Uppriktigt sagt känner jag nu en frustration över Sverigedemokraterna, av naturliga skäl.
Det har ju visat sig att, här i Dalarna, efter att vi genom tabloiderna lyckats ge folk politiska insikter så kan vi inte tillgodoräkna oss detta i stöd för fortsatt tabloidarbete. Man har nämligen gått med i SD, och där finns ett påbud uppifrån om att medlemmar inte får hjälpa till i tabloidutdelande.
När jag här ska skriva om Sverigedemokraterna kan därför finnas risk för att denna frustration färgar texten. Det ska jag ändå försöka undvika, ska bemöda mig om att skriva med balans och viss distans.
Ett grundläggande mål måste, i det kulturella och politiska klimat av likriktning och rädsla, likgiltighet och passivitet, som idag råder i Sverige, vara att bryta detta mönster. Namnet på vårtabloiden är således ”VÅGA BRY DIG!”
Som läsare av denna blogg redan känner till är Sverigedemokraterna demoniserade. Genom tillmälen och på annat sätt målas de ut som något de inte är i närheten av att vara. Partiets politiska linje framställs på ett föga rättvisande sätt.
Detta kan få två effekter:
A. Personer som delar SD:s uppfattningar avstår från att ansluta sig, då de missuppfattat partiets position, tror att SD är radikalare än vad som i verkligheten är fallet.
B. Personer som är radikalare än SD går med där, i tron att partiet ska motsvara deras åsikter.
Hade mediabilden av SD stämt med partiets verkliga politiska position, då vore det inget stort steg för många svenskar att ansluta sig. Nu blir det istället ett stort steg för de flesta att ge SD sitt stöd, genom att rösta på partiet i val eller genom att bli partimedlem.
Därmed kan SD fylla en mycket viktig funktion, för att bidraga till att bryta rädslan. I takt med att SD växer och kanske blir riksdagens i storlek tredje parti, blir de åsikter som SD påstås omfatta mer legitima.
SD erbjuder, genom sitt kandiderande i val, en möjlighet för människor att ge uttryck för sin protest, att sända en signal till makthavarna.
Risken är dock att många kommer att bli desillusionerade, då deras förväntningar inte infrias.
Inbyggt i situationen ligger två faror: isolering och urspårning.
1. Isolering
En vågmästarroll under mandatperioden 2010-2014 räckte inte för att ge Sverigedemokraterna inflytande i riksdagen.
Även om SD skulle öka från sina nu 6% av rösterna till 20% så skulle det inte garantera något politiskt inflytande. Skillnaderna mellan Moderaterna och Socialdemokraterna är minimala och en stor koalition av tysk modell är om nödvändigt fullt tänkbar, för att hålla SD utanför regeringsmakten.
2. Urspårning
Det ligger en flerdubbel press på SD och dess företrädare att rätta in sig i ledet och bli som andra partier och deras företrädare. Här finns åtminstone tre moment:
a) Väljarstödet. Det är – i varje fall som man föreställer sig det – framförallt om de osäkra väljarna i mitten som man ska konkurrera. Således slätar partierna ut sig, tappar sin ursprungliga profil, tar sina kärnväljare för givna.
b) Stugvärmen. Det är påfrestande att vara utfryst och mobbad, ansedd som icke-rumsrun. Trevligare är att få känna sig allmänt accepterad, släppas in som en i gänget.
c) Köttgrytorna. En lockelse med positioner och en drivkraft att inte riskera dem kan utgöras av ersättningar och materiella förmåner. Dessa kan också markera tillhörighet till andra med samma villkor.
Dessa tre riskmoment är givna, sedan handlar det om förmågan att stå emot. Den sammanhänger med både medvetenhet och egen vilja.
Sverigedemokraternas ”nolltolerans mot rasism” utgör ett varningstecken. Den har resulterat i en våg av uteslutningar av medlemmar, ofta på lösa grunder, och ett klimat av rädsla inom partiet.
Nolltoleransen, tillsammans med många uttalanden och ställningstaganden från partiet och dess företrädare, indikerar att man söker applåder från helt fel håll. Man eftertraktar bifall från personer och grupper som är motståndare till en sverigevänlig inriktning – grupper, vilka mest av allt förtjänar vårt djupa förakt.
Över till min ”punch-line”:
Sverigedemokraterna har idag två allvarliga negativa funktioner, så allvarliga att partiet kanske gör mer skada än nytta i svensk politik. I varje fall är det på väg åt det hållet.
1. POLITISKT BLOCKERANDE
Låt mig citera Jan Tullberg, i hans bok ”Låsningen”:
”Sverigedemokraternas existens i Sveriges Riksdag gör det svårt att tona ner en eventuell omläggning till en justering, utan varje ändring kommer initialt att utmålas som ett införande av Sverigedemokraternas politik.”
”Är det så att Sverigedemokraterna inte bara tagit debatten, utan också tagit över den kritiska positionen i invandringsfrågan, så att respektabla medelklassakademiker känner beröringsskräck och aktar sig för denna infekterade problematik?”
Det handlar här om två moment i kombination. Det första, som SD inte råder över; det andra, som SD råder över.
• Det första är det fenomen som Tullberg här beskriver: skulle någon person eller grupp intaga en ståndpunkt som intas av SD kommer kritiken med automatik: vederbörande ”låter som en sverigedemokrat”, och sedan behövs ingen argumentering i sak.
Med andra ord: allt som SD säger och tycker blir tabu. Det kan inte sägas av någon annan, utan att vederbörande gör sig politiskt omöjlig.
• Det andra är SD:s ställningstaganden i sak. Med dessa ockuperas ett politiskt utrymme.
Genom att dessa positioneringar är så urvattnade och modererade lämnas inget utrymme för några andra att säga mycket vettigt. Läget blir låst. Lika lite som man kan tycka som SD, lika litet kan man ju intaga mer radikala (om än i sak helt nödvändiga) positioner.
Om SD istället hade intagit mer radikala ställningstaganden, exempelvis i linje med 33-punktsmanifestet från 2005, då skulle denna låsning kunna försvinna: utrymme skulle lämnas för en rörelse åt rätt håll.
2. MOT OPINIONS- OCH FOLKBILDNING
SD har, som varje parti, ett dubbelt uppdrag. Dels att verka i parlamentariska församlingar för bra beslut, dels att verka opinions- och folkbildande bland medborgarna. Detta andra moment har SD flera gånger visat sig svika.
– Inledningsvis nämnde jag exemplet med tabloiderna, vars spridning SD direkt motarbetar.
– Ett annat grovt exempel är SD-Kurirens vägran att ta in en annons för vitboken.
– Det kanske grövsta exemplet är behandlingen av Thoralf Alfsson och innebörden av denna. Just med hänvisning till partiets ”kommunikationsstrategi” petades Alfsson helt från SD:s riksdagslista.
Alfsson fick aldrig någon närmare förklaring till vad som avsågs, men vad som har skilt Alfsson från andra riksdagsledamöter för SD är ju att han dels har en livaktig blogg, dels sprider flygblad till allmänheten i Kalmar län. På ett mycket bra sätt för han ut SD:s budskap.
Slutsats:
Sverigedemokraterna måste ändra sin inriktning på ovanstående två punkter.
PS
Det hedrar Sverigedemokraterna att att man i Ukrainakonflikten nu inte sällar sig till rusofoberna kring Carl Bildt.
Läs mer
Alfsson – ett föredöme!
En varningssignal
Folkupplysning
Insändare av Paul Nilsson
Kontrollerad Opposition
Låsningen – en rykare!
Politisk korrekthet, Ob-skrift
Rättviksutdelningar
Tabloidhistoria
Vitboken
33-punktsmanifestet
Filmer
LÖGNARNA
Filed under: expo, invandring, kultur, partier, pk, sd | Tagged: expo, invandring, kultur, motstånd, pk, sd |
Jan Millds blogg 
SD hade en potentiell kvalitet. Och det var att de tog sig in i riksdagen trots att en samlad media gjorde sitt yttersta för att de inte skulle ta sig in i riksdagen.
I och med att SD idag kryper för media har denna enorma styrka slarvats bort. SD har blivit meningslöst. Jag vänder jönsarna ryggen.
