Jämlikhet?

”Ökad jämlikhet”. 

Så löd en central paroll från Socialdemokraterna i början av 70-talet. Under några decennier efter krigsslutet blev det också en inkomstutjämning i Sverige, klassklyftorna minskade. Detta möjliggjordes genom organiseringen av arbetarklassen och en politisk viljeinriktning, av full sysselsättning och ökad produktion.

Sedan slutet av 80-talet har klassklyftorna åter börjat öka.

Ur boken ”Vad är pengar?”, Cervenka:

”I Sverige har den fattigaste tiondelen av befolkningen ökat sin inkomst med 1,7 procent under de senaste 20 åren medan uppgången för den rikaste tiondelen summerar till 63 procent.”

På denna socialdemokratiska valaffisch från 1911 talas om ”rättvisa” och att värna ”småfolket”.

Denna SSU-affisch från 1948 speglar inriktningen: det gällde att skapa likartade förutsättningar, så att även barn ur arbetarklassen fick chans att hävda sig i utbildning och yrkesliv.

Det skulle bli möjligt att göra ”klassresor”.

Denna SSU-affisch är från 1938 och speglar att det handlade primärt om ett arbetarparti, inte ett bidragsparti.

Detsamma gäller denna SAP-affisch från 1934. Där fanns målsättningar om ekonomisk utjämning och trygghet, men som en underliggande självklarhet gällde att envar måste anstränga sig.

Då talades om ”människovärde”, att som individ kunna känna sig respekterad.

• Numera talas istället om ”mänskliga rättigheter”. Här ligger en förskjutning, bort från att det också måste handla om skyldigheter.

• Ytterligare ett steg i förskjutning av perspektiv och värderingar kom med parollen ”alla människors lika värde”. Det är egentligen en felöversättning från engelskans ”dignity”, som betyder ”värdighet”, men det har inte hindrat parollen från att få genomslag.

Nu har det hela drivits därhän att vi svenskar blivit till en andra klassens människor i vårt eget land. Utlänningar får förtur på allehanda sätt.

Kan detta ses som utslag av en VÄNSTER-politik?

Om någon tar pengar från mig och ger till andra, utan att jag har tillfrågats om saken – har jag då visat solidaritet?

Nej, jag har bara blivit bestulen och bedragen!

De som nu dominerar den mediala och politiska scenen och gör anspråk på att företräda en vänsterståndpunkt har glömt bort den svenska arbetarklassen och svaga grupper i det svenska samhället – det som i s-affischen från 1911 omtalades som ”småfolket”.

Visst kan man proklamera global allemansrätt till Sverige och raserandet av alla nationsgränser, men effekten av detta blir raka motsatsen till att värna intressena hos utsatta grupper av svenskar.

Ska detta rubriceras som ”vänsterpolitik”, då måste vi uppfinna ett nytt ord för den politik som Sverige nu behöver, till småfolkets försvar.

Se/hör mer:

”Tal till s-kongressen”, del 2:

”Kollektivt kapital”: