• Mest lästa inlägg

  • Mest klickade

S-demokraterna

sap48

Behöver Sverige längre SAP – Socialdemokratiska Arbetarepartiet?

För det tidigare SAP var svenska arbetares situation – deras intressen och önskemål, känslor och åsikter – en självklar utgångspunkt. De skulle ges en röst, de skulle synliggöras.

Således kamp för demokrati, genom allmän och lika rösträtt.

Således kamp för social trygghet och rättvisa.

vitman

Nu lever vi i en ny tid.  Vänsterns tidigare «hjälte» – den svenske arbetaren – är nästan försvunnen. I den mån han inte är helt bortglömd så är allt plötsligt fel med honom:

• Han har fel kön – är ju en man

• Han har fel hudfärg – är ju vit

• Han har fel sexuell läggning – är heterosexuell

• Han har fel etnicitet – är svensk

• Han har fel åsikter – han är «rasist».

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

I denna radikalt nya tid har också partiet Socialdemokraterna förändrats. Dess ledare Stefan Löfven har deklarerat att «det finns inte vi och dom»,  han ifrågasätter att vi svenskar överhuvudtaget existerar och stämplar som ”fascister” dem som tycker något annat.

Vid sin sida har han

ma

Magdalena Andersson, som inte tycker något annat.

Morgan Johansson, som tycker att en årlig invandring motsvarande 1% av Sveriges befolkning är lite.

Ardalan Shekarabi, en asylmissbrukare som gjorts till minister.

SAP har en partiledning som arbetar för en helt extrem massinvandring, med innebörden att

• svenska folket byts ut

• Sverige blir än mer överbefolkat

• vårt sociala trygghetssystem överbelastas och raseras

• nya orättvisor införs, genom särskilda förmåner åt illegala utlänningar

Till detta kommer en antidemokratisk hållning, genom hetsandet mot och det rutinmässiga förtalet av meningsmotståndare.


tummened

Hur mycket har dagens SAP gemensamt med det tidigare SAP? Inte mycket! Dagens SAP representerar mer ett förtryck än en kamp för demokrati, trygghet och rättvisa.

Av dagens riksdagspartier är det nog Sverigedemokraterna som närmast motsvarar den tidiga socialdemokratin.


sverigesvets2

Julia Caesar på Snaphanen i december, under rubriken ”En svetsares fall”:

”Sju partier driver sedan decennier en besinningslös massinvandring som skadar Sverige, och de är eniga om att fortsätta den. De gör vad som helst för att isolera det åttonde partiet, SD, som har fräckheten att påpeka att kejsaren är naken.

Ett förtydligande: Sjupartiet gör vad som helst för att fortsätta sin destruktiva politik, inklusive att förstöra Sverige. I decennier har de byggt upp sådana berg av lögner att det i praktiken är omöjligt för dem att trassla sig ut utan att förlora ansikte och prestige. Hur orka erkänna att man har fört svenska folket bakom ljuset i mer än fyrtio år? När man har sjunkit så djupt i lögnträsket som sjupartiet har gjort har man fjärmat sig från verkligheten så länge att man älskar sin fångenskap, kallar den för frihet och hatar blotta tanken på befrielse. Exakt så har det sett ut i alla diktaturer strax före sammanbrottet. Skillnaden är att Sverige inte är en diktatur. Här bygger människor sin fångenskap alldeles frivilligt.

Politikerna i sjupartiet är som alla lögnare fullkomligt desperata, och allra mest skräckslagna är de för att förlora makten och tvingas erkänna vad de har gjort mot Sverige och svenska folket. I det hörn de har målat in sig i sitter de som sina egna kombinerade fångar och fångvaktare, hjälplöst mumlande besvärjelser om ‘värdegrund’, ‘människosyn’ och ‘allas lika värde’.

I sin maktberusning har de trott sig kapabla att hata SD och deras nästan en miljon väljare så att allihop går upp i gasform och förintas. Om de bara gräver skyttegravarna djupare, om de bara skriker sina falska trollformler ännu högre ska det nog lyckas. De är så till den grad vilseförda att de tror att det är möjligt att hur länge som helst gå en emot en stark och växande folkopinion.

I de läget kommer Sverigedemokraterna …”

mkmuren

”Varje tid har sina folkrörelser som svarar mot samhällsbehov och riktningar i opinionen. Vid förrförra sekelskiftet växte sig nykterhetsrörelsen och arbetarrörelsen starka. När industrisamhället har övergått i tjänstesamhället som har övergått i IT-samhället har arbetarrörelsen spelat ut sin roll – under senare år har avvecklingen letts av energiska insatser från utplåningsexperterna Mona Sahlin, Håkan Juholt och nu Stefan Löfven. Nya tider skapar nya behov, nya folkrörelser. Vår tids folkrörelser är de nationalistiska partierna som kämpar för att bevara sina länder, civilisationer, traditioner, språk och kultur. De växer i hela Europa.»


kejsaren2

Marika Formgren ser också en  potential för Sverigedemokraterna:

«…det går en avgrundsklyfta mellan SD och de andra partierna. Men jag tror inte att klyftan egentligen handlar om ‘synen på alla människors lika värde’, eller ens invandringspolitiken. Jag tror att den främsta orsaken till klyftan är att alla de andra partierna har accepterat och anpassat sig efter mediekratin och medielogiken, medan SD inte har gjort det.

Detta gör att SD har en potential som inget annat parti i Sverige i dag att faktiskt stå för demokrati, i bemärkelsen att lyssna på väljare och partimedlemmar och anpassa sig efter dessas, snarare än journalistkårens, åsikter. «

«Men det handlar än så länge bara om en potential, och utvecklingen kan lika gärna gå åt andra hållet. För samtidigt som SD på ett befriande sätt motiverar sitt röstande i budgetfrågan med att ‘det var det här våra väljare ville’ (en formulering vi borde få höra mycket oftare från alla partier), så finns i partiet tendenser till toppstyrning och ett förakt från partiledningen gentemot gräsrötterna (minns Linus Bylunds ord om ”idioter, bonnläppar och rasister”).»

 «När jag i våras besökte den konservativa studentföreningen Heimdal var det en Heimdalit som jämförde Sverigedemokraternas utveckling med den tidiga socialdemokratin i Sverige. Han såg samma potential att växa och bli en betydande och inflytelserik folkrörelse, och han såg samma desperata reaktionsmönster från etablerad makt och överhet, samma försök att skrämma till tystnad, frysa ut, håna och mobba och till och med lagstifta emot

«…om jag har rätt i att mediekratin har gjort att den svenska partidemokratin är på dekis, och att SD är det enda undantaget från regeln, då har partiet kanske en framgångssaga av socialdemokratiska mått framför sig.”

«Jag ansluter mig alltså till dem som tror att SD har potentialen att upprepa Socialdemokraternas enorma framgångar från förra seklet. Liksom S då var ensamma om att driva frågan om mänskliga och drägliga villkor för den växande skaran av arbetare, är SD i dag ensamma om att lyssna på vad svenska folket faktiskt vill, i stället för att ängsligt försöka blidka en grupp av journalister och andra elittyckare som lever ett isolerat liv i Stockholms innerstad och har dålig koll på vad som händer i övriga landet (eller ens i förorter några kilometer bort).”

abnej


Min egen hållning till Sverigedemokraterna kan nu som tidigare  sammanfattas i ”kritiskt stöd”.

Som trogna läsare av BGF-sidan och denna blogg redan vet är jag kritisk till partiets extrema sionism och än mer till SD:s stöd för Bildt-Sjöstedts ryssfientlighet, med sanktioner mot Ryssland. Jag har dessutom haft mina reservationer mot Jimmie Åkessons benägenhet att söka gillande från våra politiska fiender.

Vad som hänt sedan valet och med Mattias Karlsson som frontnamn är dock mycket hoppingivande! Med sin nuvarande offensiva linje förtjänar Sverigedemokraterna allt stöd! Med ett sådant SD kan både partiet och Sverige ha en framtid.

Säkert är att Socialdemokratin nu gjort sitt inom svensk politik.

lavinen