Jämlikhet?

1970

”Ökad jämlikhet”. 

Så löd en central paroll från Socialdemokraterna i början av 70-talet. Under några decennier efter krigsslutet blev det också en inkomstutjämning i Sverige, klassklyftorna minskade. Detta möjliggjordes genom organiseringen av arbetarklassen och en politisk viljeinriktning, av full sysselsättning och ökad produktion.

Sedan slutet av 80-talet har klassklyftorna åter börjat öka.

Ur boken ”Vad är pengar?”, Cervenka:

”I Sverige har den fattigaste tiondelen av befolkningen ökat sin inkomst med 1,7 procent under de senaste 20 åren medan uppgången för den rikaste tiondelen summerar till 63 procent.”

1911

På denna socialdemokratiska valaffisch från 1911 talas om ”rättvisa” och att värna ”småfolket”.

ssu

Denna SSU-affisch från 1948 speglar inriktningen: det gällde att skapa likartade förutsättningar, så att även barn ur arbetarklassen fick chans att hävda sig i utbildning och yrkesliv.

Det skulle bli möjligt att göra ”klassresor”.

byggare

Denna SSU-affisch är från 1938 och speglar att det handlade primärt om ett arbetarparti, inte ett bidragsparti.

arbetealla

Detsamma gäller denna SAP-affisch från 1934. Där fanns målsättningar om ekonomisk utjämning och trygghet, men som en underliggande självklarhet gällde att envar måste anstränga sig.

Då talades om ”människovärde”, att som individ kunna känna sig respekterad.

• Numera talas istället om mänskliga rättigheter”. Här ligger en förskjutning, bort från att det också måste handla om skyldigheter.

• Ytterligare ett steg i förskjutning av perspektiv och värderingar kom med parollen ”alla människors lika värde”. Det är egentligen en felöversättning från engelskans ”dignity”, som betyder ”värdighet”, men det har inte hindrat parollen från att få genomslag.

Nu har det hela drivits därhän att vi svenskar blivit till en andra klassens människor i vårt eget land. Utlänningar får förtur på allehanda sätt.

invforst

Kan detta ses som utslag av en VÄNSTER-politik?

Om någon tar pengar från mig och ger till andra, utan att jag har tillfrågats om saken – har jag då visat solidaritet?

Nej, jag har bara blivit bestulen och bedragen!

De som nu dominerar den mediala och politiska scenen och gör anspråk på att företräda en vänsterståndpunkt har glömt bort den svenska arbetarklassen och svaga grupper i det svenska samhället – det som i s-affischen från 1911 omtalades som ”småfolket”.

Visst kan man proklamera global allemansrätt till Sverige och raserandet av alla nationsgränser, men effekten av detta blir raka motsatsen till att värna intressena hos utsatta grupper av svenskar.

Ska detta rubriceras som ”vänsterpolitik”, då måste vi uppfinna ett nytt ord för den politik som Sverige nu behöver, till småfolkets försvar.

pah

Se/hör mer:

”Tal till s-kongressen”, del 2:

”Kollektivt kapital”:

Annonser

11 svar

  1. Jag tror att det är bäst att försöka komma bort från vänster-höger distinktionen när man ska identifiera sig vad man står för. Det betyder inte att de är innehållslösa men jag menar att man kan hitta politiska vänner och fiender inom sådant som förknippas med såväl vänster som höger.

    Dessutom är det ju inte så mycket att hetsa upp sig över. Att marknadsföra sig som vänstern som slåss mot högern eller tvärtom känns lite svagt. Bättre med någon annan distinktion. Ett exempel skulle kunna vara internationalism kontra globalism. Där internationalister vill bevara sina nationella identiteter och traditioner men samarbeta med varandra medan globalister vill sammansmälta alltihop och utradera skillnaderna mellan jordens folk och länder.

    • I sak är jag delvis inne på din linje, att ligga lågt med etiketteringar. Viktigare är det sakliga innehållet.

      Opinionsbildarnas värdegrund ser jag som att den rymmer moment från vad man brukar förknippa med både ”vänster” och ”höger”.

      Vad jag i dagsläget finner påkallat att försöka betona är att utsatta grupper av svenskar inte får glömmas bort. Det talas mycket och gärna om ”ansvar”, men då bara gentemot utlänningar!

      • Jag håller helt med om att utsatta grupper av svenskar inte får glömmas bort. Svensk arbetarklass är förmodligen de som i dagsläget förlorar allra mest på den förda politiken. Det är oftast de som får betala notan för att etablissemanget ska kunna känna sig som goda människor (även om jag på sikt tror att medelklassen kan komma att drabbas väldigt hårt också)

  2. @ Jan Milld:

    Jag har svaren på dina frågor Jan:

    ”Nu har det hela drivits därhän att vi svenskar blivit till en andra klassens människor i vårt eget land. Utlänningar får förtur på allehanda sätt. Kan detta ses som utslag av en VÄNSTER-politik?”

    Javisst, det är exakt det vänsterpolitik går ut på, att stjäla från vissa människor och ge till andra människor. Och denna stöld beskrivs med eufemismen ”rättvisa”.

    ”Om någon tar pengar från mig och ger till andra, utan att jag har tillfrågats om saken – har jag då visat solidaritet? Nej, jag har bara blivit bestulen och bedragen!”

    Bra! Då vet du nu hur jag som röstar höger har känt i hela mitt liv.

    Det lustiga är att folk som röstar vänster inte har haft några problem med att jag har blivit bestulen på mina pengar för att ge till andra människor, men nu när det drabbar de själva är det plötsligt inte lika roligt längre…

    Vänsterns hyckleri är helt enormt!

    Läs vidare på min blogg:
    Vänsterns ofantliga hyckleri
    .

    • Jag vill inte släppa tanken på en äkta solidaritet, från de starkare/rikare gentemot de svagare/fattigare i samhället, men några förutsättningar måste då gälla:
      a) vederbörande ska själv vara tillfrågad
      b) envar måste anstränga sig själv
      c) det får inte bli mer pengar till dem som får än vad de som ger själva har att disponera
      d) det handlar främst om en nationell nivå, ingen global allemansrätt till Sverige!

      • @ Jan Milld:

        Tack för ditt svar Jan!

        ”a) vederbörande ska själv vara tillfrågad”

        Menar du alltså att det ska vara frivilligt att betala skatt då? Om inte, då undrar jag hur du får ihop det med din inledande mening:

        ”Jag vill inte släppa tanken på en äkta solidaritet, från de starkare/rikare gentemot de svagare/fattigare i samhället”

        En äkta solidaritet måste utgå ifrån frivillighet, annars är den per definition inte äkta. Blir folk tvingade till att betala skatt emot sin vilja, som under dagens system, så är det enbart fråga om stöld från en grupp för att ge till en annan grupp.

        Jag tycker att det här är väldigt intressant Jan, för som jag uppfattat dig under åren så är du en stark anhängare av välfärden, och eftersom du är det så antar jag att du ser mig som hatar välfärden som en egoist och ett svin (trots att det finns andra anledningar till varför jag hatar den).

        Det blir dock extra intressant av att du i detta inlägg ger uttryck för att känna dig bestulen och bedragen när dina skattepengar går till folk som du inte anser har förtjänat dem. Det lustiga är att jag alltid har känt exakt likadant!

        Förutsatt att mina antaganden om din inställning till välfärden är korrekta, så blir frågan: Varför är det okej för dig att känna dig bestulen och bedragen när dina skattepengar går till människor som du inte anser förtjänar dem, samtidigt som du kanske ser mig som ett egoistiskt svin när jag under alla år ansett att mina skattepengar går till folk som inte förtjänat dem? Våra situationer är identiska, det handlar bara om att vi drar gränsen olika.

