• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

Ny partisekreterare

rjsvt

Dags för veckans fredagsbio: ”KONTROLLERAD opposition”.


Richard Jomshof har nu efterträtt Björn Söder som partisekreterare för Sverigedemokraterna.

Det blev inte bra.

Meningsskiljaktigheter inom ett parti ska självfallet avhandlas inom partiet ifråga, berörda parter emellan – inte i TV-rutan.

SD:s kommunikationsplan är glasklar:

”Genom partiets historia har det tyvärr förekommit att partiföreträdare via media kommenterat andra partiföreträdare på ett sätt som skadat partiet och gynnat endast våra politiska motståndare. Exempel på att sådan kommunikation varit mer positiv än direktkontakt mellan företrädare saknas helt.

 Sverigedemokrater kommunicerar aldrig med andra Sverigedemokrater via tredje part i media eller andra offentliga kanaler. Här finns inga undantag.”

Sverigedemokraterna intar nu en särställning inom svensk politik, som riksdagens tredje parti och det enda oppositionspartiet. Denna ställning har uppnåtts genom dels 20-30 år av insatser från många sympatisörer, dels det skriande behovet av ett alternativ.

Denna särställning medför ett särskilt ansvar. Partiet kan inte hanteras som någons privata egendom. SD tillhör oss alla som stöder partiet och som behöver dess insatser. Det handlar om att försöka rädda Sverige i ett akut och extremt allvarligt läge!

nps

Detta betyder att partiet måste fungera både demokratiskt och offensivt. SD måste ha en medlemsskolning, en intern debatt och ett utåtriktat opinionsarbete.  Vad gäller det senare kan Thoralf Alfsson i Kalmar ses som ett lysande föredöme, genom sin framställning och spridning av bra SD-flygblad regionalt.

I varje parti är det normalt att människor går med för att stödja partiet och träffa likasinnade, men samtidigt för att kunna medverka i utvecklandet av partiets politik. Här gick uttalanden från partisekreterare Jomshof i TV-rutan i en annan riktning.  Den som vill påverka SD:s politiska linje är tydligen inte välkommen som partimedlem.

Vilket aktualiserar ett annat moment:  vad är det i SD:s inriktning som för Richard Jomshof här är särskilt viktigt?

Enligt egen utsago är Richard Jomshof extremt pro-israelisk”.

Detta bekräftas av att Jomshof under SD:s valvaka 2014 valde att posera bakom en stor Israel-flagga.

sdisrael

En sak är ju om Richard Jomshof personligen har den åsiktsinriktningen, det är han väl i sin fulla rätt att ha.

En annan sak blir det om han begär att detta ska vara också partiets linje, och att personer som i denna fråga inte är lika extrema inte är välkomna som SD-medlemmar.

I stor utsträckning är vi kanske redan där, att Sverigedemokraterna är riksdagens mest israelvänliga parti.

Men hur gick det till?

När togs beslut om den saken?


Under min egen tid i SD:s partistyrelse (våren 2005) blev jag ”prickad” pga en bokrecension jag skrivit  – ”Vad får diskuteras?”utlagd på BGF-webben två år tidigare.

Jag minns fortfarande hur Jomshof då argumenterade inför mig: mina resonemang var iofs rimliga, men mediasituationen gjorde att SD var så extremt påpassat, att inte utrymme skulle ges för en saklig och nyanserad diskussion. Expo/Expressen skulle genom mina rader kunna komma åt SD.

I ljuset av vad som senare hänt handlade det redan då om Jomshofs egen politiska agenda.

sionist

Jag ser åtminstone tre skäl mot att Sverigedemokraterna ska ha en extremt pro-israelisk, en ultrasionistisk, inriktning:

1. Partiet ska kunna samla sverigevänner, oavsett deras syn på Palestinafrågan.

2. Svenska intressen och israeliska intressen är inte identiska. I synnerhet företräds svenska intressen inte av en hök-regering i Tel-Aviv.

3. Knytningen till Israel medför ofta en perspektivbegränsning, så att man inte ser USA:s roll som generator av krig och flyktingströmmar.

asylnorden


inmalad

PS

Angående SD:s ”nolltolerans” – några ord från en läsare:

I denna ljudupptagning om ’nolltolerans’ från Jomshof, Bylund och Karlsson tycker jag att de uttrycker sig väldigt vettigt.

https://www.youtube.com/watch?v=YVrd2aPtebU

Om man istället för att prata om nolltolerans mot ett odefinierat begrepp, rasism, sagt rakt ut att partiet företräder åsikter som i dagens mediaklimat uppfattas som kontroversiella och att det är viktigt med ett mjukt språk hade man sluppit otroligt mycket trams i media. Man hade kunnat säga att vi ska ha mycket låg tolerans mot partiföreträdare som regelmässigt använder ett aggressivt, vulgärt eller ovårdat språk så  hade man klarat sig mycket bättre…

Varför inte säga precis som Jomshof och Karlsson säger på klippet istället för att prata om nolltolerans mot ett odefinierat begrepp. Varför hyckla? Och ’mycket låg tolerans’ är oändligt mycket bättre än ’nolltolerans’ vilket ger media en möjlighet att göra en stor sak av minsta småsak…

Dessutom är det strategiskt att använda sig om ordval som att någon ’regelmässigt uttryckt sig vulgärt’ om man verkligen måste plocka bort någon partiföreträdare än att anklaga partiföreträdaren för ’rasism’. Låter man bli att använda ordet rasism själv, så tvingar man media att definiera begreppet, vilket blir knepigt då begreppet kan betyda vad som helst. Använder man själv begreppet så tvingas man själv definiera dess innebörd vilket ger motsvarande problem men för fel part.



Mer

http://www.d-intl.com/2015/04/12/dubbla-mattstockar-i-sd/

https://janmilld.wordpress.com/2014/03/22/tydlighet-om-ukraina/

https://janmilld.wordpress.com/2014/05/31/israeldemokraterna/

https://janmilld.wordpress.com/2014/10/17/sds-dubbla-funktion/

http://nationell.nu/2015/04/11/richard-jomshof-jag-ar-extremt-pro-israelisk/

http://thoralf.bloggplatsen.se/2015/04/10/11068889-debatt-sd-och-sdu/

http://www.janmilld.se/sdkritik.html