicitet eller bristande intern demokrati inom Sverigedemokraterna är inget som påverkar partiets valresultat i någon större utsträckning – man är ju den enda oppositionen.

Avgörande där blir istället det svenska samhällets alltmer desperata läge till följd av den massiva bidragsinvandringen i kombination med att Sjupartiet inget gör för att ändra kursriktning. Man lämnar i praktiken walk-over till SD.

wo-sd

Behovet av ytterligare ett parti i riksdagen är uppenbart. Ett parti som:

•  inte är extremsionistiskt på det sätt som SD har blivit 

•  fungerar demokratiskt och utgör ett alternativ till pk-ismen

•  företräder en rak sverigevänlig politik i centrala frågor.

Effekten av detta skulle kunna bli flerdubbel:

– viktiga krav och angelägna budskap blir framförda

– SD får konkurrens och tvingas skärpa sig

– också Sjupartiet kan påverkas.

dyrkaupp

Problemet är naturligtvis de praktiska svårigheterna, även om den senaste uteslutningsvågen inom SD och sympatierna för Kasselstrand/Hahne skulle kunna verka katalyserande.

• En sak är göra en webbsida och sätta ihop olika program. Det kan nog vara genomförbart.

• En helt annan sak är att kandidera i val. Det kräver massor av arbetsinsatser, ekonomiska resurser och organisation.

Till bilden hör erfarenheterna från bildandet av Nationaldemokraterna år 2001. I Stockholm förfogande man över kanske 90% av de aktiva SD-medlemmarna vid sin utbrytning. Det räckte ändå inte långt, när det kom till val och att vinna röster från svenskar i allmänhet. I riksdagsvalet 2002 fick ND ca 10.000 röster, åtta år senare bara ca 1.000.


Idag är situationen annorlunda, på två sätt:

– läget är så mycket allvarligare för Sverige, uppenbart för så många fler

– SD finns redan i riksdagen, riskerar inte falla ur genom att ett radikalare alternativ gör entré.

Till bilden hör också att tid är vad vi saknar. Så snabbt som det nu går utför med Sverige och så allvarlig som situationen ser ut för både världsekonomi och världsfred kan vårt samhälle vara väldigt raserat år 2018.

Å andra sidan kan inte uteslutas att det blir ett nyval innan dess. Lövenministrarna har givit sig in i politiken utan att just begripa vad de håller på med.


trepartier

Även om vi inte skulle förmå att dra igång ett parti som på allvar kan kandidera i val och bedriva valrörelse så skulle mycket vara vunnet genom att organisera sverigevänner bakom gemensamma politiska krav och program.

Kallar man sig därvid ”parti” så kan det kanske ge mer av fokus och tyngd åt verksamheten. Låt mig här föreslå ”P”  som ett arbetsnamn.

Vid sidan av organiseringen i sig skulle P kunna sikta till att åstadkomma:

•  folkbildning

•  opinionsbildning

•  påverkan på beslutsfattare.


I nästa bloggtext vill jag återkomma med resonemang kring politiska områden, krav och inriktning.

vagvalet



Mer

https://janmilld.wordpress.com/2014/09/16/valkommentar-3-guldlage-for-s/

https://janmilld.wordpress.com/2012/05/25/beredskapsparti/

https://janmilld.wordpress.com/2012/05/13/tredje-partiet/

https://janmilld.wordpress.com/2012/05/15/mer-tp/

https://janmilld.wordpress.com/2012/06/21/skarningspunkten/

https://janmilld.wordpress.com/2014/12/28/dok/

http://varstundisverige.blogspot.se/2015/05/olle-ljungbeck-om-politiken-som-fors.html

Advertisements

9 svar

  1. Det är alldeles uppenbart att SD behöver konkurrens om den sverigevänliga politiken. Ett sådant parti skulle behöva vara rasistiskt på riktigt och stänga ute exempelvis sionister och eller judar. Vi kan inte ha ett nationalistiskt parti som hyllar andra länders fanor högre än sin egen, det är helt otänkbart.

    Denna ”rasism” är exakt samma tankegods som våra samer och den israeliska gemenskapen lever efter. Eftersom de kan göra det helt öppet utan att kritiseras för det då ska banne mig även vi kunna göra det utan invektiv och uthängningar. Allt annat är attacker på det demokratiska samhället och yttrandefriheten som man så ivrigt försvarar, delvis.

  2. Etnopluralism är det enda vettiga, enligt min mening.

    Mitt parti heter Folkens Frihet!

