Ida Ali-Lindqvist uppges skriva med antirasistiska och feministiska utgångspunkter.
Den 30/6 -14 hade hon en artikel på ledarplats i Dala-Demokraten om Svenskarnas Parti, Almedalen och rädsla.
Hennes text är tankeväckande, både genom dess innehåll och genom att den är så typisk. Artiklar och uttalanden med liknande rädslo-argumentering matas nu ut i strid ström genom etablerade media.
Mina tankar går först till den ryska befolkningen i östra Ukraina, som när detta skrivs hukar i gamla skyddsrum, sökande skydd undan Kievregimens bomber och granateld. Hur blev det så? Hur kan detta fortgå? En viktig förklaring ligger i massmedia, i den hets och den indoktrinering av människor som pågått så länge.
Ida Ali-Lindqvist skriver:
”Jag känner mig livrädd. Jag som journalist kan inte utföra mitt arbete på grund av riskerna jag då utsätter mig för. …”
”…med denna krönika vill jag faktiskt betona vikten av att erkänna min rädsla. För den är befogad.
Det senaste året har vi bevittnat ett flertal händelser där nazistiska krafter tagit till våld mot sina meningsmotståndare. Knivattacken i Malmö på internationella kvinnodagen. Attacken mot antirasistiska demonstrationen i Kärrtorp. Dessa människor är beredda att mörda. Bakom våldsdåden står nyckelpersoner inom Svenskarnas parti. Den vetskapen måste vi ständigt hålla levande.”
Låt oss vara överens om att våld ska både fördömas och undvikas, inklusive knivdåd. Men…
hur väl stämmer Ida Ali-Lindqvists beskrivningar här med verkligheten?
• De som i Kärrtorp visade sig på en Linje-17-manifestation var från SMR – Svenska Motståndsrörelsen, inte från SvP (som i stället tagit avstånd från aktionen).
• Den som i tumultet sedan knivhögg en annan människa i ryggen var ”antirasist”.
• Torgmöten av invandringskritiker har konsekvent blivit störda av ”antirasister”, utan att invandringskritiker svarat med våld.
Beträffande knivskärningen i Malmö hör till bilden att den tydligen inte var helt oprovocerad – knivmannen tillhörde en mindre grupp som blivit jagad och hotad av en större grupp.
Ida Ali-Lindqvist skriver vidare:
”Svenskarnas parti fick i lördags stort utrymme i Almedalen för att framföra sin nazistiska politik. Där står vi idag i Sverige 2014. Ett nazistiskt parti med polisstöd får hota demokratin medan dess motståndare blir bortförda av polis när de protesterar och använder sina demokratiska rättigheter.”
Här kan diskussionen vinna på att hålla isär begreppen!
En sak är att fredligt uttrycka en egen mening, en annan att hindra meningsmotståndare från att kunna göra sig hörda. Invandringskritikers möten har – år efter år – konsekvent dränkts i oljud, så att en dialog omöjliggjorts.
Till SvP-bilden hör också att medlemmar i Svenskarnas Parti blivit utsatta för åtskilliga våldsamma hembesök av personer från Revolutionära Fronten. Polisens bedömning är att 95% av sådana hemsök har vänsterextremister som förövare.
Själv har jag just på min blogg skrivit en gentemot SvP kritisk artikel, men vill inte anklaga vare sig SvP eller andra för något som saknar täckning. Känner Ida Ali-Lindqvist eller andra på DD till ett enda aktuellt fall, där SvP-are gjort sig skyldiga till något liknande som RF gjort – låt mig gärna veta!
Ida Ali-Lindqvists rädsla väcks dock inte bara av Svenskarnas Parti – även Sverigedemokraterna skrämmer henne:
”Under förra årets Almedalsvecka satt jag och konstnären Elisabeth Ohlson Wallin och pratade om den rädsla och obehag vi kände inför SD:s Jimmie Åkessons brandtal mot feminismen. Vi båda hade ett stort behov av att erkänna den rädslan. Det kändes befriande att dela den tillsammans med någon. För det var oerhört obehagligt att på kvällarna vandra runt på Visbys gator efter Åkessons tal då anhängare av Sverigedemokraterna syntes överallt. Elisabeth kände sig rädd över att själv ta båten hem på kvällen dagen därpå.”
”För på våldsnivå är SD lättviktare jämfört med Svenskarnas Parti. Jag undrar om våra politiska makthavare har förstått innebörden av det Sverige vi står inför i dag? Jag undrar om de förstår att deras tystnad och misslyckade politik är en bidragande orsak till min och andras rädsla?”
Finns här ett moment, där Ida Ali-Lindqvist och många invandringskritiker skulle kunna mötas?
Svp-ordförande Stefan Jacobsson i Almedalen, den 28 juni 2014:
”Och självklart finns det rädsla. Rädsla över att svenska ungdomar får det allt sämre ställt. Rädsla över att Sverige toppar våldtäktsstatistiken i hela världen! Rädsla över att bli gammal och glömd. Rädsla över att den styrande eliten totalt har tappat bort det mest grundläggande, nämligen att dom är där för att tjäna folket – inte tvärtom. Så visst finns det rädsla.
Jag kan ärligt säga att jag är rädd…”
Denna text har sänts till Dala-Demokraten som en replik. Den har i skrivande stund inte publicerats.
Läs mer
Almedalens påklistrade rädsla
De rumsrena
Medietystnad
Brev till Göran Greider
Greider och våldet
Obehagligt
Filed under: Blågula frågor, debatt, demografi, demokrati, extremism, feminism, fred, frihet, genus, integration, invandring, kultur, massmedia, mångkultur, Mötesfrihet, media, motstånd, nationalism, pk, propaganda, rädsla, säkerhet, självutplåning, svenskfientlighet, svenskhet, Sverigedemokraterna, svp, våld, Yttrandefrihet | Tagged: debatt, demokrati, extremism, invandring, kultur, mångkultur, mötesfrihet, media, motstånd, pk, propaganda, rädsla, sd, svp, våldet, Yttrandefrihet | 7 Comments »
Jan Millds blogg 
