• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

Det våras för SD?

varsol

Sverigedemokraterna fördubblade sin rösteandel i det senaste riksdagsvalet och fortsätter att gå framåt i opinionsmätningar. Det går bra för SD. Fattas bara!

Med Decemberöverenskommelsen står klarare än någonsin att SD är det enda oppositionspartiet i riksdagen. Samtidigt blir de katastrofala effekterna av den extrema invandringspolitiken alltmer uppenbara. Styrkeförhållandet mellan Sverigedemokraterna och Sjupartiet är 13 – 87, när det borde vara det rakt omvända.

Det är inget självändamål att SD blir stort. Det är inget självändamål att partiet överhuvudtaget finns. Sverigedemokraterna finns för att möta ett bestämt behov, partiet har ett uppdrag.

Detta uppdrag är att

a) företräda en klok politik, i svenska folkets intresse.

b) verka kraftfullt och effektivt för denna politik.

Det blir då nödvändigt att arbeta samtidigt parlamentariskt och utomparlamentariskt.

1. Parlamentariskt

I riksdagen gäller det att arbeta fram genomtänkta förslag och med kraft argumentera för dessa.

Där blir mitt intryck att SD-företrädare gör bra ifrån sig.

2. Utomparlamentariskt

• I massmedia. Riksdagsplatsen har medfört möjligheter att komma ut genom stora massmedia. Där gör SD-företrädare allt bättre ifrån sig.

• Opinionsarbete och folkbildning genom egna kanaler, som tabloider och flygblad. Hit kan räknas också intern partidebatt och studieverksamhet. Här har insatserna hittills varit svaga.

Framförallt har SD problem inom vissa distrikt, och dit hör det som borde vara det största och starkaste, nämligen Stockholmsdistriktet.

sdsth

Stockholmsregionen blir av naturliga skäl särskilt viktig i det politiska arbetet. Inte bara ligger där Sveriges huvudstad, det är också landets folktätaste region.

Ska manifestationer arrangeras eller större möten hållas, då blir det naturligt att förlägga detta till Stockholm. Där finns potentialen att få ett högt antal deltagare. Det större befolkningsunderlaget och kortare avstånd ger också bra förutsättningar för en mötes- och studieverksamhet.

För Sverigedemokraterna har Stockholm under många år varit ett «sorgebarn». Distriktet har inte haft en bra kontinuitet i ledningen; verksamheten har blivit lidande.  Valresultaten för SD har i Stockholmsregionen generellt legat under riksgenomsnittet.

I riksdagsvalet 2014 gick det dock bra i kranskommunerna. I Stockholms län nådde Sverigedemokraterna drygt 15% av rösterna, alltså över riksgenomsnittet.

I Stockholms stad blev det däremot bara 6,6% – SD blev mindre än både Folkpartiet och  Vänsterpartiet, ja mindre än t.o.m. ultraextrema FI! I huvudstaden blev SD bara 7:e parti i storlek.

7a

Som många känner till har jag själv varit medlem i Sverigedemokraterna. Jag satt i partistyrelsen 2004-05 och var partisekreterare. På riksårsmötet 2005 ställde Jimmie Åkesson – då SDU-ordförande – upp som motkandidat till sittande partiordförande Mikael Jansson.  Jag tillhörde dem som pläderade för JÅ, men gav samtidigt Jansson en eloge för att ha orkat med att sitta som ordförande så länge som 10 år.

Det var min förhoppning att Jimmie Åkesson skulle stå för mer av nytänkande och flexibilitet, vara mer offensiv. Detta infriades i hans TV-debatt 2007 med Mona Sahlin.

Därefter har JÅ varit överdrivet försiktig, tycker jag.  Carl Bildt visade 1990 hur aggressiva TV-journalister kan bemötas – ett lärorikt exempel.

Efter 9 år på posten som partiordförande tog Jimmie Åkesson en time-out och han förtjänar all uppskattning för att under så lång tid ha orkat stå i främsta skottlinjen.

sdhatet

Mattias Karlsson har dock visat sig klara med råge att axla rollen som partiordförande. Kristallklar i sina svar,  utan att bli defensiv.  Jag tror det vore bäst för partiet om MK nu får fortsätta på den posten.

Låt mig här göra en liten utvikning.

På SD:s riksårsmöte 2005 var jag av Kenneth Sandberg föreslagen som ordförandekandidat. Innan jag från talarstolen klargjorde att jag avböjde kandidering hade kretsen kring JÅ blivit orolig. På kvällen innan sände man bud till mig, att jag skulle vara «rökt», om jag kandiderade.

Detta fick mig att reagera: ska det inte vara helt normalt att man i ett demokratiskt parti kan ha ett antal olika kandidater, där det blir upp till ombuden att avgöra genom sin röstning?

Jag ställde frågan till Richard Jomshof, som hade svårt att säga emot mig. Han menade dock att det just där och just då var en så speciell situation, valet av JÅ fick bara inte äventyras.

När jag sedan avstod från kandidering så var anledningen mycket enkel: jag bedömde att Jimmie Åkesson hade bättre förutsättningar att klara jobbet. Han var mycket yngre och hade en stor grupp kring sig, som stödde honom. Det har ju också visat sig, att han gjort bra ifrån sig i stora utfrågningar och debatter.

sduhjarta

Tillbaka till Sverigedemokraterna idag och SD:s Stockholmsdistrikt.

Potentialen för partiet är enorm, inte minst i just Stockholmsregionen!

«Senaste nytt» är att man nu ska bygga nya bostäder i Hägersten, öronmärkta för nyanlända utlänningar. Detta medan unga svenskar kan tvingas bo kvar hemma hos sina föräldrar långt upp i vuxen ålder, i brist på möjligheter till egen bostad.

Många svenskar har skuldsatt sig på direkt farligt sätt, för att kunna komma över en bostad. När bostadsbubblan spricker och lån inte längre kan betalas – vad händer då?


Situationen ställer mycket höga krav på oss alla.

Både SD och alla sverigevänner utanför partiet behöver nu skärpa sig, göra bättre ifrån sig. Inte minst måste vi bli tydligare i vår kritik och i vårt alternativ.  Vi svenskar finns som ett folk och Sverige är vårt land! Vi ska inte acceptera vare sig en påtvingad probleminvandring eller en påtvingad integration.

De utlänningar som kommer hit ska anpassa sig till det svenska samhället.

svland

Här läser jag i Fria Tider att sittande ordförande i SD:s Stockholmsdistrikt, Maria Danielsson, pläderat för bussning av svenska elever till invandrartäta skolor. Deras skolgång ska alltså saboteras, de ska inte ges någon möjlighet att komma undan.

En sådan SD-företrädare måste bytas ut!

Det är vad SDU:aren  William Hahne nu försöker åstadkomma. Han ställer upp en lista med en helt alternativ styrelse.

wh

Av Fria Tiders artikel framgår också att denna alternativstyrelse karaktäriseras av att det är personer med yrkesroller och fotfäste på arbetsmarknaden. Det blir alltså mindre risk för att man söker partiuppdrag av ekonomiska skäl. Detta skulle kunna bidraga till mindre av toppstyrning inom partiet och mer av självständighet hos enskilda företrädare.

Men måste inte partiet utåt tala med en röst? Kan inte en viss toppstyrning vara nödvändig?

I huvudsak: ja.  För att uppnå denna styrning bör Sverigedemokraterna satsa på en grundläggande medlemsskolning. Särskilt i Stockholm bör en sådan vara genomförbar.

SONY DSC

Nu kommer uppgifter om att ett ”personärende”  har öppnats mot William Hahne.

Enligt uppgift kräver man att Hahne avstår från att kandidera som distriktsordförande i Stockholm.

Jag undrar just hur Richard Jomshof ser på den saken…

rj

Sverige behöver en demokratisk opposition.



Läs mer

http://www.friatider.se/entrepren-rer-l-kare-jurister-och-ekonomer-de-vill-ta-ver-makten-i-sd-stockholms-stad

http://www.friatider.se/tv-veckor-kvar-till-sds-rsm-te-i-stockholm-nu-vill-partiledningen-utesluta-utmanaren-william-hahne

http://www.friatider.se/sd-ledningens-process-mot-hahne-kan-skada-partiet

http://www.friatider.se/sd-processen-mot-hahne-ar-opolitisk