• Regimskiftet i Ukraina i februari 2014 skedde inte på demokratisk väg, det var en kupp.
• Denna kupp genomfördes med hjälp av utländsk intervention.
• Den var dessutom våldsam.
Se även gårdagens text, om den geopolitiska bakgrunden.
Hur mycket är 5 miljarder dollar?
Det motsvarar 5.000 miljoner dollar.
Eller 42.000 miljoner kronor.
Ett belopp med många nollor.
Fem miljarder dollar – det var den summa som USA investerade i att utbilda, beväpna och underhålla gatukämparna i Kiev. Uppgiften kommer från Victoria Nuland, USA-diplomat i Europa (7.40 in i denna film).
Så särskilt diplomatisk var hon dock inte alltid, denna Victoria Nuland. Hon blev ju känd för sitt uttalande «Fuck the EU!» i ett avlyssnat telefonsamtal, där hon och andra ombud för Washington diskuterade hur den nya Kievregeringen borde se ut.
Nuland ville ha Arsenij Jatsenjuk som ny premiärminister, medan hon ville slippa se Vitaij Klytjko, partiledare för UDAR, i regeringen.
Så blev det sedan.
President i Ukraina vid tidpunkten för kuppen var Viktor Janukovytj. Han hade tillträtt i februari 2010 efter ett val där han besegrade motkandidaten Julia Timosjenko. Han fick 49% av rösterna, hon fick 45% – nära 900.000 röster skilde dem åt. Stödet för Victor Janukovytj kom främst från östra och södra Ukraina.
Presidenten tillhörde «Regionernas parti», bildat 2001. I flera val till Duman (Ukrainas riksdag) var det Ukrainas största parti. Ett särskilt starkt stöd hade RP i Donbass i öster samt på Krim och i Odessa.
Det skulle visa sig att Viktor Janukovytj var en svag ledare. Inte bara levde han själv ett liv i extrem lyx. När det hettade till med USA-lejda gatukrigare 2013-14 stod han handfallen, gav just ingen ledning.
Kuppen i Kiev inleddes med demonstrationer i november 2013, efter att ett planerat associationsavtal med EU tills vidare hade lagts på is av president Janukovytj. Det blev många och allt våldsammare sammandrabbningar med kravallpolisen, Berkut. Snart byggdes barrikader, redan i december inträffade den första ockupationen av en myndighetsbyggnad.
I ett tidigt skede visade politiker från olika västländer intresse för utvecklingen. Till Maidantorget i Kiev – demonstrationernas centrum – kom en strid ström av besökare. De kom från USA, Polen, Litauen, Tyskland, Belgien och Frankrike – Sverige inte att förglömma. Utrikesminister Carl Bildt besökte Kiev vid ett halvdussin tillfällen inom loppet av ett halvår.
De flesta av demonstranterna på Maidan var fredliga, men de som inte var det blev efterhand alltmer aggressiva, uppträdde som en form av stadsgerilla. Dessa gatukrigare agerade med militär disciplin och var beväpnade med både gatsten och brandbomber, gas och faktiskt också en del skjutvapen.
Berkutpoliserna kunde vara brutala, men deras utrustning utgjordes i huvudsak av batonger och sköldar. Brandbomber förvandlade gång på gång poliser till brinnande facklor. Obalansen blev också uppenbar när poliserna, stillastående bakom en mur av sköldar, försökte freda sig mot angreppen.
Gatukrigarna hade en offensiv taktik som innebar att de inte nöjde sig med att kravallpoliser retirerade in i en byggnad – krigarna kom efter dem för att framtvinga kapitulationer, för att gripa enskilda polismän. Inget stillestånd och inga kompromisser fick gälla – på varje eftergift följde nya framstötar.
Detta gällde även kring kraven i sak. En överenskommelse hade i slutet av februari förhandlats fram mellan å ena sidan tre oppositionspartier, å andra sidan presidenten och regeringen. Innebörden av denna var:
• en återgång till 2004 års konstitution (dvs återkallande av ändringar från jan-14)
• en konstitutionell reform att genomföras före september
• nya presidentval senast i december
• bildandet av en samlingsregering
• stopp för ockupationer av offentliga byggnader
• inlämnande av vapen
• en förbindelse från båda sidor av avstå från våld.
Möjligheter skulle mao ges att under år 2014 på demokratisk väl åstadkomma att maktskifte.
I dessa förhandlingar hade utrikesministrar från Polen, Tyskland och Frankrike medverkat – dessa tre länder skulle stå som «garanter» för uppgörelsen.
Det visade sig dock att uppgörelsen förkastades av företrädare på Maidantorget och av «Högra sektorn». De nöjde sig inte med mindre än presidentens omedelbara avgång, dumans upplösning och bestraffning av ledningen för Berkut.
USA-president Obama hade tidigt krävt av Janukovytj att denna skulle dra tillbaka sina kravallpoliser från centrala Kiev. Ett orimligt krav redan därför att den ukrainska presidentens säkerhet då skulle äventyras – se 4.30 in i denna film. Obama själv skulle naturligtvis inte överväga att i en motsvarande situation dra tillbaka skydd för sin egen säkerhet.
I slutet av februari skedde ändå detta, att kravallpolisen beordrades bort från centrala Kiev.
Det hade föregåtts av att krypskyttar i Kiev, med början den 18-19 februari, skjutit ihjäl närmare hundra människor. Oppositionen såväl som västmedia höll Janukovytj ansvarig för detta, många i Kiev ville nu se honom död.
Expressen, den 26/2 2014:
«I onsdags var det få som trodde att aktivisterna skulle kunna stå emot länge till. Men sedan kom den historiska vändningen. Utplacerade krypskyttar dödade fler än 60 demonstranter vilket resulterade i stor ilska och allt fler demonstranter på gatorna som tog kontroll över Kiev.»
Vad som i efterhand framkommit beträffande krypskyttarna tyder på att de arbetat på uppdrag av krafter inom oppositionen. Skotten kom från positioner som behärskades av oppositionen och samma skyttar sköt på både demonstranter och poliser. De poliser som sedan sköt kan ha gjort det som svar på den beskjutning de först själva utsatts för.
Det var med andra ord fråga om en FALSE-FLAG-OPERATION. I media framställdes det som att skyttarna arbetade på uppdrag av president Janukovytj – i själva verket var det tvärtom. Snart framgick också vilka som tjänat på aktionen. Som Expressen konstaterade blev det en ”vändning”.
I detta skede av upptrappat våld lämnade president Janukovytj Kiev. Först for han till Krim, sedan till Ryssland.
Duman förklarade honom avsatt och utsåg den nya talmannen – Oleksandr Turchynov – till tillförordnad ny president.
En ny regering tillsattes, med Arsenij Jatsenjuk som premiärminister.
Den nya regimen erkändes omedelbart av USA och andra västländer.
Ett associationsavtal med EU slöts den 21 mars.
Omröstningarna i duman blev uppenbarligen «underlättade» av osäkerhetssituationen. Riksdagsledamöter som gjorde motstånd riskerade att drabbas av obehagligheter. Vanliga medborgare som gav uttryck för missnöje med Kievkuppen kunde råka illa ut. Om detta har skrivits i denna vitbok.
Inte desto mindre har det förkommit en hel del manifestationer mot kuppen, främst i östra och södra Ukraina, men de har inte rönt mycket uppmärksamhet i västmedia.
Med kännedom om att det i praktiken var folket i östra och södra Ukraina som valde Janukovytj vore det underligt om man i de områdena skulle ha gillat kuppen i Kiev.
I Odessa förekom ansatser till protester från den ryssvänliga sidan, men de undertrycktes med extrem brutalitet. Detta inträffade den 2 maj. Ett tältläger med ryssar/ryssvänliga angreps så att dessa tog sin tillflykt till en byggnad i närheten, Fackföreningarnas hus. Där inne blev de fortsatt angripna och instängda där var de försvarslösa.
På bilderna från Kiev i februari kunde ju ses hur man satte eld på poliser. Då fanns andra poliser som kunde komma till undsättning. Här blev det annorlunda, i Odessa kunde uppeldandet av motståndare fullföljas. Ett stort antal människor brändes ihjäl.
En tongivande parlamentsledamot för Svoboda, Irina Farion, applåderade illdåden:
”Låt de jävlarna stekas!”
En annan anhängare av Kievkuppen, Carl Bildt, uttryckte sig mer måttfullt:
”Förr eller senare var det uppenbart att detta skulle komma. Den ryska agendan omfattar hela östra och södra Ukraina, .. att pro-ryska krafter förr snarare än senare skulle komma och börja sina aktiviteter.” ”Destabilisering och våld…”
Nytt presidentval i Ukraina genomfördes den 24 maj 2014.
Valdeltagandet blev 55%.
Med 55% av dessa 55% blev Petro Porosjenko vald.
Någon möjlighet för kuppkritiska kandidater att bedriva valrörelse förelåg inte, pga av en konstant hotbild. I Donbass bojkottades valet.
Mer
https://janmilld.wordpress.com/2014/05/16/vitbok-om-kievkuppen/
https://janmilld.wordpress.com/2015/02/23/kiev-2014-geopolitik/
https://janmilld.wordpress.com/2014/05/09/dessa-satans-mordare/
https://janmilld.wordpress.com/2014/03/07/blod-pa-sina-hander/
http://www.friatider.se/uppgifter-i-tysk-tv-oppositionens-prickskyttar-sk-t-demonstranter-i-kiev
http://www.friatider.se/lacka-krypskyttarna-i-kiev-hyrdes-in-av-oppositionen
https://www.youtube.com/watch?v=zQhuD4F1yJ0
https://www.youtube.com/watch?v=n2PTeUBCPAQ
UKRAINA-meny
Filed under: demokrati, extremism, fascism, ryssland, ukraina, usa | Tagged: demokrati, extremism, fascism, ryssland, ukraina, usa | 6 Comments »
Jan Millds blogg 