False flag (3)

DEL 3 av 3:

---

 

Det var den 17 juli 2014 som flygplanet mh17 från Malaysian Airlines sköts ned över östra Ukraina.

Innan vi går in på hur det kan ha gått till och vilka som bär ansvaret, låt oss sätta in händelsen i sitt sammanhang:

• Sedan Sovjetunionens kollaps och upplösningen av Warszawapakten år 1991 har NATO – i strid mot utfästelser till ryssarna – expanderat österut. I NATO ingår nu de tidigare öststaterna Polen, Östtyskland, Tjeckoslovakien, Ungern, Rumänien och Bulgarien. Dessutom ingår tre tidigare Sovjetrepubliker: Estland, Lettland och Litauen.

• Till detta kommer den våldsamma statskuppen i Ukraina i februari 2014, där den valde presidenten, Viktor Janukovytj, tvingades bort från makten.

• Den 2 maj genomfördes i Odessa en fruktansvärd massaker på motståndare till den nya regeringen i Kiev.

• Den 11 maj hölls folkomröstning om självständighet i Donetsk och Lugansk. Med ett valdeltagande på över 70% röstade ca 90% för självständighet. Omröstningarna organiserades iofs amatörmässigt, men resultatet kan ändå återspegla folkviljan i dessa regioner – där en majoritet av invånarna är ryssar.

• Den 25 maj valdes Petro Poroshenko till ny president i Ukraina. Det skedde i en valrörelse där motståndare till kuppen pga hot och våld inte kunde deltaga. Valdeltagandet var lågt, drygt 55%. Av de röstande lade knappt 55% sina röster på Poroshenko, dvs ca 30% av de röstberättigade.

• Efter presidentvalet har kriget i östra Ukraina trappats upp. Kievregimen använder militär mot det egna folket, och har släppt alla spärrar. Man låter bomber, raketer och granater regna över civila. Människor massakreras i stor omfattning. Infrastrukturen i städer slås sönder och och områden blir obeboeliga.

Detta har nu pågått i mer än två månader. Inga protester har hörts från västländer. Tvärtom – USA har ökat sitt militära stöd till Kiev, försett regimen med nya vapen.

Antalet flyktingar från området är uppe i ca en kvarts miljon. Antalet dödade har snart passerat 900, till detta kommer mer än 3.000 skadade.

Antalet omkomna genom nedskjutningen av det malaysiska passagerarflygplanet uppgick till ca 300, dvs en tredjedel så många.

Denna nedskjutning har väckt berättigad avsky. Anmärkningsvärt är samtidigt hur slakten på oskyldiga människor i Donetsk och Lugansk – inklusive kvinnor barn – kunnat pågå vecka ut och vecka in utan att väcka någon reaktion i västmedia.

Al-Gathafi i Libyen anklagades för att ”döda sitt eget folk”, och detta föranledde FN:s ”flygförbudszon” – varför är inte detsamma nu aktuellt mot Petro Poroshenko?

Kriget i Ukraina är ett inbördeskrig, inte ett krig mellan Ukraina och Ryssland. I Ukraina lever (eller levde intill nyligen) 8 miljoner ryssar.

---

---

Över till resonemang kring ”false-flag”, utifrån nedskjutningen av mh17.

Falsk flagg kan det vara på flera nivåer:

A. Separatister, av misstag, enligt USA-versionen

B. Ukraina-militär, av misstag

C. Kiev avsiktligt, för att kompromettera ryssar och/eller få igång ett krig

D. Moskva avsiktligt, Putin ansvarig…

---

 

A. 

Antag att det skulle vara precis som USA hävdar, nämligen att det var separatister som sköt ned planet, av misstag.

Det var ju min första och helt spontana reaktion, när jag hörde om mh17, att en sådan förklaring var näraliggande. Separatisterna hade kanske försetts med toppmodern utrustning av ryssarna för att kunna skjuta ned ukrainska militärplan – vilket de också lyckats göra ett antal gångar. Kanske var utrustningen aningen för komplicerad, så att de i stridens hetta inte riktigt behärskade den. Mänskliga faktorn.

Antag att det skulle vara just så!

Då kan det likväl ses som en form av false-flag-operation – utifrån åtminstone två moment.

1. De ursinniga bombningarna och den intensiva artilleribeskjutningen i sig, som gör att separatisterna desperat försöker värja sig, gör allt för att lyckas skjuta ned fientligt flyg.  Varvid tid kanske inte alltid ges för precisa avvägningar och mogna beslut.

2. Dessutom: planets kurs!

Varför dirigerades planet över ett stridsområde, där nyligen flera militära plan blivit nedskjutna?

Varför skedde detta denna gång, när andra flygningar dirigerats längs en sydligare rutt?

Därutöver ska mh17 ha fått order att gå ned i höjd, från 10.000 meter till 9.000,  just över stridsområdet.

Vidare ska Kiev vid denna tidpunkt ha levt i föreställningen att separatisterna förfogade över den avancerade BUK-utrustningen för nedskjutning av plan även på hög höjd.

Både Moskva och separatisterna bestrider denna version. Man hävdar att separatisterna inte haft tillgång till BUK och därmed saknat praktiska förutsättningar att kunna åstadkomma nedskjutningen av mh17.

---

 

B. 

Nästa alternativ gäller kanske mest i princip – inte många hävdar att det skulle vara Kiev som av misstag skjutit ned de malaysiska passagerarplanet. Även en sådan uppgift har dock framkommit.

---

C. 

Däremot talar mycket för att det var Kiev som sköt ned planet – avsiktligt. Kanske i samförstånd med USA.

Motivet skulle därvid vara att kunna lägga skulden på  separatisterna och Moskva, för att svärta ned Vladimir Putin och påverka västopinionen i syfte att få igenom ytterligare sanktioner mot Ryssland och att etablera ökad amerikansk militär närvaro i Ukraina.