  3. Den primitiva rasismen – som länder som Simbabwe. Israel och Nazi-Tyskland representerar – är mig och nästan alla svenskar främmande. En politik grundad på rasism är dödfödd här. För att rädda Sverige åt svenskarna är den dessutom inte nödvändig. Med några enkla åtgärder löser vi dagens katastrofala situation:

    1. Sätt tvärstopp för all invandring, även av politiska flyktingar, tills situationen normaliserats.

    2. Utvisa alla kriminella invandrare och hela deras familjer, även för små brott.

    3. Majoriteten som kommer hit drivs av enkla, huvudsakligen ekonomiska, motiv. Om alla former av bidrag till dem skall dras in och de erbjudes en måttlig summa (någon tusenlapp) och fri resa hem, så åker de, som saknar jobb – förr eller senare.

    4. De som kommit hit för att sprida islam – de finansieras ju av oljestater i MENA – skall aktivt motarbetas: Totalt stopp för moské-byggen. Minaret-utrop förbjudas. Allt inom moskéernas väggar skall ske på svenska. Propagerande för alla former av terrorism skall leda till förlust av medborgarskap och omedelbar utvisning.

    5. De välintegrerade invandrarna skall skriva på en trohetsförklaring till det svenska demokratiska statsskicket – de som vägrar skall förlora sitt medborgarskap, uteslutas från sociala förmåner och uppmanas lämna landet.

    6. Alla utvisningar skall självklart vara för evigt.

    7. Förstagenerationens invandrare skall inte kunna inneha politiska poster i stat eller kommun och heller inte inneha högre tjänster i statliga förvaltningar och departement.

    Med så enkla åtgärder – helt utan rasism – löser vi de problem invandringen lett till. Sedan får vi ta ställning till hur vi skall gå vidare, för att återföra makten till svenskarna och för att förhindra att vi hamnar i något liknande igen.

  4. Milld har inte lärt sig något av sin tid i SD. Entrism fungerar och fungerar alldeles utmärkt inom demokratiska svenska partier. C har inte alltid varit ultraliberala stureplansdårar, M har inte alltid varit cyniska nyliberaler, MP har inte alltid varit innerstads-hipsters och SD har inte alltid varit kostymklädda socialkonservativa borgare som vill sänka abortgränsen. En gång i tiden var C lantisarnas parti, en gång i tiden var M de kostymklädda socialkonservativa borgarna som inte gillade abort, en gång i tiden var MP grönavågarnas och de loppiga hippiesarnas parti och en gång i tiden var SD BSS-rasister.

    Ett nytt demokratiskt parti kommer att bli en upprepning, först lägger en grupp tämligen lättlurade idealister mängder av arbete och tid på att etablera partiet och sedan kuppas de bort av smartare kostymklädda entreprenörstyper som sedan använder partiet som ett fordon för sin fortsatta karriär. Under vägen ändras partiets program till att vara något totalt annorlunda än vad det var när partiet bildades. Så vad tjänade allting till? SvPs icke-demokratiska organisation är betydligt robustare när det gäller att hålla kursen. Varför ska en intelligent individ lägga någon som helst energi på ett lättkapat parti ?

    En annan sak som brister rejält är att svensken inte förstår hur historien fungerar och varför saker och ting händer. Se här till exempel:

    SD gjiorde sin omsvängning mot kulturnationalism och antirasism i samma veva som hyresrätterna tog slut i allmännyttan pga massinvandringen. Mellan 98 och 2002 ökade SD i storlek med fyra gånger och passerade 1% med råge. Det gjorde man inte på Janssons liberaliserade program som sedan liberaliserades ytterligare av Åkesson och kompani.

    För att kunna bli ett framgångsparti så måste man erbjuda en lösning på morgondagens problem redan idag. När morgondagen väl kommer så kommer de andra partierna att antingen tvingas anta ens egen position eller bli negativt associerade med problemet. De som var partiaktiva i SD cirka 2000 förstod inte massinvandringens konsekvenser på ett intuitivt plan. Isåfall hade de inte liberaliserat partiet för att vinna röster i närtid på bekostnad av partiets framtida existensberättigande.

    Om 15 år så kommer samhällsförfallet att vara så stort att tillräckligt många svenskar av detta blivit såpass radikala att SvP/SMR kan ta sig in i riksdagen.

    Hade det varit SMR eller SvP som suttit med 13% i riksdagen och 18-20% i väljaropinionen hade 7-partierna skitit på sig. Då hade till och med de dummaste anat krutrök och uppsamlings/reindoktrineringsläger för borgare och rödgröna i fjärran – om man inte kommer fram till en för radikalerna acceptabel överenskommelse, vilken i princip skulle bli en politisk kapitulation i utbyte mot amnesti.

    • Du pekar på ett verkligt problem:

      hur gardera sig emot att ett nytt invandringskritiskt och svenskvänligt parti går samma väg som SD, dvs kapas och förvandlas till något annat?

      Själv ser jag inget enkelt svar på den frågan. Köttgrytornas dragningskraft är stark.