        Som jag skrev nyligen i en kommentar på din blogg, så är det vikitgt att vara moraliskt konsekvent. Själv så anser jag att det alltid är fråga om stöld när man tar pengar ifrån vissa människor emot deras vilja för att sedan ge till andra. Det fräcka är dessutom att denna stöld beskrivs med eufemismer som ”rättvisa” och ”solidaritet”, allt för att dölja den korrekta innebörden av handligen.

        Sammanfattningsvis, så anser man antingen att det är okej för staten att stjäla av vissa människor för att ge till andra människor, eller så är det aldrig okej. För det kan ju inte vara okej med stöld i vissa fall så länge bytet ges till etniska svenskar, men stöld i andra fall andra fall då bytet ges till utlänningar. Stöld är alltid stöld, och välfärd är alltid stöld under nuvarande system med beskattning som tvång. Avskaffar vi skatterna och låter folk frivilligt donera till en gemensam välfärd, så är det ett äkta solidariskt system som jag gärna kan stödja, men dagens institutionaliserade stöld är ett perverst skämt alldeles oavsett vem/vilka grupper som får ta del av den.

      • Jag gör en distinktion mellan nationell och global nivå.

        Våra politikers ansvar ska gälla gentemot den egna befolkningen. Om pengar ska gå till utlänningar, då bör det bygga på just frivillighet.

        I övrigt kan man inte hårdra så att varje skatteuppbörd blir omöjlig. Svenska folket ska ses som ett kollektiv, där vi är solidariska med varandra, så vill jag se det.

        Grundtrygghet för alla, men det ska ge mer att klara sig genom egna arbetsinsatser jämfört med att leva på bidrag.

        Även där måste dock finnas en rimlighet, en lagom-position, som gör att inte 51% av befolkningen sätter sig på övriga 49%. Skattebetalarna måste kunna känna att skattemedel används med ansvar.

        Så sker inte idag.

        Sverige måste söka sig bort från nuvarande högskattesamhälle. Där intar jag nog vad som på 50-talet var en position från Högerpartiet: individen ska ges bättre möjligheter att klara sig på sitt eget arbete och företagande.

        Sedan finns en annan diskussion, som vi nog borde försöka föra mer: hur kan vissa individer tillskansa sig så svinaktigt höga inkomster? Dygnet har väl inte mer än 24 timmar för någon?

        Här handlar det om nomenklaturan, men också bank- och finansfolket. Deras särintressen vill inte jag vara med om att försvara.

      • @ Jan Milld:

        ”Jag gör en distinktion mellan nationell och global nivå. Våra politikers ansvar ska gälla gentemot den egna befolkningen. Om pengar ska gå till utlänningar, då bör det bygga på just frivillighet.”

        Om det inte görs frivilligt så handlar det fortfarande om stöld, oavsett om det gäller nationell eller global nivå. Du tycker alltså att stöld är okej så länge det är på nationell nivå? Finns det några andra sammanhang där du anser att stöld är okej?

        ”I övrigt kan man inte hårdra så att varje skatteuppbörd blir omöjlig.”

        Jo, visst kan man det! All skatt är stöld, och just därför ska beskattning ifrågasättas, bekämpas och avskaffas. Allt vi har i samhället idag kan finansieras på frivillig basis.

        Om du tror att det rör sig om något annat än stöld så kan du fråga dig själv hur många som skulle betala skatt om det vore frivilligt? Förmodligen inte så många. Alltså är det med tvång skatterna dras in, och vägrar man så blir det fängelse. Jämför det med att någon hotar dig på stan med kniv och säger att de hugger dig om du inte ger dem dina pengar. Det är fråga om exakt samma sak!

        ”Svenska folket ska ses som ett kollektiv, där vi är solidariska med varandra, så vill jag se det.”

        Om det är påtvingat så är vi ju inte solidariska med varandra. Äkta solidaritet handlar om att vilja ställa upp för varandra, och inte att med våld bli tvingad till att göra det. Det går att jämföra med skillnaden mellan frivilligt sexuellt umgänge och våldtäkt. Det tidigare är ömsesidigt givande, medan det senare är ett övergrepp, precis som påtvingad ”solidaritet” och beskattning.

        ”Skattebetalarna måste kunna känna att skattemedel används med ansvar. Så sker inte idag.”

        ”Skattebetalarna” är ingen homogen massa! Vad du subjektivt sett anser är ett ansvarsfullt utnyttjande av skattemedel, skiljer sig nog markant ifrån min subjektiva syn på detsamma.

        Du verkar tycka att finansiering av välfärden genom stöld är okej så länge den gynnar etniska svenskar, medan många andra säkert tycker att finansiering av välfärden genom stöld ska komma även invandrare till dels.

        Problemet med detta tyckande är att man bara landar i olika arbiträra gränsdragningar. Det är därför man måste utgå ifrån rationella moraliska principer för hur samhället ska vara uppbyggt, istället för godtyckliga subjektiva åsikter.

        Man måste alltså först besvara frågan om huruvida det överhuvudtaget är moraliskt försvarbart att med våld stjäla pengar från folk genom beskattning. Eftersom i princip alla människor anser att stöld är fel alldeles oavsett de skäl som anges för stölden, så blir den logiska konsekvensen att stöld är fel alldeles oavsett vad det gäller, inklusive när det gäller att finansera välfärd.

        ”Sedan finns en annan diskussion, som vi nog borde försöka föra mer: hur kan vissa individer tillskansa sig så svinaktigt höga inkomster? Dygnet har väl inte mer än 24 timmar för någon?”

        Här måste man skilja mellan den privata sektorn och den offentliga sektorn. Om en privat arbetsgivare anser att en anställd ska tjäna 100 miljoner om året, så är det en privat uppgörelse mellan dem som ingen annan har med att göra. Sen att den svenska avundsjukan har svårt att acceptera detta är något vi ska skita fullständigt i, för inget förändrar det faktum att det är en privat uppgörelse som inte angår någon annan än de berörda parterna.

        Om vi däremot ser till den offentliga sektorn där det är skattemedel som betalar folks löner, så ska vi medborgare ha full rätt att kräva att löner och arvoden fördelas ansvarsfullt, eftersom det är vi som betalar dem. Observera dock att det ibland kan vara motiverat med mycket höga ersättningar även inom den offentliga sektorn.

        Sen är det intressant hur du uttrycker dig: ”svinaktigt höga inkomster”. Är alla höga inkomster svinaktiga enligt dig, eller kan det vara motiverat med höga inkomster ibland?

        Diskussioner om ”höga löner” får mig alltid att tänka på något som skådespelaren Sylvester Stallone sa i en intervju en gång. En typisk svensk avundsjuk vänsterjournalist frågade honom huruvida han var värd – på den tiden rekordsumman – 12 miljoner dollar i ersättning för sin medverkan i en film, varpå Stallone svarade: ”Det spelar ingen roll huruvida jag tycker att jag är värd 12 miljoner dollar eller inte. Det som spelar någon roll är att producenten ansåg att jag var värd 12 miljoner dollar…”. Och med det eleganta svaret täpte han igen truten på den avundsjuke vänsterjournalisten.

        Och naturligtvis har Stallone RÄTT!

        Det var en privat uppgörelse där producenten ansåg att Stallone var värd 12 miljoner dollar. Ingen tvingade producenten, utan han gav Stallone den summan av fria vilja eftersom han tyckte att det var värt att betala honom så mycket för hans medverkan i filmen.