Kiev förfogade över BUK.

Därmed inte sagt att mh17 nödvändigtvis sköts ned genom BUK. Moskva hävdar att ett ukrainskt militärflygplan följde mh17. Nedskjutningen skulle ha kunnat utföras av detta militärplan.

---

D. 

Till sist att Moskva avsiktligt såg till att planet sköts ned. Men vad skulle man kunna ha att vinna på detta?

Inte heller denna version drivs, vad jag kunnat uppfatta, från något håll.

Moskva hålls dock av västmedia ansvarigt redan utifrån version A.

Det ”räcker” om separatister har gjort ett misstag, för att kunna på ett mycket intensivt sätt demonisera Vladimir Putin.

---

 

Vilka har vunnit på nedskjutningen?

• Hittills har det varit USA och Kiev, eftersom de genom massmedia i väst lyckats lägga skulden på Ryssland.

Den effekten kan uppnås vare sig det är version A eller version C som gäller.

• Till vinnarna kan räknas även Israel. Planet sköts alltså ned den 17 augusti, Israels markoffensiv i Gaza inleddes samma dag.

I skydd av den medieskugga som nedskjutningen av mh17 gav har Israel fått större manöverutrymme i sitt krigande.

Stöd för sin aggressiva linje mot Ryssland får USA från Sveriges utrikesminister, Carl Bildt.

Hans uttalanden vittnar ofta om att han ser sig som ett med Kievregimen.

Till USA:s hängivna supportrar hör även DN-redaktören Peter Wolodarski.

Han jämför Putin med Hitler och talar om en ”stridslysten imperialism” och att ”försoning leder ingenvart”.

En alternativ väg hade naturligtvis varit att söka en förhandlingslösning, som kunde tillgodose:

a) ett mått av självstyre för Donetsk och Lugansk.

b) bra relationer mellan grannländerna Ryssland och Ukraina.

USA och Kiev har dock inte önskat medverka till några kompromisser.  USA har valt att fortsätta på en konfrontationspolitik mot Ryssland, en politik som ger ett nytt kallt krig och pekar mot ett storkrig, dvs med kärnvapen.

Varför har USA valt denna linje?

En förklaring ligger i att Ryssland utgör ett hinder för den agenda som hökar  i Washington satt upp. Både vad gäller Syrien och Iran har Ryssland korsat deras planer. Nu underminerar Ryssland USA-dollarnas ställning genom att i handel med Kina betala i kinesiska yuan.

BRICS-samarbetet mellan Ryssland. Kina, Indien, Braslien och Sydafrika kan ses som ett hot mot amerikansk världshegemoni.

Det faktum att Ryssland återtagit Krimhalvön – rysk sedan 1700-talet – framstår som bara ett svepskäl för den västliga aggressiviteten.

---

Läs mer

SÅ GICK DET NOG TILL! (Peter Harold 28/9)

DN krattar manegen för det tredje storkriget i Europa

Hetsen mot Ryssland hotar oss alla!

BRICS 2014 – Det amerikanska imperiets svanesång

Kiev tvångsrekryterar

Konspirationsteorier

Krigsrisken

Robert Parry

Rysk försvarsbriefing

Ryssarna lägger korten på bordet

Ukrainsk pilot?

Under mattan

---

Global research

”Aircraft was not hit by a missile”

Wests reckless rush towards war with Russia

Busted! MH-17 Was in Fact the ‘Lost’ Flight MH-370

Imperial Washington is running amuck

NEO – Leaked documents

Patrick Buchanan

Ron Paul

Was Malaysian Airlines MH-17 ACCIDENTALLY Shot Down Over Ukraine?

---

Filmer:

Flight MH17 – What You’re Not Being Told

Film: Brother Nathanael

False flag (2)

DEL 2 av 3:

---

I samband med att Mona Sahlin nyligen utsågs att ”samordna” arbetet mot politisk ”extremism” framgick två moment:

A.

Hon hade främst i åtanke ”högerextremism”. Denna politiska inriktning är för Sahlin det allvarligaste hotet i Sverige idag.

B.

Som exempel på ”högerextremism” kunde hon spontant nämna bara Kärrtorp och Utöya.

---

1. Rädsla

Ida Ali-Lindqvist, invandrare med mörkt hår, skrev i Dala-Demokraten under Almedalsveckan och vittnade om hur rädd hon kände sig när hon kom i närheten av en SD-are eller – än hemskare – en svp-are.

Ida var inte ensam i sin rädsla. På den LO-fackliga Dagens Arbete informeras läsarna om att Almedalsveckan ”blivit en otrygg plats”.

Alexandra Pascalidou vittnar: ”Så många är så rädda idag på SD-dagen i Almedalen”.

Kawa Zolfagary bidrar med: ”Känner ett sånt jävla obehag inför att behöva vistas i Visby tillsammans med våldsamma rasister.”

På samma sida lägger Tanvir Mansur ut texten litet mer:

”Självklart ska inte människor behöva gå runt och vara oroliga för att utsättas för rasism. .. I kväll talar partiledaren för Sverigedemokraterna i Almedalsparken. Om hans politik vore verklighet skulle jag aldrig fötts i Sverige. Mina föräldrar hade inte kunnat komma hit och jag hade inte existerat. Därför är deras politik ett hot mot min och många andra människors existens. .. mår jag och mina vänner dåligt under den här veckan.”

Tobbes Medieblogg citerar mer av denne Mansur:

”Sverigedemokraterna är i Almedalen. Svenskarnas Parti likaså. Nu verkar även Svenska Motståndsrörelsen vara här. Arrangörer i Visby inser nog inte hur det påverkar tryggheten för oss människor som blir rasifierade i samhället.”

Där återges även Nabila Abdul Fattah: ”Idag är en obehaglig dag. … pga… normalisering av rasisternas närvaro.  Almedalen har blivit en otrygg plats.”

Jag säger bara: ”falsk flagg!”

I själva verket är den dubbelt falsk:

• För det första har denna kör av ”rasifierade” inte mycket saklig grund för att vara så rädda

• För det andra tror jag inte att de själva tror på vad de säger,  de hycklar. Deras föregivna rädslor är i själva verket försök att utöva makt, att strypa rörelsefrihet och yttrandefrihet för invandringskritiska svenskar. Envar ska inte ha rätt att hursomhelst vistas på offentliga platser i Sverige…

---

2. Näthat

Kring ”näthat” – med politisk udd mot invandringskritiker – har det trummats upp en ”medvetenhet” genom en kombination av statliga utredningar och nyhetsinslag, mediakampanjer och jakt på dissidenter.

Det hela bygger på ett antal olika konvergerande moment:

a) faktiskt näthat, en förlängning av skolmobbing och kamratförtryck

b) en lagstiftning mot ”hatbrott” och mediauppmärksamhet kring sådana ”brott”

c) ett verkligt hat, i praktiken mest riktat mot invandringskritiker

d) en saklig invandringskritik, som också kan ta sig uttryck i anonyma webbkommentar.

På detta, och de associationer ord som kan ge, har man kokat ihop en soppa som tilldelats rubriceringen ”näthat”.

På så vis har man skapat en uppsättning ”troll”, för undersökande journalister att ”dra fram i ljuset”.

Som exempel på  false-flag kan detta platsa, eftersom det i normalfallet rör dig om hedervärda medborgare med ett sunt samhällsengagemang, medan de jaganda journalisterna representerar något helt annat..

---

3. Hijabuppropet

”Hijabuppropet”  skedde i augusti 2013.

Initiativtagare var Foujan Rouzbeh, invandrad till Sverige från Iran 1989.

Rouzbeh blev senare aktiv i FI, där hon presenterades så här:

”Foujan var en av initiativtagarna till ’hijabuppropet’ som lyfte problemen med hatbrott mot kvinnor som bär slöja, och som fick både folket och justitieministern att vakna till. Hon är expert inom frågor som rör asylrätt och migrationspolitik, sitter i styrelsen för FARR – Flyktinggruppernas riksråd och har jobbat med Amnesty. Foujan kan hålla brandtal och mobilisera de breda massorna.”

Det blev också en ”debattartikel” den 19/8 2013 i Aftonbladet, som Foujan Rouzbeh skrev tillsammans med Bilan Osman, Fatima Doubakil, Nabila Abdul Fattah och Nachla Libre.

De fem damerna skrev bl.a:

”En höggravid trebarnsmor blev misshandlad på en parkering i stockholmsförorten Farsta under fredagen då en främmande man började dra i hennes slöja och kläder samtidigt som han skrek att ’såna som du ska inte vara här’. Han dunkade hennes huvud mot en bil så hårt att hon förlorade medvetandet. Polisen larmades tre gånger innan de till slut dök upp, och väl på plats menade de att det inte fanns tillräckliga grunder för att utreda händelsen.

Kvinnan i Farsta är inte ensam om att ha attackerats på detta vis. Hon är en av många muslimska kvinnor som utsatts för liknande händelser under de senaste åren. Oftast är angriparna vita, svenska män. Liknande incidenter äger rum på bussar, i butiker, på restauranger.”

Det blev effekt, den kampanj som följde innefattade:

• demonstrationer

• namninsamling

• krav på tillsättande av särskild kommission

• uppvaktningar, möte med justitieminister Beatrice Ask

• maskerad, där kända politiker som Gudrun Schyman m.fl. drog på sig hijab, ”i solidaritet”

• stor uppmärksamhet i svenska massmedia

• uppmärksamhet även internationellt.

Vilka belägg fanns för att den typ av händelser som AB-artikeln beskrev skulle vara vanliga?

Inga!

Hade ens den påstådda händelsen någonsin ägt rum, på det som artikeln beskrev?

Nej, förmodligen inte.

SvD den 14/2 2014:

”- Vi har gjort de utredningsåtgärder som vi kunnat göra men det saknas misstänkta i ärendet och det saknas vittnen, säger Towe Hägg vid Stockholmspolisen.

Hägg beskriver utredningen som omfattande. Bland annat har polisen ’plockat in material från övervakningskameror’ utan att det gett något.

– Vi har också efterlyst vittnen via både medier och våra egna kanaler, säger Hägg.

Dna från en misstänkt gärningsman på kvinnans hijab visade sig tillhöra kvinnan själv.

Veckan efter den första anmälan anmälde kvinnan att hon blivit överfallen igen.”

De gånger som muslimska kvinnor blir misshandlade lär förövaren i normalfallet vara något annat än en svensk man.

Läs mer: här, här, här, här, här och här.

---

 

4. Hakkors

Ibland händer det att hakkors klottras på någon vägg eller dörr. Det är inte alltid som de ser särskilt trovärdiga ut i sin utformning. Ibland har de med större sannolikhet sprejats dit av någon ”antirasist” än av en riktig anhängare till Adolf Hitler. Inte desto mindre kan  massmedia okritiskt förmedla den bild som sprejande ”antirasister” har tänkt sig.

Ett exempel på detta ger Aftonbladet den 2/1 2014 efter sprejandet av ingångsdörrar till Södermalmsmoskén.

En vink om att förövarna tillhörde AFA, och att det hela alltså var fråga om en false-flag-operation gavs genom ett klotter alldeles i närheten, med samma verktyg, samma skrivstil.

---

 

5. Kärrtorp

Den 15 december 2013 höll den ”antirasistiska” gruppen ”Nätverket Linje 17” en manifestation i Kärrtorp. Under manifestationen visade sig ett antal meningsmotståndare, medlemmar i SMR (Svenska Motstånds-Rörelsen) på platsen. Det blev stort slagsmål.

• Som saken framställdes av arrangörerna och sedan i massmedia, handlade det om ett direkt överfall från SMR-arnas sida. De satte helt enkelt igång att slåss, så snart de visat sig på platsen.

• Enligt SMR hade slagsmålet börjat först när de blivit angripna av Linje-17-aktivister, de slogs i självförsvar.

Klart är att den person som blev svårt knivskuren under slagsmålet var en SMR-are, förövaren var en ”antifascist”.

En vecka senare hölls en ny manifestation i Kärrtorp, riktad mot invandringskritiker. Det blev 16.000 deltagare, däribland s-ledaren Stefan Löfvén. Från scenen framfördes rap-musik som hyllade våld mot sverigedemokrater.

Invandringskritikers möten har rutinmässigt blivit angripna och saboterade av ”antirasister”. Detta har närmast applåderats i massmedia, som ofta givit mer utrymme åt företrädare för ”motdemonstranter” än för de egentliga mötesarrangörerna.

Falsk flagg kan man tala om beträffande båda Kärrtorps-manifestationerna:

1.

Den 15 december var arrangörerna själva inte så fredliga som det framställts. Några var knivbeväpnade, och de använde detta vapen på ett helt livsfarligt sätt, genom att hugga i ryggen. Mot bakgrund av hur ”antirasister” uppträder vid möten för ”rasister” framstår det som sannolikt att de inte skulle ha fördragit närvaron av SMR-are i Kärrtorp utan att gå till angrepp.

2.

Den 22 december var det inte en manifestation till förmån för demokrati, mötesfrihet och yttranderätt som hölls. Nej, det var en manifestation mot rasism. Det gällde också demokratiska rättigheter – men bara för ”antirasister”.

---

6. Malmövåld

Det hände i mars 2014 i centrala Malmö: en knivskärning i en konfrontation mellan ungdomar från olika politiska läger. I massmedia talades först om ”nazistattacken”. Två av de gripna tillhörde Svenskarnas Parti.

Snart framträdde dock en annan bild: de som tillgripit kniv utgjorde en mindre grupp, som jagades av en större grupp, av aggressiva ”antirasister”. Det kan alltså ha varit ett våld i självförsvar.

En av de skadade hade kopplingar till våldsorganisationen ”Revolutionära Fronten”.

Tommy Hanssons blogg:

”Svårast skadad blev en yngre man med iranskt ursprung vid namn Showan Shattak, …Denne har litet gulligt beskrivits som anhängare av Malmö FF samt initiativtagare till en opinionsgrupp mot ’homofobi’  bland fotbollssupportrar. Samtidigt är Shattak känd som en beryktad vänsterextremist, som på nätet uttalat sig gillande av vänstervåld mot meningsmotståndare och att man inte får vara för hjärtnupen: att sparka boll med liggande personers huvuden är uppenbarligen inget som upprör Shattak. Han har även fångats på bild i vildsinta angrepp mot polisen.”

---

 

7. Utöya

Skjutningarna i Utöya den 22 juli 2011 har alltså använts för att försöka kompromettera invandringskritiker i Sverige, vilka är främmande för att använda våld.

Vad blir logiken i det?!

Är det våld eller är det invandringskritik som är problemet?

Se vidare särskild Norge-text!

Se även denna film:

---

 

8. Expo 96

De förmenta attentaten mot Expo-distribution, som man hävdar skedde våren 1996 och resulterade i ett gratisutskick av Expo 3/96 till miljoner läsare, är också att klassa som en false-flag-operation.

Var förövarna motståndare till Expo?  Det framstår som osannolikt!

Klart är att polisen inte kunde gripa någon för dåden.

Mediapådraget som föregick utskicket den 10 juni påminner i sin intensitet om mediapådraget kring händelserna i Kärrtorp 17 år senare.

Ett annat moment som går igen är hur de politiskt korrekta sade sig ”dra fram troll i ljuset”. Exporedaktör Rosenlund i DN: ”Exponering av de här ljusskygga organisationerna gör dem omöjliga. Deras argument tål inte ljuset.” Blågula frågor hade ju fram tills dess ständigt försökt få in debattartiklar och få komma till tals, men utan resultat.

---

 

Läs mer

Brev om mötesfrihet och politiskt våld

Hatimport

Kärleksbrott?

Paralleller

Rasismandets offer (1)

Rasismandets offer (2)

Sanningsoffret

Talmannen svarar

False flag (1)

DEL 1 av 3:

Det här blir med nödvändighet ett urval av false-flag-operationer, alltså ofullständigt.

Samtidigt är det ibland false-flag i ganska vid bemärkelse. Aktioner som

– hade ett politiskt syfte

– förde de flesta människor bakom ljuset

– betingade ett ibland högt pris i människoliv.

I flera fall ska det heller inte med nödvändighet ses som ställningstagande från min sida, bara exempel på att det kan ha varit fråga om false-flag. Mycket är ju omdiskuterat och ifrågasatt.

---

 

1. Kuba 1898

I februari 1898 exploderade USA:s krigsfartyg Maine i Havannas hamn. Drygt 250 amerikaner omkom direkt. Det inträffade skylldes på Spanien och i en mediakampanj blev parollen  ”Remember the Maine, to Hell with Spain!”

Det krig som följde slutade med att USA övertog Puerto Rico och Guam. Även Kuba blev i praktiken en lydstat till USA. Dessutom förvärvade USA Filippinerna, dock först efter att ha nedkämpat ett filippinskt motstånd.

---

2. Tyskland 1933

Riksdagshusbranden i Berlin 1933 inträffade den 27 februari. Holländaren Marinus van der Lubbe, greps och avrättades för dådet. Oavsett hans motiv och om han verkligen var ensam gärningsman, fick branden politiska effekter. Inte bara kunde NSDAP gå framåt i det förestående riksdagsvalet, men lyckades även få  kommunistpartiet förbjudet och dess riksdagsledamöter arresterade.

