Ytligt

Ex-minister Fredrik Reinfeldt var ju uppe och flög för inte länge sedan, varvid han konstaterade att det finns stora tomma ytor i Norden (två minuter in på förra veckans fredagsbio). Därför bör Sverige kunna ta emot många fler utlänningar än vad som nu sker.

Som Reinfeldt såg/ser saken är det alltså areal som utgör begränsningen. Det handlar om hur många som får plats rent fysiskt. Med det resonemanget skulle en stor del av jordens befolkning kunna få plats på Gotland (ca 3.184.000.000 kvadratmeter)

Nog var det något som ex-ministern här bortsåg från.

Jag tänker då inte bara på behovet av föda och tillgången till odlingsbar mark. Jag tänker också att människor vill ha viss rörelsefrihet och tillgång till ett omgivande samhälle som fungerar.

Om detta blev vi alla påminda i dagarna, efter aktionen från en busslast asylsökande, som körts till Österstund. Det var ju inte vad de hade tänkt sig.

De var inte nöjda med att få sova under några granar, inte ens en f.d. militärförläggning med alla bekvämligheter dög.

Invändningar som jag snappat upp är:

• det är för kallt i Norrland

• man inlogerades alltför långt från någon större stad

• man kände otrygghet, då det i de jämtländska skogarna kunde finnas varg.

Se där ett inlägg i den svenska rovdjursdebatten…  Låt mig påminna om min film «Två projekt» från 2007. 

 

Fallet Östersund är inte på något sätt unikt, dvs att människor som sägs ha flytt för sina liv, som vi svenskar räddat genom att ge dem en fristad, omedelbart uppträder som kravmaskiner. Så fungerade det redan för två decennier sedan.

Jag tänker på läkaren Eva Bergqvist, moderat, som 1988 fick en flyktingförläggning mittemot sitt hus i Kolbäck,  Västmanland. I en BGF-intervju  och i sin skrift «Granne med SIV» (SIV = Statens Invandrar-Verk), har hon redovisat sina erfarenheter. Bl.a. konstaterade hon hur unga afrikaner kunde  redan första dagen fråga efter närmaste diskotek. Eva Bergqvist finns även med 12.30 i denna film.

Vad som en gång bidrog till mitt eget uppvaknande i invandringsfrågan var tidningsartiklar om kosovoalbaner som 1992 på en herrgård i Koppom,  Värmland, demonstrerat sitt missnöje med login genom att två nätter i rad gå bärsärk och slänga ut möbler från övervåningen.

BGF-intervjun  med Kenneth Sandberg 1997 kom in på flyktingförläggningen på norra Öland, där man utverkade en särskild bussförbindelse till kommersen söderöver:

«Kenneth nämner ett exempel från 1992, då det kom extremt många asylsökande och mottagningsresurserna var överansträngda. Ett av de många ställen som togs i anspråk för att göras till flyktingförläggning var en attraktiv turistanläggning vid Byerum sandbad på norra Öland. För asylsökande var den dock inte attraktiv, den låg alltför långt från närmaste stad.

Så när en grupp asylsökande i Malmö skulle att sändas dit blev det en två dagars sittstrejk. De strejkande blidkades genom att en särskild ‘shopping’-busslinje upprättades mellan förläggningen och Borgholm.»

---

Det finns en pk-bild om asylanterna som «flyktingar», över vilka bomberna regnar och vilka aldrig hade annat val än att fly hals över huvud. Jag får ju inte det att stämma med denna kravfullhet och den direkta svenskfientlighet som många utlänningar i Sverige visar upp.

---

PS

De bussockuperande araberna i Östersund får nu tydligen sin vilja igenom.

Fria Tider:

«De asylsökare som under de senaste dagarna har ockuperat en buss i Grytan i protest mot det svenska vintervädret har nu gått med på att flytta in på asylboendet. Detta efter att Migrationsverket gett vika för deras krav.

Under ett möte med de arabiska männen på fredagsförmiddagen bedyrade Migrationsverket att de bara kommer att behöva bo på asylboendet i max tre månader och sedan förflyttas till en mer stadsnära miljö, rapporterar SVT Jämtlandsnytt.

Det var en lösning som asylsökarna uppenbarligen blev nöjda med, för de har nu gått med på att lämna den buss som de ockuperat sedan de anlände till Jämtland på nyårsafton.»

Merit Wager:

”Betänk också att när Migrationsverket låter ett trettiotal asylsökande diktera villkoren för var de ska bo medan deras asylansökningar behandlas, så riskerar de att det skapas en praxis, något andra asylsökande kan hänvisa till, när de inte heller är nöjda med sin inkvartering.”

Noteras kan också hur massmedia benämner asylanterna som ”flyktingar” – fastän deras ansökningar ännu inte ens hunnit behandlas. I svenska massmedia är lögnen rutin.