Tre lögnhistorier

Det ljugs för oss medborgare. Här ska jag ta upp tre exempel – ett från svenskt 1950-tal, ett från svenskt 1980-tal och ett från år 2014.

1. DC3:an 1952

Det första gäller nedskjutningarna av två svenska flygplan.

Lars Borgnäs, i sin bok  ”Nationens intresse”:

”Det svenska signalspaningplanet av modell DC-3 försvann i Östersjön i juni 1952. Från sovjetiskt håll påstods att planet kränkt Sovjetunionens gränser och drivits bort från landets territorium med stridsflyg. 

Från svenskt håll hävdades att det var ett utbildningsflygplan som varit ute på rutinuppdrag, noga hade hållit sig till internationellt luftrum men ändå blev nedskjutet.

Den svenska förklaringen var osann. De åtta försvunna besättningsmännens anhöriga fick många år senare veta att deras misstankar om detta varit befogade. Flygplanet var i själva verket specialutrustat för signalspaning och utförde riskabla operationer för att kartlägga det sovjetiska luftförsvaret. Det skedde på uppdrag av Försvarets Radioanstalt, FRA, i nära samarbete med USA.”

Den svenska DC3:an hade alltså varit ute på spionuppdrag.

– Detta förnekades av svenska myndigheter.

Planet hade skjutits ned av Sovjetunionen.

– Detta förnekades av sovjetiska myndigheter.

Båda myndigheterna kände till det verkliga förhållandet, dvs

a) spionuppdrag

b) nedskjutning pga detta.

Bara den svenska allmänheten hölls ovetande om sanningen.

Affären kom att gå under beteckningen ”Catalinaaffären”, eftersom ett andra svensk flygplan – en Catalina – sedan också blev nedskjutet över Östersjön, i sökandet efter  DC3:an.

I  svenska massmedia sattes allt fokus på Catalinan, för att undgå kritiska frågor kring spionplanet, DC3:an.

Detta passade även sovjetiska intressen, eftersom DC3:an skjutits ned över internationellt vatten.

Efter Sovjetunionens kollaps 1991 har Moskva erkänt hur DC3:an sköts ned av sovjetiskt stridsflyg.

2. Hårsfjärden 1982

Under början av 1980-talet rapporterades ett otal ubåtskränkningar utanför flottbasen Berga i Haninge söder om Stockholm. Det skedde efter att den sovjetiska ubåt 137 hade gått på grund i Karlskrona skärgård år 1981.

Några bevis eller ens påtagliga indikationer på främmande ubåtar i Hårsfjärden fick man dock aldrig fram. Än mindre att det skulle ha rört sig om just sovjetiska ubåtar.

Ändå slog den statliga ubåtskommissionen – med den unge Carl Bildt som drivande kraft – fast både att främmande ubåtar kränkt svenska vatten och att det rörde sig om just sovjetiska ubåtar. Regeringen Palme förmåddes att sända en protestnot till Moskva – där man inte kändes vid några sådana kränkningar.

Det gjorde man inte heller efter Sovjetunionens fall. Som statsminister sände Carl Bildt i maj 1994 ett brev till Boris Jeltsin i frågan, men rönte ingen förståelse.

1995 tillsattes en ny ubåtskommission, vilken gav 1983 års kommission bakläxa. 1995 års ubåtskommission avfärdade samtliga de indicier som tidigare legat till grund för  nationalitetsbestämningen av kränkande ubåtar.

3. OSSE/OSCE i Ukraina 2014

Det finns en organisation som på svenska har förkortningen OSSE, på engelska OSCE.  Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa. Tidigare hette den ESK – Europeiska Säkerhetskonferensen.

Sedan 1993 är OSSE genom FN-stadgans kapitel VIII en regional organisation inom FN. Det har sitt säte i Wien.

I slutet av april fick vi genom våra massmedia veta att åtta OSSE-observatörer hade gripits av proryska separatister i östra Ukraina och hölls som ”gisslan”. De anklagades för att vara NATO-spioner och rådgivare åt Kievregeringen.

Var låg sanningen?

Till att börja med kunde noteras att en av ”observatörerna” hade en märklig bakgrund för att representera OSSE.

På webbsidan 8 dagar kan vi läsa om en av krypskyttarna i Kiev i februari, dansken John Christensen. Han hade flera gånger före kuppen besökt Ukraina. Nu ingick han bland de åtta fängslade OSSE-observatörerna i Slovjansk.

Var det verkligen fråga om några OSSE-observatörer?

Webbsidan Adderat hävdar att så inte var fallet:

”…stipuleras dels att inför en ev. inspektion skall fullständig information utgå till samtliga medlemmar och mottagandeland, vilket inte skett, och dels att gästerna icke får vara beväpnade. Herrarna förde med sig, i strid med avtalet, olagligheter i form av vapen och vissa explosiva varor, och man kan fråga sig vad avsikten var med det bagaget.”

Det dokument som Adderat hänvisar till är detta.

I denna video hävdas att de åtta alls inte är OSSE-observatörer. Det rörde sig i deras fall om en bilateral överenskommelse, de arbetade på uppdrag av den ukrainska regeringen.

PS

Ytterligare en video i ämnet OSSE och ”observatörer”:

https://www.youtube.com/watch?v=g9Y_tJAQ8W4

 

Läs mer

Bildt och sanningen

Catalinaaffären 1952

En stjärnas födelse

Sanningen om DC3:an

Ubåtarna kom från väst

Viennadocument 2011