Hur USA vill att vi ska uppfatta händelserna i Ukraina är ju de flesta väl förtrogna med. Det är den bild som förmedlas av alla våra etablerade massmedia i Sverige.
Här på bloggen vill jag presentera en motbild kring vad som hänt i samband med Kievkuppen i februari förra året – en bild som jag menar ligger närmare sanningen än vad mediabilden gör.
I detta inlägg först några övergripande och bakomliggande moment för att ge perspektiv:
1. Kuba 1962
När Sovjetunionen 1962 var på väg att installera kärnvapenmissiler på Kuba blev reaktionen från Washington skarp – så skarp att världen var ytterst nära utbrottet av ett kärnvapenkrig.
USA:s säkerhetsintressen sätter gränser för USA:s grannländer – så är rimligen fallet även för Ryssland!
2. NATO 1991
När Sovjetunionen kollapsade och Warszawapakten upplöstes 1991 lades inte NATO ned.
Denna «försvarsorganisation» fortsatte ändå att existera, men mot vad skulle medlemsländerna försvaras? Var fanns fienden, efter att kommunismen försvunnit?
3. Nykonservativ doktrin
NATO expanderade istället österut och en ny säkerhetsdoktrin tog form i Washington, under ledning av «nykonservativa» krafter med nära band till Israel.
Ur boken «Bakom kulisserna i Kiev» av Robert Parry:
«Deras strategi med ‘regimskifte’ i Mellanöstern och andra geopolitiskt känsliga områden tog form under 1990-talet då de började tro på ett nytt paradigm med en unipolär värld där amerikanska påbud är lag. De nykonservativa menade också att ett sådant paradigmskifte skulle innebära att Israel inte längre behövde utsättas för frustrerande förhandlingar med palestinierna.
I stället för att köpslå om en tvåstatslösning tryckte de amerikanska nykonservativa på för ‘regimskifte’ i fientliga muslimska länder som stödde palestinierna eller libanesiska Hizbollah. Irak stod överst på den nykonservativa listan över måltavlor, därefter kom Syrien och Iran.»
«De nykonservativa i USA som arbetade med Benjamin Netanyahus valkampanj 1996, däribland Richard Perle, formaliserade till och med sin djärva nya plan i strategidokumentet ‘A Clean Break: A New Strategy for Securing the Realm’.
De hävdade att endast genom ‘regimskifte’ i fientligt sinnade muslimska länder kan man uppnå en ‘ren brytning’ med de diplomatiska dödlägen som har följt på alla resultatlösa israelisk-palestinska fredssamtal. Den nykonservativa tankesmedjan Project for the New American Century krävde 1998 en amerikansk invasion av Irak, men president Bill Clinton vägrade spela med.»
Dock fick man igenom ett bombkrig mot Serbien och en styckning av landet. Kosovo bröts loss.
4. WTC 2001
Robert Parry:
”Situationen förändrades när George W. Bush tog över och efter attentaten den 11 september 2001.»
«Nineeleven» förändrade plötsligt förutsättningarna, gav en ny spelplan. USA:s nykonservativa kunde ta för sig på ett sätt som tidigare inte varit möjligt. WTC blev som ett nytt Pearl Harbor.
När vi hör den brittiske premiärministern David Cameron upprepa «Assad must go!», så är det bara ett eko av det som den pensionerade USA-generalen Wesley Clark vittnat om i denna filmsnutt. Makthavarna i USA hade beslutat att efter Afghanistan byta ut regimerna i ytterligare sju länder: Irak, Syrien, Libanon, Libyen, Somalia, Sudan och Iran.
5. The Grand Chessboard
En viktig person för amerikanskt geopolitiskt tänkande är Zbigniew Brzeziński, tidigare rådgivare åt flera USA-presidenter. 1997 gav han ut boken «THE GRAND CHESSBOARD – American Primacy and Its Geostrategic Imperatives».
Wikipedia:
«Regarding the landmass of Eurasia as the center of global power, Brzezinski sets out to formulate a Eurasian geostrategy for the United States. In particular, he writes, it is imperative that no Eurasian challenger should emerge capable of dominating Eurasia and thus also of challenging America’s global pre-eminence.
Much of his analysis is concerned with geostrategy in Central Asia, focusing on the exercise of power on the Eurasian landmass in a post-Soviet environment.»
Påfallande är hur USA nu har trupper i nästan alla de tidigare sovjetrepublikerna. Av denna bild framgår att man har baser litet överallt i Centralasien och Kaukasus. Kartan är från 2003, nu finns NATO även i de tre baltiska staterna samt Polen och Rumänien.
I fokus för Brzezinski stod också Ukraina. Redan 1997.
Från webbsidan «Leaksource»:
«Brzezinski delved into the importance of little known Ukraine by explaining in his 1997 book, ‘Geopolitical pivots are the states whose importance is derived not from their power and motivation but rather from their sensitive location… which in some cases gives them a special role in either defining access to important areas or in denying resources to a significant player’.
‘Ukraine, Azerbaijan, South Korea, Turkey and Iran play the role of critically important geopolitical pivots,’ he wrote in The Grand Chessboard, a book viewed by many as a blueprint for US world domination.»
6. Delat land
Ukraina är ett delat land, kulturellt och politiskt. Av landets ca 46 miljoner invånare är ca 8 miljoner ryskspråkiga. Dessa är främst koncentrerade till östra Ukraina, men även Odessa vid Svarta havet och Charkov i nordost – landets andra stad – bebos till stor del av ryssar.
Vid sidan av ukrainskan och ryskan finns i Ukraina ett blandspråk, surzhik.
Politiskt märks delningen av landet tydligt i hur rösterna fördelats mellan olika partier och presidentkandidater. Viktor Janukovytj och hans parti Regionernas parti fick starkast stöd i öster, hans motståndare starkast stöd i väster.
I presidentvalet 2014 kunde kuppkritiska kandidater pga hot och misshandel inte bedriva valkampanjer, med resultat att många väljare bojkottade valet – främst i regioner med hög andel ryssar (ljusa områden på kartan nedan till höger).
Med rätta skulle de om Petro Poroshenko kunna säga ”Han är inte vår president!”
7. Putin-demonisering
En allt intensivare demonisering av Rysslands ledare Vladimir Putin pågår sedan Kievkuppen i februari 2014. Den gäller att han är odemokratisk och förtrycker homosexuella, att han för en aggressiv och expansionistisk utrikespolitik, att han bedriver propaganda.
Så långt drivs denna hets att amerikanska politiker som Hillary Clinton och John McCain har jämfört Putin med Hitler.
Lika litet som USA:s intresse för Ukraina bottnar i en omsorg om fred och frihet, demokrati och trygghet för folket i landet, lika litet handlar kampanjandet mot Vladimir Putin om annat än en strävan att befrämja USA:s geopolitiska agenda.
fortsättning följer
Mer
http://leaksource.info/2014/03/08/thread-truth-about-ukraine-revolution/
https://geosupportsystem.wordpress.com/2014/03/11/ukraina-befolkningskarta/
http://russeurope.hypotheses.org/2049
https://janmilld.wordpress.com/2015/02/15/ryskt-hotbrev-2/
http://www.takeoverworld.info/Grand_Chessboard.pdf
https://janmilld.wordpress.com/2014/08/01/usas-brutna-lofte/
http://www.paulcraigroberts.org/2015/02/25/washington-destroyed-trust-nuclear-powers-thus-raising-specter-war-paul-craig-roberts/
Filed under: nato, ryssland, säkerhet, ukraina, usa, utland | 2 Comments »
Jan Millds blogg 