Före och efter WTC 2001

Ambitionen med denna text är att inventera större terrordåd före och efter WTC-dådet den 11 september 2001. Den knyter an till tidigare texter som Gladio och WCT, terrorism och islam.

Det visar sig inte helt lätt att lista detta: vad ska räknas som «terrordåd», var dra gränsen? Inte ens bland expertisen finns här någon samstämmighet.

På listan finns med också en del uppmärksammade våldsdåd i form av skjutningar, även om de tillhör avdelningen ensamma galningar.

Politiska mord finns inte med, det kan vara ämne för en separat genomgång.

Motsvarande kan gälla för uppenbara fall av statsterrorism. Ett undantag gör jag dock för två exempel: Ruby Ridge 1992 och Waco 1993. Där ska jag återkomma senare med särskild bloggtext.

Angreppet på USS Liberty 1967 skulle iofs också ha kunnat tas med, eftersom det jämte WTC 1993 och Oklahoma City 1995 ger  relief åt WTC 2001.

För att det inte ska svälla alltför mycket görs i listningen på terrordåd en avgränsning till Europa och USA. (Indien, Pakistan och Irak har ju drabbats av väldigt många terrordåd)

Redovisningen sker områdesvis och kronologiskt.

---

Sverige

1940, 3/3 i Luleå. Norrskensflammans redaktion. Bomb/brand, 5 döda – 5 skadade

1971, 6/4 i Stockholm. Jugoslaviska ambassaden, Ustasja. Skott, 1 död, några skadade.

1975, 24/4 i Stockholm.  Västtyska ambassaden. RAF – Rote-Arme-Fraktion, dvs Bader-Meinhof-ligan. Skott/bomb, 4 döda, 14 skadade.

1991, olika ställen i Stockholm.  Lasermannen,  John Ausoinius. Skjutningar. 1 död – flera skadade.

1994, 11/6 i Falun. Mattias Flink. Skjutning. 7 döda – 3 skadade.

 2010, 11/12 i Stockholm, Drottninggatan i julhandel, Taimour Abdulwahab från Irak. Bilbomb + rörbomb. 1 död – 2 skadade.

---

Övriga Norden

2007, 7/11 i Tusby, Finland. Skolskjutning, Jokela. 9 döda – 12 skadade.

2008, 23/9 i Kauhajoki, Finland. Skolskjutning. 11 döda – 3 skadade.

2010, 29/12 i Köpenhamn, Jyllands-Posten.  Fyra «svenskar», bl.a. Munir Awad. Attentatet stoppades – terroristerna greps och dömdes.

2011, 22/7 i centrala Oslo och på Utöya.  Anders Behring Breivik.  Bomb + skjutningar. 8 + 69 = 77 döda.

2015, 14/2 i Köpenhamn.  Två skjutningar.  2 döda – 5 skadade.

Till detta kan läggas tre attentatsförsök i Danmark:  mot JP-tecknaren Kurt Westergaard 2010 och 2013 samt mot Dispatch-journalisten Lars Hedegaard 2013.

---

Övriga Västeuropa

1969, 12/12 i Milano. Bomb i bank, 17 döda – 88 skadade.

1972, 31/5 i Peteano. bilbomb, 3 döda (poliser).

1974,  28/5 I Brescia. Bomb i demonstration, 8 döda -102 skadade.

1974, 4/8 på tåget Rom-München. Bomb, 12 döda – 48 skadade.

1980, 26/9 i München. Rörbomb på oktoberfest, 13 döda – 200 skadade.

1980, 2/8 i Bologna,  Bomb på centralstationen, 85 döda – 200 skadade.

1982-85, 9/11 i Belgien. Skjutningar, köpcentra, 28 döda.

2004, 11/3 i Madrid. Bomber på tre tågstationer, 191 döda – ca 2.000 skadade.

2005, 7/7 i London. En serie bomber, i tunnelbana och på buss, med fyra självmördare.  56 döda – 700 skadade.

2015,  7/1 i Paris. Två skjutningar. 12 + 5 = 17 döda.

---

USA

1992, 21-31/8 i Idaho. Polisbelägringen av familjen Weavers bostad i Ruby Ridge. 2 döda – 2 skadade.

1993, 28/2- 19/4  i  Waco, Texas. Polisbelägring och stormning av den religiösa sektens davidianernas byggnad.  76 dödsoffer.

1993, 26/2 i New York, WTC 1. Bomb och rök, 8 döda – 1000 skadade.

1995, 19/4 i Oklahoma City. Bilbomb, 168 döda – 680 skadade.

1999, 20/4 i Littleton Colorado. Skolskjutning i Columbine. 15 döda – 21 skadade.

2001, 11/9 i New York mm.  WTC mm. Ca 2.700 döda.

 2007, 16/4 i Blacksburg,  Virginia. Skolskjutning i  Virginia Tech. 33 döda – 23 skadade.

2009, 5/11 i Fort Hood, Texas. Skjutning på militärbas. 13 döda – 33 skadade.

2012, 14/12 i Newton, Connecticut. skolskjutning i Sandy Hook. 28 döda – 2 skadade.

2013, 15/4  i Boston. Två bomber vid maratonlöpning. 3 dödade – 185 skadade.

---

 Ryssland

2002, 23-26/10 i Moskva. Ockupation av Dubrovka-teatern. 170 döda – över 700 skadade.

2004, 1/9. Skolmassaker i Beslan. 344 döda (varav 186 barn) – 783 skadade.

2010, 29/3 i Moskva. Två bomber i tunnelbanan, två självmördare. 39 döda – 72 sårade.

2011, 21/1 i Moskva. Domodedovo flygplats. Självmordsbombare. 37 döda – 173 skadade.

2013, 29+31/12 i Volgograd. Två självmordsbombningar, på Centralstationen respektive i buss. 32 döda – 85 skadade.

---

 

Läs/se mer

TIDSLINJER

Adderat

Another false flag

Julia Caesar: Bespara oss flosklerna

Mikael Styrman 1

Mikael Styrman 2

Mikael Styrman 3

Ryskt hotbrev?

Det ryska parlamentet, duman, har sänt ett brev till parlamentariker i väst, bl.a. ledamöterna i Sveriges Riksdag.  I svenska massmedia har det kategoriskt avfärdats. Det snällaste omdömet blev «PR-brev», andra rubriker talade om «propaganda» och «hotbrev».

Själv känner jag mig här ganska kluven.

Brevet är ju så töntigt skrivet, att det inte kan förklaras bara med en dålig googleöversättning:

«Det nya året 2015 har ställt oss alla inför nya allvarliga utmaningar.  Vi bevittnar att den allmäneuropeiska tragedin, följd av terrorattacker mot civila i Paris, Odessa, Donetsk och Lugansk samt upptrappning av den handelsekonomiska sanktionstvekampen, håller på att växa ut sig och redan hotar säkerheten av hela europeiska kontinenten.

Ledamöter i Ryska Federationens Federala Församlings Statsduma uppmanar alla sina kollegor – ledamöter i OSSE:s Parlamentariska församling, Europarådets Parlamentariska församling, Europaparlamentet, parlament i europeiska länder – att förena sina ansträngningar för att stävja krisen som redan inneburit elände och förstörelse Sydöstra Ukraina och nu äventyrar själva möjligheten till ett fredligt liv för över åttahundramiljoner européer.

2015 är ett år av det anmärkningsvärda sjuttioårsjubileet för antihitlerkoalitionens Stora Seger över de tyskfascistiska inkräktarna och dess kumpaner, ..»

Mossiga formuleringar, med klang från sovjettiden, är dock inte detsamma som att brevet hotar någon. Det är väl snarare ett enkelt konstaterande som envar nu bör kunna göra – även ryska brev förutan – att Ukrainakrisen är farlig och kan hota freden i hela Europa.

Med en mer välvillig tolkning av brevet kan det ses som ett rop på hjälp.

Man försöker slå larm om att vi alla håller på att glida mot en avgrund.

Jag ser tre moment:

A. Säkerhetsintressen

Ryssarna önskar få leva i fred, men upplever ett hot genom NATO:s expansion österut.

B. Akut krigshot

Efter kuppen i Kiev i februari 2014 och kriget i östra Ukraina, den upptrappade ekonomiska krigföringen mot Ryssland och USA:s militära uppladdning i Rysslands närhet ökar risken för en direkt konfrontation, med oöverskådliga konsekvenser.

Detta vill ryssarna undvika, men kan nu inte backa längre än vad de redan har gjort.

C. Info-ridå

Allmänheten i Sverige och andra västländer har lite förståelse för ryska perspektiv. Det har samband med mediasituationen. Svenska massmedia ägnar sig, när det gäller Ryssland, åt en ihållande propaganda. Ryssland försöker nå ut med sin verklighetsbild genom egna kanaler, som TV-kanalen RT. Denna ses dock av få svenskar, eftersom den dels är på engelska, dels blockerats som betal-TV-kanal.

I rapporteringen kring Ryssland och Ukraina är svenska massmedia extremt ensidiga och dessutom ihärdiga. Som resultat av detta är de flesta svenskar här grundligt indoktrinerade. Många förmår inte tänka rationellt, gör sig otillgängliga för fakta och argument.

Här har vi, precis som kring invandring och integration, en fördummad offentlighet.

Nu gäller det säkerhetspolitik, och då blir det direkt livsfarligt. Tag bara tesen om att en direkt anslutning till NATO skulle kunna ge oss svenskar mer säkerhet. Fp-ledaren har talat om detta som att ta en ”försäkring”.

Dubbelfel, vill jag påstå:

• För det första är NATO den aggressiva parten och medlemskap där är ägnat att öka spänningen i världen.

• För det andra skulle ett medlemskap göra Sverige till en mer självklar måltavla för ryska angrepp, vid en konflikt.

---

Som ett alster av ”propaganda”, riktat till svenskar år 2015, var brevet från den ryska duman alltså ingen höjdare.  Men vill man förstå, då är det ändå möjligt att förstå – utifrån kunskaper som envar, helt bortsett från brevet, bör ha kunnat tillägna sig:

Kriget mot Hitler-Tyskland hade 1945 kostat Sovjetunionen över 20 miljoner dödade och dessutom miljontals skadade. Den materiella förstörelsen och det mänskliga lidandet var enormt omfattande – ingenting som vår fattningsförmåga kan komma i närheten av. Detta totala helvete ville ryssarna rimligen slippa att behöva uppleva en gång till!

Som bekant följdes Röda Arméns erövring av Östeuropa av att kommunistregimer installerades i dessa länder. Hur tolka detta?

En mindre välvillig tolkning är att det rörde sig om ideologisk fundamentalism och/eller en vilja att lägga andra folk under sig. Moskva var expansionistiskt.

En mer välvillig tolkning är att det primärt handlade om ryska säkerhetsintressen. Man vill ha en buffertzon mellan sig och västvärlden.

Resultatet blev hursomhelst «järnridån» mellan öst och väst tvärsigenom i Europa.

För den andra tolkningen ovan talar två moment.

• Finland hade från 1809 fram till 1917 tillhört Ryssland. 1945 kunde hela Finland lätt åter ha besatts av sovjetryska trupper, men man avstod. Hellre ett neutralt Finland som buffert västerut.

• Österrike var efter 1945 uppdelat på motsvarande sätt som Tyskland, i fyra ockupationszoner, varav en sovjetisk. Detsamma gällde huvudstaden Wien.

Denna uppdelning mellan öst och väst bestod fram till 1955. Då gick Sovjetunionen med på att dra bort sina trupper – i utbyte mot att Österrike som helhet blev neutralt, dvs inte anslöt sig till NATO.

---

Jag var själv aktiv i den svenska fredsrörelsen under många år – från tidigt 60-tal inpå 80-talet. Min hållning var att ryssarna borde utrymma Östeuropa och låta varje land där gå sin egen väg.  Med sina krigserfarenheter kände ryssarna ett säkerhetsmässigt behov av en buffert västerut, men jag menade att det inte gav någon säkerhet, eftersom USA-missiler ändå kunde nå varje del av Sovjetunionen.

Receptet för säkerhet var avspänning och ömsesidigt förtroende. Till detta skulle ryssarna kunna bidraga genom att lämna Östeuropa.

Åren 1989-91 skedde just detta!

Berlinmuren föll och Tyskland kunde återförenas. Hela Östeuropa, inklusive de tre baltiska länderna, återfick sin frihet.  Warszawapakten upplöstes och Sovjetunionen kollapsade.  Slut med kommunismen!

Vilken historisk möjlighet för avspänning, fred och nedrustning!

Utan kommunismen fanns för USA inte längre någon fiende i Europa.

Redan av detta skäl borde NATO ha kunnat läggas ned 1991.

Under alla omständigheter borde NATO avhålla sig från att expandera österut.

I den delen hade amerikanska företrädare dessutom givit uttryckliga utfästelser till Moskva.

Som vi vet blev det inte så. Sovjetunionens kollaps innebar svåra ekonomiska problem och direkt nöd i Ryssland, så allvarligt att befolkningen minskade.

I denna period av rysk svaghet kunde USA flytta fram sina positioner. Inte bara kunde man terrorbomba ryssarnas vän Serbien 1999. Dessutom hade NATO snart utvidgats med 12 nya medlemsstater och flyttat fram sin gräns närmare Moskva.

Nöjde sig USA och NATO med detta?

Svar: Nej.

Mer om den saken i kommande bloggtext.

---

Läs mer

https://janmilld.wordpress.com/2014/08/01/usas-brutna-lofte/

https://janmilld.wordpress.com/2014/08/15/moskvas-misstag/

https://janmilld.wordpress.com/2015/01/26/blockopinion/

http://www.janmilld.se/nato/index.html

http://www.janmilld.se/ukraina/

http://www.bgf.nu/wtc/