SvP och geopolitiken

Tema Svenskarnas Parti (3):

Vad alla bör känna till, och vad som måste vara utgångspunkt för diskussion och politiska handlingslinjer, är en medvetenhet om det som nu i stora drag pågår i världen.

Efter Berlinmurens fall 1989, Sovjetunionens kollaps 1991 och Warsawapaktens upplösning samma år kunde NATO ha lagts ned.

Så skedde inte! Varför?

Istället har NATO utvidgats med 12 nya medlemsstater, och kommit nära inpå den ryska gränsen. Kuppen i Kiev i februari 2014 och offensiven i Ukraina ligger i linje med detta.

USA arbetar för att ringa in Ryssland och skaffa sig ett militärt övertag som sätter den tidigare kärnvapenbalansen ur spel. Målet ser ut att vara en total världsdominans.

Sin relief får NATO:s expansion också genom allt krigande från västsidan under de senaste två decennierna:

– Irak 1990-91

– Serbien 1999

– Afghanistan 2001

– Irak 2003

– Libyen 2011

Sovjetunionen angrep Ungern 1956, Tjeckoslovakien 1968 och Afghanistan 1979, men från Ryssland har inte skett något motsvarande agerande. Alltsedan 1991 har politiken från Moskva varit fredlig.

Annekteringen av Krim kan inte tas till intäkt för någon generell aggressivitet. Krim var ryskt alltsedan 1700-talet även om halvön genom en nyck från Nikita Chrustjov 1954 kom att tillräknas Ukraina inom Sovjetunionen. En stor majoritet av Krims befolkning är rysktalande och i folkomröstningen den 16 mars 2014 röstade 97% för att få tillhöra Ryssland. Till detta kommer ett speciellt  ryskt intresse av att efter kuppen i Kiev säkra sin viktiga flottbas Sevastopol.

Sverige har sedan länge ett nära samarbete med NATO och starka politiska krafter önskar ett svenskt NATO-medlemskap även formellt. Skulle det ge oss mer säkerhet?

Nej:

• För det första vore det ägnat att i allmänhet öka spänningen och krigsrisken.

• För det andra skulle det, vid ett krig, göra Sverige till en självklar måltavla för den ryska militären.

I Sverige finns en utbredd rusofobi, som står i vägen för ett rationellt tänkande. Den har i viss mån historiska orsaker, men är framförallt genererad av ett helt sanslöst mediakampanjande och hetsande mot ryssarna.

Som fredsforskaren Jan Öberg så träffande påpekat:

Istället för att göra en säkerhetspolitisk analys och anpassa åtgärderna till denna, börjar man i andra änden.

Man vill ha mer rustningar och bygger därför upp den hotbild, som kan vara ändamålsenlig för att motivera rustningar  (Saab ska nu börja bygga ubåtar).

Carl Bildt – Sveriges utrikesminister – har fört Sverige från att vara en förnuftets och moderationens röst internationellt till att bli en hök. Den pågående slakten i östra Ukraina har ivrigt hejats på av denne krigshetsare.

Omläggningen av den svenska utrikespolitiken började dock redan under s-regeringen Persson. Både utrikesminister Anna Lindh och biträdande utrikesminister Pierre Schori stödde NATO:s bombningar av Belgrad 1999.

Efter Palmemordet 1986 och Sovjetunionens upplösning 1991 försvann även den svenska vänstern. Den liksom gick upp i rök. Istället har vi fått en ”bombvänster”, som applåderade bombkriget mot Libyen.

Demokrati kan naturligtvis inte bombas fram, det har heller inte varit syftet för USA. Libyen var ett väl fungerande samhälle under Al-Gathafi, med ett välstånd för folket som få andra länder i Afrika. Vilka massmedia intresserar sig nu för hur det har blivit i Libyen?!

Tillbaka till geopolitiken i stort.

Där finns inte två likvärdiga parter att förhålla sig till. NATO satsar mer än tio gånger så mycket på militärutgifter som Ryssland gör. Parterna kan heller inte jämföras i aggressivitet.

Som nation ska Sverige eftersträva frihet och oberoende, men det får inte hindra oss från politiska ställningstaganden. Sverige måste säga ifrån mot stormaktsövergrepp, vårt land måste vara en röst för fred och nedrustning i världen.

Vänsterns slocknande i Sverige lämnar ett politisk vakuum. Vårt land skulle behöva ett fredsparti. Funnes ett sådant parti idag skulle det motsätta sig både NATO:s inringning av Ryssland och västs nu aktuella sanktioner.

Observera:

• Innebörden av en sådan linje är naturligtvis inte att frånsäga sig svenskt oberoende.

• Inte heller behöver den betyda att förhålla sig okritisk till rysk politik.

 

ETT VIKTIGT MOMENT i sammanhanget är flyktingpolitiken. Här finns i högsta grad en koppling till geopolitiken. Det är ju de många krigen som genererar flyktingströmmar!

Sverigedemokraternas linje är att flyktingar ska hjälpas på plats, iofs inte fel.

En radikalare linje vore att intressera sig för de krig som tvingar människor från sina hem och vad som kan göras för att få stopp på krigandet. 

Dessa krig är ju inga naturkatastrofer, oåtkomliga för politiska åtgärder. De har drivits fram genom maktpolitik, där man inte givit plats för verkliga försök till fredliga lösningar. Jag hänvisar åter till fredsforskaren Jan Öberg – se denna film!

Det är ett i högsta grad svenskt intresse att försöka motverka flyktingströmmar.

 

Läs mer

Hur farlig är ryssen?

Rysk horisont

Ondskans imperium

Ukrainafrivillliga

SvP och rasismen

Tema Svenskarnas Parti (2):

 

Är vi rasister? Den frekvens och intensitet med vilket begreppet används gör det ju svårt att bara ducka, hur mycket man än vill spy på denna antiintellektualism.

Med en tillräckligt vid begreppsdefinition omfattar ”rasism” envar som motsätter sig den förda politiken av mass-, fjärr- och bidragsinvandring. Då är det bara att erkänna: med den definitionen är vi alla ”rasister”.

• Men det är ju inte en rimlig definition!

En annan definition på ”rasist” skulle kunna vara en person som hyser föreställningen att olika människoraser existerar. Detta är ju redan visuellt, och även empiriskt konstaterbart. Dessutom visar forskningsresultat på IQ-skillnader mellan olika etniska grupper.

Även med den definitionen måste jag räkna mig som ”rasist”!

• Det är fortfarande en dålig definition.

Vad jag vill lägga in i begreppet ”rasism” är att man negativt särbehandlar individer utifrån deras rastillhörighet.

• Dock med en väsentlig reservation:

a)  Vi svenskar existerar
b)  Vi har ett eget land, Sverige
c)  Sverige har rätt att reglera invandringen

Det är inte ”rasism” att ett land upprätthåller en gränskontroll!
Envar i världen kan inte göra anspråk på att få bo i Sverige!
Nej till global allemansrätt beträffande vårt land är inte liktydigt med ”rasism”!

• Sverige kan i princip stoppa all vidare invandring utan att det är rasism.

• Sverige kan även välja att stoppa all invandring från just de regioner som erfarenhetsmässigt genererat olika problem -bidragsberoende och brottslighet, trafikolyckor  och sjukdomar (i praktiken främst Afrika och Västasien).

I detta fall har vi rätt att välja,  att ”diskriminera”, om man så vill – utifrån statsnytta, folkhälsa och omsorg om skattemedel.

• Vi har också rätt att utvisa dem som saknar giltigt uppehållstillstånd, eller utlänningar som begått brott.

KNEPIGARE blir det, om man på individnivå ska sortera utifrån rastillhörighet och med den utgångspunkten tvinga vissa att lämna Sverige. Detsamma gäller beviljande av svenska medborgarskap.

Min linje är att på individnivå ska ingen diskriminering ske.  Alla ska behandlas lika, oavsett sin hudfärg.

DET VIKTIGA här blir dock att ha DEN STORA BILDEN klar för sig.  Vi måste utgå från den aktuella verkligheten.  Vad som pågår, och med tilltagande intensitet gjort så under flera decennier, är ju en offensiv mot Sverige och svenskarna.

Denna offensiv tar sig i princip två uttryck:

1. Folkutbyte

In vandrar alltfler utlänningar, från mest länder som är både geografiskt och kulturellt avlägsna.

Anpassningen till svenska förhållanden blir allt svårare, allt färre av dessa ”nya svenskar” klarar sin egen försörjning, allt fler kräver en anpassning till dem från det svenska samhällets sida.

Samtidigt utvandrar alltfler svenskar, inte minst ur en välutbildad medelklass.

2. Antivitism

Dessutom förnekas vi svenskar rätten att tro att vi existerar. År efter år kampanjas mot en påstådd främlingsfientlighet och rasism. Detta kampanjande engagerar inte minst nyanlända utlänningar.

Gunnar Sandelin, i ”Invandring och mörkläggning II”:

”Ett land som kombinerar hög välfärd med låg nationell självkänsla bäddar för utanförskap och segregation för sina nytillkomna medborgare. Vi kan inte minst se det i den svenska debatten, där nykomlingar gärna bistår kultur- och makteliten i kritiken av det svenska folket för dess djupgående rasism. I grunden är detta ett sadistiskt förhållningssätt efter receptet att ’ska någon ha stryk så hjälper jag gärna till’.”

Den föregivna ”anti-rasismen” har alltmer kommit att bli till en anti-vitism. Problemet är inte attityder eller ageranden från oss svenskar, utan att vi har en bestämd hudfärg. Det som skulle gälla för att vara antirasism har på så vis slagit över i sin raka motsats: rasism!

Med andra ord handlar det för vår del om en FÖRSVARSKAMP.

Vi måste motsätta oss det pågående folkutbytet och underminerandet av välfärden.

Ja, även den verkliga rasism och den verkliga diskriminering som förekommer i Sverige – den mot svenskar.

Varför bedrivs denna politik? För vilka är den bra?

• Klart är att den inte är bra för oss svenskar – särskilt inte för ”småfolket”.

• Den är inte bra heller för invandrare – när ekonomiska och sociala problem växer drabbas även de.

• Är den bra för fattiga länder? Deras befolkningsexplosion kan inte lösas genom utvandring.

Så vilka är det som driver på?
Vem drar i trådarna, och med vilka motiv?

En del av svaret ges här.

Med andra ord finns det judiska maktgrupper som driver på.

Det är grupper med inflytande även inom invandringskritiska partier, vilket kan vara åtminstone en del av förklaringen till den aktuella splittringen inom EU-parlamentet.

Läs mer

Islamisering? Nej tack!

Rasism-avsnitt i grundkursen

Rasismandets offer (1)

Rasismandets offer (2)

Vad är rasism?

SvP och demokratin

Tema Svenskarnas Parti (1):

Kan det vara så att vi menar ungefär samma sak, fastän vissa av oss kallar sig demokrater, andra inte?

För det flesta svenskar är begreppet ”demokrati” positivt laddat – redan det är ett starkt argument för att inte släppa detta begrepp till politiska motståndare.

Därutöver finner jag det sakligt rimligt att kalla sig demokrat, om man önskar mer av folkligt inflytande.

Grundproblemet i Sverige idag är ju inte att det finns för mycket av folkligt inflytande. Grundproblemet är det motsatta!

I rask takt håller makthavarna dessutom på att minska möjligheterna för medborgarna att påverka samhällsutvecklingen. Man är i färd med att inte bara avskaffa demokratin, man håller t.o.m. på att byta ut oss svenskar som folk!

Demokrati-skrotningen märks på många sätt:

– överföringen av makt till EU
– dito till tjänstemän på Migverket
– inskränkningen av kommunalt självstyre
– toppstyrningen inom partierna
– likriktningen inom massmedia
– haveriet inom utbildningsväsendet.

Bland dem som förkastar demokratin som styrelseform pläderar somliga för ”meritokrati” som ett alternativ.

Där gör jag två reflexioner:

1. Det är självklart önskvärt att få kunniga och kompetenta individer på olika positioner, men behöver det stå i motsättning till att ha en riksdag, utsedd genom allmänna val?

2. Formell kompetens, ja även verklig sakkunskap och expertis, utgör ingen garanti för kloka beslut.

Bara ett exempel i mängden: Jenny Madestam. Hon är statsvetare och universitetslektor. Legitimerad expert. Skulle hon få bestämma, då skulle ”godhet” råda – närmare bestämt skulle kommunerna inte ha rätt att säga nej till mottagning av ”flyktingar”.

Ett orwellsk nyspråk är ju i pk-kretsar redan etablerat, där ”demokrati” är liktydigt med att tycka som de goda, dvs makthavarna.

I botten kan det alltså handla om intressen och värderingar. Den som har bäst meriter kan göra mer skada än nytta, om han/hon inte känner lojalitet med övriga medborgare.

Den klassiska demokratin – i Aten 500 f.Kr. – var direkt.  Alla fick deltaga i beslutsfattandet (utom kvinnor, slavar och utlänningar).

Dagens svenska demokrati är representativ, och måste väl av praktiska skäl vara det.  Vi väljer ombud att föra vår talan.

Exemplet Schweiz visar dock att inslag av direkt demokrati fortfarande är praktiskt möjligt, även i ett modernt land. Där har man beslutande folkomröstningar – något som bör eftersträvas även här i Sverige, anser jag.

Samtidigt vill jag varna för ”SIFO-demokrati” – dvs att genom opinionsmätningar fråga människor vad de spontant anser om någon fråga, som de inte hunnit sätta sig in i. Det är skillnad på opinion och välgrundad opinion!

Det blir ett understatement att säga att här ligger en ”utmaning.” Det är omöjligt att vara insatt i alla frågor, ytterst måste det vid val handla om att ge förtroende till personer eller grupper som man förutsätter är mer insatta och företräder rätt viljeinriktning.

Redan som väljare måste man dock hysa ett minimum av engagemang och insikter. I USA krävs att man tar ett initiativ, utöver själva röstandet, för att få rösta. Man måste först göra sig besväret att registrera sig.

Ett sådant system skulle ju kunna kombineras med någon form av kunskapstest, för att dels gallra bort de mest uppenbart politiskt illiterata, dels markera att rösträtt innefattar ett ansvar, en skyldighet. För att få köra bil måste man ha klarat ett körkortsprov – röstande är inte mindre ansvarsfullt än bilkörning.

I princip kan jag finna den tanken ganska tilltalande, men det vore kanske farligt i praktiken. Risk skulle finnas att det kan förvandlas till ett instrument för gallring utifrån politiska åsikter.

Tillbaka till utgångsfrågan. Vad man än kallar systemet så måste det handla om att försöka skapa de bästa förutsättningarna för i slutänden kloka beslut.

Vilka beslut kan då räknas som ”kloka”?

Kloka är, menar jag, de beslut som levererar, som leder till vissa önskvärda resultat.

Närmare bestämt:

•  ett fungerande samhälle, med kommunikationer, el-försörjning, va, rättsväsende, sjukvård, skola och omsorg

•  ett ekonomiskt trygghetsnät med en minimistandard för alla

•  lag och ordning, fysisk trygghet

•  demokratiska fri- och rättigheter, däribland mötesfrihet

Grundfrågan kvarstår ändå:

hur bryta sig ur det partisystem Sverige nu har, och som givit oss Oktetten?

x

Läs mer

Demokratiskt ABC

Demokrati, extremism och våld

Demokrati på dekis

Demokratiskt kamikaze

Kidnappad demokrati

Obesvarad öppenhet

Tre sätt att göra Sverige mer demokratiskt

Vallistor istället för valsedlar!

Vem får vara demokrat?

Bert förklarar

 

Läs mer

Hur farlig är ryssen?

Rysk horisont

Ondskans imperium

 

Ebola – vad gör Sverige?

Det hjälps inte – innan jag kan påbörja SvP-temat måste jag få sticka emellan med även denna bloggtext, om Ebola.

Ur Folkhälsomyndighetens information om detta virus:

”Sjukdomsinformation om ebolavirusinfektion

Ebolavirus kan orsaka blödarfeber (hemorragisk feber) med hög dödlighet och utbrott av sjukdomen förekommer med jämna mellanrum i Central- och Västafrika. Viruset upptäcktes för första gången 1976 i Demokratiska republiken Kongo.

Vad orsakar Ebolavirusinfektion och hur sprids det? 

Ebolavirus är ett RNA virus som tillhör virusfamiljen filovirus som orsakar blödarfeber i samma virusfamilj ingår Marburgvirus.

Idag anses den naturliga värden vara fladdermöss (fruit bats). Virus överförs till människor från dessa fladdermöss. Ebolavirus smittar mellan människor genom infekterade kroppsvätskor såsom saliv och blod, vilket innebär en risk för vårdpersonal. En ytterligare risk för virusspridning är kontakt med döda kroppar under förberedande och genomförande av begravning.

Symtom och komplikationer

Inkubationstiden för Ebolavirusinfektion är mellan 2-21 dagar. Patienten insjuknar snabbt i influensaliknande symptom som hög feber, huvudvärk och muskelsmärtor. I slutet av sjukdomsförloppet kan det uppstå blödningar på huden och i inre organ. Dödligheten är upp till 90 procent.

Diagnostik och behandling

Diagnosen ställs genom detektion av virusets arvsmassa med molekylärbiologiska metoder. Senare i sjukdomsförloppet kan virusspecifika antikroppar påvisas i blod från patienten.

Specifik behandling saknas och det finns inget vaccin.”

På en annan fhm-sida återfinns dock en lugnande text:

”Utbrott av ebolavirus i Guinea

Hittills har över 220 fall med symtom som kan överensstämma med Ebola Virus Disease (EVD) rapporterats från det pågående utbrottet i västra Afrika och fler än 140 personer har avlidit.

Utbrottet är mycket stort och spritt över ett omfattande geografiskt område men nu minskar antalet nya fall påtagligt och det geografiska området där en spridning fortfarande sker har minskat väsentligt i omfattning. Uppenbarligen börjar de omfattande åtgärderna som vidtagits nu få en tydlig effekt.”

Men den texten var från den 23 mars 2014.

I en fhm-text av från den 11 juni kan man nu  istället läsa:

”Ebolautbrottet i Västafrika fortsätter

Totalt antal fall uppges nu vara 351, varav 210 är laboratorieverifierade, 83 fall beskrivs som troliga fall och 58 är misstänkta fall. Av de 344 fallen är 226 avlidna.”

I dagsläge kan åtminstone tre länder i Västafrika vara drabbade: Guinea, Liberia och Sierra Leone.

 

Aftonbladet den 21 juni:

”Ebola är okontrollerbart”

”Det var i slutet av förra året eller precis i början av 2014 som det nuvarande utbrottet startade i Guinea. Utbrottet verkade först mattas men de senaste veckorna har läget blivit allvarligare. Bland annat har viruset spridits till Liberias huvudstad, rapporterar AP.

Mer än 330 personer har dött i utbrottet, vilket gör det till det allvarligaste någonsin. Det första utbrottet, som startade i Kongo 1976, skörade 280 människoliv enligt FN-organet WHO.

– Det här är det största utbrottet någonsin och fler har dött än vid tidigare tillfällen, det är aldrig tidigare skådat, säger Armand Sprecher, expert på allmänhälsa vid Läkare utan gränser, till AP.”

”– Sanningen är att epidemin nu kommer i en andra våg. Och jag anser att den är totalt utom kontroll.

”Viruset finns nu på flera olika platser i västra Afrika och det rör sig också mellan flera länder. Dessutom ligger utbrottets epicentrum i den guineanska staden Gueckedou, en knutpunkt för människor som reser i regionen.

Enligt Bart Janssens har också ignorans från de drabbade ländernas regeringar också gjort att viruset kunnat spridas snabbt. Han kritiserar WHO för att inte pressa länderna tillräckligt.

– Det måste till ett ordentligt engagemang från politiskt håll. Det kommer att spridas till andra länder annars, det är säkert, säger Janssens.”

Avpixlat:

”Den svenska Socialstyrelsen hävdar att man följer utvecklingen, och svenskar i området uppmanas att hålla sig fortlöpande uppdaterade om smittspridningens förlopp. Uppmaningen skall nog inte i första hand ses som riktad till svenska läkare och biståndsarbetare utan i minst lika hög grad till nysvenskar på besök i sina forna hemländer.

Agneta Holmström, som är chef för enheten för smittskydd på Socialstyrelsen, hävdar i ett uttalande till media att risken för att smittan ska sprida sig till Sverige är extremt låg. Detta skall dock ses mer som en vit lögn i syfte att undvika oro och panik bland svenskar. I själva verket är risken mycket stor för att ebolaviruset ska nå Sverige. Det finns nämligen inga krav på läkarkontroller vare sig för återvändande nysvenskar eller nyanlända asylanter och anhöriga från de drabbade länderna.

I stället för att införa sådana rutiner – som i Sverige anses kränkande mot invandrare – väljer Socialstyrelsen att via UD gå ut med små tips till den som reser i de drabbade länderna att tvätta händerna ordentligt. Man avråder alltså inte ens från att resa till de områden där sjukdomen nu härjar som värst, bara att var noga med handhygienen och undvika fysisk kontakt med de som är sjuka.”

Lugnande besked från Socialstyrelsen, således.

Själv känner jag mig ändå inte helt lugnad, av flera skäl:

1. Den afrikanska invandringen till Sverige är numera stor. År 2000 fanns  55.000 afrikaner i Sverige, idag är antalet förmodligen mer än det dubbla.

2. Slappheten från svenska myndigheters sida, hälsokontroller är bara rekommendationer.

3. En slapphet och ansvarslöshet förekommer också från afrikaners sida, som det visat sig genom olika HIV-mäns framfart.

4. Ebola är i normalfallet dödligt, inget vaccin finns.

5. Har vi väl fått in Ebola i Sverige kan det bli svårt eller omöjligt att få stopp på en fortsatt spridning.

Klokare blir att stämma i bäcken.

Som Avpixlat är inne på bör resor från Sverige till de drabbade områdena undvikas. En stark avrådan från ansvariga myndigheter bör där vara ett minimum.

Beträffande personer som kommer till Sverige från de drabbade områdena måste en karantän på tre veckor vara ett minimum.

Situationen aktualiserar förslaget om Safe Haven, som en gång lanserades av britternas Tony Blair. Jimmie Åkesson pläderade vid något tillfälle för Safe Haven, men har sedan tystnad kring detta.

Med Safe Haven skulle vi med automatik kunna upprätthålla en karantän – inte bara för Sveriges del, utan för hela EU.

Men ska Europa egentligen alls behöva ha någon invandring från Afrika? Befolkningsexplosionen där kan inte lösas genom migration. Där skyddsbehov föreligger måste det kunna ombesörjas regionalt,  inom kontinenten.

Sverige måste börja visa självbevarelsedrift.