• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

DÖK

dok

Decemberöverenskommelsen (DÖK) var nödvändig för att Sverige ska kunna styras, säger man från Sjupartiet.

Gunnar Hökmark (M) levererade en träffsäker kommentar:

«Sverige har haft många minoritetsregeringar. De har lyckats överleva genom att föra en politik som anpassat sig till de parlamentariska förutsättningarna. Det gjorde inte Löfven. Det var inget nytt med minoritetsregeringar. De har kunnat fungera väl. Det nya var att Löfven misslyckades. De rödgröna fick inget ökat väljarstöd men väl regeringsmakten.

gh

Nu blir paradoxen att ingen tidigare minoritetsregering har haft den makt som Löfvenregeringen nu får, i första hand till 2018 men möjligtvis också till 2022.

Samtidigt har ingen tidigare minoritetsregering varit så beroende av Vänsterpartiet som denna. För att vara det största blocket måste Löfven nämligen tillmötesgå Vänsterpartiets krav men då får man i gengäld de fyra oppositionspartiernas stöd för den budgeten, oavsett innehåll. Det är milt talat en paradox.»


Den tidigare moderatledaren Ulf Adelsohn är också kritisk:

”Tyvärr är det här riktigt illa. I iver att utestänga SD har ni gjort V till vågmästare och bara sett till regerandets form inte dess innehåll.» 

ua

Förutom att Sverigedemokraterna får mindre möjligheter till politiskt inflytande blir konsekvenserna av DÖK både en cementerad blockpolitik och ett försvagat inflytande för riksdagen.


 

PROBLEMET som man hänvisar till är att varken det rödgröna blocket eller Alliansen kan mönstra en egen riksdagsmajoritet. Det är ju helt självförvållat, genom att man från båda sidor vägrar att «förhålla sig till» Sverigedemokraterna.

Hur smart var det?

smart


Min kritik är att man är opolitisk i sitt sätt att bedriva politik.

Antag att Sverigedemokraterna inte hade funnits.  Med eller utan SD i riksdagen så finns mycket allvarliga samhällsproblem, relaterade till den förda migrationspolitiken.

Helt bortsett från SD borde riksdagens alla partier se dessa problem och bry sig. Dvs diskutera dessa och försöka formulera lösningar.

Nu finns SD i riksdagen, som ett stort parti. Då borde det vara självklart att kunna samtala även med SD-företrädare, om både invandringen och andra frågor.

De förevändningar som givits till att inte kunna samtala med SD-företrädare har varit mycket tunna!


Lars Bern har på sin blogg Antropocene  skrivit bra om detta:

«Det ödesdigra misstag som det politiska etablissemanget begår, är att man på detta sätt stänger ute nästan en miljon väljare från allt inflytande, istället för att övertyga dem om att den egna politiken är bättre och få dem att ändra sig.

Man ger helt enkelt upp demokratin och erkänner samtidigt SD i exakt den roll som partiet vill ha – att vara det enda alternativet i svensk politik till den politiskt korrekta värdegrund, som är det politiska etablissemangets gemensamma program. SD är nu i realiteten den enda fungerande politiska oppositionen i landet.»

»Mitt stalltips när jag ser hur de övriga partierna nu valt att agera är att SD fortsätter sin frammarsch och nog blir större än både M och S i valet år 2018. Flera av de tynade småpartierna har skrivit under sin dödsdom. Minst två av V, Mp, C, Fp och Kd kommer att tvingas lämna riksdagen. Dvs om inte de etablerade yrkespolitiska partierna träffar en ny ohelig överenskommelse som fjärmar landet ännu mer från parlamentarisk demokrati, när man likt idag inser vartåt det barkar.

Jag kan nu bara se en realistisk utväg för etablissemanget att långsiktigt stoppa SD:s roll som en i framtiden ledande politisk kraft och det är att börja bedriva delar av deras mer nationalistiska och kulturkonservativa politik, så att de inte har tillräckligt att opponera mot.»

svampen


Jan Tullberg skriver på Fria Tider om «Kartellen och folkviljan»:

«Riksdagens ledamöter har dels en uppgift att företräda svenska folkets intresse efter bästa förmåga, men de har också en uppgift att representera folkviljan. Väjarnas åsikter är centrala för en demokratiskt sinnad ledamot. Ett parti behöver inte ha samma åsikt som folkmajoriteten, men när så inte är fallet bör politikerna ange goda argument för sin åsikt och visa ödmjukhet inför väljarnas uppfattning.

Den demokratiska gången är att partiet först ska påverka folkviljan och först om de lyckas kan den politiken sedan genomföras. Vad som kan ses som mindre demokratiskt är att genomföra en politik mot folkviljan och därutöver förmana väljarna med moraliska pekpinnar. Ett sådant beteende är åtminstone auktoritärt och kanske även totalitärt.

Kritik mot invandringspolitiken avfärdas med att den inte är ‘anständig’ och att det är en ‘extrem’ uppfattning att vilja minska migrationen. Sju av riksdagens partier har slutit en kartell som exkluderar en restriktiv invandringspolitik och det parti som förespråkar en sådan. Vad anser då svenska folket om de tabubelagda ‘volymerna’?»

 maktkartellen

Detta inspirerade mig till montaget ovan, men även andra har gjort montage på temat:

ledarskapet



1933

Exponerat jämför med Fullmaktslagen från Tyskland 1933, och citerar ur Wikipedia:

”Fullmaktslagen (tyska Ermächtigungsgesetz) var en lag som antogs av den tyska riksdagen den 23 mars 1933 och som trädde i kraft dagen därpå. Lagen, vars formella titel var Gesetz zur Behebung der Not von Volk und Reich (‘Lagen om avhjälpande av folkets och rikets nöd’), innebar att Tysklands rikskansler Adolf Hitler blev högsta lagstiftande organ. Hitler blev därmed Tysklands diktator.

Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet (NSDAP) hade tillsammans med Tysknationella folkpartiet (DNVP) absolut majoritet för lagens antagande, men man behövde två tredjedels majoritet. Genom att förbjuda Tysklands kommunistiska parti (KPD), hota socialdemokratiska ledamöter och ge lösa löften till Centrumpartiet (Z) kunde lagen antas med 441 röster för och 94 emot. I och med detta var Weimarrepublikens tid definitivt slut.”

ful

Vilket påminner mig om Stefan Löfvens uttalande från mars 2014 om kuppregimen i Kiev, som en «vald regering». Kolla 0.30 in i denna film.


Magnus Söderman skriver på Motgift:

«Decemberöverenskommelsen handlar alltså om att säkerställa att ”rätt” partier håller sig kvar vid makten, även om de säger sig stå långt ifrån varandra ideologiskt. Och detta gäller fram till 2022.

Så, vad har hänt i Sverige fram till år 2022?

Jag tittar på Affes statistikblogg och konstaterar att om demografin fortsätter att förändras på samma sätt som under Reinfeldt, så kommer andelen personer i Sverige mellan 0-44 år med utländsk bakgrund, utgöra 39,8 procent år 2022. Och där har vi svaret. För övrigt kan vi antaga att dessa siffror ligger i underkant.»

Se vidare här.

demografi

Vilket leder över till frågan om argument och motiv för den folkfientliga invandringspolitik som bedrivs.

Lyssnar man på Fredriks Reinfeldt och hans adepter Anna Kinberg Batra och Elisabeth Svantesson så rymmer den bara fördelar, för alla parter. Den hjälper Sverige att bli en humanitär stormakt samtidigt som vår ekonomi räddas.

De verkliga skälen måste vara andra! Klart är i varje fall effekterna: välfärdsstaten nedmonteras och svenska folket byts ut.

Med detta som strävan blir det också konsekvent att man gör stor skandal av att Björn Söder hävdat existensen av svenskar som en etnisk grupp.

skuggregering

skojare