Frågor om rädsla


SONY DSC

Ida Ali-Lindqvist uppges skriva med antirasistiska och feministiska utgångspunkter.

Den 30/6 -14 hade hon en artikel på ledarplats i Dala-Demokraten om Svenskarnas Parti,  Almedalen och rädsla.

Hennes text är tankeväckande, både genom dess innehåll och genom att den är så typisk. Artiklar och uttalanden med liknande rädslo-argumentering matas nu ut i strid ström genom etablerade media.

Mina tankar går först till den ryska befolkningen i östra Ukraina, som när detta skrivs hukar i gamla skyddsrum, sökande skydd undan Kievregimens bomber och granateld. Hur blev det så? Hur kan detta fortgå? En viktig förklaring ligger i massmedia, i den hets och den indoktrinering av människor som pågått så länge.

Ida Ali-Lindqvist skriver:

”Jag känner mig livrädd. Jag som journalist kan inte utföra mitt arbete på grund av riskerna jag då utsätter mig för. …”

”…med denna krönika vill jag faktiskt betona vikten av att erkänna min rädsla. För den är befogad.  

Det senaste året har vi bevittnat ett flertal händelser där nazistiska krafter tagit till våld mot sina meningsmotståndare. Knivattacken i Malmö på internationella kvinnodagen. Attacken mot antirasistiska demonstrationen i Kärrtorp. Dessa människor är beredda att mörda. Bakom våldsdåden står nyckelpersoner inom Svenskarnas parti. Den vetskapen måste vi ständigt hålla levande.”

Låt oss vara överens om att våld ska både fördömas och undvikas, inklusive knivdåd. Men…

hur väl stämmer Ida Ali-Lindqvists beskrivningar här med verkligheten?

• De som i Kärrtorp visade sig på en Linje-17-manifestation var från SMR – Svenska Motståndsrörelsen, inte från SvP (som i stället tagit avstånd från aktionen).

• Den som i tumultet sedan knivhögg en annan människa i ryggen var ”antirasist”.

• Torgmöten av invandringskritiker har konsekvent blivit störda av ”antirasister”, utan att invandringskritiker svarat med våld.

Beträffande knivskärningen i Malmö hör till bilden att den tydligen inte var helt oprovocerad – knivmannen tillhörde en mindre grupp som blivit jagad och hotad av en större grupp.

Ida Ali-Lindqvist skriver vidare:

”Svenskarnas parti fick i lördags stort utrymme i Almedalen för att framföra sin nazistiska politik. Där står vi idag i Sverige 2014. Ett nazistiskt parti med polisstöd får hota demokratin medan dess motståndare blir bortförda av polis när de protesterar och använder sina demokratiska rättigheter.”

Här kan diskussionen vinna på att hålla isär begreppen!

En sak är att fredligt uttrycka en egen mening, en annan att hindra meningsmotståndare från att kunna göra sig hörda. Invandringskritikers möten har – år efter år – konsekvent dränkts i oljud, så att en dialog omöjliggjorts.

Till SvP-bilden hör också att medlemmar i Svenskarnas Parti blivit utsatta för åtskilliga våldsamma hembesök av personer från Revolutionära Fronten. Polisens bedömning är att 95% av sådana hemsök har vänsterextremister som förövare.

Själv har jag just på min blogg skrivit en gentemot SvP kritisk artikel, men vill inte anklaga vare sig SvP eller andra för något som saknar täckning. Känner Ida Ali-Lindqvist eller andra på DD till ett enda aktuellt fall, där SvP-are gjort sig skyldiga till något liknande som RF gjort – låt  mig gärna veta!

radd2

Ida Ali-Lindqvists rädsla väcks dock inte bara av Svenskarnas Parti – även Sverigedemokraterna skrämmer henne:

”Under förra årets Almedalsvecka satt jag och konstnären Elisabeth Ohlson Wallin och pratade om den rädsla och obehag vi kände inför SD:s Jimmie Åkessons brandtal mot feminismen. Vi båda hade ett stort behov av att erkänna den rädslan. Det kändes befriande att dela den tillsammans med någon. För det var oerhört obehagligt att på kvällarna vandra runt på Visbys gator efter Åkessons tal då anhängare av Sverigedemokraterna syntes överallt. Elisabeth kände sig rädd över att själv ta båten hem på kvällen dagen därpå.”

”För på våldsnivå är SD lättviktare jämfört med Svenskarnas Parti. Jag undrar om våra politiska makthavare har förstått innebörden av det Sverige vi står inför i dag? Jag undrar om de förstår att deras tystnad och misslyckade politik är en bidragande orsak till min och andras rädsla?”

Finns här ett moment, där Ida Ali-Lindqvist och många invandringskritiker skulle kunna mötas?

Svp-ordförande Stefan Jacobsson i Almedalen, den 28 juni 2014:

”Och självklart finns det rädsla. Rädsla över att svenska ungdomar får det allt sämre ställt. Rädsla över att Sverige toppar våldtäktsstatistiken i hela världen! Rädsla över att bli gammal och glömd. Rädsla över att den styrande eliten totalt har tappat bort det mest grundläggande, nämligen att dom är där för att tjäna folket – inte tvärtom. Så visst finns det rädsla.

