• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

I sammanfattning

majregeringar

Låt mig här först ge en historisk återblick kring svenska regeringar sedan införandet av allmän rösträtt 1921 (jag har ju ett obotligt intresse för svensk historia).

Sedan 1921 har Sverige haft trettio olika regeringar.  Av dessa har, utöver samlingsregeringen under kriget, bara fem varit majoritetsregeringar. 80% har varit minoritetsregeringar.

De fem majoritetsregeringarna var:

Hansson II, 1936-39. koalition med (C)

Erlander II, 1951-57, koalition med (C)

Fälldin I, 1976-78, borgerlig trepartiregering

Fälldin II, 1979-81, borgerlig trepartiregering

Reinfeldt I, 2006-10, borgerlig fyrpartiregering

Under 20-talet satt inte mindre än tio olika regeringar, varav två rena ämbetsmannaregeringar 1920-21.

Kortast tid av alla satt regeringen Pehrsson (C) 1936. Den satt i bara tre månader under sommaren.

Svagast, i bemärkelsen parlamentariskt stöd, var regeringen Ullsten  (FP) 1978-79. Den förfogade över bara 39 av riksdagen 349 mandat.

Regeringen Bildt (M) 1991 var en koalitionsregering med inte mindre än fyra olika partier, men var likväl en minoritetsregering.

Regeringar kan dock ha stödpartier.

– Olika s-regeringar i minoritet har konsekvent haft  Vänsterpartiet som stödparti.

– Regeringen Ullsten hade övriga borgerliga partier som stödpartier.

– Regeringen Bildt hade Ny Demokrati som stödparti.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Resultat_i_val_till_Sveriges_riksdag

En märklighet är att regeringen Hansson IV som 1945 avlöste samlingsregeringen blev en minoritetsregering. Socialdemokraterna hade i riksdagsvalet 1940 fått 53,8% av rösterna och egen majoritet. När partiet i valet 1994 gick tillbaka med sju procentenheter motsvarades dock detta av att SKP (dåvarande Vänsterpartiet) ökade lika mycket.

Vid tre tillfällen avled statsministrar under sin ämbetsperiod:

Hjalmar Branting 1925

Per-Albin Hansson 1946

Olof Palme 1986


drottningakb

Över till dagspolitiken

Här kommer en fortsättning på gårdagens bloggtext om DÖK.

«Sverige är vinnare» på överenskommelsen, försäkrar Sjupartiets ännu okrönta drottning, Anna Kinberg Batra.  Vårt land räddades ur en svår situation. Genom att hon och hennes partikollegor tar ansvar  blir Sverige åter möjligt att regera.

Med andra ord ska en sittande regering – om än bara en minoritetsregering – kunna få igenom sin politik i riksdagen.

Min första fråga blir då: 

• vad vill regeringen Löfven i sakfrågorna?

• vad är det man vill få igenom? vilken politik har man?

• vilken är regeringens linje i migrationspolitiken?

slfragan


Min andra fråga blir:

• Vad är problemet?

Jo, att Sverigedemokraterna finns som ett stort parti i riksdagen, med vågmästarställning, svarar Sjupartiet (SP).

• Men hur gick det till?

Hur kunde SD få ett sådant väljarstöd?

Vid riksdagsvalet i september 2014 lade 800.000 väljare sina röster på Sverigedemokraterna. Vid ett extraval i mars 2015 skulle antalet förmodligen med god marginal passera en miljon.

Förklaringen till det stora SD-stödet är uppenbar: Sverigedemokraterna är ensamt om att ta upp migrationspolitiken på ett vettigt sätt.

Och väljarna upplever migrationspolitiken som viktig, känner att här finns allvarliga problem – vilka inte kan bara viftas bort som ”utmaningar”, alltmedan man fortsätter att öka på problemen.

Hur kan det komma sig att väljarna känner så? Naturligtvis därför att upplevelsen motsvaras av en verklighet.  Här finns verkliga problem, som är både akuta och omfattande!


sdval

Nu är läget som det är, oavsett vad man inom SP anser om saken.

Sverigedemokraterna är invalda, och sitter sedan valet 2010 i riksdagen, partiet har nu 49 mandat.

Behöver det vara ett problem?

Nej, inte om minoritetsregeringen Löfven gör som minoritetsregeringar alltid gjort tidigare:

a) bestämmer sig för en politik som man vill driva

b) söker parlamentariskt stöd för detta, dvs

c) samtalar med företrädare för riksdagens olika partier och förhandlar för att försöka nå nödvändiga kompromisser

d) kompletterar detta med ett folkbildnings- och opinionsarbete för sin politiska linje.

Problemet uppstår först när man inte längre vill göra så, det uppstår genom att man vägrar behandla SD som ett riksdagsparti.

Det är ett av Sjupartiet skapat och egentligen helt onödigt problem!


 51

Uppenbarligen krävs nu inget mindre än att SP försätts i minoritet.

I nuläget har partiet 87% av mandaten i riksdagen.

Detta måste pressas ned till under 50%

En opposition måste mao erövra minst 175 riksdagsmandat.


 

Detta kommer att kräva många valarbetare!

Men några (omedvetna om denna sin funktion) finns ju redan på plats…

valarbetare

 




 

PS

frvoice

Jan Tullberg på Avpixlat:

”Påläggskalven Batra har inte visat någon förmåga till självständighet utan förblivit her master’s voice. Reflektion, interndemokrati och rationellt tänkande tycks obefintligt. Alliansen tycks ha ersatt arbetslinjen med ‘största konstellationsregeln’ som bärande idé. Att den är demokratiskt sett ytterst tvivelaktig är något som parterna i decemberöverenskommelsen lyckats undvika att diskutera. Det är naturligtvis inte en struntfråga, som kan avfärdas med att den tyvärr inte hann diskuteras.

Att riksdagen flyttar över makt från riksdagen till regeringen och oppositionen övergår till ett symboliskt motstånd är en avdemokratisering. Motivet bakom detta är de envetna ansträngningarna att avdemokratisera invandringsfrågan. En rad beslut plockas bort från den politiska processen och beslut fattas av byråkrater och jurister istället för av folkvalda representanter.

Det mest flagranta beslutet hittills av denna postdemokratiska typ är när en hög tjänsteman på Migrationsverket 2013 fattade beslutet att syrier inte längre skulle få temporära uppehållstillstånd i tre år utan permanenta uppehållstillstånd. Ett principiellt och kostsamt multimiljardbeslut slussas igenom utanför riksdagen. Den politiska maktens samtycke kamoufleras; de politiskt ansvariga är osynliga och den politiska debatten är obefintlig.

Kampen för massinvandringen och mobbningen av SD tar sig allt mer odemokratiska former. Det är i sig ett universellt fenomen att när folkets entusiasm för etablissemangets politik svalnar, så svalnar också etablissemangets entusiasm för demokrati.

Sverige har börjat halka nerför ett sluttande plan. Det är dags att tänka till nu, decemberuppgörelsens rätta plats är i papperskorgen. Den är en dålig metod för ett dåligt syfte. Sverige för en extrem, destruktiv och impopulär invandringspolitik och det finns stor risk att ett sådant syfte också leder till synnerligen diskutabla metoder.

Prins Hamlet summerar: There is something rotten in the state of Sweden.”

rotten