I och med att Thoralf, Theres Borg, Kasselstrand inte sattes upp på SDs valsedel så verkar det som att SD-ledningen har avsagt sig SDs roll som folkrörelse? Resultat, ett toppstyrt parti som inte har någon plats för personligheter. Kan ett sådant parti bli stort?
Folkrörelser är ju till sin natur spretiga i viss mån, beroende på deltagarnas olika personligheter. Huvudsaken är ju att man håller sig till den partilinje som man kommit överens om.
Beträffande Thoralf vars blogg jag har följt från början så har jag ju sett att han alltid varit lojal mot partiet. Även nu, sedan han blev petad.
Kan bara instämma med Dig Janne och Rune´s kommentar här! Att valberedningen för Riksdagslistan inte fått med dessa tre, som Rune nämner Thoralf, Kasselstrand och Therese Borg är inte bara en dikeskörning, det är ett fullständigt haveri! Att inte inse vilka tillgångar SD härmed avsiktligt går miste om är obegripligt och gör mig mycket frustrerad när jag tänker på det! Nu tänker jag bara invänta resp. valdagar och lägga mina röster på SD och trots allt hoppas på bra resultat!
KÄMPA PÅ Janne!!!
Vi ska nog inte tillskriva SD deras hållning i Rysslandsfrågan utan det är medlemmarna/kommentatorerna på nätet som trycker på för de är numera helt ärligt MER insatta i detta än partiledningen. De är helt enkelt TVUNGNA att agera i medlemmarnas/kommentatorernas intresse för att inte på ett självklart sätt visa att rörelsen den nationalistiska blivit kidnappad av fienden. men jag tycker mig ändå höra att rysskräcken finns där i bland annat det vårtal Jimmie Åkesson höll härförleden.
Jag tänker rösta på SD men jag gör det INTE för deras påstådda nationalism vilken markant har börjat flagna i kanterna..utan på att just dessa flagor återigen kan vara de som kommer vinnande ur striden..för SVIKER SD sina väljare och de politiskt medvetna väljarna märker detta då blir dom INTE långvariga ovanför 4% spärren.
OM det visar sig att de sviker kommer jag att rösta på SvP i NÄSTA val och jag kommer att gå med i SMR för då kommer MINA spärrar och min ångest gentemot det nationalsocialistiska i SMR att vara som bortblåst. Då finns det ingen återvändo då måste varje svensk ta sig en allvarlig funderare på vad som är allvarligast…”svensk nationalsocialism” nationellt bevarande av svenska folket och dess kultur samt dess välfärd står precis gentemot det mångkulturella helvete som kulturmarxisterna och sionisterna har för ögonen.
Får erkänna att jag inte hört Jimmies vårtal – var jag här för snabb att plussa för partiet? Eller finns risk att även SD nu ska hoppa på NATO-tåget?
Själv har jag svårt att känna någon entusiasm för Linus Bylund och hans metoder. SD sanktionerar dem uppenbarligen vilket gör att man faller på eget grepp. 7-klövern kan bara luta sig tillbaka medan SD sakta tappar styrfarten.
Ännu finns för korta serier men min känsla är att United Minds mätningar har den jämnaste kvaliteten. SD ligger i April på 10,7%.
Det är helt i linje med den dubblering man orkade med från 2006 till 2010. Den som studerar siffrorna ska finna att det var med början 2012 och också under detta år då man tog klivet från 5,7 till 11%. Sedan januari 2013 fram till idag är trenden i stort oförändrad.
Nolltoleransen ifördes om jag inte minns fel mot slutet av 2012.
Avpixlat startades i början av 2012. Det var där jag först kom i kontakt med SD. Kanske ska vi inte underskatta sambandet. Politiskt Inkorrekt var jag aldrig inne på.
Avpixlat har närmat sig SD och tonat ner sin kritik. Fria Tider tycks nu med det ”nya” upplägget välja lite samma väg.
Detta bådar inte gott för framtiden.
Det är tre saker som leder folket in till SD
1-verkligheten, som du möter den i din vardag
2-verkligheten, som den rapporteras om i fria media
3-entusiastiska sympatisörer som delar tabloider, skriver
insändare, har gena bloggar, delar flygblad, etc.
Punkt 3 har möjligen svalnat något efter SD’s nolltolerans och uteslutningar. Punkt 1 kommer att leda fler till SD men det går sakta. Punkt 2 känns som att det svalnat. Det ät mindre uppseendeväckande inslag i fria media idag. Mera moderata insändare.
SD behöver nu att något riktigt jävligt händer i verkligheten. T.ex. nya kravaller i Husby, någon ny gängvåldtäkt, misshandel av pensionär, osv. som leder nya människor från 1, till 2 ovan och kanske sedan till 3.
Just nu känns det dock som att både 1, 2 och 3 ovan ligger aningen svagt.
Så länge 1 fortsätter kommer 2 och 3 alltid öka men hur fort beror lite på hur SD agerar. Tror nog att man tappat lite styrfart nu.
Som jag ser det attack är bästa försvar. Därför gör SD fel men hoppas så klart att jag har fel. EU-valet ger en viss indikation.
Jaha, SDs medlemmar får inte dela ut tabloider. Jag tycker det var ett bra iniativ från dig m.fl. att ta fram materialet. Är det materialets innehåll det är fel på, eller är det ni som producerat det SD tar avstånd ifrån? Partiets tillvägagångssätt ger intryck av att de inlett samarbete Aschberg och Co (Expo).
Jag uppfattar det som att ingenting får ske utanför partiets (dvs partiledningens) kontroll. Innehållet i tabloiderna eller vitboken är sekundärt i sammanhanget.
Då behöver du inte känna dig ”utmobbad”, vilket måste kännas bra för din del, men vilken knasig hållning från partiets sida. Varför inte ta tillvara alla krafter, som tillsammans kan göra skillnad, även om inte det råder fullständig enighet?
Sd kommer inte att kunna förändra något i Sverige.
Men du kan förändra ditt liv – flytta till Norge.
Världens mest avundsjuka land är kört !!
SionistDemokraterna som inte tar upp viktiga frågor som penga- och finanssystemet?
SD är kontrollerad opposition. De kommer göra som de blir tillsagda av de krafter som styr världen.
Så sant så !!
SD är kontrollerad opposition, inleder jag med att upprepa enligt föregående talare.
Bara det faktum att dom använder ordet ”kommunikationsstrategi” visar att dom är bortom all räddning.
Folkhemmet kan aldrig återkomma eftersom det inte längre finns några svenskar med den mentalitet som Folkhemmet avspeglade.
Ett annat, som jag tror, problem i den resonemangshärva som Jan Milld i detta inlägg söker sig igenom, är att det hela bygger på att man ska kräla i stoffet för väljarna.
För mig lockar mycket mer att ge upp, och som en följd av detta kunna fördela mitt förakt jämnt över allt och alla.
De som tänker rösta SD nu och sedan byta till SvP senare agerar kontraproduktivt, då SD röstade för partispärren i kommunerna och därmed sätter käppar i hjulet för detta mindre parti.
SD:s hela grundsyn är densamma som hos resten av riksdagspartierna och hela den vita västvärlden, så har man tänkt sig att framöver ge stöd åt helt andra budskap så försvårar man ju det genom att först stödja dem som vill motverka dessa.
Men varför startar ni inte ett nytt parti?
Vad gör det om det tar ett antal år att etablera detta, jag menar det är ju redan försent, Sverige är kört i botten, och detta har Sd stor skuld i genom att dom inte varit tillräckligt offensiva med sin politik, och denna vansinniga uteslutning dom har hållt på med.
Vad är det för folk dom har på sin riksdagslista???
Snacka om svågerpolitik.
Peter
Det är lättare sagt än gjort.
Och hur skapa sig garantier mot att ett nytt parti går samma väg som SD?
Där har du en poäng jan, men jag tror att om man väljer såna som brinner för det man gör tex Alfsson han sitter i riksdagen och ändå har han kontakt med folket, han tar sej tid helt enkelt och han är framför allt tillgänglig, jag känner likadant för dej, Janne.
En annan fråga, vad händer om medlemmarna i Sd trotsar ledningen o delar ut tabloiderna ändå?
Bra fråga!
Det har länge förundrat mig, att det inte finns SD-medlemmar som gör just då, och om nödvändigt framtvingar ett uteslutningsärende!
En perfekt fråga att ta strid på. Partiledningen borde åtminstone offentligt klargöra på vilka grunder de finner tabloidutdelande oacceptabelt.
Som mångårig medlem av Sd (2001) har jag nått en slutsats. Det är meningslöst att arbeta för Sd längre. De har förlorat sin ursprungliga själ. Att sätta stopp för massinvandringen och omstöpningen av landet Sverige som vi lärt känna det. Alternativet är Svp. Jag kanske bara står bakom 50procent av deras partiprogram. Men det finns två viktiga komponenter i deras program. Stopp för massinvandringen! Återskickandet av människor som varken har asylskäl eller har begått brott mot svensk lag och därmed har förverkat sin rätt att vistas i Sverige. Om Sd inte kan ställa sig bakom dessa två fundamentala grundregler, då har de mist sitt existensberättigande.
Helt klart kan det vara en återvändsgränd..
Ingenting är som de borde vara
Alfssons Blogg kanske man får läsa lite bättre om man tror att han har så bra kontakt med folket…Läser både det ena och det andra som verkar märkligt.
Som grädde på moset hyllar Jimmie våldsvänstern..tror han att han ska bli omtyckt för det?
Får man inte dela ut tabloiden…ja då kan det väll kvitta att vara med i partiet.Det som känns bäst för en själv gäller i alla lägen.
”Det är bra om man sluter upp mot ett nazistiskt parti, det borde alla demokratiska krafter göra. Det är bra om det finns ett engagemang i politiken. Det borde det göra fler gånger än bara när extremister, som nazister, dyker upp, säger Åkesson till Sveriges Radio”.
Om Åkesson verkligen här är rätt återgiven för vad han sagt i anledning av vänsterextremisternas motdemonstration mot SvP i Jönköping tycker jag han visar på väldigt dåligt omdöme.
Man må tycka illa om SvP och nationalsocialism men att uttrycka sig så här relativt positivt om en våldsbenägen extremvänster som dessutom attackerar Åkesson själv är huvudlöst.
Sverigedemokraterna är säkert också ideologiskt betydligt närmare nationalsocialism än kommunism.
Hotet från svensk nationalsocialism mot samhälle/demokrati är ju dessutom för närvarande marginellt i jämförelse med extremvänsterns våld som dessutom tycks alltmer breda ut sig.
Dessutom av allt att döma med makthavares/mediers tysta stöd.
Åkesson flirtar tydligen med Sveriges radio, i så fall har han tappat omdömet och är ute på farliga vägar.
Det är nog det PK Sverige önskar: att sverigedemokraterna sakta men säkert inlemmas i PK lägret.
Alternativt är han felciterad?
Bra att du uppmärksammar detta uttalande – ett nytt bottennapp från Jimmie Åkesson!
Hela företeelsen att anordna ”motdemonstrationer” måste ifrågasättas. Har man något viktigt att säga kan man anordna egna demonstrationer.
Funktionen av ”motdemonstrationer” är ju i praktiken att lägga ut ljudmattor, som saboterar andras möten och riktar sig mot mötesfriheten.
Åkessons bedrövliga uttalande är ytterligare ett exempel på hur han söker applåder från fel håll.
Vill han markera distans till fascism och våld kunde han ta upp det som hänt och händer i Ukraina.
Jan Milld konstaterar mycket riktigt att den parlamentariska möjligheten för SD att påverka är minimal då blocken gärna kan bilda en koalition.
Javisst är det så. Egentligen finns det bara ett parti i riksdagen och det är ”det politiskt korrekta partiet” uppdelat i åtta fraktioner. Tyvärr finns SD alltså med där idag och den forna väsentliga politiken är borta eller helt nedtonad. Idag skryter SD-are med hur många invandrare man lyckats organisera. Pinsamt!
Ska den svenska existensen och suveräniteten kunna räddas krävs en aktiv folkrörelse utanför parlamenten. Utan en aktiv rörelse i ryggen är ett verkligt oppositionellt parti helt i händerna på de former som endast betraktar folket som valboskap.
Svenskarnas parti har en annan inställning och bygger nu långsiktigt en rörelse som förmår aktivera svenskarna (plus allierade europeiska etniciteter i Sverige) i den dagliga, konkreta kampen.
De parlamentariska illusionerna måste brytas genom ett ökat medvetande som tränger bort önsketänkande och bekvämligheter till förmån för ett aktivt folkrörelsearbete.
Det är också beklämmande att se hur vissa SD-are faller in i Åkessons fjäskande för makthavarna när han hyllar terrorgrupper som aktivt attackerar yttrandefriheten och lagligen godkända manifestationer.
Svenskarnas parti har ingenting med nazism att göra utan samlas kring ett unikt svenskvänligt program på 10 punkter.
Sverige ska bevaras svenskt och svenskarna ska styra Sverige som ett eget folkhem. Det gäller såväl den politiska självständigheten som den ekonomiska. Raka enkla ställningstaganden som krävs för att det svenska folket ska kunna överleva i sitt eget hemland.
I ett stöduttalande till Svoboda den 20 februari säger SvP:
”Vi i Svenskarnas parti fördömer den ukrainska regimens övervåld mot landets oppositionella och … vi står bakom de ukrainska nationalisternas kamp för sitt folk, sitt land och sin frihet.”
Har SvP gjort något ytterligare uttalande om Ukraina efter detta?
Det låter ju helt förvirrat…vet dom inte vad som sker i landet förstår dom inte..?
Om man ser helt krasst på det så skulle hela västvärlden ”BEHÖVA” nationalsocialistisk politik men en modern form av denna.
Bort med privata intressen i banker det kanske är det viktigaste eftersom allting i denna värld till syvende och sist handlar om pengar och vem som tjänar pengar på att förse stater och människor med dem.
Om nationalsocialismen INTE hade varit tvungna att angripa Polen för att skydda tyska intressen OCH den tyska fördrivna och mördade minoriteten boendes i ”Polen” som det blev efter 1:a världskriget OCH om inte de tyska nazisterna hade mördat och gasat ihjäl ”6 miljoner judar” då hade ingen tyckt att nationalsocialismen vore värre än något annat politisk parti.
Nu är det ju faktiskt så att vi är fullt tvingade att förlita oss på vad Stalins bolsjeviker hittade i Auschwitz, Treblinka och Sobibor d.v.s i det av Sovjetunionen ockuperade Polen. Hmmm….ska vi verkligen förlita oss på Stalin som är tidernas största massmördare och vad han hade att säga historierevisionisterna är väldigt övertygande i sin bevisföring att det kan vi inte göra. Så vad var fel med nationalsocialismen..? Att nationalsocialismen var emot fria val och demokrati är ju ingen hemlighet det kan jag ha invändningar emot. men med bakgrund av vilket förfall som fanns i Tyskland vid tiden för Hitlers maktövertagande då kan jag se varför detta var ett måste allting måste sättas i sitt tidsperspektiv.
Demokratisk nationalsocialism utan ”massmord/förföljelser” det är vad västvärlden skulle må otroligt bra av, naturligtvis uppföljd av en stringent polis som sköter sitt arbete och har befogenheter.
Får man säga så..? Får man ha sådana tankar..? 😉
Här en tänkvärd länk jag hoppas att så många som möjligt ser denna revisionistiska bild av nationalsocialismen och Adolf Hitler för det är något av det mest intressanta jag sett på länge…! http://thegreateststorynevertold.tv/
Så långt har du kanske rätt, men här blir Ukraina och NATO-agendan en testfråga.
Bra fråga Janne! Ska undersöka den saken. Sant är ju att situationen i Ukraina är synnerligen komplicerad. Jag är ingen talesman för SvP men generellt sett kan väl nämnas att partiet stöder den nationella utvecklingen/frigörelsen oavsett specifik regim. Det är ju ukrainarna som ska smida sin egen framtid vilket i sig inte är vår sak och först när den kampen eventuellt gynnar även svenskarna så är det naturligtvis av godo för vår del.