Jag kan ärligt säga att jag är rädd…”

sjalmedalen

Denna text har sänts till Dala-Demokraten som en replik. Den har i skrivande stund inte publicerats.

Läs mer

Almedalens påklistrade rädsla

De rumsrena

Medietystnad

Brev till Göran Greider

Greider och våldet

Obehagligt

 

Annonser

7 svar

  1. Mycket bra sammanfattning av eländet vi får läsa varje dag i alla tidningar.
    Ibland eller rättare sagt ofta blir man helt mållös.

  2. Man baxnar över alla dessa fräcka lögner som förs fram från såväl den svenska vänstern som högern, ofta av invandrare som infilterat maktapparaten för egen vinning.

    Jag tror inte för ett ögonblick att denna Ali-Lindqvist är rädd, åtminstone inte för de fenomen hon fantiserat ihop, utan i så fall snarare för att mattan sakta börjar dras undan under fötterna på henne och hennes gelikar.

    Vad som verkligen är befriande är att som utlandssvensk slippa utsättas för denna sorgliga sörja dagligen.

  3. Kan man verkligen ta en krönikör som är livrädd för 5% av det politiska våldet i landet, men samtidigt verkar vara obekymrad för 95%, på något som helst allvar?
    Beskrivningen av knivincidenten i Malmö i mars är intressant på så sätt att journalistkåren tycks ägna sig åt självindoktrinering. Inledningsvis så fanns de två versioner av händelsen. Media väljer nästan omedelbart att ”köpa” den ena versionen (föga överraskande vänsterhuliganernas) och trumpeta ut den. Snabbt blir den helt accepterad av politiker, debattörer och andra med frikort till PK-media. Långt senare får vi reda på att polis och åklagare misslyckats med att fastställa vilken version som är den korrekta. Ingen i PK-media tar något intryck av detta utan fortsätter att skriva som om vänsterhuliganernas version är Sanningen. Den ovan citerade artikeln är bara ett exempel ur en lång rad där man talar om ”knivöverfall” och liknande. Uppenbarligen på fullt allvar. Man har indoktrinerat och lurat i sig själva att det man skriver är sant. Kan man ta sådan journalistik på allvar? Kan man ta PK-media på allvar? Mitt svar är som ni förstår NEJ!
    Vad vi bevittnar är en journalistkår i ett djupt förfall som de verkar vara oförmögna att ta sig ur av egen kraft!

    • Bra skrivet!

      Den senaste versionen är alltså att polis och åklagare misslyckats med att komma fram till vilken version som är sann.

      Detta borde ju då vara utgångspunkten för en saklig journalistik.

      På grund av läget i landet kan man ändå fråga sig om sanningen får komma fram om den visar sig obekväm för medierna?

      Visst finns det anledning att vara litet rädd i Sverige.

  4. Jag håller helt med Stefan Jacobsson. Jag är rädd för utvecklingen i Sverige. Byxrädd. Det går så fort nu och etablissemanget är så naiva att det är svårt att se någon kurändring i sikte. Vi har inte mycket tid att räta upp detta. Jag är också rädd för hur den svenska staten, rättsväsendet och media blivit allt mer intolerant och totalitärt i sin strävan att trumfa igenom mångkultur och massinvandring mot folkviljan. Se på Dan Park. Åklagare ville sinnesundersöka honom för att han publicerade bilder han blivit åtalad för på sin blogg. Han har inte använt våld, han har inte hetsat, han har använt ett konstnärligt uttryck för att vara lätt provokativ. Fängelse och av åklagare föreslagen sinnersundersökning i Sverige. Är också rädd för åsiktspoliser och infiltratörer som Expo och Piscatus, Expressen, osv. som effektivt håller självcensuren på plats.

    Ser inte mycket att vara rädd för vad gäller nazister och fascister. De har lagen emot sig, media emot sig, polisen och svenska armén emot sig. Det är inget annat än en lögn att det är detta vi ska vara rädd för idag.

    • Dina tre sista rader sammanfattar hur läget i Sverige är i dag Kalle. Men, varför fortsätter man då den förda politiken? Kan det vara så, att de som är de rikaste i Sverige (och i Världen f.ö.) med hjälp av sina medlöpare politikerna vill, att de övertaliga fattiga som inte utgör en marknad för dem skall börja utrota varandra för att de inte själva skall drabbas av förintelse? Det finns numera på planeten 7.000.000.000 människor som förökar sig med 80.000.000 årligen. De gamla och unga med dystra framtidsutsikter i Sverige utsätts nu oavbrutet för olika slags avlednings & härskarmetoder inte minst genom ”Public Service” och andra med skattemedel mutade massmedia. Lösningen för att få en ändring till stånd ligger inte för oss i att sitta och vänta på utgången av valet i september eller nästa val heller! Men med ”tomma händer” går det inte att förändra det som snart behövs…
      / 70-årig straffbeskattad pensionär som alltid gjort rätt för sig

  5. […] https://janmilld.wordpress.com/2014/07/03/fragor-om-radsla/ “Ida Ali-Lindqvist uppges skriva med antirasistiska och feministiska utgångspunkter”… Suck, Vad har Sverige och svenskarna gjort för ont för att bli hemvist åt så många (MENA-)stolpskott.!? […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: