• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

(M)-bekymmer

akb

Läget är bekymmersamt för Moderaterna.

Så skulle det egentligen inte behöva vara.

Med en portion flexibilitet, och förmåga att tänka nytt, med litet mer av självständighet från den tilltänkta partiledaren Anna Kinberg Batra, skulle Moderaterna kunna erövra en ny chans åt sig själva!

Först kan konstateras att det från  början var ett misstag av talmannen av ge i uppdrag åt Stefan Löfven att bilda regering. Uppdraget byggde på att Löfven skulle kunna få igenom en budget i riksdagen. Det var vad han ställde i utsikt.

Detta misslyckades, och det misslyckades pga Löfvens eget agerande eller brist på agerande. Han gjorde inga försök att förankra regeringens budgetförslag i riksdagen, innan det gick till omröstning.

När sedan regeringens budgetförslag förkastats av riksdagen borde regeringen ha avgått, redan därför att Stefan Löfven i förväg hade lovat göra så.

Framförallt – även bortsett från Löfvens löfte – hade det varit naturligt att efter nederlaget låta frågan återgå till talmannen att sondera möjligheterna för en ny regering.

Istället satt alltså muppregeringen kvar, samtidigt som Stefan Löfven avgav ett nytt löfte: extraval skulle komma att utlysas.

När även den utfästelsen frångicks skedde det med hänvisning till Decemberöverenskommelsen, som Alliansen medverkat till, genom sin utfästelse att fortsättningsvis hjälpa budgetförslag från den röd-gröna sidan igenom riksdagen.

Det var ju helt onödigt!

avpix

Kring detta skriver nu Jan Tullberg kristallklart på Avpixlat:

«Den avgående ledaren hävdar att det var otänkbart att bilda regering med stöd av SD. Men hans tabun och låsningar bör vara hans personliga, inte partiets. Ett nyktert sätt att se på problemet är att ställa frågan vad SD kräver för att stödja en alliansregering? De kanske inte kräver mer än den förnyelse av invandringspolitiken som Alliansen under alla förhållanden måste arbeta fram?

En nykter beskrivning av Alliansens invandringspolitik är att man inte haft någon sådan värd namnet. Politiken har varit att undvika konflikt med Miljöpartiet genom att successivt anpassa sig till dem – inte endast den märkliga uppgörelsen 2011, utan en serie eftergifter därutöver. «

En samverkan med SD förutsätter inte att Moderaterna helt tar över SD:s invandringspolitik, det kan räcka med ett steg i rätt riktning, menar Tullberg:

«Kravet på Alliansen blir inte större än att man överger miljöpartiets invandringspolitik och återgår till något som borgerliga väljare känner igen. SD framkallar inte längre en stark beröringsskräck. Opinionsundersökningar visar att 57% av alliansväljare är positiva till ett samarbete med SD

Ett regeringsövertagande vore «ett strategiskt vinnardrag mot socialdemokratin. «

Australia Muppet Movie Premier

»Moderaterna kan ta ett steg framåt som det ansvarsfulla partiet i centrum. Man vidtar de åtgärder som måste vidtas genom att pruta ner på SD:s mer radikala politik. Likaså framstår Alliansens politik som moderat i jämförelse med de rödgröna, vars miljöpartikramande statsminister nog fastnar med sin sambos extrema invandringspolitik.»

De flesta svenska regeringar sedan den allmänna rösträttens införande har ju varit minoritetsregeringar.  Till bilden hör dock att s-regeringar konsekvent haft kommunistpartiet som stödparti. Bildtregeringen 1991-94 hade Ny Demokrati som stödparti.

«…Liksom med Ny Demokrati kommer SD inte att ingå i regeringen och SD kommer inte att ses som ett eget regeringsalternativ om de inkluderas i regeringsunderlaget och invandringspolitiken blir mer återhållsam. En exkluderingslinje och fortsatt extrem invandringspolitik kommer däremot att göra SD till ett eget allt starkare regeringsalternativ.»

svampen

Här kan påpekas att punkt 1 i Decemberöverenskommelsen lyder:

«Den statsministerkandidat som representerar största partikonstellationen släpps fram vid en omröstning i riksdagen om talmannens förslag. Det sker genom att övriga partier som står bakom överenskommelsen lägger ned sina röster.»

«Den största partikonstellationen».

Det kan tolkas på två olika sätt:

• Det parlamentariska underlaget för de två partier som ingår i regeringen, dvs (S) och (MP). Tillsammans har de 137 riksdagsmandat. Det kan jämföras med 142 mandat för de fyra partierna i Alliansen.

Inkluderas stödpartier blir antalet riksdagsmandat får de röd-gröna 158 mandat. Vid en samverkan från Alliansen med SD skulle motsvarande siffra på den sidan bli 191.

mandat

Tullberg:

«Det besynnerliga i dagens situation är dels oförmågan att hantera invandringspolitiken, men också att glömma regeringsfrågan. Det verkar troligt att många moderater är ljumma eller ointresserade av invandringsfrågan, men synnerligen intresserade av statsministerposten och anser den värd en ansträngning.

Det är kanske inte lämpligt att utvärdera Kinberg Batra ännu då hon är en protegé som står i Ledarens skugga. Det är dock dumt att tillskriva henne handlingskraft och förmåga att själv lägga om politiken i konstruktiv riktning. Det är därför av största vikt att stämman ger henne ett tydligt politiskt uppdrag: Att omvandla debaclet med decemberöverenskommelsen till en offensiv linje – sök regeringsmakten nu.»

Vad som talar emot att Anna Kinberg Batra skulle vilja lägga om den moderata kursen är inte bara att hon som moderatgruppledare i riksdagen är Reinfeldts adept, hon är sedan länge själv anhängare av fri invandring, vilket framgår av en riksdagsmotion från år 2001.

Hon har också uttalat sig om att Moderaterna «inte förhåller sig till Sverigedemokraterna».

batra2