        Om man tycker att det är viktigt med en hög lön, då får man se till att skaffa sig en utbildning och ett jobb som ger möjlighet till en hög lön, istället för att bara avundsjukt gnälla över hur mycket bättre någon annan har det. Är man inte villig att anstränga sig, så ska man inte heller ha någon belöning. Så enkelt är det!

  3. Om Jans och Gunnars diskussion förts på 60-talet när ideologierna fortfarande levde, skulle den nationella katastrofen aldrig inträffat. ATP-striden på 50-talet var vändpunkten då den offentliga lögnen vann över rationaliteten och enligt samma mönster har samhällsdebatten fortsatt fram till dagens absurda situation med politiska strider som är att likna vid en cirkusföreställning innehållande såväl största möjliga tystnad som stormande bifall från publiken.
    Den allmänna rösträtten har lett till att samhället har fått en majoritet som huvudsakligen lever på medel de avtvingar minoriteten med våld eller under hot om våld. I början hade demokratin ännu kvar en patriarkal prägel och enkla människor överlät i stor utsträckning beslutsfattandet till de traditionella ledarna. I den andan växte folkhemmet fram och Saltsjöbadsavtalet blev möjligt.
    Rösträtten leder dock till röstköperi och populism. En utveckling som ökar med varje valrörelse och som gett oss den nuvarande styrande klassen, vars bas är den majoritet av befolkningen som också lever på utplundringen av den produktiva sektorn.
    – Du förstår om Högern vinner får vi det lika dåligt som vi hade på 30-talet, sa min mor till mig när jag var liten. Hon trodde att socialdemokraterna fördelat rikedomen så att alla fått det bra. Med den inställningen var de närande försvarslösa när de tärande krävde större andel av produktionens resultat under parollen ”Jämlikhet”.
    De anställda på Scania har behov av en nation och rättsäkerhet men klarar sig utan sjukvård, skolor, dagis och socialvård, men dessa fyra skulle inte existera utan Scania. Detta är en förbjuden sanning idag, men var tidigare den löneavtalsmässiga grunden när exportindustrins lönsamhet fick bestämma lönenivåerna.
    Om Nation och Moral:
    I gamla tider tog socknen hand om socknens egna fattiga. Efter nationalismens genombrott för ett sekel sedan fördes den moralen upp till nationell nivå och bidragssamhället växte fram. Gnissel likt Gunnars hördes men eftersom alla fick det bättre överröstades det enkelt av de tärande som med tiden lade beslag på hela det offentliga samtalet. När nu den härskande klassen har lyft bidragssamhället till golal nivå kommer gnisslet att stiga till ett ramaskri. Det samhälleliga kontraktet som håller samman nationen bryts och fäljden blir att samhället fallar samman. Elitens totala maktinnehav håller ännu locket på plats men en mer eller mindre våldsam ändring av politiken kommer att ske.
    Exempel på min egen moral: Slopa biståndet! Pengar skänks genom hjälporganisationer men fram för allt av invandrare som skickar hem pengar. Slopa 90% av kulturbidragen! Folk får köpa den kultur de vill ha. Avskeda alla feminister, homopropagandister och dylika! Dessa människor ska göra städjobben när utlänningarna åker hem. Sänk bidragen så att de lata förmås att ta de jobb som finns! Varför ska polacker, negrer och ostasiater jobba i våra skogar? Elitskolor! Varför ska Einstein sitta i samma klassrum som blivande undersköterskor? Korta utbildningen med 5 år! Grabbarna har roligt som lärlingar och tråkigt på lektionerna.

  4. […] till vårt samtal som började med att jag kommenterade Jans inlägg med rubriken ”Jämlikhet?”. Du behöver dock inte läsa det för att kunna hänga med i vår […]

  5. Jag vill tipsa om en tidigare skinhead som offentliggjort sin mycket tunga historia som jag läste igår. Det finns något avsevärt viktigt med att dela denna historia och jag tror många kan ta lärdom. http://fallbeskrivning.blogspot.se/

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: