Stockholmssyndrom

Har du hört talas om ”Stockholmssyndromet”?

Det handlar om en mänsklig reaktion vid utsatta situationer, som kan synas märklig.

Så här beskrivs fenomenet i Wikipedia:

”Stockholmssyndromet eller Norrmalmstorgssyndromet, är ett psykologiskt tillstånd där  kidnappningsoffer eller personer hållna mot sin vilja – fångar – utvecklar en relation till kidnapparen/kidnapparna och tar parti för förövaren mot polisen. Detta kan vara ett uttryck för identifikation med förövaren

Denna solidaritet kan ibland bli en riktig delaktighet, med fångar som hjälper kidnapparna att uppnå sina mål eller att rymma från polisen. Syndromet har studerats av olika forskare inom viktimologin och man har kommit fram till att det framför allt baserar sig på rädsla för att råka ännu värre ut och en vädjan till den inre godheten hos den som tagit gisslan. Ju mer energi man investerar i denna typ av förhållande, desto svårare får man att bryta sig loss.

Syndromet är uppkallat efter det kända Norrmalmstorgsdramat efter ett rånförsök mot Kreditbanken på Norrmalmstorg i Stockholm, som ägde rum mellan 23 och 28 augusti  1973. I det fallet fortsatte offren att försvara kidnapparna även efter att deras sex dagars fysiska kvarhållande var över…”

x

Låt mig här ta upp tre exempel på yttringar av Stockholmssyndromet i dagens Sverige.

x

1. 5i12-rörelsen

Denna rörelse startades 1988 av Sara Vestin, som sedan blev mördad av en afrikan. En näraliggande reaktion på detta hade ju kunnat vara att intressera sig för brottsmönster och konsekvenser av afrikansk invandring till Sverige.

Saras far, Stig Wallin, gjorde dock motsatsen. Han tog på sig ordförandeskapet i 5i12-rörelsen och vigde sig liv åt att bekämpa ”främlingsfientligheten” i Sverige.

Reaktionen är inte unik. Det finns svenska kvinnor som, efter att ha blivit utsatta för våldsbrott från invandrare, vidhåller en pk-hållning mot de svenskar som bekämpar den politik de blev ett offer för.

x

2. Brandmän i Malmö

Brandmän har ju på senare år tvingats erfara konsekvenser av mångkulturen i sitt arbete: täta falsklarm, hot och angrepp vid utryckningar, avskurna brandslangar, osv. Särskilt – eller uteslutande – gäller detta i invandrartäta områden.

I Sverige sätts skolor och förskolor i brand som i inget annat land. Även personbilar brinner i stor omfattning.  Brandkåren i Malmö är minst av allt förskonad från denna nya arbetsmiljö.

I Sveriges riksdag är det bara ett av åtta partierna som i någon mån representerar något annat än den politik som lett fram till dessa problem. Det är Sverigedemokraterna.

Nu är det valrörelse, och partiföreträdare reser runt på valturnéer.  Vill både torgtala och besöka olika arbetsplatser. Detta gäller även SD och Jimmie Åkesson.

Du förstår kanske redan vart jag vill komma.

När Åkesson ville besöka en brandkår i Malmö blev det protester från många brandmän. Den politiskt korrekta fundamentalismen gavs företräde framför verklighetssyn,  självbevarelsedrift och egenintresse.

x

3. Åkesson i Jönköping

Till dem som i år demonstrerade i Jönköping på Första Maj hörde Svenskarnas Parti. Polisen hade tydligen direktiv att därvid värna ”motdemonstranternas” möjligheter att dominera scenen.

Detta känner jag igen från Blågula frågors möte den 8 juni 2002 på Norrmalmstorg. De unga pk-iter som skulle manifestera sin avsky mot oss fick stå så nära att de kunde bespruta oss med en vätska. Motsvarande gällde nu i Jönköping, så att SvP-manifestationen nästan fick karaktären av ett gatlopp.

Den här situationen måste Jimmie Åkesson sedan länge vara väl förtrogen med. Mer än de flesta måste han ha klart för sig vad detta klientel av ”antirasister” går för. Med organiserat oljud ska de torpedera mötesfriheten – göra det omöjligt för talare att göra sig hörda, omöjligt för åhörare att kunna höra.

Ja, stämplade individer och grupper ska inte ens ha rätt att vistas på offentliga utrymmen. Gatorna är nämligen de politiskt korrektas egendom. ”Inga rasister på våra gator!”

Ändå tar SD-ledaren parti för dessa huliganer:

”- Det är bra att man sluter upp mot ett nazistiskt parti, det borde väl alla demokratiska krafter göra. Det är bra om det finns ett engagemang i politiken,..”

Detta uttalande fäller Åkesson i ett sammanhang, då mötesfriheten sedan många år har satts ur spel för varje invandringskritiker och alla sverigevänliga dissidenter i Sverige – utan på något sätt problematisera det ”engagemang” som han talar om!

Blir ”bedrövligt” ett i sammanhanget för starkt omdöme?

Nya Tider 20/14:

”Åkesson… kan knappast ha missat de knallskott, flaskor och stenar som haglade, liksom de många gånger tidigare gjort mot SD. Det gör hans uttalande fegt och pinsamt – likt den mobbade skolpojken som lättat sällar sig till mobbarna när de hittat ett annat offer.  Ledaren för det parti som många hoppas ska rädda Sverige ur den politiska korrekthetens träsk borde ha större integritet än så.”

Läs/se mer

Mest högljudd vinner

Pudlar

Tankar om pudlande

 

Hets mot folkgrupp

I svenska massmedia hålls ju Ryssland ansvarigt för konflikten i Ukraina.

Carl Bildt hävdar att Ryssland ”underminerar Ukrainas territoriella integritet”. Därför måste sanktioner mot Ryssland fortsätta.

Två moment är givna:

1.

Ryssland ligger där det ligger, invid den ukrainska gränsen.

Landet går inte att flytta på.

2.

I Ukraina bor ca 8 miljoner ryssar.

Det skulle man iofs kunna ändra på genom en massiv fördrivning, eller – som presidentkandidaten Julia Timosjenko har förordat – utplåning genom kärnvapen. Men det vore ju etnisk rensning – ingen bra idé!

Vad Moskva verkligen skulle kunna göra är att

a) Tillåta ukrainska spaningsflygningar över sitt territorium, för att kunna förvissa sig om att inga ryska trupprörelser sker mot Ukraina.

b) Flytta de ryska trupper som legat vid den ukrainska gränsen bort från gränsområdet.

c) Föreslå en uppskjutning av folkomröstningarna i Donbasområdet.

d) Deklarera att Ryssland inte eftersträvar någon territoriell expansion genom införlivande av det ukrainska Donbasområdet.

Just detta är exakt vad som skett!

Ryssarna har gjort precis vad vi rimligen kan begära av dem, att de ska göra.

Vad Ryssland nu kräver är två saker:

a) Stopp för vidare militära aktioner från Kiev mot Donbas

b) Samtal mellan företrädare för Kiev och Donbas

Detta skulle kunna mynna ut i ett regionalt självstyre för Donbas, kanske också andra delar av Ukraina. Med stabilitet i området och säkerhet för dess invånare.

Men vad vill USA och dess supportrar?

Carl Bildt talar gärna om ”stabilitet”, men det har ju inte blivit resultatet av kuppen i Kiev i februari i år.

Var det någonsin meningen?  Är inte just ett land i kaos, gränsande mot europeiska Ryssland, ett viktigt syfte?

Om USA verkligen önskar fred i Ukraina,  varför går man nu inte Ryssland tillmötes?

Och hur kan svenska massmedia och svenska politiker så okritiskt medverka i hetsen mot ryssarna?