Wikipedia:

”Dagen efter branden krävde Hitler ökade befogenheter för att kunna bekämpa vad han ansåg vara en kommunistisk konspiration anförd av KPD ….  Riksdagsbrandförordningen  gav … regeringen befogenheter att vidta åtgärder för att skydda allmänheten utan Riksdagens godkännande och upphävde de flesta medborgerliga rättigheter på obestämd tid…”

---

 

3. Polen 1939

Här åsyftas tyska manövrar inför angreppet på Polen i augusti 1939, vid gränsstaden Gleiwitz.  Händelsen är ifrågasatt.

Wikipedia:

”Gleiwitz-incidenten  var en false flag operation av nazister som poserade som polacker den 31 augusti 1939 mot den tyska radiostationen i Gleiwitz,.. på tröskeln till andra världskriget i Europa. Målet var att använda den iscensatta attacken som förevändning att invadera Polen…. Avsikten var att ge sken av polska aggression mot Tyskland för att motivera den efterföljande invasionen av Polen.”

---

 

4. Hawaii 1941

President Franklin D Roosevelt önskade få med USA på Englands sida i kriget mot Tyskland, men den amerikanska opinionen var starkt isolationistisk. Han hade därmed ett motiv för att USA skulle bli angripet av Japan, den vägen kunde USA komma med i krig även mot Tyskland.

Ett motiv för ett japansk angrepp på USA hade skapats genom att USA slutat sälja olja till Japan.

Det finns också uppgifter om att USA-ledningen knäckt Japans koder för sin kommunikation och att man på flera sätt kände till det förestående angreppet på Pearl Harbour den 7 december 1941.

De lokala befälhavarna på Hawaii blev dock inte informerade, och nära 2.500 amerikaner omkom. Antar man påstående om false-flag så var det ett pris som Washington den gången såg sig redo att betala, för det högre målet att kunna medverka till att Hitler besegrades.

Webbsidan ”Third World Traveler”:

”In reality, there was no sneak attack. The Pacific Fleet was far from destroyed. And, furthermore, the United States took great pains to bring about the assault.

On January 27, 1941, Joseph C. Grew, the U.S. ambassador to Japan, wired Washington that he’d learned of the surprise attack Japan was preparing for Pearl Harbour.

On September 24, a dispatch from Japanese naval intelligence to Japan’s consul general in Honolulu was deciphered. The transmission was a request for a grid of exact locations of ships in Pearl Harbour. Surprisingly, Washington chose not to share this information with the officers at Pearl Harbour.

Then, on November 26, the main body of the Japanese strike force (consisting of six aircraft carriers, two battleships, three cruisers, nine destroyers, eight tankers, 23 fleet submarines, and five midget submarines) departed Japan for Hawaii. Despite the myth that the strike force maintained strict radio silence, US Naval intelligence intercepted and translated many dispatches. And, there was no shortage of dispatches: Tokyo sent over 1000 transmissions to the attack fleet before it reached Hawaii.”

”Even on the night before the attack, US intelligence decoded a message pointing to Sunday morning as a deadline for some kind of Japanese action. The message was delivered to the Washington high command more than four hours before the attack on Pearl Harbour. But, as many messages before, it was withheld from the Pearl Harbour commanders.Although many ships were damaged at Pearl Harbour, they were all old and slow. The main targets of the Japanese attack fleet were the Pacific Fleet’s aircraft carriers, but Roosevelt made sure these were safe from the attack: in November, at about the same time as the Japanese attack fleet left Japan, Roosevelt sent the Lexington and Enterprise out to sea. Meanwhile, the Saratoga was in San Diego.”

”In the summer of 1941, the US joined England in an oil embargo against Japan. Japan needed oil for its war with China, and had no remaining option but to invade the East Indies and Southeast Asia to get new resources. And that required getting rid of the US Pacific Fleet first.”

Detta är alltså en kontroversiell  version – av Wikipedia klassad som  ”konspirationsteori”. I alla svenska skolor är det den officiella versionen som lärs ut, att Japans angrepp kom helt som en överraskning, även för president Roosevelt.

---

 

5. Korea 1950

Koreakriget startade den 25 juni 1950. Det pågick under drygt tre år och där stupade minst 36.000 amerikaner samt mångfalt fler koreaner och kineser.

Jag har, liksom nästan alla svenskar, hela tiden förutsatt att detta krig inleddes genom ett helt oprovocerat nordkoreanskt angrepp över den 38:e breddgraden.

Så kanske det verkligen var, men här finns också en annan version. Webbsidan 911review har en artikel med rubriken ”History of  American False Flag Operations”, som skriver:

”Korean War, 1950-1953: South Korean incursions (the Tiger regiment etc.) into North Korea (1949) led to contrary claims and into war. The cause of this war probably was covert action involving leaders of Taiwan, South Korea and the US military-industrial complex (John Foster Dulles has been mentioned as an organizer of the hostilities.)

After the unpublished hostilities in 1949, the communist powers were strongly backing North Korea. Chiang Kai Sek was being abandoned, isolated and falling prey to the powerful communist Chinese operations. The right-wing South Korean ruler was expected to loose the soon-to-be-elections. ..”

---

 

6.  Vietnam 1964

Vietnamkriget skördade än fler liv. 58.000 stupade amerikaner, kanske 5 miljoner vietnameser.

När började Vietnamkriget?  Det blir svårt att ange ett bestämt år, egentligen var det ju en fortsättning på Frankrikes kolonialkrig i Indokina. I strid mot en överenskommelse i Geneve 1954 upprättades staten Sydvietnam, till vars försvar USA sedan successivt sände en del trupper, mot FNL-gerillan.

