Mycket tal om ”trovärdighet” blev det från Mattias Karlssons sida, i hans senaste framträdande i SVT:s ”Agenda”.
Där bakom döljer sig något centralt: vems förtroende och vilkas stöd är det som SD-ledningen söker?
• Söker SD ett gillande från samma krafter som drivit Sverige in i den nu pågående katastrofen?
• Eller vill SD:
– bli navet i ett motstånd mot galenskaperna?
– utgöra ett tydligt alternativ till Sjupartiet?
– peka ut en annan politisk kurs för Sverige?
Jimmie Åkesson gick som bekant in i väggen.
Mattias Karlsson går för sin del i taket – uppenbarligen för en typ av meningsskiljaktigheter som är normala inom varje parti, och som måste kunna hanteras inom SD, på ett demokratiskt sätt.
Karlsson går nu ut med anklagelser mot andra sverigevänner för att vara ”nyfascister” – en typ av anklagelser som tidigare riktats mot SD från olika lövenministrar. Han har skrivit till Expo för att få hjälp att leta fram ”kopplingar”. Karlsson proklamerar också att SD ska vara ett ”antirasistiskt” parti.
Partisekreteraren Richard Jomshof har tidigare talat om att SD ska ”hålla rent”, ett språkbruk som signalerar att åsiktsavvikare kan betraktas som en form av ohyra. Häromdagen talade Jomshof i TV-rutan åter pk-itiska, om en ej närmare definierad ”värdegrund”.
Senast tillkommer hur SD:s medlemsutskott formulerar sig.
Jag förutsätter här att vad som publicerades på Fria Tider är autentiskt:
Tydligen handlar det inte om någon specifik anklagelse mot respektive tillskriven medlem, utan mer om krav på en slags allmän lojalitetsförklaring:
”…har ifrågasatt Sverigedemokraternas tydliga gränsdragning mot rasism och extremism…”
Det är väl det sista man kan säga om den s.k. nolltoleransen, att det varit fråga om någon tydlig gränsdragning – innebörden av ”rasism” har aldrig klargjorts!
”… och offentligt kritiserat partistyrelsen för att ha vidtagit disciplinära åtgärder…”
Är det förbjudet att inom SD kritisera partistyrelsen? I så fall blir partiet unikt i Sverige, inom inget annat riksdagsparti råder ett sådant förbud. Resonemanget påminner starkt om Josef Stalins Sovjetunionen, där man rensade ut ”partifientliga element”.
”… brutit mot den av partistyrelsen antagna kommunikationsplanen…”
Just detta gjorde ju partisekreterare Richard Jomshof med sitt TV-framträdande förra veckan.
Kommer han nu att bli kontaktad av Medlemsutskottet i frågan?
”…inte… tydligt markerat avstånd till antidemokratiska… rörelser…”
Det som nu pågår inom Sverigedemokraterna är mer uttryck för stalinism än för demokratisk partiverksamhet.
I det aktuella fallet misstänker SD-ledningen SDU för att ha alltför nära kontakter med Nordisk Ungdom. Dubbelanslutning ska kanske inte accepteras, men framförallt finns här en politisk debatt att ta – som inte borde behöva vara svår!
Politiskt har ju NU trampat ned sig rejält, genom sina ställningstaganden kring Ukraina. Jag tolkar det som att hos dem saknas en del grundläggande kunskaper i nutidshistoria, som NATO:s utveckling sedan 1991.
SD-ledningen hade kanske inte behövt hamna så snett, om man tagit till sig mer ur SD-grundkursen från 2004:
”I diskussioner tar man fasta på en motståndares starkaste argument, inte de svagaste. Man kan både ta och ge kritik. Och när man ger kritik är den saklig, dvs den bygger inte på personangrepp. Man söker dialog med meningsmotståndare.
Man är också beredd att revidera sin egen uppfattning inför nya fakta eller argument. Man begär inte att kartan ska vara överordnad terrängen.
Man förmår skilja på deskriptiva och normativa utsagor. Man fördömer inte budbäraren, om denne kommer med ’dåliga nyheter’, och pekar på problem. Lika litet som man sparkar meteorologer, när de givit prognoser om dåligt väder.
Detta kan låta så självklart att det inte ska behöva påpekas, men tyvärr ger den politiska debatten om invandringen alltsedan 1980-talet ett massivt prov på hur man använder kränkande tillmälen istället för att debattera i sak.
Samma kretsar som gärna använder tillmälen och skyr en debatt i sak gör anspråk på att själva sitta inne med en särskilt fin människosyn. Klart är att deras människosyn skiljer sig från den vi sverigedemokrater hyllar!”
”De tankar och känslor som envar har, utifrån bl.a. sina egna erfarenheter, måste i grunden respekteras. Det är naturligt att man kan ändra uppfattningar – men då måste det få vara fråga om en ömsesidig påverkan, på jämlik nivå, där igen har tolkningsföreträde.”
”De gränslösas människosyn framgår kanske tydligast i tidskriften Expo…””Till grund för dessa skriverier ligger en människosyn som liknar den ‘anti-kommunism’ som Joe McCarthy demonstrerade i USA på 50-talet. Dvs det finns vissa människor som är onda. Naturligtvis försöker dessa efter bästa förmåga att dölja denna sin ondska – kanske tror de t.o.m. uppriktigt själva, att de inte skulle vara onda. Den gode demokratens uppgift blir att avslöja det verkliga förhållandet.
Skulle offret ifråga faktiskt har sagt något mindre lyckat, då naglar man givetvis fast vederbörande vid denna formulering. Men finns inget sådant uttalande kan man vinkla och tolka, så det passar in. Finns inte ens detta kan man ändå drämma till med lämplig etikett. Vad ‘kommunist’ var för McCarthy är ‘rasist’ för Expo.
En annan metod är ‘guilt-by-association’, som förekommer på två sätt. Ett sätt är att märka ord och utnyttja ords laddningar, för att ge associationer till en individ, grupp eller riktning, som redan är ‘märkt’ (antingen för att den verkligen är skum, eller för att den är ett redan avverkat offer). Ett annat sätt är att påtala eller påskina någon form av samröre mellan offret och redan märkta:
Har offret läst en olämplig bok eller tidskrift? Har en av offret skriven artikel fått applåder från fel håll? Har offret någon gång talat i telefon med, fått brev från eller rentav träffat någon som redan är märkt? Eller någon, som i sin tur träffat någon…
Den nämnda Expressenartikeln gick så långt, att den försökte framställa det som komprometterande för de anklagade, att de skrivit brev till makthavare, och att de försökt bilda opinion för sina åsikter i flyktingpolitiken! Vad som i andra sammanhang är en självklar rättighet för människor blir plötsligt otillåtligt.
Naturligtvis kommer de utpekade att resa invändningar, men detta är ‘föga överraskande’, och bekräftar snarast hur förslagna de är. Onda människor är förslagna. Någon rätt till genmäle ska därför inte ges, någon debatt behövs inte.
Det är tvärtom viktigt att en anklagad inte ges chansen att komma undan, genom att förklara bakgrunden till ett ställningstagande, genom att nyansera ett uttalande eller rentav överge en ståndpunkt. En debatt i sak är också onödig. Den som är ond ha naturligtvis fel, den som är god har rätt – och behöver inte ta intryck av andras argument. Det finns inget att orda om.
Skulle personer, skandaliserade genom denna typ kampanjer, drabbas av personligt lidande behöver man inte lägga vikt vid detta. De är ju onda, och ett litet straff är då bara på sin plats. Det är dock inget självändamål att straffa vederbörande, det blir snarast en bieffekt. Nej, ändamålet är att skrämma vederbörande till tystnad och att avhålla andra från kontakt med vederbörande. Alla ska vara rädda för alla, människor ska isoleras från varandra. Då blir de inte så ‘farliga’.
Det handlar alltså inte om att övertyga med fakta och argument, det handlar inte om att man genom en öppen debatt tillsammans ska närma sig en sanning, hitta lösningar eller nå kompromisser. Med ondskan köpslår man inte…
Mot detta kan ställas den demokratiska människosynen. Enligt denna finns inga människor som är renodlat vare sig goda eller onda, vi är alla sammansatta. Och vi befinner oss i konstant förändring, vi tar intryck av erfarenheter, formas av vår miljö, dvs av varandra.
Det är inte genom straff, skräck och skuld, som människor utvecklas positivt – utan genom att de möts med respekt. Varje människa behöver känna en identitet och en grupptillhörighet, varje människa behöver trygghet och möjlighet att påverka sin situation.
Varje människa har rätt att bli tagen på allvar. Dvs gör man fel, säger man fel, har man fel – då ska man mötas med kritik, som är saklig.
Man visar inte en annan människa respekt, genom att aldrig framföra kritik. Att inte tro sig kunna ställa krav på en människa, det är att behandla henne som otillräknelig.
Det innebär heller inte att visa en annan människa respekt, om man avfärdar henne genom stämplar och etiketter, inte lyssnar på vad hon har att säga.
Varje människa måste dessutom ha rätt att ändra ståndpunkter, ges chansen att utvecklas. Dialog är nödvändig. Alla måste få komma till tals, och alla har själva något att lära. Man ska försöka locka fram varandras bästa sidor, inte de sämsta.”
Marika Formgren skriver den 12/4 2015 bara om Expo om Sverigedemokraterna, under rubriken ”Med skräcken som verktyg”:
”…Expos metoder är kända, och borde i synnerhet vara kända av SD-företrädare: Expo arbetar inte med sakargument, Expo arbetar med guilt-by-association, brunmålning, utfulning, skampålar och dödskallemärkningar. Att Karlsson är medveten om detta visar hans ordval: ”information (…) för att belägga kopplingen [min kursivering]”. Om Mattias Karlsson verkligen var övertygad om att SD:s politik är bättre än alla alternativ, skulle han då inte förlita sig på att sakargumenten räcker? Att Mattias Karlsson vill ta hjälp av Expos skräck- och skammetoder, tyder inte det på att Karlsson tvivlar på den egna politikens bärkraft, alternativt att han ser SD:s potentiella väljare som så dumma och lättledda (väljarföraktet) att de måste skrämmas in i rätt fålla?
Händelseutvecklingen efter den 16 mars visar att Karlssons brev till Expo inte var ett olyckligt undantag. Massuteslutningarna som just nu sker i SD följer samma mönster.”
”Alla partier har rätt att utesluta vilka medlemmar man vill. Det förefaller också rimligt att SD utesluter fler medlemmar än andra partier, eftersom SD sannolikt drar till sig en del rasister som inte delar partiets grundläggande idéer. Huruvida de SD:are som just nu är föremål för utslutning är sådana rasister vet jag som sagt inte. Men jag reagerar starkt på hur dessa uteslutningar hanteras. Det är Expometoder rakt igenom. I stället för sakliga och konkreta argument gäller guilt-by-association; någon har läst fel författare, någon är bekant med fel person, någon har inte tillräckligt tydligt tagit avstånd, någon har ’brustit i lojalitet’. Ovanpå detta en Mattias Karlsson som låter mer och mer som Henrik Arnstad – det lurar neofascister och nazister i varje buske och bara riddare Karlsson på sin vita springare kan rädda Sverige från stöveltramp och gaskamrar.”
”Man kan inte klaga över Expos och etablerade mediers skampålejournalistik, guilt-by-association och epitetsklistrande, och samtidigt använda samma metoder mot sina politiska motståndare. Man kan inte gnälla över bristen på fri debatt och demokratisk instinkt i Sverige, och samtidigt tysta internkritiker i stället för att debattera med dem samt ignorera den interna partidemokratin. Om man utger sig för att vara för fri debatt, åsiktsfrihet och demokrati så får man f-n också leva upp till det i det partiinterna arbetet. Allt annat är hyckleri.
SD bör behandla medlemmar som de uppfattar som ’ideologiska avvikare’ så som de själva vill behandlas av etablerade medier och partier: Rakt, ärligt och med sakargument, inte med epitetsklistrande och skräckens primat.”
Det finns också taktiska och strategiska skäl för SD att tänka om, menar Marika Formgren:
”Så länge de andra partierna vägrar att erkänna och åtgärda de problem som de stora invandringsvolymerna till Sverige orsakar så kommer SD att växa, och detta oavsett om man har en Expoit, en ’neofascist’ eller en hamster till partiledare. Men det är inte uteslutet att några av de etablerade partierna kommer att dra i invandringsbromsen. Liksom S-bloggaren Johan Westerholm tror jag att ’kollapsen är här nu’, och att den rent materiella sidan av saken, med bostadsbrist och ’tomma lador’, kan tvinga fram någon variant av luciabeslutet. När till och med en miljöpartist som Bertil Torekull skriver om ett nödstopp är en sådan utveckling sannolik.
Om det sker kommer många av de före detta sossar och moderater som röstade på SD 2014 snabbt att återvända till sina gamla partier. Varför stanna hos ett parti som enligt Mattias Karlsson har stora problem med neofascistiska tendenser när de andra partierna slutligen gör något åt asylhaveriet?”
”Om SD nu utesluter alla som har idéer utöver ’minskade volymer’ blir det väldigt svårt för partiet den dag de andra partierna faktiskt minskar volymerna.”
Vilket leder över till det 33-punktsmanifest kring invandringen som Sverigedemokraternas riksårsmöte 2005 antog.
Hade detta offensiva dokument lyfts fram och fått vara vägledande, istället för att skamset stuvas undan, skulle debattläget idag ha kunnat vara ett annat!
”Till skillnad från, tror jag, alla andra journalister i Sverige har jag inga problem med SD:s politik. I jämförelse med de andra sju riksdagspartierna anser jag att SD på flera viktiga områden har den politik som skulle vara bäst för Sverige. Jag har inte heller några jätteproblem med SD:s historia. Visst, SD har lik i garderoben, men det har de flesta partier. Framförallt menar jag att om det väsentliga vore hur partierna agerade för 20 år sedan så skulle jag hålla Moderaterna för det bästa partiet, och det kan jag ju inte med tanke på deras politik i dag.
Min stora invändning mot SD har i stället länge varit toppstyrningen och den bristande interndemokratin, och efter de senaste veckornas händelser är denna kritik från min sida så tung att den väger över att jag tycker att partiet har en bra politik.”
Avslutningsvis: är det inte betecknande är ju hur SD-ledningen inte behöver riskera någon kritik för från stora massmedia för sitt stalinistiska agerande. Iofs föga förvånande – ordet ”demokrati” har ju givits en helt ny innebörd av de politiskt korrekta. Marika Formgren:
”Det märkliga är hur andra journalister, som ständigt tar avstånd från SD:s politik och bakgrund, verkar se de pågående uteslutningarna som något bra och positivt för SD. Plötsligt tar borgerliga ledarskribenter Mattias Karlssons ord för sanning, säger Karlsson att någon är neofascist så är det så, det behövs inga bevis eller vidare förklaringar. Den enda invändning mina före detta kollegor gör mot uteslutningarna är att de ’tyvärr’ nog kommer leda till ännu större opinionsstöd för SD, när partiet nu blir mer ’rumsrent’.
Att Karlsson vill in i den sköna mediekrativärmen, och att journalisterna på nåder kanske släpper in honom i förstugan, kunde inte illustreras tydligare. Inte heller hyckleriet hos både SD-ledningen och journalistkåren.”
PS
Vad i helvete:
Samverkar även SDU-ledningen med Expo?!!
I så fall stämmer det som Gustav Kasselstrand sade i TV: mellan SD och SDU finns inga ideologiska skillnader…
Mer
http://www.friatider.se/svenska-dagbladet-och-m-i-br-k-om-d
https://janmilld.wordpress.com/2014/02/21/expo-visar-vagen/
http://www.marikaformgren.se/#post69
http://www.janmilld.se/sd/33.html
http://www.friatider.se/jacob-16-utesluts-ur-sd-trots-att-han-inte-ens-r-medlem
http://www.exponerat.net/agenda-intervju-med-mattias-karlsson/
http://nationell.nu/2015/04/13/sds-krig-mot-sdu-allt-smiutsigare-detta-borjar-bli-laskigt/
https://www.motgift.nu/2015/04/mattias-karlsson-sverigedemokraterna-ska-inte-ha-nagon-interndemokrati/
http://nyheteridag.se/dokumentet-avslojar-sdu-ledningen-allierad-med-expo-mot-sverigedemokraternas-partiledning/
https://janmilld.wordpress.com/2015/03/17/identitar/
http://www.d-intl.com/2015/04/12/ideologiernas-aterkomst/
Filed under: debatt, demokrati, fascism, invandring, media, motstånd, pk, sd, Sverigedemokraterna, ukraina | Tagged: demokrati, media, motstånd, pk, sd |
Jan Millds blogg 
”Åkesson gick in i väggen och Karlsson i taket” 🙂
Den är bra, den. Frågan är vem som går genom dörren … ut eller in …
SD (sionistinfiltrerat) har imiterat de övriga 7 riksdagspartiernas (mestadels islamistinfiltrerat, bara för att ta ett av dem, Mp med sin bosättningsminister, ursäkta, BOSTADSminister, Mehmet Kaplan) floskler vad gäller rasism, antisemitism och värdegrund.
Det sägs att imitation är den främsta formen av smicker .
Vad skall man säga om den närmare en miljon som röstat på SD och fortfarande stöder dem och kommer att rösta på dem i nästa val.
När deras herdar tar avstånd från dem. Sheeples comes to mind.
(http://www.thedailysheeple.com/still-shocked-at-congress-inaction-post-sandy-hook-obama-vows-to-keep-chipping-away-at-gun-control_042015)
”De är inte mitt folk.” Jimmie Åkesson i Skavlan, om folk som i frustration inte har vägt sina ord på guldvåg, eller som inte har fått ordets gåva. Många despoter hade och har ordets gåva, och jag behöver inte säga vem alla först kommer att tänka på.
Sedan finns det de som har talets gåva och som även kan lyssna på andra, även om de inte är som Ross Perot, som skämtade om sina stora öron och sa ”I´m all ears”, som naturligtvis inte hade skuggan av en chans att bli president i det ”fria” landet i väst.
Sionizterna måste ut ur SD
SDs anhängare är verkligen sheeple. Att legitimera Expo som Karlsson har gjort borde leda till omedelbara protester från gräsrötter. Istället läser man ganska många inlägg på AvP och Exponerat att Karlsson gjort bra ifrån sig som rensar bort illojala.
Bilden med Stalin är väl vald. Är det den sionistiska toppen i partiet som nu vill få bort sina fiender!? Det är ordentliga judaskyssar dom ger sina partivänner i avsked!
SDs partiledning verkar ha kört i diket och det ordentligt? Verkar som om hela ledningen behöver bytas ut?
Testa denna tankegång:
SD´s ledning kom samman under studieåren i Lund, beslutade att ta över SD, samlade anhängare som utlovades förmåner om de röstade in Söder, Åkesson, Karlsson m.fl. Stöddes av Israeliska intressen…
Det blir ungefär den bild som också jag har fått.
Till bilden hör att SD var lamslaget då man dels inte mer vågade försöka sig på offentliga möten efter det våldsamma överfallet på Södermalm i augusti 1997, dels var så stoppade i media. Partiet leddes av en bunkerfalang som trampade vatten.
Nu är det svensk politik och negativ samhällsutveckling som ”trampar vatten”.
SD ses som enda alternativet och människor knyter sin förhoppning om en positiv förändring till dem.
Utan att ha kvalificerat sig, belönas de med väljarsympatier.
Helt uppenbart!
En sak till:
Under många år har jag beundrat SD´s företrädare, hur de uppträtt i media på ett värdigt sätt – när spottloskorna flög tätt.
Deras tal i riksdagen har varit förnämliga.
Nu är jag djupt besviken på dem.
När du kommit till insikt inser du att staten inte står på folkets sida. Jag såg ett program om 9/11. En psykolog som själv vaknat upp berättade att hon fått svettningar och blivit deprimerad. Hon kom i chock när hela hennes världsbild ändrades. Hon berättar att många som konfronteras med information som strider mot deras nuvarande världsbild använder sig av försvarsmekanismer för att skydda sig själva. Det smärtar för mycket att ta in att 9/11 måste vara ett verk åtminstone med statens tysta medgivande. Varför annars denna mörkläggning.
Den som börjar nysta lite inser snabbt att det som pågår är ett medvetet krig mot etniskt vita nationalstater. I USA syns detta allra tydligast. Vi ser det hur media hela tiden pumpar ut filmer och TV-serier där vita i allt högre grad marginaliseras eller framställs i dålig dager. VI ser det i alla lögner där man talar om rasism när en vit polis skjuter en svart, men är helt tyst när det omvända, vilket är betydligt vanligare, sker. Vi ser det i statlig politik där t.ex. HUD, Housing and Urban Development, har som uppdrag att kartlägga för vita bostadsområden med ett uttalat syfte att sedan aktivt motverka detta genom att relokera svarta och latinamerikaner dit. Vi ser det på arbetsmarknaden, vi ser det på Universiteten där vita har betydligt svårare att nu toppuniversiteten, trots bättre studieresultat.
I Sverige ser vi i grund och botten samma utveckling. Övriga Europeiska länder följer också efter men inte i samma takt. Riktningen är dock tydlig. Vita européer kommer inom kort att bli minoriteter i sina egna länder. Då kan vi vara säkra på att vi själva inte kommer att åtnjuta samma minoritetsskydd som vi själva ger minoriteterna.
Vi kan se på Sydafrika för att få en skymt av vår egen framtid.
Det vi ser idag i SD är inte en fråga om att rensa ut extremister. Det handlar om att Kasselstrand/Hahne skrev en artikel i Aftonbladet där man menade att SD centralt valt fel väg som stängt dörren för en tvåstatslösning och helhjärtat ställt sig bakom Israel. SDU ledningen menade att detta var ett onödigt ställningstagande som dessutom rimmar illa med vad världen i stort anser, där en majoritet motsätter sig Israels ockupation av Palestinskt land. Efter denna artikel har Kasselstrand/Hahne motarbetats. Då uppstår frågan: varför är detta så viktigt för SD? Ska inte SD främst ägna sig åt vad som är bra för Sverige och svenska intressen?
Som jag ser det är det SD-ledningen som är extrema i sin pro-Israeliska hållning vilket, tror jag, begränsar SD’s tillväxtmöjligheter.
Sionister är aldrig dina vänner på riktigt om du inte är judisk och sionist. Man kan inte vara Sverigevän och sionist det är motpoler. Israel är en djupt rasistisk och militaristisk stat som förtrycker (mördar) folkgrupper (kristna och muslimer) som har bott på den platsen i generationer. Man var tvungen att sätta 700 000 människor i läger för att ens kunna bilda staten. Israel bedriver terrorism på meganivå, men 9/11 på sitt samvete. Det finns Inget demokratiskt med Israel öht. Man kan inte beundra denna skymf mot mänskligheten och vara Sverigevän.
Sionisterna har bedrivit entrism i den svenska nationalistiska rörelsen för sina egna syften. Nu har dom nått en punkt då dom känner att det är dags att skaka av sig de verkliga Sverigevännerna och gå vidare till en maktposition med övriga borgerliga partier.
Jag håller med dig. Det är två motpoler. När man nått insikt så blir därför SD omöjligt i sin nuvarande ultrasionistiska tappning.
För den med öppet sinne rekommenderas att läsa på lite om första och andra världskrigen. Speciellt det första är intressant eftersom det inte är sönderspammat med propaganda på samma sätt.
Varför gick USA med i första världskriget? Det hade inget med dem att göra? 1916 var kriget sedan ett halvår helt fastlåst och Tyskland föreslog en fred där alla återgick till tidigare gränser. Då dyker en jude upp och föreslår att om USA går med i kriget så kan Storbritannien, lova bort sin nyvunna koloni Palestina, till judarna. Sagt och gjort. USA går med genom en ”false-flag”, Lustiana, mediamaskinen kickar igång och man framställer tyskarna som onda djävular som äter barn och spetsar dem på bajonetter. Folket låter sig luras och tror på medias lögner. Från att 20% var för USA inblandning, blir 70% för, som likt magi.
Detta lade sidan grunden till hundratals miljoner människors lidande. Varför får vi aldrig höra om Balfourdeklarationen? Varför är det så tyst om den? Kanske kan vi fråga Jomshof, den extremt pro-israelsiak SD-politikern? Var det värt hundratals miljoner människors död?
Utan USA’s inblandning hade det sannolikt blivit fred, inget Versailles, ingen Hitler, inget NSDAP, o.s.v. och heller inget Israel.
Just så ser det nu ut att vara!
Kalle, de flesta svenskar förstår att Israel är ”lite av en skurkstat” (eller något liknande) men om de verkligen förstod djupet av den enorma rasism som deras ideologi har så skulle de häpna. Det du ser i filmen nedan är inte ett undantag utan ett typisk beteende:
http://nationell.nu/2015/04/14/lankade-till-nationell-nu-utesluts-ur-sd/
https://www.flashback.org/sp53002719
”De av er som hoppas på Jimmy bör nog sluta hoppas. Jag har själv nyligen råkat ut för samma mentala sjukdom som Jimmy har. Det tog mig närmare tre år att bli frisk. Jag kunde därför känslomässigt, i detalj, tolka varje minspel i hans ansikte och kan bara konstatera att sex månader är långtifrån tillräckligt – även för en ungdom.”
Been there done that, vet exakt vad han menar!
Flashbacklänken är superb!
Stringent sammanfattning!
Förtjänar att spridas!
Skrivet för många år sedan på Flashback om counter jihad rörelsen:
https://www.flashback.org/t1742140
”I stort sätt är hela syftet med denna rörelse att hetsa mot muslimer, hylla Israel, skapa en plattform för ytterligare krig i MENA (nu är Iran i skottlinjen) och såklart fånga upp konservativa, som annars kanske skulle ha vänt sig till andra alternativ. Bland annat är det ingen hemlighet att ”Counter-jihad-rörelsen” hatar Ron Paul. David Horowich menar tex. att libertarianer är ”anti-semiter” eftersom de är emot bistånd till Israel (och alla andra stater) samt menar att USA inte skall lägga sig i konflikter i tredje världen, och i synnerhet inte i MENA. Samtidigt är många av de här konservativa kritiska till den förda invandringspolitiken. Således har man arbetat hårt för att argumentera på ett sätt som tilltalar de här konservativas sämsta sida, det vill säga en främlingsfientlig sida.”
…
”Samtidigt, och det är svårigheten för de svenska neo-konservativa, får inte det ”mångkulturella projektet” (för att använda SD-term) inte kritiseras, och i det innefattar även muslimer. Naturligtvis får de inte heller röra sig mot SD:s linje eftersom starkare eliter anser att SD nu skall anses vara paria, tills tiden kommer då SD är tillräckligt tyglade för att släppas in i gemenskapen.”
SD:s nuvarande ledning har med all önskvärd tydlighet demonstrerat samma fullständiga förakt för demokratin som sionisthökarna i Washington tidigare visat prov på. När George Bush jr utsågs till vinnare i presidentvalet 1999 var det inte resultatet av rösträkningen utan av en dagstidnings scoop som förkunnade valvinsten medan rösträkningen hamnade i skymundan. Dessutom var opinionen dålig för Bush så att hans bror då guvernör i Florida införde röstförbud för personer som dömts i domstol för småbrott.
Nu gör SD:s ledning sig skyldig till allvarliga ingrepp i den demokrati som borde vara självklar i varje politiskt parti som deklarerat sig som demokratiskt. Namnet antyder ju att så skulle vara fallet. Den nuvarande ledningen förefaller inte att tro på sin idé tillräckligt starkt om hur partiet ska utvecklas optimalt för den politik man vill föra. Därav tvånget att med sumariska uteslutningar av meningsmotståndare som man troligtvis inte kan vinna över i en ärlig intern debatt. Då fegar man ur och tar till de maktmetoder som står till buds.
Ett av de absolut allvarligaste stegen som SD:s ledning tagit är att kontakta den värsta fienden EXPO för att avslöja och göra upp med sina meningsmotståndare, ett flagrant svek mot hela partiet dess medlemmar och anhängare. Ett mönster börjar här att träda fram mycket tydligt och det är kvällstidningarnas häxjakt på s.k. näthatare. Från början attackerades vanliga personer utan politiska bindningar för att sedan övergå i en häxjakt på SD företrädare. I stort sett samtliga uthängda har fått avgå och eller blivit uteslutna ur partiet.
All denna häxjakt förfaller nu ha varit direkt sanktionerat av SD:s ledning för att utmanövrera den opposition som finns inom partiet. Det klara syftet är precis det som vi tidigare befarat och diskuterat här på Jannes blogg, kontrollerad opposition. Då är sammarbetet med Expressen, Aftonbladet, EXPO och researchgruppen en helt naturlig del av utrensningen. Vilket betyder att SD:s ledning gjort gemensam sak med MSM och EXPO för att hålla nationalismen på ofarlig nivå från reell makt.
Nu gör man sig av med de personer och idéer som skulle kunnat rädda vårt land från en total kollaps, nu körs de ut i kylan stämplade som rasister nazister och antidemokrater. Sionister köper eller skrämmer lojaliteter som sedan har, i princip fria händer att göra det som krävs för att upprätthålla dess makt.
Genom att ha samlat i princip hela Sveriges vilja till annan invandringspolitik under en hatt kan man lätt med ett par pennstreck underminera hala den rörelsen och innan den tröge väljare har fattat att han är lurad har den Sverigevänliga rörelsen förlorat ytterligare10-15 år av utveckling. Nu lär vi nog aldrig kunna återvända till det land och den gemenskap vi en gång kände ty tiden håller på att springa ifrån oss.
SvergieDemokraterna var vårt hopp, det som nu återstår är dessvärre endast SionistDiktaturen.
Har saknat dina alltid så kloka inlägg. Du skrev att du varit sjuk, Hoppas att få läsa mer av dig nu om du har möjlighet.
Tack tack, så sakteliga på väg.
Du får inte vara sjuk nu när vi måste bekämpa vansinnet.
Klar sammanfattning av läget!
God bättring!
Väl sammanfattat!
Och god bättring!
Om någon känner sig lite yr i mössan av den hon/han läser på denna blog så vill jag påminna vad Ken O´Keefe sa i en film som jag lade upp i höstas. I princip så sa han att kan man inte tala sanning om 11de September så är man ointressant i en politisk debatt. Man är ingen opposition om man inte har detta som hjärtefråga! En enkel regel för alla er SDare som nu kanske vaknar och vill byta parti.
Jag rekommenderar Partiet De Fria, inte perfekt, men dom har hajat; 9/11, sunda pengar, sionistisk makt, globalism, att staten till stora delar är en psykopatisk parasit.
http://www.defria.se
Om dessa utrensningar lyckas (från SD ledningens eget perspektiv) så kommer SD troligen gå åt hållet att bli ett globalistiskt (sionistiskt) NATO vurmande socialliberalt skräpparti bland de andra. Deras invandringskritik kommer falna när alla andra partier ”inser” att ”the botten is nådd” på kassakistan och att det inte ens finns bostad åt de hitresta. Katastrofen har redan hänt, som jag nämnde redan före valet, nu ska den administreras – för egen vinning!
Sverige kan sluta som en ”failed state”. Högmod går före fall!
SD ledningen framstår för var dag allt mer som ett gäng karriärister som gjort en pakt med djävulen för att ta sig så nära Rosenbad som möjligt.
Så ser det onekligen ut!
Partiet De Fria blir alltmer intressanta. Jag skrev till dem för något år sedan om att få göra en BGF-intervju. Då fick jag inget svar, men nu ska jag skriva till dem igen.
PS
Har ni f.ö. läst om Carl Bildts framträdande i Skavlan?
Ja, den är synnerligen intressant. Arnstberg’s blogg blir bara bättre och bättre.
”Carl Bildt: Ja, det är ju inte hela gruppen, det skulle aldrig gå, utan det är en inre kärna på ett tiotal personer. Jag har varit med som suppleant.”
Han är rolig också den där Arnstberg! 😉
Det han skriver är ju det som man kan läsa i denna blogg, så det är inga nyheter för oss. Bra att det finns fler som tar ställning mot globalismen!
”Där bakom döljer sig något centralt: vems förtroende och vilkas stöd är det som SD-ledningen söker?”
Under andra halvan av 1990-talet införde dåvarande partiordföranden Mikael Jansson ”förbud mot uniformsliknande klädsel” vid utåtriktade aktiviteter. Medlemmarna skulle även tänka på vad de sa i samtal med journalister; vissa ord och uttryck fick aldrig användas. Partiet skulle även förändras och bli ”så politiskt korrekt som möjligt” för att, som det hette med MJ:s egna ord: ”Rädda vad som räddas kan av Sverige”.
Vad jag vill säga är att det kan vara så enkelt som att nuvarande SD-ledningens agerande är en förlängning av detta tänkande och med samma målsättning, oavsett vad vi tycker om metoderna och samarbetet med de sionistiska krafterna. De tror på vad de gör även till priset av utrensningar av oliktänkanden inom de egna leden och diktaturfasoner. Mattias Karlsson och Jomshof vill troligen vinna så många som möjligt av ”de 87 procenten” för att på kortast möjliga tid få inflytande nog för att ”rädda vad som räddas kan av Sverige”.
Därför finns utrymme för ett tredje parti som är rakare, hederligare och har sundare interndemokrati.
Tvärtom är det väl utmärkt att de tydligt tagit ställning för ett självständigt Ukraina och inte mumlar i skägget som de flesta svenska ”nationalister”.
De har också visat sitt tydliga stöd för Estland och esterna. Vad har Jan Milld lyckats åstadkomma? Ett föraktfullt inlägg om kopparstölder i Tallin (sic!) 1992.
Jag är också för ett självständigt Ukraina, men dit måste finnas en annan väg än den som anvisas av Carl Bildt och neocons i Washington!
Vad sedan gäller det andra, kopparstölderna: kan du inte dela min bedömning, att detta problem talar för att återinföra gränskontroller till Sverige?
Tack för beskedet angående ett självständigt Ukraina, det gör mig glad.
Beträffande gränskontrollerna är det möjligt att du har rätt. Min poäng här var att stödet för de baltiska ländernas och Ukrainas självständighet är svagt inom s.k. alternativa medier, vilket är sorgligt. Förekommande inlägg pekar ofta i en annan riktning och är avståndstagande. Det kan möjligen bero på en vilseledande strävan att alltid tycka motsatsen till det Carl Bildt med vänner tycker.
Du väljer givetvis själv vad du skriver om, men det är frustrerande att detta perspektiv kommer bort i debatten.
Nej, det får inte bli något självändamål att alltid tycka tvärtom i relation Carl Bildt (eller någon annan). Där är vi säkert överens.
Vad jag mer konkret far efter är NATO:s östutvidgning och överhuvutaget fortsatta existens. NATO gagnar inte freden.
[…] och författaren Jan Milld skrev också en längre text om Karlssons […]