Den pågående skogsbranden i Västmanland ger mig associationer till Göran Greider, PK-redaktör. Hans motivering till att DD vägrade ta in en vitboksannons löd:
”Er hemsida är bland det värre jag sett – obehaglig och full av förakt mot allt som ni inte betecknar som ‘svenskt’. Jag är mycket stolt över att vår annonsavdelning vägrat ta in annonsen. Härmed är dialogen avslutad.”
”Obehaglig” var alltså nyckelordet. Problem är obehagliga, för sådana ska vi därför blunda, kollektivt. Då är vi goda människor.
Sverige har ”MSB” – ”Myndigheten för samhällsskydd och beredskap”. Vad gör den?
Ett prov gavs i förra bloggtexten, i dess beskrivning av vad som hänt i Libyen:
”…så kunde rebellerna den 23 oktober 2011 förklara Libyen befriat…. står landet nu inför en mängd utmaningar.”
Nyspråk, alltså. Det som MSB kallar ”utmaningar” är i själva verket mycket allvarliga problem. Kanske så allvarliga, att de inte kan lösas. Och onödiga – skapade av NATO och Sverige.
Libyentexten vittnar om att MSB intresserar sig för andra länder. Det framgick också av ett Rapportinslag – en enhetschef på MSB vittnade om att man reser runt i världen för att lära sig. Frågan blir då: vad är det som man hittills har lärt sig? Säkert har MSB också hållit ett antal sammanträden. Webbsidans återkommande matchning av Pridefestivalen visar hur man vet att kryssa rätt bland signalord och symboler.
Men vad har MSB-folket lärt sig om bekämpning av stora skogsbränder och hur har den kunskapen implementerats?
Vad jag själv kan veta, av relevans för skogsbränder i Sverige, är:
1. Sverige har stora skogsarealer.
2. Sommartid kan det ofta vara torrt i markerna.
3. Då ökar risken för att skogsbränder uppstår.
4. Då får en brand också lättare spridning, och blir svårare att släcka.
5. Det gäller att tidigt få stopp på en brand, har den tagit sig blir den svårare att bemästra.
6. En metod kan vara att röja brandgator.
7. För att i tid åstadkomma detta krävs organisation, personal och utrustning.
Ungefär så skulle mitt spontana 7-punktprogram kunna lyda.
Nu finns det ju personer som kan en del om bekämpning av skogsbränder. En av dem är Mikael Styrman, som har en egen blogg. Låt mig återge en del av vad han skrivit utifrån skogsbranden i Sala – branden är nu inne på sin 6:e dag, så han har haft en del tid på sig.
Den 3 augusti, söndag:
Brandbekämpning eller lekstuga i Sala?
”Bränder i skogen släcker man med månghundraårig beprövad kunskap. Förr gjordes det manuellt men idag finns så mycket effektivare hjälpmedel.
I korthet går det till så här:
Man bestämmer en lämplig linje som man vill försvara – hit men inte längre får det brinna. Naturen, sjöar, vattendrag, våtmarker, vägar, hälleberg bestämmer, förutom att den måste ligga tillräckligt långt bort för att man ska hinna göra förberedelserna färdigt innan brandfronten når dit. Man arbetar således inte särskilt nära branden och röken.
2. Därefter tar man dit ett lämpligt och betydande antal maskiner som kan vara brandtraktorer, skördare, grävmaskiner o dyl.
3. I den mån det erfordras fäller man skogen längs linjen, brandgatan, och avtäcker marken i ett utifrån omständigheterna lagom brett område. Maskinernas kapacitet, liksom tillgången till maskiner, är enorm idag så därvid lag finns knappast några begränsningar.
4. Efter avtäckning bränner man av området närmast före brandgatan så att det inte finns något bränsle för elden när den närmar sig brandgatan. Om behov finns tänder man även moteld för att bredda brandgatan.
En stor brand skapar sin egen vind som driver elden framåt. Genom att tända moteld på erforderligt avstånd från brandfronten kan man få vinden att driva elden bort från brandgatan.
I samband med hög temperatur och torka uppstår små tromber som transporterar iväg glöd över betydande sträckor. Det börjar oerhört lätt att brinna på nya ställen och dessa behöver bekämpas snabbt. Till sådant kan helikoptrarna vara verksamma genom sin förmåga att förflytta sig snabbt – med vatten.
Men att använda helikoptrar till att bekämpa en etablerad brandfront,…”
Den 4 augusti, måndag:
Lekstugan utanför Sala förvärras
”…nu på morgonen har situationen förvärrats igen. Brandkåren har börjat arbeta. Nu ska man ha brandbekämpningsflygplan från Italien. När det man behöver är skogskunnigt folk och maskiner från grannbyn. Inte lika flashigt, men billigare och bättre mot skogsbränder.
Förr fanns den här kunskapen överallt. Numera är hyggesbränning så pass ovanligt att skogsbrandbekämpning inte längre är var mans kunskap. Och det är klart att med den rådande trenden, innebärande att den nya hjälplösheten sprider sig som en präriebrand över landet, kan man ju inte förvänta sig att brandkåren ska kunna släcka bränder. Framför allt behöver de krisgrupper efteråt.”
Den 4 augusti, måndag:
Den svenska inkompetensen i sin prydno, i Sala
”Här är en bild från Aftonbladets live-sändning på nätet från lekstugan i Sala. Det är en bild av det svenska systemfelet. Ingen av personerna på bilden behöver känna sig som särskilt utpekad, annat än som just delaktiga i den svenska offentliga sektorns systemfel. Det som gör att snart ingenting fungerar i den offentliga sektorn…”
”Ingen kan förväntas kunna allt. Men den som ska svara för viktiga funktioner som att vara räddningsledare och leda arbetet med att bekämpa skogsbränder ska vara utbildad för uppgiften. Han ska också i övrigt vara förberedd. Det innebär att han SKA VETA vilka resurser som finns inom hans område vilka kan komma till nytta. Det är uppenbart att inte räddningsledningen vet det i Sala. Men jag tror inte att det finns särskilt många distrikt som skulle skött uppgiften märkbart bättre. Däremot finns det säkert många som skulle skött den lika illa eller sämre. Förmodligen skulle man i nästan alla distrikt göra ungefär likadant.”
”Så ser den svenska odugligheten ut i sin prydno – fem högavlönade okunniga med viktiga uppgifter som gömmer sig bakom varandra utan att riskera några efterräkningar. Fem högavlönade okunniga för vilka det är viktigare vilket kön de har, vilket parti de är med i eller vem de är släkt eller kompis med.”
Den 5 augusti, tisdag:
”… brandkåren försöker släcka en skogsbrand med vatten. Det är märkligt att de försöker med det. En gräsbrand som smiter från en villatomt släcker man med vatten. Men inte en skogsbrand. Åtminstone inte när det är så varmt och torrt som nu. Det krävs sådana oerhörda mängder vatten att det inte är realistiskt. En skogsbrand släcker man istället med eld.
Man skär av elden genom att göra brandgator på behörigt avstånd från brandfronten och bränna det närmaste området så att elden, när den når brandgatan inte får någon näring och istället självslocknar.
Vinden kan göra det besvärligt. Den kan tvinga en att arbeta med tändstickorna i ena handen och vattenslangen i andra handen, för att inte göra ont värre.
Framför allt gäller det att jobba MED naturen och inte mot den. När det blåser från sydost, som igår, då säkrar man den sydöstra kanten så att inte elden, om vinden vänder, kan ta vägen dit. Det är inte bara en fråga om väderleksprognosen. En skogsbrand skapar sin egen vind som driver den i den riktning den kan få näring. På så sätt kan en skogsbrand även brinna mot den förhärskande vindriktningen. Men man säkrar inte bara den sydöstra kanten. Man säkrar även de sydvästra och nordöstra kanterna eftersom det längs dessa råder sidvind.
Kanske går det att arbeta framför brandfronten, i nordväst, men det är långt ifrån säkert. Ändå är det troligt att ’brandbekämparna’ återfinns just där, famlande i röken och hettan, med de risker det innebär. Det är mänskligt.
Det största hindret mot att släcka branden återfinns i huvudet på räddningsledaren. Han måste nämligen komma över den mentala tröskeln som det innebär att ta till sig att han inte ska släcka utan tända, för att kunna släcka. Han måste under ordnade former bränna brandgator och låta dem leta sig mot brandhärden. En mental tröskel till måste räddningsledaren ta sig över. Han måste nämligen göra detta så långt bort från elden att det mesta av brandens näring brunnit upp innan brandfronten hinner dit, dessutom med lite säkerhetsmarginal. Även det är förstås stick i stäv med det tänk som man normalt har som räddningsledare.”
På SVT-webben fick Carl Bergqvist, försvarsbloggaren Wiseman, in ett inlägg:
”Den stora skogsbranden som nu rasar är en tragedi som berör många människor och där stora värden nu går upp i rök.
Det är också en tragedi utifrån att det svenska samhället hade kunnat vara betydligt bättre rustat för situationen än vad som nu är fallet.
2008 påbörjades avveckling av Försvarsmaktens helikopter 4 som med sina brandtunnor om drygt 2 000 liter var utmärkta för brandbekämpning.
I dag finns endast ett fåtal helikopter 10 att tillgå, ..”
”Att redan tidigt i ett brandförlopp kunna verka med stora resurser är avgörande för hur förloppet senare utvecklas. Nu väntar Sverige i stället fortfarande på stöd från Italien med brandbekämpningsflygplan.
I skrivande stund förbereds evakuering av Norbergs kommun. Det är en omfattande operation där det kommer att åtgå stora personella resurser hos blåljusmyndigheterna.
Något liknande lär inte ha genomförts i Sverige i mannaminne. Hemvärnet kan då vara till god hjälp, men ännu bättre hade det varit med beredskapspolis vilken hade motsvarande befogenheter som ordinarie polis.
Tyvärr fattade regeringen 2012 beslut om att avveckla beredskapspolisen eftersom den ansågs onödig.
Dessa resurser hade varit ett utmärkt stöd till polisen i Västmanland…”
Sverige behöver ett försvar.
Inte främst för att kunna möta en rysk invasion över hav och land, utan för att klara olika typer av naturkatastofer som bränder, översvämningar, extrema snöfall, extrem kyla mm. Likaså hot mot folkförsörjningen genom avspärrning, el-avbrott, kommunikationsproblem eller kollaps av det ekonomiska systemet.
Det hade varit bra att behålla systemet med allmän värnplikt. Den kan nog inte snabbt återställas till vad Sverige en gång hade, men det bör ändå vara en strävan och viljeinriktning.
Sverige är redan ett farligt sårbart samhälle – då bör vi åtminstone undvika att klättra än längre ut på grenen.
PS
Lotta Gröning på SVT Opinion den 6/8 -14:
”’VÅR BEREDSKAP ÄR GOD’, sa försvarsminister Karin Enström vid en presskonferens i Ramnäs. … Talar jag med folk i byarna är frustrationen och ilskan uppenbar.
Alla klagar över bristen på information, bristen på samordning och dubbla budskap.
Men det värsta är nog ilskan över att folk lämnas utanför. Ingen får reda på hur allvarligt läget är förrän i sista stund. För vissa kom faran som en stor överraskning, de fick lämna sitt hus och fly ut på sjön för att rädda sig undan lågorna. Branden var med andra ord helt utom kontroll och krisberedskapen noll.”
”Kaos är det rätta ordet för denna krissamordning. En krisstrategi som bygger på att folk ska veta så lite så möjligt och det bärande argumentet är att att vi vet för mycket kan vi råka i panik.”
”Problemet med branden i bergslagsskogarna var att ingen tog den på allvar.
Inte regeringen, inte de myndigheter som är tillsatta att hantera kriser och inte ens ansvariga i regionen. Allvaret gick upp när det var för sent.”
Vi som bodde i brandområdet fick inte vara delaktiga. Vi hölls utanför.
Det var en helt felaktig strategi.”
Läs mer
Sverige tackade nej till ryskt specialplan
Carl Bergqvist, SVT Opinion
Fria Tider om branden
Lotta Gröning, SVT Opinion
Mikael Styrmans blogg
Regeringens kalendarium
Rysk brandsläckning
Beredskap
Beredskapsparti
Motvals om försvar
Failed state 1: Libyen
Svenskt försvar
Utan försvar
Filed under: afrika, beredskap, försvar, genus, godhet, infrastruktur, krig, kultur, libyen, media, miljö, motstånd, nationalism, pk, propaganda, säkerhet, självutplåning, slapphet, tolerans | Tagged: debatt, försvar, infrastruktur, kultur, media, miljö, pk, propaganda, säkerhet | 14 Comments »
Jan Millds blogg 