Samtidigt kan USA:s Vietnamkrig dateras exakt, till augusti 1964. Först Tonkinbuktintermezzot den 4 augusti, då några nordvietnamesiska torpedbåtar helt oprovocerat ska ha angripit en amerikansk jagare på internationellt vatten. Kongressen i Washington antog tre dagar senare en resolution som gav president Lyndon Johnsson fullmakt att vidtaga åtgärder mot ”kommunistisk aggression”.

Sedan var flygbombningarna igång mot Nordvietnam och snart uppgick de amerikanska trupperna i Sydvietnam till mer än 100.000 soldater.

---

 

7. Kuwait 1991

Kuwaitkriget, även kallat Gulfkriget, och med det amerikanska kodnamnet ”Operation Desert Storm” föregicks av att Irak hade ockuperat Kuwait. Saddam Hussein har ingivits föreställningen att USA inte skulle ingripa mot detta.

Centralt för i den propaganda som fick den amerikanska allmänheten att gilla ett militärt ingripande från USA var en teatral gråtprestation av en ung flicka, Nayirah. Hon vittnade om hur irakiska soldater i Kuwait kastat spädbarn ur kuvöser.  Allt regisserat av PR-firman Hill & Knowlton.

Historien om kuvöserna var en lögn och Nayirah var dotter till Kuwaits USA-ambassadör, och således inget opartiskt sanningsvittne. Detta fick den amerikanska publiken inte veta, när det begav sig. I den mån sanningen i efterhand blev tillgänglig så saknade det betydelse, då var kriget redan överstökat.

USA-president under Kuwaitkriget var George Bush Sr.

---

 

8. Serbien 1999

Här avses Kosovokriget, med NATO-bombningarna av Serbien. Bakgrunden var strider i Kosovo mellan den albanska UCK-gerillan och serbiska armén. Förhandlingar, under USA-medverkan, fördes i Frankrike på våren 1999.

Ur boken ”Dårarnas korståg” av Diana Johnstone:

”Serberna hade redan gått med på att acceptera internationella observatörer och var beredda att acceptera internationella fredsstyrkor. Men sent i förhandlingarna förde USA in nya krav som preciserades i ett avsnitt rubricerat ’Bilaga B’, som gav Nato kontroll inte bara över ockupationsstyrkor i Kosovo utan också fullständig aktionsfrihet runtom i hela Jugoslavien. Nato skulle ges ’fri och obegränsad tillgång’ till allt jugoslaviskt territorium, på jugoslavisk bekostnad, samt immunitet från alla lokala lagar och rättsprocesser. Kort sagt skulle Nato och dess personal kunna begå brott eller förstöra egendom utan att straffas. Detta innebar i stort sett villkorslöst uppgivande av suveräniteten över hela landet.”

”… ingen av de media, kommentatorer, forskare och diplomater som fördömde serberna för att de vägrat underteckna hade brytt sig om att undersöka vad som faktiskt stod i avtalet.”

NATO:s flygbombningar av Serbien inleddes den 24 mars och pågick fram till den 10 juni. USA-president vid denna tid var Bill Clinton.

Mycket anklagelser riktas mot serberna för ”etnisk rensning” i Kosovo, men det mesta i den vägen inträffade efter att NATO börjat sina bombningar.

---

 

9. USA 2001

Kan två (2) flygplan få tre (3) höga byggnader med stålkonstruktioner att bara implodera, i en hastighet av fritt fall? Det är vad etablissemanget inom media och politik, i USA och i Sverige, begär att vi ska tro angående WTC den 11 september 2001.

Den officiella  konspirationsteorin är orimlig.  

Lyssna på Alan Sabrosky, amerikansk patriot och krigsveteran!

Se även denna film.

Och denna.

Den 11 september – det var också årsdagen av militärkuppen i Chile 1973.

---

 

10. Afghanistan 2001

Som konsekvens av WTC-dåden angrep och ockuperade USA i oktober samma år Afghanistan.

Washington hävdade nämligen att

a) bakom terrordådet i New York stod Osama bin Laden och hans Al Qaida.

b) dessa höll till i grottor i Afghanistan

c) talibanregimen i Kabul vägrade lämna ut bin Laden (talibanerna krävde bevis från USA, för att bin Laden varit inblandad – själv förnekade han ju inblandning).

---

 

11. Irak 2003

Två år senare, våren  2003, sjösattes ”Operation Iraqi Freedom”. Det var USA:s andra krig mot Irak inom loppet av 12 år, nu med sonen George Bush som president.

Bakgrunden var på en gång WTC-dådet och påstående om att Saddam Hussein skulle förfoga över massförstörelsevapen – vilket snart efter invasionen visade sig inte stämma.

I WTC-dådet 2001 förlorade ca 2.700 amerikaner livet.

I Irak 2003-2011 förlorade ca 4.500 amerikaner livet, samt ca en miljon irakier.

---

 

12. Libyen 2011

Våren 2011 hade regimfientliga demonstrationer i Libyen utvecklats till ett inbördeskrig, där opposition hade ett fäste runt Benghazi i öster. När Al-Gathafis styrkor med flygunderstöd avancerade österut, samtidigt som han deklarerade att ”inte visa barmhärtighet”, framstod det i våra massmedia som att civilbefolkningen i Benghazi var hotad.

I FN drevs den 17 mars igenom en resolution om en ”flygförbudszon”, för att hindra Al-Gathafi från att ”döda sitt eget folk”, som det anfördes. NATO hade att genomföra beslutet, men begränsade sig inte till att hindra Al Gathafis stridsflyg från att flyga.

NATO inledde dessutom en offensiv med raketer och bomber mot regimvänliga styrkor och fästen. Detta komma att pågå under ett halvt år, fram till slutet av oktober.

Bombningarna upphörde efter att Al-Gathafi hade gripits och torterats ihjäl.

