DEL 2 av 3:
I samband med att Mona Sahlin nyligen utsågs att ”samordna” arbetet mot politisk ”extremism” framgick två moment:
A.
Hon hade främst i åtanke ”högerextremism”. Denna politiska inriktning är för Sahlin det allvarligaste hotet i Sverige idag.
B.
Som exempel på ”högerextremism” kunde hon spontant nämna bara Kärrtorp och Utöya.
1. Rädsla
Ida Ali-Lindqvist, invandrare med mörkt hår, skrev i Dala-Demokraten under Almedalsveckan och vittnade om hur rädd hon kände sig när hon kom i närheten av en SD-are eller – än hemskare – en svp-are.
Ida var inte ensam i sin rädsla. På den LO-fackliga Dagens Arbete informeras läsarna om att Almedalsveckan ”blivit en otrygg plats”.
Alexandra Pascalidou vittnar: ”Så många är så rädda idag på SD-dagen i Almedalen”.
Kawa Zolfagary bidrar med: ”Känner ett sånt jävla obehag inför att behöva vistas i Visby tillsammans med våldsamma rasister.”
På samma sida lägger Tanvir Mansur ut texten litet mer:
”Självklart ska inte människor behöva gå runt och vara oroliga för att utsättas för rasism. .. I kväll talar partiledaren för Sverigedemokraterna i Almedalsparken. Om hans politik vore verklighet skulle jag aldrig fötts i Sverige. Mina föräldrar hade inte kunnat komma hit och jag hade inte existerat. Därför är deras politik ett hot mot min och många andra människors existens. .. mår jag och mina vänner dåligt under den här veckan.”
Tobbes Medieblogg citerar mer av denne Mansur:
”Sverigedemokraterna är i Almedalen. Svenskarnas Parti likaså. Nu verkar även Svenska Motståndsrörelsen vara här. Arrangörer i Visby inser nog inte hur det påverkar tryggheten för oss människor som blir rasifierade i samhället.”
Där återges även Nabila Abdul Fattah: ”Idag är en obehaglig dag. … pga… normalisering av rasisternas närvaro. Almedalen har blivit en otrygg plats.”
Jag säger bara: ”falsk flagg!”
I själva verket är den dubbelt falsk:
• För det första har denna kör av ”rasifierade” inte mycket saklig grund för att vara så rädda
• För det andra tror jag inte att de själva tror på vad de säger, de hycklar. Deras föregivna rädslor är i själva verket försök att utöva makt, att strypa rörelsefrihet och yttrandefrihet för invandringskritiska svenskar. Envar ska inte ha rätt att hursomhelst vistas på offentliga platser i Sverige…
2. Näthat
Kring ”näthat” – med politisk udd mot invandringskritiker – har det trummats upp en ”medvetenhet” genom en kombination av statliga utredningar och nyhetsinslag, mediakampanjer och jakt på dissidenter.
Det hela bygger på ett antal olika konvergerande moment:
a) faktiskt näthat, en förlängning av skolmobbing och kamratförtryck
b) en lagstiftning mot ”hatbrott” och mediauppmärksamhet kring sådana ”brott”
c) ett verkligt hat, i praktiken mest riktat mot invandringskritiker
d) en saklig invandringskritik, som också kan ta sig uttryck i anonyma webbkommentar.
På detta, och de associationer ord som kan ge, har man kokat ihop en soppa som tilldelats rubriceringen ”näthat”.
På så vis har man skapat en uppsättning ”troll”, för undersökande journalister att ”dra fram i ljuset”.
Som exempel på false-flag kan detta platsa, eftersom det i normalfallet rör dig om hedervärda medborgare med ett sunt samhällsengagemang, medan de jaganda journalisterna representerar något helt annat..
3. Hijabuppropet
”Hijabuppropet” skedde i augusti 2013.
Initiativtagare var Foujan Rouzbeh, invandrad till Sverige från Iran 1989.
Rouzbeh blev senare aktiv i FI, där hon presenterades så här:
”Foujan var en av initiativtagarna till ’hijabuppropet’ som lyfte problemen med hatbrott mot kvinnor som bär slöja, och som fick både folket och justitieministern att vakna till. Hon är expert inom frågor som rör asylrätt och migrationspolitik, sitter i styrelsen för FARR – Flyktinggruppernas riksråd och har jobbat med Amnesty. Foujan kan hålla brandtal och mobilisera de breda massorna.”
Det blev också en ”debattartikel” den 19/8 2013 i Aftonbladet, som Foujan Rouzbeh skrev tillsammans med Bilan Osman, Fatima Doubakil, Nabila Abdul Fattah och Nachla Libre.
De fem damerna skrev bl.a:
”En höggravid trebarnsmor blev misshandlad på en parkering i stockholmsförorten Farsta under fredagen då en främmande man började dra i hennes slöja och kläder samtidigt som han skrek att ’såna som du ska inte vara här’. Han dunkade hennes huvud mot en bil så hårt att hon förlorade medvetandet. Polisen larmades tre gånger innan de till slut dök upp, och väl på plats menade de att det inte fanns tillräckliga grunder för att utreda händelsen.
Kvinnan i Farsta är inte ensam om att ha attackerats på detta vis. Hon är en av många muslimska kvinnor som utsatts för liknande händelser under de senaste åren. Oftast är angriparna vita, svenska män. Liknande incidenter äger rum på bussar, i butiker, på restauranger.”
Det blev effekt, den kampanj som följde innefattade:
• demonstrationer
• namninsamling
• krav på tillsättande av särskild kommission
• uppvaktningar, möte med justitieminister Beatrice Ask
• maskerad, där kända politiker som Gudrun Schyman m.fl. drog på sig hijab, ”i solidaritet”
• stor uppmärksamhet i svenska massmedia
• uppmärksamhet även internationellt.
Vilka belägg fanns för att den typ av händelser som AB-artikeln beskrev skulle vara vanliga?
Inga!
Hade ens den påstådda händelsen någonsin ägt rum, på det som artikeln beskrev?
Nej, förmodligen inte.
SvD den 14/2 2014:
”- Vi har gjort de utredningsåtgärder som vi kunnat göra men det saknas misstänkta i ärendet och det saknas vittnen, säger Towe Hägg vid Stockholmspolisen.
Hägg beskriver utredningen som omfattande. Bland annat har polisen ’plockat in material från övervakningskameror’ utan att det gett något.
– Vi har också efterlyst vittnen via både medier och våra egna kanaler, säger Hägg.
Dna från en misstänkt gärningsman på kvinnans hijab visade sig tillhöra kvinnan själv.
Veckan efter den första anmälan anmälde kvinnan att hon blivit överfallen igen.”
De gånger som muslimska kvinnor blir misshandlade lär förövaren i normalfallet vara något annat än en svensk man.
Läs mer: här, här, här, här, här och här.
4. Hakkors
Ibland händer det att hakkors klottras på någon vägg eller dörr. Det är inte alltid som de ser särskilt trovärdiga ut i sin utformning. Ibland har de med större sannolikhet sprejats dit av någon ”antirasist” än av en riktig anhängare till Adolf Hitler. Inte desto mindre kan massmedia okritiskt förmedla den bild som sprejande ”antirasister” har tänkt sig.
Ett exempel på detta ger Aftonbladet den 2/1 2014 efter sprejandet av ingångsdörrar till Södermalmsmoskén.
En vink om att förövarna tillhörde AFA, och att det hela alltså var fråga om en false-flag-operation gavs genom ett klotter alldeles i närheten, med samma verktyg, samma skrivstil.
5. Kärrtorp
Den 15 december 2013 höll den ”antirasistiska” gruppen ”Nätverket Linje 17” en manifestation i Kärrtorp. Under manifestationen visade sig ett antal meningsmotståndare, medlemmar i SMR (Svenska Motstånds-Rörelsen) på platsen. Det blev stort slagsmål.
• Som saken framställdes av arrangörerna och sedan i massmedia, handlade det om ett direkt överfall från SMR-arnas sida. De satte helt enkelt igång att slåss, så snart de visat sig på platsen.
• Enligt SMR hade slagsmålet börjat först när de blivit angripna av Linje-17-aktivister, de slogs i självförsvar.
Klart är att den person som blev svårt knivskuren under slagsmålet var en SMR-are, förövaren var en ”antifascist”.
