I gårdagens bloggtext konstaterades hur tre fältherrar misslyckades i sina försök att intaga Moskva.
1709, 1812 och 1941.
Napoleon tog sig visserligen in i staden, men blev då av med sin stora armé.
Här kan jag berätta om en person som lyckades där andra misslyckades.
Han var svensk och det skedde 1610.
Hans namn: Jakob De la Gardie.
Jakob De la Gardie föddes 1583 i Reval i Estland, staden som nu heter Tallin.
Estland tillhörde ju då Sverige, alltsedan 1561.
Jakobs far, Pontus De la Gardie, var fransman. Som officer tjänstgjorde fadern på dansk sida i Nordiska sjuårskriget 1563-70. Efter att ha tagits tillfånga av svenskarna gick han över i svensk tjänst.
Innan vi här beger oss till Moskva, några rader om det historiska sammanhanget. Några personer och årtal att hänga upp berättelsen på.
Gustav Vasa avled 1560. Som kung av Sverige efterträddes han av sin äldste son – Erik XIV.
Denne efterträddes 1568 av Johan III – också han son till Gustav Vasa, men i ett senare äktenskap (Margareta).
Bland de tio barnen i detta äktenskap fanns även sonen Karl.
Karl blev senare kung Karl IX.
Han var far till Gustav II Adolf.
Vad som här komplicerar bilden efter Johan III:s död är Sigismund, son till Johan och sonson till Gustav Vasa.
När Johan III avled 1592, skulle Sigismund då efterträda honom?
En kontroversiell fråga! Varför?
Mor till Sigismund var Katarina Jagellonica, dotter till kung Sigismund I av Polen.
Hon var en viljestark katolik, vilket gjorde att även sonen Sigismund blev katolik.
Hennes kungliga börd gjorde också att Sigismund ärvde tronen i Krakow (då huvudstad i Polen).
Sedan 1587 var Sigismund kung av Polen.
• Som kung även i Sverige – var skulle han ha sina lojaliteter?
• Kunde han som katolik accepteras på den svenska tronen?
Det blev en maktstrid, med hans farbror Karl som en alltför svår motståndare.
Iofs kröntes Sigismund till svensk kung 1594, men Karl utsågs till riksföreståndare, att styra Sverige tillsammans med riksrådet när Sigismund inte var i Sverige. Karl sammankallade till riksdagar, mot kungens vilja, och det blev öppen konflikt. I slaget vid Stångebro 1598 besegrades Sigismunds trupper och han avsattes. Karl fortsatte ytterligare några år som riksföreståndare, men blev sedan kung – fram till sin död 1611.
Kung i Polen fortsatte Sigismund att vara fram till sin död 1632.
Polen var ett på den tiden ett stort rike, tillsammans med Litauen.
Sedan har vi Ryssland. Där fanns Ivan IV, även kallad ”Ivan den förskräcklige”. Först var han bara ”storfurste av Moskva”, men 1547 blev han ”tsar av Ryssland”.
Ivan IV förblev tsar fram till sin död 1584 och efterträddes av Fjodor I, som var hans son. Den siste tsaren av ätten Rurik.
Fjodor var dock svag, så i praktiken styrdes Ryssland under hans tid av svågern Boris Gudonov. Denne blev formellt tsar efter Fjodors död 1598, efter att ha röjt Fjodors bror Dmitrij ur vägen.
Boris Gudonov var tsar fram till sin död 1605.
Sedan kom Fjodor II, son till Boris Gudonov. Men det varade bara i tre månader.
Fjodor II efterträddes i juli 1605 av ”Falske Dmitrij”, som utgav sig för att vara son till Ivan IV. Han lyckades hålla sig vid makten fram till maj 1606, då han dödades i ett upplopp.
Efterträdare blev upploppets anstiftare, Vasilij Sjuskij. Denne blev tsar Vasilij IV, och satt 1606-1610.
Perioden 1605-1613 – med många pretendenter på tronen i Moskva – kallas för ”Den stora oredan”.
Det var i detta skede som svensken (en ”andra generationens invandrare”) kom in i bilden. Vid denna tid var avståndet inte så stort från polska gränsen till Moskva. Det var också så att Polen-Litauen – dvs Sigismund Vasa – tyckte sig ha intressen att bevaka i Moskva.
Wikipedia:
”The Polish–Muscovite War (1605–1618) took place in the early 17th century as a sequence of military conflicts and eastward invasions carried out by the Politsh-Lithuanian Commonwealth, or the private armies and mercenaries led by the magnates (the Commonwealth aristocracy), when the Russian Tsardom was torn into a series of civil wars, the time most commonly referred in the Russian history as the Time of Troubles, sparked by the Russian dynastic crisis and overall internal chaos. The sides and their goals changed several times during this conflict: the Polish–Lithuanian Commonwealth was not formally at war with Russia until 1609, and various Russian factions fought among themselves, allied with the Commonwealth and other countries or fighting against them. Sweden also participated in the conflict …”
”The war can be divided into four stages… The second wave started in 1607 and lasted until 1609, when Tsar Vasili made a military alliance with Sweden. In response to this alliance, the Polish King Sigismund III decided to intervene officially and to declare war upon Russia, aiming to weaken Sweden’s ally and to gain territorial concessions.”
Det var i spetsen för en arméstyrka på 15.000 man, tillsammans med den ryske prinsen Mikhail Skopkin-Shuisky, som Jakob De la Gardie gick in i Moskva den 12 mars 1610.
Något motstånd mötte man inte, snarare välkomnades man då av befolkningen där. Man kom ju på inbjudan av den då sittande tsaren, Vasilij IV, för att åtminstone temporärt medverka till att säkra hans ställning.
Mer Wikipedia:
”The De la Gardie Campaign refers to the actions of a 15,000-strong Swedish military unit, commanded by Jacob De la Gardie and Evert Horn in alliance with the Russian commander Mikhail Skopkin-Shuisky against the Polish-Lithuanian Commonwealth in the Polish-Muscovite War (1605-1618). The campaign was a result of an alliance between Charles IX of Sweden and Vasilij IV of Russia, made in Viborg in 1609, whereby the latter promised to cede the County of Kexholm to Sweden.
The combined Russo-Swedish forces set out from Novgorod late in 1609 and marched towards Moscow, relieving the Siege of Troitse-Sergiyevna Lavra on their way. They dispersed the supporters of False Dmitry II, who maintained an alternative court in Tushino near Moscow and challenged the authority of Vasily IV.”
”When arrived to Moscow in early 1610 this Swedish-Finnish army unit suppressed the rebellion in Moscow organised against Tsar and took control over Moscow.”
De la Gardie stannade i Moskva från mars till juni. När han och Shuisky lämnade staden var det för att häva en polsk belägring av Smolensk. Där gick det dock sämre – huvuddelen av deras styrka slogs ut.
Med freden i Stolbova sju år senare – 1617 – tillerkändes Sverige hela kustområdet mellan Finland och Estland i Finska viken.
Till sist kan man ju ställa frågan:
Hur kom det sig att Jakob De la Gardie lyckades, där Karl XII, Napoleon och Hitler misslyckades?
Förklaringen låg i ”Den stora oredan” i Ryssland. Det var en period av rysk splittring. Jakob De la Gardie mötte inget enat ryskt motstånd. Mäktiga bojarer och stora grupper av ryssar välkomnade tvärtom hans intåg i Moskva.
Så om amerikanerna framöver vill kunna tåga in i Moskva gäller det för dem att först försöka så splittring i de ryska leden.
På menyn kan då stå:
• sanktioner som försämrar rysk ekonomi
• terror mot den ryska befolkningen i Ukraina
• militär uppladdning invid gränserna till Ryssland
• propaganda-TV med riktade sändningar mot Ryssland
• politiska mord, nedskjutna flygplan eller andra false-flag-operationer
• försök till omstörtande verksamhet i S:t Petersburg och Moskva genom NGO:s, som i Ukraina.
Mer
Svensk historia
I Bildts fotspår
Filed under: historia, ryssland | Tagged: historia, ryssland |
Jan Millds blogg 
En metod till, misshandla ryska minoriteter i Ukraina. Om Putin invaderar så kommer västmedia utmåla honom som den som startar konflikten (västmedia låter naturligtvis bli att rapportera om förföljelsen mot ryssarna). Och om Putin INTE ingriper, ännu bättre. Då förlorar han det inrikespolitiska stödet.
Detta var mycket intressant och upplysande. Propagandan mot Putin följer de mönster som man använt sig av vid tidigare mobilisering för krig. Låt mig bara ge ett exempel. Första världskriget.
85% av befolkningen och en överväldigande majoritet av befolkningen i USA var helt emot att USA skulle blanda sig i konflikten. 1916 hade kriget gått i lås och ingen sida kunde avancera. Tyskland föreslog då att man skulle avsluta kriget och återgå till de gränser som fanns innan det startade.
Det ville inte den klan som styr USA och som kontrollerar Presidenten, Kongressen och alla media. De föreslog då att om Storbritannien kunde ge judarna ett hem i Palestina då skulle alla krafter verka för att Tyskland skulle förlora och för att USA skulle gå med i kriget.
Sagt och gjort. Nu började samma propaganda som vi kan bevittna idag. Varje dag, varje timme, framställdes Tyskland som djävulen på jorden och man använde så vidrig propaganda att man faktiskt efteråt fick be om ursäkt.
Dock lyckades man till slut och detta resulterade i en förnedrande förlust för Tyskland som förödmjukades och tvingades till total underkastelse. Detta bäddade sedan för andra världskriget.
Ett annat resultat blev Balfourdeklarationen. En deklaration som Storbritannien utfärdade att man lovade judarna ett hem i Palestina. Denna deklaration var skriven till Rothschild som då får anses vara dess anstiftare.
Nu vill samma dunkla krafter få en hel västvärld i krig mot muslimerna och Ryssland. Är vi lika lättlurade nu som då?
Glöm inte sjökrigaren (dvs vikingen) Rurik (även kallad Rörik) – som med sina mannar sägs ha grundat Moskva. Rus, som i Russia och Belarus, är det slaviska ordet för sjökrigare (dvs vikingar). Betyder ”de som ror”.
Utmärkt bra historielektion. Det är inte bara Putin som är offer för en demoniseringskampanj. För några dagar sedan fick Kinas president Xi Jinping epitetet ”Kinas nye Mao” i Di Dagens industri. Så kampanjandet mot de som opponerar mot västvärldens maktanspråk fortsätter.
Det lyckades med Saddam Hussein och Gadaffi, under bearbetning är nu Asad i Syrien och de motsträviga Ukrainare som inte fattar tjusningen av att ha en sionistkontrollerad regim. Jag hoppas att fler och fler inser hur och varför alla konflikter uppstår, det finns ju ett klart mönster.