Under Al-Gathafi var dock Libyen – om än inte en demokrati – ett fungerande samhälle, med en utbyggd infrastruktur. Detta har nu ändrats.

---

 

 

13. Norge 2011

Den 22 juli 2011 sköts 69 personer ihjäl på ön Utöya i Norge.

Samma dag skedde ett bombattentat i centrala Oslo, med ytterligare 8 döda.

För alla morden dömdes norrmannen Anders Behring Breivik.

– Vilka var hans motiv?

– Var han ensam ansvarig?

Detta måste få svälla en aning – det får bli en separat bloggtext!

---

14. Syrien 2013

I augusti 2013 genomfördes en fruktansvärd attack med kemiska stridsmedel – nervgasen sarin –  i Ghoutaområdet utanför Damaskus.  Uppgifter om antalet dödade varierar starkt, beroende på källa: från drygt 300 till drygt 1.700, samt över 3.000 skadade.

Båda sidor anklagar varandra för attacken, men gasattacken genomfördes i en situation då det gick bra för regeringssidan i kriget.

USA stod i begrepp att inleda ett massivt flygangrepp mot Damaskus, då Ryssland lyckades avvärja detta genom att utverka en förbindelse från Damaskusregimen att göra sig av med sin arsenal av kemiska stridsmedel.

---

 

15. Ukraina 2014

I slutet av februari 2014 härjade krypskyttar med kikarsikte-försedda gevär från hustak och höjder i Kiev. Nära 100 människor dödades, från båda sidor.

Det konstaterades snart att samma skytt/skyttar skjutit mot både poliser och demonstranter. Skyttarna var uppenbarligen knutna till någon fraktion inom oppositionen och syftet med dödandet var uppenbarligen att kompromettera den sittande presidenten, Victor Janukovytj.

I det skedet, när dessa fakta kom fram, hade skjutandet dock redan haft sin verkan – Janukovyj fanns inte längre kvar i Kiev och statskuppen hade genomförts.

---

 

Läs mer

False flag

Historiekunskap

Makt bortom kontroll

Media-agenda

Krig, sanning och lögn

Massmordet i Norge

Third World Traveler

History of American False Flag Operations

Summary of False Flag Operations and False Flag Terrorism

Peter Harold om Pearl Harbour

False flag x 3

Flygplanet MH17 från Malaysia Airlines sköts ned över östra Ukraina den 17 juli 2014.

Det skedde mao mindre än ett halvår efter att krypskyttar i Kiev, knutna till oppositionen, i februari sköt ihjäl ett stort antal människor och därigenom framtvingade det ukrainska regimskiftet.

Se här och här.

Var även nedskjutningen av det malaysiska flygplanet en false-flag-operation?

Vad är en ”false-flag-operation”?

Ur Wikipedia:

”False flag (eller svart flagga) beskriver hemliga militära eller paramilitära operationer som syftar till att lura på ett sådant sätt att verksamheten verkar ha genomförs av andra enheter, grupper eller nationer än dem som faktiskt planerat och genomfört dem. Verksamheten genomförs under fredstid med civila organisationer såväl som dolda myndigheter, kan i förlängningen kallas false flag operationer om de försöker dölja den verkliga organisationen bakom en operation.” 

”I sin mest modern användning, kan termen också syfta på händelser som regeringar är medvetna om och kunnat förhindra, men väljer att låta ske, som en strategi för att trassla in eller förbereda nationen för krig.”

Metapedia:

”En falsk flagg-operation (false flag) är en hemlig och dold operation skapad för att lura allmänheten till att tro att en särskild händelse som sker utförs av några som egentligen inte har utfört handlingen. Namnet kommer från det militära konceptet att flyga under falsk flagg. False Flag-operationer används både i krigs- och fredstid som ett effektivt sätt att skapa propaganda för den egna saken.”

”Delar ur grupp A befinner i konflikt med delar ur grupp B. För att vinna över större sympatier ur den egna gruppen bestämmer sig ett par personer ur grupp A för att klä ut sig, maskera sig eller likna grupp B. De utför ett dåd emot den egna gruppen A, men får det att se ut som om det utförts av grupp B. Grupp A reagerar kraftigt mot grupp B och kräver att grupp A trappar upp konflikten och helst av allt – vidtar åtgärder mot grupp B, som pekats ut som skyldiga till dådet.”

Genomgående, i samband med false-flag-operationer, blir det relevant att ställa frågan: ”CUI BONO?”

 Vem tjänade på det inträffade, vem kunde ha intresse av att så skedde?

Min avsikt nu är att göra en återblick kring false-flag-operationer, innan jag kommer fram till den aktuella nedskjutningen i östra Ukraina. Det kan komma att svälla aningen mycket för att rymmas i en enda bloggtext, så det ska bli tre olika avsnitt:

1. False-flag – internationellt.

2. False-flag – Sverige.

3. False-flag – Ukraina och Israel.

Explosionen är här!

Lyssna på Göran Rosenberg 6.15 in i denna film.

Vad han där sade – redan på 90-talet – var att någon gräns för invandringen inte får sättas. I rosenbergsk anda har sedan politiken under regeringen Reinfeldt bedrivits.

• När SVT:s Agenda hösten 2012 dristade sig att ställa frågan ”Hur mycket invandring tål Sverige?” steg ett samfällt vrål av avsky ur pk-strupar från Skanstull till Slussen, Hornstull till Danvikstull.

Se denna film (ursäkta om jag där talar litet släpigt, men den var gjord hösten 2012, strax efter en stor skalloperation)

• ”Bakläxa” fick även invandringsminister Tobias Billström efter att ha använt ordet ”volymer”, därmed antydande att en gräns någonstans kan finnas för Sveriges kapacitet beträffande bidragsinvandring.

Sedan uttalade Billström något än mer ”graverande”. I en DN-intervju undslapp han sig: ”…att personen som är gömd bor hos en trevlig blond svensk dam i 50–60-årsåldern som vill hjälpa till. Men det är ju inte så. De allra flesta bor hos sina landsmän som inte alls är blonda och blåögda.”

”Ett högoktanigt rasistiskt uttalande”, deklarerade sedan Malin Ullgren på DN:s kultursida.

Statsminister Fredrik Reinfeldt tog sin invandringsminister offentligt i örat, varpå denne pudlade och utlovade bättring.

Nu i eftermiddags hörde jag Tobias Billström i radion. Han pläderade för att kommuner ska ta emot fler ”flyktingar”. Flera gånger använde han ordkombinationen ”SOLIDARISKT ANSVARSTAGANDE”. Underförstått: en kommunlednings primära ansvar är inte gentemot kommunens egna invånare, utan gentemot utlänningar från fjärran länder.

Han efterlyste också mer av ”politisk vilja” att ta emot fler utlänningar. Men om denna vilja saknas, därför att en kommuns invånare och företrädare vill något annat än Billström och regeringen – ska inte den viljan då respekteras? Är inte just det, vad som är demokrati?

Flera gånger påpekade Billström också att det antal som nu var aktuellt skulle – utslaget på alla landets kommuner – betyda bara ”36” personer per kommun.

Vad han då bortser ifrån är två moment:

1. Det finns ett perspektiv bakåt. Många kommuner har redan tagit emot många utlänningar, ofta till ett högt pris både ekonomiskt och socialt.

2. Det finns ett perspektiv framåt. Ju fler Sverige tar emot, desto fler söker sig hit.

Thoralf Alfsson:

”Tänk om alla kunde räkna som migrationsminister Tobias Billström. Så enkelt allt skulle bli.

Om bara alla landets 290 kommuner tog emot 36 asylsökande var så skulle allt vara löst enligt Tobias Billström i eftermiddagens StudioEtt.

Orsaken är att Migrationsverket höjt sin huvudprognos med 10 000 asylsökande och det innebär bara 36 personer/kommun. Jag blir mörkrädd när jag lyssnat på migrationsministern! Migrationsverket har höjt sin prognos från 70 000 till 80 000 asylsökande och Tobias Billström pratar endast om dessa 10 000 som det ökat på ca 4 månader.

De första 70 000 var hade Billström tänkt göra av dem?

Var hade han tänkt göra av de drygt 60 000 anhöriginvandrarna som finns i prognosen?

Eller var skall kvotflyktingarna ta vägen?

Sedan får vi heller inte glömma arbetskraftsinvandringen av lågutbildade.

Summerar man ihop dessa grupper så pratar vi om upp emot 150 000 personer som skall ut i landets 290 kommuner. Jag kan försäkra Tobias Billström att det inte är 36 personer/kommun utan snarare är 150 000/290 = 517 personer/kommun.”

Över till Merith Wager, som än en gång kommit med en mycket bra text. Nu är hon ju litet löjlig med sin copyright, men jag dristar mig ändå att återge några citat:

”Under perioden januari-juni 2014 ökade antalet asylsökande till det lilla landet Sverige (9,5 miljoner invånare) med 70 procent. Alltså sjuttio procent!” 

”Det blir intressant att höra var – om någonstans – gränsen går för den humanitära stormaktens generositet på asylområdet. Den går uppenbarligen inte vid katastrofhöga 90.000 asylsökande (budget: minst 20 miljarder kronor…), så var går den? 200.000 om året? En miljon om året? Vem ska betala? Har statsministern och andra politiker haft någon dialog med folket om var deras gräns går? Eller har gått.”

”Någon/några har hittat på att man inte ska ‘ställa grupper mot varandra’. Det ska man självklart göra och det görs också, hela tiden. Politikerna ställer ständigt äldre mot yngre, invandrade mot svenskar, arbetslösa mot icke arbetslösa etc. Så då kan vi också ställa bostadslösa svenskar mot hitkommande asylsökande. Svenskar som inte kan flytta hemifrån för att det inte finns bostäder medan bostäder ordnas åt helt nykomna som inte betalat en krona i skatt i landet. Fast det ska man inte tala så mycket om för ‘humanitet kan ju inte mätas i pengar’. Att tänka är dock inte förbjudet. Än. Men är det humanitet att låta landets folk – som väl nog folkrättsligt måste anses ha vissa rättigheter av hävd och långvarig tradition i sitt land – stå tillbaka och se för dem helt främmande människor ta över de bostäder som de trodde var till för dem?”

”Vilka är det ni anser att ni är ’humana’ mot, Sveriges regering och riksdag?”

DEN GRUNDLÄGGANDE FRÅGAN, som mer borde ställas, är:

varför kommer så många asylsökande till Sverige?

Arnstberg/Sandelin konstaterade i sin nya bok att andelen bifall ökat år från år:

Här ligger naturligtvis en anledning till att Sverige är så mycket mer populärt än andra länder. Man föredrar Sverige, eftersom chansen att få stanna här är som störst. Man behöver inte ens dokumentera sin identitet.

Och även om man skulle få avslag kan man stanna kvar, och åtnjuta sociala förmåner som överträffar vad landets egna invånare får ta del av. Det är klart att sådant lockar!

Den andra delen av frågan gäller antal asylsökande i stort, för Europa som helhet. En bidragande orsak är naturligtvis alla krigen. Är de helt ofrånkomliga, som några slags naturkatastrofer?

Nej, de är skapade av människor eller mäktiga grupperingar av människor. Expansionen av den nu aktuella ISIS i Irak och Syrien är ju till stor del en konsekvens av USA:s krigande och vapenleveranser, direkt eller via lierade.

Sverige borde höja sin röst mot den aggressiva USA-politiken.

Det skulle dock förutsätta en annan utrikesminister!