En vecka senare hölls en ny manifestation i Kärrtorp, riktad mot invandringskritiker. Det blev 16.000 deltagare, däribland s-ledaren Stefan Löfvén. Från scenen framfördes rap-musik som hyllade våld mot sverigedemokrater.
Invandringskritikers möten har rutinmässigt blivit angripna och saboterade av ”antirasister”. Detta har närmast applåderats i massmedia, som ofta givit mer utrymme åt företrädare för ”motdemonstranter” än för de egentliga mötesarrangörerna.
Falsk flagg kan man tala om beträffande båda Kärrtorps-manifestationerna:
1.
Den 15 december var arrangörerna själva inte så fredliga som det framställts. Några var knivbeväpnade, och de använde detta vapen på ett helt livsfarligt sätt, genom att hugga i ryggen. Mot bakgrund av hur ”antirasister” uppträder vid möten för ”rasister” framstår det som sannolikt att de inte skulle ha fördragit närvaron av SMR-are i Kärrtorp utan att gå till angrepp.
2.
Den 22 december var det inte en manifestation till förmån för demokrati, mötesfrihet och yttranderätt som hölls. Nej, det var en manifestation mot rasism. Det gällde också demokratiska rättigheter – men bara för ”antirasister”.
6. Malmövåld
Det hände i mars 2014 i centrala Malmö: en knivskärning i en konfrontation mellan ungdomar från olika politiska läger. I massmedia talades först om ”nazistattacken”. Två av de gripna tillhörde Svenskarnas Parti.
Snart framträdde dock en annan bild: de som tillgripit kniv utgjorde en mindre grupp, som jagades av en större grupp, av aggressiva ”antirasister”. Det kan alltså ha varit ett våld i självförsvar.
En av de skadade hade kopplingar till våldsorganisationen ”Revolutionära Fronten”.
Tommy Hanssons blogg:
”Svårast skadad blev en yngre man med iranskt ursprung vid namn Showan Shattak, …Denne har litet gulligt beskrivits som anhängare av Malmö FF samt initiativtagare till en opinionsgrupp mot ’homofobi’ bland fotbollssupportrar. Samtidigt är Shattak känd som en beryktad vänsterextremist, som på nätet uttalat sig gillande av vänstervåld mot meningsmotståndare och att man inte får vara för hjärtnupen: att sparka boll med liggande personers huvuden är uppenbarligen inget som upprör Shattak. Han har även fångats på bild i vildsinta angrepp mot polisen.”
7. Utöya
Skjutningarna i Utöya den 22 juli 2011 har alltså använts för att försöka kompromettera invandringskritiker i Sverige, vilka är främmande för att använda våld.
Vad blir logiken i det?!
Är det våld eller är det invandringskritik som är problemet?
Se vidare särskild Norge-text!
Se även denna film:
8. Expo 96
De förmenta attentaten mot Expo-distribution, som man hävdar skedde våren 1996 och resulterade i ett gratisutskick av Expo 3/96 till miljoner läsare, är också att klassa som en false-flag-operation.
Var förövarna motståndare till Expo? Det framstår som osannolikt!
Klart är att polisen inte kunde gripa någon för dåden.
Mediapådraget som föregick utskicket den 10 juni påminner i sin intensitet om mediapådraget kring händelserna i Kärrtorp 17 år senare.
Ett annat moment som går igen är hur de politiskt korrekta sade sig ”dra fram troll i ljuset”. Exporedaktör Rosenlund i DN: ”Exponering av de här ljusskygga organisationerna gör dem omöjliga. Deras argument tål inte ljuset.” Blågula frågor hade ju fram tills dess ständigt försökt få in debattartiklar och få komma till tals, men utan resultat.
Läs mer
Brev om mötesfrihet och politiskt våld
Hatimport
Kärleksbrott?
Paralleller
Rasismandets offer (1)
Rasismandets offer (2)
Sanningsoffret
Talmannen svarar
Filed under: avsvenskning, Blågula frågor, debatt, demokrati, expo, extremism, godhet, invandring, kultur, massmedia, mångkultur, motstånd, nationalism, opinion, pk, propaganda, rädsla, rättvisa, självutplåning, vänstern, våld | Tagged: demokrati, extremism, invandring, kultur, mångkultur, media, motstånd, propaganda | 9 Comments »
Jan Millds blogg 