• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

Fy bubblan!

tjorven

Stefan Löfven har ju fått utstå mycken kritik för sitt uttalande om Sverigedemokraterna som ett «fascistiskt» parti. Det slår mig nu att dessa reaktioner förmodligen i grunden baserar sig på ett missförstånd.

Uttalandet har tolkats som en utsaga om verkligheten och sedan analyserats som en sådan.

När Stefan Löfven låtit förstå att han uppfattat Benito Mussolini som en demokrat eller att fascismen – till skillnad från nazismen – skulle ha varit rasistisk, då har andra med mig påpekat att detta inte stämmer med verkligheten.

Det blir dock att missa poängen med det som Stefan Löfven har sagt. När han här talar om «fascism» ska det inte uppfattas som en utsaga om ett sakförhållande, utan som ett uttryck för något han själv känner. «Fascism» är i sammanhanget bara ett epitet och som sådant utbytbart mot «nazism» eller andra epitet, med samma funktion.

Den funktion som det handlar om är att ge uttryck för Stefans reaktion och känslor –  som han vill förmedla till omvärlden.  Tjorven på Saltkråkan skulle ha kunnat uttrycka samma sak i termer av «Fy bubblan, vad de är dumma!»


Scenariots upprinnelse var alltså att Sverigedemokraterna fällde regeringens budgetförslag. Det tyckte Stefan var dumt gjort. SD:arna var dumma mot honom och hans muppkompisar.

Då ville han vara dum tillbaka, ville ge igen. Således kallade han SD:arna för det dummaste som han kunde komma på. Det blev «fascister».

Här blir också Stefans senare uttalanden i SVT:s Agenda konsekventa. Han förväntade sig där att journalisterna skulle tycka att Mattias Karlsson varit dum mot dem, genom att tvinga dem att på en presskonferens ta del av massa fakta kring invandringen (som de ändå aldrig skulle drömma om att själva förmedla vidare och därför inte hade användning för).

Det var dumt gjort av Karlsson och i Stefans värld blir det naturligt om journalisterna därför ville vara dumma tillbaka. Vad kunde då passa bättre än att ställa sig bakom honom, när han kallade SD för «ett fascistiskt parti»? (5.05 in i denna film)

sandlada

I dessa termer ska kanske även andra uttalanden av Stefan Löfven förstås. SD använde alltså sina riksdagsmandat för att befrämja sina väljares intressen och satte hinder i vägen för Löfvenregeringens politik.

När Stefan här använder epitetet «sandlåda» ska det återigen ses som dels ett uttryck för vad han själv känner, dels en maning till andra att känna detsamma, och att – än en gång – ta avstånd från SD.

Epiteten kan variera, men funktionen blir densamma. Ovidkommande blir därvid deras formella betydelse.

Stefan Löfven har egentligen aldrig – lika litet som Henrik Arnstad – kallat Sverigedemokraterna vare sig fascister eller någonting annat. De har bara stämt upp ett unisont  «Fy bubblan!»

fyb


Läs mer

Läkarna maktlösa

Vad är fascism?