      Hursomhelst tror jag att Sverigedemokraternas starka stöd i väljaropinionen inte beror på utslätningen. Med ett vassare budskap skulle stödet för partiet förmodligen vara större.

    • ENTRISM lyckas bara i en riktning:

      Om man undersöker härstamning på dem som satt sig på snart alla inflytelserika poster så är de flesta askenazis eller andra som stöder NWO-diktaturen.

      Vi vanliga svenskar har inte en chans att göra entrism i vårt eget land!

  5. Att SD gick den vägen som beskrivits är inte något argument, för att inte försöka bilda ett nytt parti. Som Milld beskrivit så är förfallet i SD ett faktum. Visst de kommer att sitta i Riksdagen även framledes, men till vilken nytta? Om man överger det program, som var själva grundvalen för detta partis bildande. D.v.s Nationalism. Stopp för massinvandringen, utvisande av kriminella invandrare, det senare kanske finns kvar i partiprogramet.

    Varför vara rädd för ordet nationalism? Det var ett alldeles utmärkt partinamn, Nationaldemokraterna. Sv.p har sina svagheter, med för mycket socialism och icke demokratiska skrivningar i partiprogrammet. Tiden är inte mogen för varken Sv.p. Eller Smr. Kanske i en revolutionär situation. Men dit har vi inte nått än i Sverige.

    Jag anser att det finns grogrund för ett riktigt nationalistiskt parti i Sverige. Inte ett pseudo-nationalistiskt som SD.Ett parti, på icke socialistisk grund. Ett parti grundat på marknadsliberalism. Men med ytterst nationalistiskt karaktär. Med betoning på individuell frihet men med personligt ansvar, framför kollektivism.

  6. Det behövs ett nytt politiskt parti som bygger på det som var bra i gamla SD men som tar bort det som är mindre bra som visat sig i den senaste utvecklingen.

    De punkter du listar är väl just sådana riktningsförändringar.

    • inte är extremsionistiskt på det sätt som SD har blivit
    • fungerar demokratiskt och utgör ett alternativ till pk-ismen
    • företräder en rak sverigevänlig politik i centrala frågor.

    För ett parti gäller ett man har en målgrupp. SD har de som vill minska invandringen. Sedan får de som vill det allt annat på köpet. Vad är det då främst som kan locka väljare från SD och från andra partier?

    Jag ser några saker men kan inte kvantifiera betydelsen för var och en

    -ingen historia som är ”dunkel” och går att anklaga

    Många som kanske funderar på SD har denna ”mörka” historia målad framför sig. Ett helt nytt parti kan ju inte per definition ha det utan bara dessa medlemmar i så fall. Kanske blir det då lättare att lägga sin röst på ett sådant parti?

    -Inga extremsionister

    Enligt SOM är väl endast några procent i Sverige positiva till Israel så det är inte precis en valvinnare. Att ta bort denna extremism är bara bra för väljarstödet och också sunt. Tror ganska många inom SD inte helt och fullt gillar Sionistlinjen. Inte heller majoriteten av sossar och moderater är med på denna linje.

    -mer demokrati och mindre pk-ism

    Här tror jag många kärnväljare i SD och kärnan bland SD’s medlemmar och tidigare medlemmar upplever en frustration. Bakbinder inte heller partiet på samma sätt i olika frågor. Borde kunna locka med en hel del av just kärnväljarna.

    -liten högersväng

    Det är trångt i mitten och ett parti mer till höger kan föra en tydligare politik som riktar sig till gråsossar och Alliansens tidigare väljare. Det är en yta som idag är tom dessutom.

    -nationalism

    Man säger att detta inte lockar. Man hänvisar till att flaggviftande skulle vara extremt. Det är möjligt att det ska tonas ner vad gäller flaggviftandet men nationen är onekligen ett ganska bra koncept. Det har dock gått för långt på många ställen där kungar och regenter önskade expandera och tvingade in mindre stater i en större struktur.
    Själv tycker jag det ser bra ut med flaggviftande.

    -karismatiska och förnuftiga ledare

    Här tror jag många mindre partier fallerar. Kasselstrand & Hahne kan locka ett par % direkt i jmf med samma politik men mindre skickliga ledare.

    -medieexponering

    Här är det intressant för det finns flera saker att tänka på. SD har fått enorm exponering även om den alltid varit negativ. Det ett parti inte vill ha är noll exponering. Det finns olika sätt att se på detta. Antingen ger Zio-media SD all uppmärksamhet även framgent för att gynna Zio-intresset eller så hoppas man kunna splittra för att sedan söndra och härska och då skulle ett nytt parti kunna få mer uppmärksamhet.

    Lite osäker vilket.

    Ett nytt parti utan Kasselstrand & Hahne känns kanske inte som att det skulle kunna nå så stor framgång. Någonting med opinionsbildning som är helt partipolitiskt obundet som nu tror jag mer på.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: