• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

Karlsson i taket

kitaket

Mycket tal om ”trovärdighet” blev det från Mattias Karlssons sida, i hans senaste framträdande i SVT:s ”Agenda”.

Där bakom döljer sig något centralt: vems förtroende  och vilkas stöd är det som SD-ledningen söker?

• Söker SD ett gillande från samma krafter som drivit Sverige in i den nu pågående katastrofen?

• Eller vill SD:

– bli navet i ett motstånd mot galenskaperna?
– utgöra ett tydligt alternativ till Sjupartiet?
– peka ut en annan politisk kurs för Sverige?

Jimmie Åkesson gick som bekant in i väggen.

Mattias Karlsson går för sin del i taket – uppenbarligen för en typ av meningsskiljaktigheter som är normala inom varje parti, och som måste kunna hanteras inom SD, på ett demokratiskt sätt.


Karlsson går nu ut med anklagelser mot andra sverigevänner för att vara ”nyfascister”  – en typ av anklagelser som tidigare riktats mot SD från olika lövenministrar. Han har skrivit till Expo för att få hjälp att leta fram ”kopplingar”. Karlsson proklamerar också att SD ska vara ett ”antirasistiskt” parti.

Partisekreteraren Richard Jomshof har tidigare talat om att SD ska ”hålla rent”, ett språkbruk som signalerar att åsiktsavvikare kan betraktas som en form av ohyra. Häromdagen talade Jomshof i TV-rutan åter pk-itiska, om en ej närmare definierad ”värdegrund”.

Senast tillkommer hur SD:s medlemsutskott formulerar sig.
Jag förutsätter här att vad som publicerades på Fria Tider är autentiskt:

personarende
Tydligen handlar det inte om någon specifik anklagelse mot respektive tillskriven medlem, utan mer om krav på en slags allmän lojalitetsförklaring:

”…har ifrågasatt Sverigedemokraternas tydliga gränsdragning mot rasism och extremism…”

Det är väl det sista man kan säga om den s.k. nolltoleransen, att det varit fråga om någon tydlig gränsdragning – innebörden av ”rasism” har aldrig klargjorts!


”… och offentligt kritiserat partistyrelsen för att ha vidtagit disciplinära åtgärder…”

Är det förbjudet att inom SD kritisera partistyrelsen? I så fall blir partiet unikt i Sverige, inom inget annat riksdagsparti råder ett sådant förbud. Resonemanget påminner starkt om Josef Stalins Sovjetunionen, där man rensade ut ”partifientliga element”.

josef
”… brutit mot den av partistyrelsen antagna kommunikationsplanen…”

Just detta gjorde ju partisekreterare Richard Jomshof med sitt TV-framträdande förra veckan.

Kommer han nu att bli kontaktad av Medlemsutskottet i frågan?


”…inte… tydligt markerat avstånd till antidemokratiska… rörelser…”

Det som nu pågår inom Sverigedemokraterna är mer uttryck för stalinism än för demokratisk partiverksamhet.


nukraina
I det aktuella fallet misstänker SD-ledningen SDU för att ha alltför nära kontakter med Nordisk Ungdom. Dubbelanslutning ska kanske inte accepteras, men framförallt finns här en politisk debatt att ta – som inte borde behöva vara svår!

Politiskt har ju NU trampat ned sig rejält, genom sina ställningstaganden kring Ukraina. Jag tolkar det som att hos dem saknas en del grundläggande kunskaper i nutidshistoria, som NATO:s utveckling sedan 1991.


SONY DSC

SD-ledningen hade kanske inte behövt hamna så snett, om man tagit till sig mer ur SD-grundkursen från 2004:

”I diskussioner tar man fasta på en motståndares starkaste argument, inte de svagaste. Man kan både ta och ge kritik. Och när man ger kritik är den saklig, dvs den bygger inte på personangrepp. Man söker dialog med meningsmotståndare.

Man är också beredd att revidera sin egen uppfattning inför nya fakta eller argument. Man begär inte att kartan ska vara överordnad terrängen.

Man förmår skilja på deskriptiva och normativa utsagor. Man fördömer inte budbäraren, om denne kommer med ’dåliga nyheter’, och pekar på problem. Lika litet som man sparkar meteorologer, när de givit prognoser om dåligt väder.

Detta kan låta så självklart att det inte ska behöva påpekas, men tyvärr ger den politiska debatten om invandringen alltsedan 1980-talet ett massivt prov på hur man använder kränkande tillmälen istället för att debattera i sak.

Samma kretsar som gärna använder tillmälen och skyr en debatt i sak gör anspråk på att själva sitta inne med en särskilt fin människosyn. Klart är att deras människosyn skiljer sig från den vi sverigedemokrater hyllar!”

”De tankar och känslor som envar har, utifrån bl.a. sina egna erfarenheter, måste i grunden respekteras. Det är naturligt att man kan ändra uppfattningar – men då måste det få vara fråga om en ömsesidig påverkan, på jämlik nivå, där igen har tolkningsföreträde.”

eg
”De gränslösas människosyn framgår kanske tydligast i tidskriften Expo…”

”Till grund för dessa skriverier ligger en människosyn som liknar den ‘anti-kommunism’ som Joe McCarthy demonstrerade i USA på 50-talet. Dvs det finns vissa människor som är onda. Naturligtvis försöker dessa efter bästa förmåga att dölja denna sin ondska – kanske tror de t.o.m. uppriktigt själva, att de inte skulle vara onda. Den gode demokratens uppgift blir att avslöja det verkliga förhållandet.

Skulle offret ifråga faktiskt har sagt något mindre lyckat, då naglar man givetvis fast vederbörande vid denna formulering. Men finns inget sådant uttalande kan man vinkla och tolka, så det passar in. Finns inte ens detta kan man ändå drämma till med lämplig etikett. Vad ‘kommunist’ var för McCarthy är ‘rasist’ för Expo.

En annan metod är ‘guilt-by-association’, som förekommer på två sätt. Ett sätt är att märka ord och utnyttja ords laddningar, för att ge associationer till en individ, grupp eller riktning, som redan är ‘märkt’ (antingen för att den verkligen är skum, eller för att den är ett redan avverkat offer). Ett annat sätt är att påtala eller påskina någon form av samröre mellan offret och redan märkta:

Har offret läst en olämplig bok eller tidskrift? Har en av offret skriven artikel fått applåder från fel håll? Har offret någon gång talat i telefon med, fått brev från eller rentav träffat någon som redan är märkt? Eller någon, som i sin tur träffat någon…

Den nämnda Expressenartikeln gick så långt, att den försökte framställa det som komprometterande för de anklagade, att de skrivit brev till makthavare, och att de försökt bilda opinion för sina åsikter i flyktingpolitiken! Vad som i andra sammanhang är en självklar rättighet för människor blir plötsligt otillåtligt.

Naturligtvis kommer de utpekade att resa invändningar, men detta är ‘föga överraskande’, och bekräftar snarast hur förslagna de är. Onda människor är förslagna. Någon rätt till genmäle ska därför inte ges, någon debatt behövs inte.

Det är tvärtom viktigt att en anklagad inte ges chansen att komma undan, genom att förklara bakgrunden till ett ställningstagande, genom att nyansera ett uttalande eller rentav överge en ståndpunkt. En debatt i sak är också onödig. Den som är ond ha naturligtvis fel, den som är god har rätt – och behöver inte ta intryck av andras argument. Det finns inget att orda om.

Skulle personer, skandaliserade genom denna typ kampanjer, drabbas av personligt lidande behöver man inte lägga vikt vid detta. De är ju onda, och ett litet straff är då bara på sin plats. Det är dock inget självändamål att straffa vederbörande, det blir snarast en bieffekt. Nej, ändamålet är att skrämma vederbörande till tystnad och att avhålla andra från kontakt med vederbörande. Alla ska vara rädda för alla, människor ska isoleras från varandra. Då blir de inte så ‘farliga’.

Det handlar alltså inte om att övertyga med fakta och argument, det handlar inte om att man genom en öppen debatt tillsammans ska närma sig en sanning, hitta lösningar eller nå kompromisser. Med ondskan köpslår man inte…

tagdeb

Mot detta kan ställas den demokratiska människosynen. Enligt denna finns inga människor som är renodlat vare sig goda eller onda, vi är alla sammansatta. Och vi befinner oss i konstant förändring, vi tar intryck av erfarenheter, formas av vår miljö, dvs av varandra.

Det är inte genom straff, skräck och skuld, som människor utvecklas positivt – utan genom att de möts med respekt. Varje människa behöver känna en identitet och en grupptillhörighet, varje människa behöver trygghet och möjlighet att påverka sin situation.

Varje människa har rätt att bli tagen på allvar. Dvs gör man fel, säger man fel, har man fel – då ska man mötas med kritik, som är saklig.

Man visar inte en annan människa respekt, genom att aldrig framföra kritik. Att inte tro sig kunna ställa krav på en människa, det är att behandla henne som otillräknelig.

Det innebär heller inte att visa en annan människa respekt, om man avfärdar henne genom stämplar och etiketter, inte lyssnar på vad hon har att säga.

Varje människa måste dessutom ha rätt att ändra ståndpunkter, ges chansen att utvecklas. Dialog är nödvändig. Alla måste få komma till tals, och alla har själva något att lära. Man ska försöka locka fram varandras bästa sidor, inte de sämsta.”



mf

Marika Formgren skriver den 12/4 2015 bara om Expo om Sverigedemokraterna, under rubriken ”Med skräcken som verktyg”:

”…Expos metoder är kända, och borde i synnerhet vara kända av SD-företrädare: Expo arbetar inte med sakargument, Expo arbetar med guilt-by-association, brunmålning, utfulning, skampålar och dödskallemärkningar. Att Karlsson är medveten om detta visar hans ordval: ”information (…) för att belägga kopplingen [min kursivering]”. Om Mattias Karlsson verkligen var övertygad om att SD:s politik är bättre än alla alternativ, skulle han då inte förlita sig på att sakargumenten räcker? Att Mattias Karlsson vill ta hjälp av Expos skräck- och skammetoder, tyder inte det på att Karlsson tvivlar på den egna politikens bärkraft, alternativt att han ser SD:s potentiella väljare som så dumma och lättledda (väljarföraktet) att de måste skrämmas in i rätt fålla?

Händelseutvecklingen efter den 16 mars visar att Karlssons brev till Expo inte var ett olyckligt undantag. Massuteslutningarna som just nu sker i SD följer samma mönster.”

”Alla partier har rätt att utesluta vilka medlemmar man vill. Det förefaller också rimligt att SD utesluter fler medlemmar än andra partier, eftersom SD sannolikt drar till sig en del rasister som inte delar partiets grundläggande idéer. Huruvida de SD:are som just nu är föremål för utslutning är sådana rasister vet jag som sagt inte. Men jag reagerar starkt på hur dessa uteslutningar hanteras. Det är Expometoder rakt igenom. I stället för sakliga och konkreta argument gäller guilt-by-association; någon har läst fel författare, någon är bekant med fel person, någon har inte tillräckligt tydligt tagit avstånd, någon har ’brustit i lojalitet’. Ovanpå detta en Mattias Karlsson som låter mer och mer som Henrik Arnstad – det lurar neofascister och nazister i varje buske och bara riddare Karlsson på sin vita springare kan rädda Sverige från stöveltramp och gaskamrar.”

springare

”Man kan inte klaga över Expos och etablerade mediers skampålejournalistik, guilt-by-association och epitetsklistrande, och samtidigt använda samma metoder mot sina politiska motståndare. Man kan inte gnälla över bristen på fri debatt och demokratisk instinkt i Sverige, och samtidigt tysta internkritiker i stället för att debattera med dem samt ignorera den interna partidemokratin. Om man utger sig för att vara för fri debatt, åsiktsfrihet och demokrati så får man f-n också leva upp till det i det partiinterna arbetet. Allt annat är hyckleri.

SD bör behandla medlemmar som de uppfattar som ’ideologiska avvikare’ så som de själva vill behandlas av etablerade medier och partier: Rakt, ärligt och med sakargument, inte med epitetsklistrande och skräckens primat.”

broms

Det finns också taktiska och strategiska skäl för SD att tänka om, menar Marika Formgren:

”Så länge de andra partierna vägrar att erkänna och åtgärda de problem som de stora invandringsvolymerna till Sverige orsakar så kommer SD att växa, och detta oavsett om man har en Expoit, en ’neofascist’ eller en hamster till partiledare. Men det är inte uteslutet att några av de etablerade partierna kommer att dra i invandringsbromsen. Liksom S-bloggaren Johan Westerholm tror jag att ’kollapsen är här nu’, och att den rent materiella sidan av saken, med bostadsbrist och ’tomma lador’, kan tvinga fram någon variant av luciabeslutet. När till och med en miljöpartist som Bertil Torekull skriver om ett nödstopp är en sådan utveckling sannolik.

Om det sker kommer många av de före detta sossar och moderater som röstade på SD 2014 snabbt att återvända till sina gamla partier. Varför stanna hos ett parti som enligt Mattias Karlsson har stora problem med neofascistiska tendenser när de andra partierna slutligen gör något åt asylhaveriet?”

”Om SD nu utesluter alla som har idéer utöver ’minskade volymer’ blir det väldigt svårt för partiet den dag de andra partierna faktiskt minskar volymerna.”


Vilket leder över till det 33-punktsmanifest kring invandringen som Sverigedemokraternas riksårsmöte 2005 antog.

Hade detta offensiva dokument  lyfts fram och fått vara vägledande, istället för att skamset stuvas undan, skulle debattläget idag ha kunnat vara ett annat!

33p

”Till skillnad från, tror jag, alla andra journalister i Sverige har jag inga problem med SD:s politik. I jämförelse med de andra sju riksdagspartierna anser jag att SD på flera viktiga områden har den politik som skulle vara bäst för Sverige. Jag har inte heller några jätteproblem med SD:s historia. Visst, SD har lik i garderoben, men det har de flesta partier. Framförallt menar jag att om det väsentliga vore hur partierna agerade för 20 år sedan så skulle jag hålla Moderaterna för det bästa partiet, och det kan jag ju inte med tanke på deras politik i dag.

Min stora invändning mot SD har i stället länge varit toppstyrningen och den bristande interndemokratin, och efter de senaste veckornas händelser är denna kritik från min sida så tung att den väger över att jag tycker att partiet har en bra politik.”

Avslutningsvis: är det inte betecknande är ju hur SD-ledningen inte behöver riskera någon kritik för från stora massmedia för sitt stalinistiska agerande.  Iofs föga förvånande – ordet ”demokrati” har ju givits en helt ny innebörd av de politiskt korrekta. Marika Formgren:

”Det märkliga är hur andra journalister, som ständigt tar avstånd från SD:s politik och bakgrund, verkar se de pågående uteslutningarna som något bra och positivt för SD. Plötsligt tar borgerliga ledarskribenter Mattias Karlssons ord för sanning, säger Karlsson att någon är neofascist så är det så, det behövs inga bevis eller vidare förklaringar. Den enda invändning mina före detta kollegor gör mot uteslutningarna är att de ’tyvärr’ nog kommer leda till ännu större opinionsstöd för SD, när partiet nu blir mer ’rumsrent’.

Att Karlsson vill in i den sköna mediekrativärmen, och att journalisterna på nåder kanske släpper in honom i förstugan, kunde inte illustreras tydligare. Inte heller hyckleriet hos både SD-ledningen och journalistkåren.”


PS

Vad i helvete:

Samverkar även SDU-ledningen med Expo?!!

I så fall stämmer det som Gustav Kasselstrand sade i TV: mellan SD och SDU finns inga ideologiska skillnader…


Mer

http://www.friatider.se/svenska-dagbladet-och-m-i-br-k-om-d

https://janmilld.wordpress.com/2014/02/21/expo-visar-vagen/

http://www.marikaformgren.se/#post69

http://www.janmilld.se/sd/33.html

http://www.friatider.se/jacob-16-utesluts-ur-sd-trots-att-han-inte-ens-r-medlem

http://www.exponerat.net/agenda-intervju-med-mattias-karlsson/

http://nationell.nu/2015/04/13/sds-krig-mot-sdu-allt-smiutsigare-detta-borjar-bli-laskigt/

https://www.motgift.nu/2015/04/mattias-karlsson-sverigedemokraterna-ska-inte-ha-nagon-interndemokrati/

http://nyheteridag.se/dokumentet-avslojar-sdu-ledningen-allierad-med-expo-mot-sverigedemokraternas-partiledning/

https://janmilld.wordpress.com/2015/03/17/identitar/

http://www.d-intl.com/2015/04/12/ideologiernas-aterkomst/